Denna vecka har det blivit en hel del cykel, crosstrainer och våtvästlöpning.
Idag söndag har det blivit simhinderbana.
Utöver det har det blivit en hel del gym, som vanligt, där en ganska stor begivenhet var tisdagens tester då främst mina soldater gjorde stora framgångar på det fysiska planet med flera personliga rekord i bänk, Coopers Test samt inte minst Sergeants Jump (Youtuba det).
En liten eloge till mig själv som tangerade mitt personliga rekord i chins: 21 stycken samt ett prydligt lyft på 120 kilo i bänkpress, något jag inte tränar. Har gjort 135 innan med få vägde jag 97 kg istället för som nu 86 kg så i lyfta kilo per kilo är det nog nåt slags personligt rekord. Skoj.
Annars rullar det på. Följ Instagram vet jag, de kommande dagarna blir en magrute-special @dunderform.
Annars får ni ha en god jul o.s.v.=)
I dunderform
2014-12-21
2014-12-14
Vecka 50 - summering
Veckan har gått i arbetets och rehabens tecken då jag varit på arbetet tisdag - fredag med personalfest på fredagskvällen.
Jag kämpar träget på med mina vadpress, step-up, knäböj och stretch. Alla övningar utan belastning mer än med egna kroppsvikten.
Dock har jag nu tagit igång ordentligt med simningen och våtvästlöpningen. I sommar är målet att åtminstone genomföra en s.k. swimrun-tävling på kortare distans. Swimrun innebär att man ömsom springer och ömsom simmar under någon till flera timmar. På grund av tävlingens karaktär genomförs tävlingarna ofta i skärgårdsmiljö. Denna sortens tävlingar är oerhört populära, varför anmälningskvoten snabbt fylls. Samtidigt är de flesta av dessa tävlingar flera timmar långa, något som inte passar mig som är fan att prestera under max en halvtimme. Men vi får se vad som sker, kanske blir det ingen tävlingar, men mål är ju allt och ibland finns det ett självändamål med att ha ett mål att sträva mot eftersom motivationen ökar. Dessutom är det en ganska utmanande och givande träningsform att simma ett antal längder för att sedan träna våtvästlöpning och därefter simma igen o.s.v...
Utöver den sedvanliga rehaben samt simningen så har jag två projekt igång: chins och dips. Jag kämpar mitt bästa för att slå mitt personliga rekord i chins som är 21 och mitt personliga rekord (tillika regementsrekord) i dips som är 62 stycken. Chins är en av de grenar som jag har absolut svårast att utvecklas i och trots trägen träning i snart två månader är jag inte uppe på mer än ungefär 20 stycken en bra dag. Dipsen går dock bättre och dagsformens nästan 50 dips är att jämföra med motsvarande tid förra året då jag gjorde ungefär 25-30 stycken. Vilken dröm det hade varit att kunna klämma till med 100+ dips av hyfsad kvalité=)
Idag var det även premiär för något ganska stort: simhinderbana. Och det är ju inte direkt så att jag inte tränat det innan men äntligen har jag fått till en deal med Burlövsbadet som innebär att jag en gång ungefär varannan vecka har en stående tid på söndagar med simhinderbanan förvarad i omedelbar anslutning till bassängen. Detta kommer sannolikt att öka min förmåga på denna gren under kommande säsong samtidigt som det är en otroligt bra träningsform.
En bild på bassängen innan dagens pass borde fresta den mest inbitne landkrabba att börja med denna träningsform:
Jag kämpar träget på med mina vadpress, step-up, knäböj och stretch. Alla övningar utan belastning mer än med egna kroppsvikten.
Dock har jag nu tagit igång ordentligt med simningen och våtvästlöpningen. I sommar är målet att åtminstone genomföra en s.k. swimrun-tävling på kortare distans. Swimrun innebär att man ömsom springer och ömsom simmar under någon till flera timmar. På grund av tävlingens karaktär genomförs tävlingarna ofta i skärgårdsmiljö. Denna sortens tävlingar är oerhört populära, varför anmälningskvoten snabbt fylls. Samtidigt är de flesta av dessa tävlingar flera timmar långa, något som inte passar mig som är fan att prestera under max en halvtimme. Men vi får se vad som sker, kanske blir det ingen tävlingar, men mål är ju allt och ibland finns det ett självändamål med att ha ett mål att sträva mot eftersom motivationen ökar. Dessutom är det en ganska utmanande och givande träningsform att simma ett antal längder för att sedan träna våtvästlöpning och därefter simma igen o.s.v...
Utöver den sedvanliga rehaben samt simningen så har jag två projekt igång: chins och dips. Jag kämpar mitt bästa för att slå mitt personliga rekord i chins som är 21 och mitt personliga rekord (tillika regementsrekord) i dips som är 62 stycken. Chins är en av de grenar som jag har absolut svårast att utvecklas i och trots trägen träning i snart två månader är jag inte uppe på mer än ungefär 20 stycken en bra dag. Dipsen går dock bättre och dagsformens nästan 50 dips är att jämföra med motsvarande tid förra året då jag gjorde ungefär 25-30 stycken. Vilken dröm det hade varit att kunna klämma till med 100+ dips av hyfsad kvalité=)
Idag var det även premiär för något ganska stort: simhinderbana. Och det är ju inte direkt så att jag inte tränat det innan men äntligen har jag fått till en deal med Burlövsbadet som innebär att jag en gång ungefär varannan vecka har en stående tid på söndagar med simhinderbanan förvarad i omedelbar anslutning till bassängen. Detta kommer sannolikt att öka min förmåga på denna gren under kommande säsong samtidigt som det är en otroligt bra träningsform.
En bild på bassängen innan dagens pass borde fresta den mest inbitne landkrabba att börja med denna träningsform:
2014-12-08
Vecka 49 - summering
Hej.
Äntligen (efter en vecka) fick jag börja träna mina ben litegrann. Jag får sitta på motionscykeln samt har blivit instruerad ett antal övningar som är väldigt lätta, men inte så monotona som mina enbensknäböj vilka jag gjorde 180 av per dag. Nu är det lite lättare knäböj med pilatesboll, enbens step-up samt tåhäv utan belastning. Dessutom var jag tydligen stel i framsida lår (trots att jag stretchat denna muskelgrupp som en dåre de senaste åren). Fick även börja simma och till viss del våtvästlöpa.
På många maskiner man har på gymmet står det en massa varningstexter i stil med att man måste besöka en doktor innan man börjar träna och att man ska sluta träna om man känner sig yr eller svimfärdig. På någon maskin har jag även läst att man ska sluta om man motsvarande känner sig andfådd eller börjar på ont någonstans. Kanske har jag missuppfattat helt vad träning handlar om, och då vill jag be om ursäkt till er som snart i ett år läst denna blogg, men handlar inte träning till viss del om att bli trött, utmattad och ibland till och med lite yr? Nog för att man inte varje pass ska träna sig till avsvimning men ingen har väl någonsin tagit en medalj i en fysiskt krävande gren utan att ha slitit ganska hårt under en hel del träningspass? Därför uppskattar jag denna varningstext som är på en av maskinerna på gymmet hemma i kvarteret:
Äntligen (efter en vecka) fick jag börja träna mina ben litegrann. Jag får sitta på motionscykeln samt har blivit instruerad ett antal övningar som är väldigt lätta, men inte så monotona som mina enbensknäböj vilka jag gjorde 180 av per dag. Nu är det lite lättare knäböj med pilatesboll, enbens step-up samt tåhäv utan belastning. Dessutom var jag tydligen stel i framsida lår (trots att jag stretchat denna muskelgrupp som en dåre de senaste åren). Fick även börja simma och till viss del våtvästlöpa.
Cykel är normalt sett rätt tråkigt enligt min mening men när man inte får springa så finner jag betydligt mer nöje i det och eftersom man vanligtvis trampar med högre frekvens än vad man har när man springer är det också ganska jobbigt. Så jag är överlag glad=)
Det finns olika sätt att vara i form på. Min bil, en Seat Toledo -96 har troget tagit mig från punkt A till B under de 5,5 år jag haft honom som jag döpt till El Toro. För nån vecka sedan passerade han en magisk gräns på 20 000 mil och rullar bättre än någonsin.
Andra sätt att vara i form på är att åka på överlevnadskurs i Sydamerikas djungler. Mellan fredag och lördag sov min vapenbroder från Luftvärnsregementet, Daniel, på min soffa eftersom han väldigt tidigt skulle ta flyget från Kastrup via ett antal mellanlandningar till Guyana i Norra Sydamerika. Stort lycka till!
På många maskiner man har på gymmet står det en massa varningstexter i stil med att man måste besöka en doktor innan man börjar träna och att man ska sluta träna om man känner sig yr eller svimfärdig. På någon maskin har jag även läst att man ska sluta om man motsvarande känner sig andfådd eller börjar på ont någonstans. Kanske har jag missuppfattat helt vad träning handlar om, och då vill jag be om ursäkt till er som snart i ett år läst denna blogg, men handlar inte träning till viss del om att bli trött, utmattad och ibland till och med lite yr? Nog för att man inte varje pass ska träna sig till avsvimning men ingen har väl någonsin tagit en medalj i en fysiskt krävande gren utan att ha slitit ganska hårt under en hel del träningspass? Därför uppskattar jag denna varningstext som är på en av maskinerna på gymmet hemma i kvarteret:
Det var allt för denna vecka, som ni läser är jag lite gladare när jag får träna lite=)
2014-12-03
Vecka 48 - summering
På torsdagen var det återbesök hos sjukgymnasten efter genomfört ingrepp. Veckan dittills hade förflutit ganska lågintensivt även om jag gått bort till gymmet vid ett flertal tillfällen och tränat överkropp, främst i form av chins, dips och magövningar på olika vis. Lite armhävningar mår man heller inte dåligt av.
Enligt sjukgymnasten går det enligt plan. Jag har återfått en smärta som till del påminner om den jag hade för några år sen, då det definitivt var hanterbart. Men så har jag inte sprungit ett steg eller övat någonting som liknar hopp heller.
Besöket ledde fram till 3 nya rehabövningar av vilka jag ska göra 3 set gånger 15 repetitioner 5 gånger i veckan. De är av väldigt enkel karaktär just för att jag inte ska belasta senan för mycket i början. Utöver dessa övningar så ombads jag stretcha framsida lår, något jag gjort ungefär flera veckor totalt hittills i livet=)
Extra goda nyheter var att jag fick cykla upp till en halvtimme och även simma upp till en halvtimme. När jag frågade om våtvästlöpning blev han först lite tveksam men vi kom överens om att 15-20 minuter går bra så länge det inte gör ont.
Tro att jag blev glad för detta besked=) Under helgen (då jag jobbat) har jag således cyklat 30 minuter per dag och när jag nu varit hemma och ledig ett par dagar har jag simmat en kilometer (c:a 20 minuter) samt tränat våtvästlöpning 20 minuter. Idag blir det lite cykel och fler rehabövningar. Lite chins blir det också idag, har som mål att slå mitt personliga rekord på 21 chins innan nästa tävlingssäsong börjar.
Ett lite halvtråkigt och självcentrerat inlägg, men mer dramatiskt än såhär blir det inte när man tränar rehab. Det finns fler sidor av idrotten än tuffa hinderbanelopp och stora tävlingar.
Enligt sjukgymnasten går det enligt plan. Jag har återfått en smärta som till del påminner om den jag hade för några år sen, då det definitivt var hanterbart. Men så har jag inte sprungit ett steg eller övat någonting som liknar hopp heller.
Besöket ledde fram till 3 nya rehabövningar av vilka jag ska göra 3 set gånger 15 repetitioner 5 gånger i veckan. De är av väldigt enkel karaktär just för att jag inte ska belasta senan för mycket i början. Utöver dessa övningar så ombads jag stretcha framsida lår, något jag gjort ungefär flera veckor totalt hittills i livet=)
Extra goda nyheter var att jag fick cykla upp till en halvtimme och även simma upp till en halvtimme. När jag frågade om våtvästlöpning blev han först lite tveksam men vi kom överens om att 15-20 minuter går bra så länge det inte gör ont.
Tro att jag blev glad för detta besked=) Under helgen (då jag jobbat) har jag således cyklat 30 minuter per dag och när jag nu varit hemma och ledig ett par dagar har jag simmat en kilometer (c:a 20 minuter) samt tränat våtvästlöpning 20 minuter. Idag blir det lite cykel och fler rehabövningar. Lite chins blir det också idag, har som mål att slå mitt personliga rekord på 21 chins innan nästa tävlingssäsong börjar.
Ett lite halvtråkigt och självcentrerat inlägg, men mer dramatiskt än såhär blir det inte när man tränar rehab. Det finns fler sidor av idrotten än tuffa hinderbanelopp och stora tävlingar.
2014-11-23
Vecka 47 - summering
Denna vecka var det, som ni kunnat läsa i tidigare inlägg, dags för sklerosering. Om detta har jag skrivit ett ganska utförligt inlägg varför det inte behöver nämnas mer här.
Innan dess hade jag klämt in en joggingtur på 10 km, en orienteringsrunda på nästan 8 km samt lite simning, våtvästlöpning och gym.
Dagen efter operation målade jag nästan hela min lägenhet. Viss träning för överkropp och definitivt var det lite stelt att kliva upp på kökspallen som gjorde att jag nådde upp till taket=)
Igår lördags kändes det redan bättre och jag tog en mycket lugn promenad bort till gymmet där jag körde lite rygg, mage och rörlighet.
Idag söndag har det varit lite avkoppling på förmiddagen följt av spjutträning på eftermiddagen. Jag har inte utvecklats särskilt mycket i mina längdkast under handgranatsmomentet så denna uppbyggnadssäsongen har jag beslutat mig för att lägga fokus på detta. Har tagit hjälp av min gamla vapenbroder som precis som jag härstammar från Ystad. Axel heter han och har tidigare tävlat i spjut. Idag gick vi mycket enkelt igenom lite teknik och olika styrke- samt rörlighetsövningar som jag kommer att lägga in i mitt uppbyggnadsprogram.
Innan dess hade jag klämt in en joggingtur på 10 km, en orienteringsrunda på nästan 8 km samt lite simning, våtvästlöpning och gym.
Dagen efter operation målade jag nästan hela min lägenhet. Viss träning för överkropp och definitivt var det lite stelt att kliva upp på kökspallen som gjorde att jag nådde upp till taket=)
Igår lördags kändes det redan bättre och jag tog en mycket lugn promenad bort till gymmet där jag körde lite rygg, mage och rörlighet.
Idag söndag har det varit lite avkoppling på förmiddagen följt av spjutträning på eftermiddagen. Jag har inte utvecklats särskilt mycket i mina längdkast under handgranatsmomentet så denna uppbyggnadssäsongen har jag beslutat mig för att lägga fokus på detta. Har tagit hjälp av min gamla vapenbroder som precis som jag härstammar från Ystad. Axel heter han och har tidigare tävlat i spjut. Idag gick vi mycket enkelt igenom lite teknik och olika styrke- samt rörlighetsövningar som jag kommer att lägga in i mitt uppbyggnadsprogram.
Mitt första hela kast under dagens övning. Det är verkligt svårt att få till det så att spjutet går rakt =)
Kommande vecka medför fortsatt återhämtning, studier inom medicin samt slutspurt i renoveringen jag hållit på med sen i somras. Dessutom får jag reda på mitt resultat från senaste högskoleprovet imorgon. Spännande!
2014-11-21
Så är det äntligen klart
Igår fick jag gjort det som jag väntat på i över ett år och haft ett behov av massor med år: ultraljudssklerosering.
För er som inte begriper så invecklade ord så handlar det om att ta död på de blodkärl som växt in i mina knän p.g.a. hastig tillväxt i nedre tonåren samt, såklart, påtagligt tränande med tämligen påtaglig kroppsvikt samt långa hävstänger eftersom jag är ganska lång. Dessutom insåg jag inte vikten av att träna ben förrän jag var nästan 25 år gammal.
Den gångna säsongen har ju varit ganska smärtsam, särskilt efter hårdare löppass. Hinderbana har inte alls gått att träna och det enda som har gjort att jag kunnat genomföra tävlingar är adrenalin och mjölksyra som överlag har varit starkare stimulatorer än smärtan. Det närmsta dygnet efter har dock varit riktigt jävligt där jag bara kunnat gå ner för trappor genom att gå på skrå.
Jag passade på att ta en ordentlig orienteringsrunda innan ingreppet (jag vill inte kalla det operation eftersom jag inte blev skuren i). Sen åkt jag in till Lund och röntgen där doktor Christian m.fl. mötte upp. Detta är det enda stället i Skåne man kan göra detta ingrepp på så jag är egentligen glad att det gått så fort från dess att jag kom till rätt instans nämligen Idrottsmedicinskt centrum.
Efter att jag tagit av mig lite på underkroppen och blivit rejält desinficerad började läkarna med att med hjälp av ultraljud lokalisera blodkärlen. När detta var gjort så skulle sprutan föras in. Jag såg framför mig en spruta av den storleken som man för in i armvecket men nej, den var jättetjock. "Det kommer kännas lite" sade doktorn. "Kommer det göra ont?" frågade jag. "Det kan man säga" svarade doktorn. Jag lutade mig tillbaka för att inte se när de körde in detta tortyrinstrument i mina redan ömma knä. "Ni sticks det lite" sade doktorn. Och det gjorde det. Jävlar i havet vad ont det gjorde. Efter några minuter började jag svettas våldsamt, må dåligt och se stjärnor framför ögonen. Så försvann jag bort en stund. "Ska vi fortsätta?" frågade doktorn. Eftersom det gjorde så jävla ont ville jag inte åka dit igen, jag hade ju isåfall varit tvungen att göra andra knäet ändå så svaret på frågan blev "Ja, framåt". Precis då vart vi klara med högerknäet och vänsterknäet gick faktiskt mycket smidigare, kanske för att jag vant mig vid smärtan.
Nu undrar ni säkert varför jag inte valt att bli bedövad. Svaret är enkelt: valet fanns inte. Eftersom man vill lokalisera blodkärlen går det tydligen inte att lokalbedöva eftersom kärlen då drar ihop sig.
Efter ingreppet var jag bedövad och öm men kunde ändå köra bil hem. Jag tröstade mig med ett par choklad och sen målade jag kvällen igenom. Det blir en vecka utan underkroppsträning. Ingen större fara eftersom jag behöver denna vila efter säsongen.
Idag, drygt ett dygn efter, har jag målat hela lägenheten. Bedövningen har släppt och svullnaden börjat lätta. En konstig känsla infann sig vid något så vardagligt som när jag reste mig från sittande till stående efter ett toalettbesök. Det gjorde inte ont. Det har det gjort i flera år. Ibland väldigt lite ont, ibland mycket ont men idag kändes det inget alls.
Det är svårt att säga i vilken omfattning det kommer att bli bra, men det har definitivt blivit bättre och efter vila och rehab ska jag se till att komma i bättre form än någonsin.
Ha en trevlig helg=)
För er som inte begriper så invecklade ord så handlar det om att ta död på de blodkärl som växt in i mina knän p.g.a. hastig tillväxt i nedre tonåren samt, såklart, påtagligt tränande med tämligen påtaglig kroppsvikt samt långa hävstänger eftersom jag är ganska lång. Dessutom insåg jag inte vikten av att träna ben förrän jag var nästan 25 år gammal.
Den gångna säsongen har ju varit ganska smärtsam, särskilt efter hårdare löppass. Hinderbana har inte alls gått att träna och det enda som har gjort att jag kunnat genomföra tävlingar är adrenalin och mjölksyra som överlag har varit starkare stimulatorer än smärtan. Det närmsta dygnet efter har dock varit riktigt jävligt där jag bara kunnat gå ner för trappor genom att gå på skrå.
Jag passade på att ta en ordentlig orienteringsrunda innan ingreppet (jag vill inte kalla det operation eftersom jag inte blev skuren i). Sen åkt jag in till Lund och röntgen där doktor Christian m.fl. mötte upp. Detta är det enda stället i Skåne man kan göra detta ingrepp på så jag är egentligen glad att det gått så fort från dess att jag kom till rätt instans nämligen Idrottsmedicinskt centrum.
 |
| Såhär såg min vänstra patellarsena ut inna ingreppet. Den högra hade ett snarlikt mönster. |
De färgglada områdena ni ser på bilden ovan är blodkärl som under många år växt in i mina knä. En sena i sig har inga nerver och således kan man inte ha ont i själva senan, men kroniska inflammationer gör att det till sist växer in blodkärl som för med sig nerver vilket innebär att man har ont över tiden.
 |
| Högraste handen håller i ultraljudsapparaten. Mittenhanden för in sprutan. Vänsterhanden släpper på skleroseringsmedlet när man hittat rätt. |
 |
| Sekunder innan avsvimning. T-shirten som varit helt torr blev snabbt genomsvettig. |
 |
| Höger patellarsena efter ingreppet. |
Efter ingreppet var jag bedövad och öm men kunde ändå köra bil hem. Jag tröstade mig med ett par choklad och sen målade jag kvällen igenom. Det blir en vecka utan underkroppsträning. Ingen större fara eftersom jag behöver denna vila efter säsongen.
Idag, drygt ett dygn efter, har jag målat hela lägenheten. Bedövningen har släppt och svullnaden börjat lätta. En konstig känsla infann sig vid något så vardagligt som när jag reste mig från sittande till stående efter ett toalettbesök. Det gjorde inte ont. Det har det gjort i flera år. Ibland väldigt lite ont, ibland mycket ont men idag kändes det inget alls.
Det är svårt att säga i vilken omfattning det kommer att bli bra, men det har definitivt blivit bättre och efter vila och rehab ska jag se till att komma i bättre form än någonsin.
Ha en trevlig helg=)
2014-11-20
Vecka 46 - summering
Denna veckan har det varit återhämtning på allvar.
En orienteringsrunda på 6,2 km (fågelvägen) samt lite löpning med backintervaller är den enda löpning som genomförts. Ett litet marschträningspass från Kabusa till Ystad (10 km) samt lite okynnesgym har också genomförts. Häftigare än såhär blir det inte en vilovecka=P
I skrivande stund är det sex timmar till mitt ingrepp. Rapport kommer senast på söndag=) Intill dess har jag tränat på ganska våldsamt i veckan för att kunna återhämta med gott samvete.
Hej så länge.
En orienteringsrunda på 6,2 km (fågelvägen) samt lite löpning med backintervaller är den enda löpning som genomförts. Ett litet marschträningspass från Kabusa till Ystad (10 km) samt lite okynnesgym har också genomförts. Häftigare än såhär blir det inte en vilovecka=P
I skrivande stund är det sex timmar till mitt ingrepp. Rapport kommer senast på söndag=) Intill dess har jag tränat på ganska våldsamt i veckan för att kunna återhämta med gott samvete.
Hej så länge.
2014-11-10
Vecka 45 - summering
Vilovecka nummer två av totalt c:a fyra är till ända.
På måndagen och tisdagen kunde jag inte riktigt hålla mig eftersom jag vilat så effektivt veckan innan.
Måndagen medförde således en halvtimmes simning följt av våtvästlöpning och på kvällen en halvtimme på crosstrainern med lite efterföljande gymövningar.
På tisdagen körde jag ytterligare lite våtvästlöpning samt crosstrainer på kvällen.
Torsdagen joggade jag åtta kilometer samt körde lite gym under fredagen.
På lördag hade jag planerat att springa lite intervaller hemma i Sandskogen, men eftersom jag kört på lite hårdare än tänkt tidigare i veckan och kände mig lite halvmotiverad så vilade jag istället. Man ska inte träna på en vilovecka om man inte känner 100% för det.
Lördagskvällen medförde fest hemma hos min f.d. vapenbroder Leo. Det var ett glatt gäng från FS20 där och vi hade mycket trevligt tillsammans. För en gångs skulle blev jag påtagligt onykter och var ute och roade mig långt in på småtimmarna. Söndagen medförde således soffläge med en proviant-promenad till Willys som största bedrift.
Jag var riktigt risig på söndagen men nu idag måndag har jag känt mig väldigt pigg och nyladdad. Även om man inte kan roa sig lika frekvent som när man var gymnasielev så tror jag faktiskt att man någon gång per år behöver göra precis vad man vill och kanske till och med bli onykter. Fysiskt är det bara negativt, det tror jag inget annat om men mentalt kan det vara ett sätt att bara koppla bort och göra nåt helt utan fokus, även om det krävde en stor prestation att träffa burgaren i mun på Burger King i slutet av kvällen/början av morgonen.
Roligare än såhär blir inte en vilovecka. Tänkte skicka med ett videoklipp, men det pallar jag inte=)
Sköt om er.
På måndagen och tisdagen kunde jag inte riktigt hålla mig eftersom jag vilat så effektivt veckan innan.
Måndagen medförde således en halvtimmes simning följt av våtvästlöpning och på kvällen en halvtimme på crosstrainern med lite efterföljande gymövningar.
På tisdagen körde jag ytterligare lite våtvästlöpning samt crosstrainer på kvällen.
Torsdagen joggade jag åtta kilometer samt körde lite gym under fredagen.
På lördag hade jag planerat att springa lite intervaller hemma i Sandskogen, men eftersom jag kört på lite hårdare än tänkt tidigare i veckan och kände mig lite halvmotiverad så vilade jag istället. Man ska inte träna på en vilovecka om man inte känner 100% för det.
Lördagskvällen medförde fest hemma hos min f.d. vapenbroder Leo. Det var ett glatt gäng från FS20 där och vi hade mycket trevligt tillsammans. För en gångs skulle blev jag påtagligt onykter och var ute och roade mig långt in på småtimmarna. Söndagen medförde således soffläge med en proviant-promenad till Willys som största bedrift.
Jag var riktigt risig på söndagen men nu idag måndag har jag känt mig väldigt pigg och nyladdad. Även om man inte kan roa sig lika frekvent som när man var gymnasielev så tror jag faktiskt att man någon gång per år behöver göra precis vad man vill och kanske till och med bli onykter. Fysiskt är det bara negativt, det tror jag inget annat om men mentalt kan det vara ett sätt att bara koppla bort och göra nåt helt utan fokus, även om det krävde en stor prestation att träffa burgaren i mun på Burger King i slutet av kvällen/början av morgonen.
Roligare än såhär blir inte en vilovecka. Tänkte skicka med ett videoklipp, men det pallar jag inte=)
Sköt om er.
2014-11-03
Vecka 44 - summering
Detta var den första officiella viloveckan.
På måndagen var det dock dags för PT-utmaning och träningsdag med min gode vän James. Detta skrev jag om i förra inlägget.
0330 steg jag upp på tisdagen för att cykla till Malmö Central för att ta tåget till Kastrup för att flyga till Düsseldorf för att träffa vänner bekanta genom femkampen.
Det blev tre dagar med en hel del sightseeing, fönstershopping och umgänge med folk från Brasilien, Kina, Armenien, Italien, Spanien, Tyskland m.m. Jag uppskattar detta kulturella utbyte mycket och finner stor behållning i att lära mig språk, geografi o.s.v.
Hade givetvis med mig mitt TRX-band och körde några pass på hotellet:
TRX är en mycket bra träningsform för att bygga stabilitet i bål och stödjande muskulatur. Skitbra under grundträningen.
I övrigt denna vecka har det varit ganska lugnt. Ett simpass, ett våtvästpass samt ett pass på crosstrainern.
I lördags hjälpte jag min vän Tobias på hans mål att komma under 20 minuter på fem kilometer. Han började sin träning för ett och ett halvt år sen och hade då en tid på runt 27 minuter på fem kilometer som bäst. Han har en god träningsbakgrund men främst i form av gym-träning. Under detta ett och ett halvt år har vi planerat och strukturerat byggt upp hans löpträning och han har gått via 22:58, 21:59 till 21:05 som han sprang fem kilometer på i lördags. Annat än blåsor och sånt som hör idrotten till har han inte haft några skador. Jag är mycket stolt över hur han utvecklats och fram till våren är tanken att han går under 20 minuter. Under loppet där jag agerade hare löpte vi 3:52 - 4:00 - 4:25 - 4:25 - 4:15. Vi gick således ut i helt rätt tempo de två första kilometrarna men sen höll det helt enkelt inte ihop. "Hellre lyst till den sträng som brast än att aldrig spänt en båge" är ett fint ordspråk och att komma under 20:00 redan nu faller under all logik om man ser till vad som är rimligt utan att riskera skador eller överträning. Men till våren smäller det =)
På min och Tobias instagram (@tgarsn) finns bild från vår prestation.
Personliga rekord är ju något som man jagar och den gångna veckan vart det faktiskt ett sådant. Jag har aldrig förr tagit så många steg på en vecka som under denna som passerat. Många promenader med sight seeing och passning av min brors hund är framgångsfaktorerna bakom detta. 129027 steg har det blivit. Jag vet att det finns de som tar fler och det är kanske ingen anmärkningsvärd prestation i sig men normalt sett så "sparar" man sina steg till de tuffa träningspassen när man är idrottsman. Jag åker normalt sett alltid hiss eller rulltrappa och är inte ute och traskar i onödan eftersom vilan då blir lidande. Värt att tänka på.
Kommande vecka kommer att bestå av lite simning och crosstrainer främst. Sköt om er!
På måndagen var det dock dags för PT-utmaning och träningsdag med min gode vän James. Detta skrev jag om i förra inlägget.
0330 steg jag upp på tisdagen för att cykla till Malmö Central för att ta tåget till Kastrup för att flyga till Düsseldorf för att träffa vänner bekanta genom femkampen.
Det blev tre dagar med en hel del sightseeing, fönstershopping och umgänge med folk från Brasilien, Kina, Armenien, Italien, Spanien, Tyskland m.m. Jag uppskattar detta kulturella utbyte mycket och finner stor behållning i att lära mig språk, geografi o.s.v.
Hade givetvis med mig mitt TRX-band och körde några pass på hotellet:
I övrigt denna vecka har det varit ganska lugnt. Ett simpass, ett våtvästpass samt ett pass på crosstrainern.
I lördags hjälpte jag min vän Tobias på hans mål att komma under 20 minuter på fem kilometer. Han började sin träning för ett och ett halvt år sen och hade då en tid på runt 27 minuter på fem kilometer som bäst. Han har en god träningsbakgrund men främst i form av gym-träning. Under detta ett och ett halvt år har vi planerat och strukturerat byggt upp hans löpträning och han har gått via 22:58, 21:59 till 21:05 som han sprang fem kilometer på i lördags. Annat än blåsor och sånt som hör idrotten till har han inte haft några skador. Jag är mycket stolt över hur han utvecklats och fram till våren är tanken att han går under 20 minuter. Under loppet där jag agerade hare löpte vi 3:52 - 4:00 - 4:25 - 4:25 - 4:15. Vi gick således ut i helt rätt tempo de två första kilometrarna men sen höll det helt enkelt inte ihop. "Hellre lyst till den sträng som brast än att aldrig spänt en båge" är ett fint ordspråk och att komma under 20:00 redan nu faller under all logik om man ser till vad som är rimligt utan att riskera skador eller överträning. Men till våren smäller det =)
På min och Tobias instagram (@tgarsn) finns bild från vår prestation.
Personliga rekord är ju något som man jagar och den gångna veckan vart det faktiskt ett sådant. Jag har aldrig förr tagit så många steg på en vecka som under denna som passerat. Många promenader med sight seeing och passning av min brors hund är framgångsfaktorerna bakom detta. 129027 steg har det blivit. Jag vet att det finns de som tar fler och det är kanske ingen anmärkningsvärd prestation i sig men normalt sett så "sparar" man sina steg till de tuffa träningspassen när man är idrottsman. Jag åker normalt sett alltid hiss eller rulltrappa och är inte ute och traskar i onödan eftersom vilan då blir lidande. Värt att tänka på.
Kommande vecka kommer att bestå av lite simning och crosstrainer främst. Sköt om er!
2014-10-27
Tävlingsrapport Yddingeloppet, högskoleprovet och säsongsavslut
Vecka 43 har varit något av ett avslut på den gångna säsongen.
Under måndagen besökte jag Centrum för idrott och hälsa i Malmö. Där jobbar typ Skånes bästa fysioterapeuter och idrottsläkare. De är överjävligt duktiga på handbollsskador vilket passar mina stackars knä alldeles ypperligt.
20 november är det dags för en mindre operation och man kan egentligen inte kalla det så eftersom jag inte ska bli skuren i. Förfarandet heter "Sklerosering med ultraljud" vilket mycket enkelt förklarat innebär att man m.h.a. ultraljud lokaliserar de blodkärl som växt in i mina patella-senor. En sena har inga nerver och kan därför inte göra ont. Däremot har blodkärl nerver och den kroniska inflammation som varit i mina knä under jag vet inte hur många år har gjort att det växt in massor med blodkärl, därav smärtan. Problemen härstammar sannolikt från när jag var i 15-årsåldern och skelett växte från senorna. Åkomman då kallades Schlatters och har varit latent fram till jag verkligen började träna hårt inför femkampen. Tack vare Schlatters hade jag sannolikt fått problem förr eller senare i livet och det var kanske till och med bra att detta ingrepp kommer nu istället för när jag kanske är i 50-årsåldern eftersom strukturen har större förmåga att läka vid min nu relativt låga ålder.
Nåja, när man lokaliserat dessa blodkärl kör man in en spruta med ett ämne som "spränger" blodkärlen. Inte så våldsamt som det låter och jag kan träna nästan fullt ut efter 14 dagar och innan dess är det vila från löpning, hopp och dylika övningar. Simning och träning för överkropp går fint.
Men... Både innan och efter ska jag göra PLENTY med knäböj. De sex första veckorna ska jag göra 180 excentriska enbensknäböj per dag och de sista sex veckorna ska jag göra 90 per dag. Snabb huvudräkning visar att det totalt blir 11340 enbensknäböj på 12 veckor. Kommer vara otroligt stark efter det=)
Jag började med dessa övningar i tisdags. Utöver det har jag bara joggat och kört lätt på gymmet förutom under söndagen då det var dags för final i Skånes långloppscup: Yddingeloppet 12 kilometer. Dels hade jag ätit frukost lite nära inpå tror jag, eftersom jag fick jävulskt kramp och dels var låren duktiga matta efter alla knäböj jag gjort i veckan. Således gick luften ur runt 5 kilometer och jag rultade i mål på typ 30:e plats på kanske 48 minuter vilket är 4 minuter sämre än förra året. Nåja, det var en lagom avrundning på tävlingssäsongen och jag kan vila med gott samvete.
Men... Så uppstod ett litet tillfälle till tävling. PT-Jakob och PT-Niklas på SATS Malmö City utmanade staden i två olika grenar: 500 meter rodd + 20 vändor med släde. Tävlingen skedde i stridspar d.v.s. man var två stycken som rodde vars 500 meter och sen gjorde man de 20 vändorna med släden uppdelat. Jag tog med mig min livsträningskamrat James som har ett pannben utan motsvarighet och tillsammans slog vi PT-grabbarna med totalt en sekund=). Många andra hade sagt att de skulle komma och tävla, men det verkade inte som om fler vågade. Grymt kul var det och efter släden var jag och James fruktansvärt färdiga, helt illamående och spyfärdiga=)
Nu väntar lite lugn och ro inför och efter ingreppet innan det blir gasen i botten igen. Bloggen kommer givetvis fortsätta att vara vid liv och jag har också fler projekt på gång, mer om det längre fram.
Och ja, i lördags skrev jag högskoleprovet. Att vara i dunderform är ju inte bara att prestera bra med kroppen utan även med hjärnan. Jag fick 135 poäng totalt, nytt personligt rekord. Sin "högskoleprovspoäng" får man först om fyra veckor men går man på förra provets normering får jag 1,7 på verbal del och 2,0 på kvantitativ del (matte). Totalt 1,85 är jag mycket nöjd med och om Gud är god och jag får 2,0 på mattedelen är jag otroligt nöjd.
Ha det fint och njut av hösten.
Under måndagen besökte jag Centrum för idrott och hälsa i Malmö. Där jobbar typ Skånes bästa fysioterapeuter och idrottsläkare. De är överjävligt duktiga på handbollsskador vilket passar mina stackars knä alldeles ypperligt.
20 november är det dags för en mindre operation och man kan egentligen inte kalla det så eftersom jag inte ska bli skuren i. Förfarandet heter "Sklerosering med ultraljud" vilket mycket enkelt förklarat innebär att man m.h.a. ultraljud lokaliserar de blodkärl som växt in i mina patella-senor. En sena har inga nerver och kan därför inte göra ont. Däremot har blodkärl nerver och den kroniska inflammation som varit i mina knä under jag vet inte hur många år har gjort att det växt in massor med blodkärl, därav smärtan. Problemen härstammar sannolikt från när jag var i 15-årsåldern och skelett växte från senorna. Åkomman då kallades Schlatters och har varit latent fram till jag verkligen började träna hårt inför femkampen. Tack vare Schlatters hade jag sannolikt fått problem förr eller senare i livet och det var kanske till och med bra att detta ingrepp kommer nu istället för när jag kanske är i 50-årsåldern eftersom strukturen har större förmåga att läka vid min nu relativt låga ålder.
Nåja, när man lokaliserat dessa blodkärl kör man in en spruta med ett ämne som "spränger" blodkärlen. Inte så våldsamt som det låter och jag kan träna nästan fullt ut efter 14 dagar och innan dess är det vila från löpning, hopp och dylika övningar. Simning och träning för överkropp går fint.
Men... Både innan och efter ska jag göra PLENTY med knäböj. De sex första veckorna ska jag göra 180 excentriska enbensknäböj per dag och de sista sex veckorna ska jag göra 90 per dag. Snabb huvudräkning visar att det totalt blir 11340 enbensknäböj på 12 veckor. Kommer vara otroligt stark efter det=)
Jag började med dessa övningar i tisdags. Utöver det har jag bara joggat och kört lätt på gymmet förutom under söndagen då det var dags för final i Skånes långloppscup: Yddingeloppet 12 kilometer. Dels hade jag ätit frukost lite nära inpå tror jag, eftersom jag fick jävulskt kramp och dels var låren duktiga matta efter alla knäböj jag gjort i veckan. Således gick luften ur runt 5 kilometer och jag rultade i mål på typ 30:e plats på kanske 48 minuter vilket är 4 minuter sämre än förra året. Nåja, det var en lagom avrundning på tävlingssäsongen och jag kan vila med gott samvete.
 |
| Det fina med att få kramp och mjölksyra i ben är att man inte blir så jävulsk trött. Då kan man göra roliga miner till fotografen. |
 |
| Gren 1: Rodd 500 meter. (Bilden är arrangerad) |
 |
| Gren två. Vars 10 raksträckor med "släden". GOOD LORD! |
 |
| Vi vann rodden, fick spö i släden, men vann totalt. Stort tack till PT-grabbarna på SATS Malmö City, ett riktigt fräscht och trevlig gym. |
Och ja, i lördags skrev jag högskoleprovet. Att vara i dunderform är ju inte bara att prestera bra med kroppen utan även med hjärnan. Jag fick 135 poäng totalt, nytt personligt rekord. Sin "högskoleprovspoäng" får man först om fyra veckor men går man på förra provets normering får jag 1,7 på verbal del och 2,0 på kvantitativ del (matte). Totalt 1,85 är jag mycket nöjd med och om Gud är god och jag får 2,0 på mattedelen är jag otroligt nöjd.
Ha det fint och njut av hösten.
2014-10-19
Tävlingsrapport - 61:a världsmästerskapen i Yeongcheon
Så är tävlingssäsongen 2014 (nästan) över för i år. Jag har en löptävling på 12 km kvar att klara av. 26:e oktober springer jag Yddingeloppet som tillika är final i Skånes Grand Prix långlopp.
Nu till en av årets höjdpunkter: VM i militär femkamp i Sydkorea.
För att slippa bieffekterna av att ställa om klockan med 7 timmar östlig riktning valde jag att fyra dagar innan börja med att gå upp tidigt och sedan gå upp ytterligare tidigt för varje dag som grydde. Det slutade med att jag avresedagen gick upp klockan 0400 svensk tid. Fullt hanterbart.
Resan gick via Stockholm, Frankfurt och Seoul: en restid på sammanlagt 28 timmar. Hanteringen med vapen, ammunition och allt annat logistiskt gick relativt smärtfritt.
Vid ankomst till vår förläggning var vi givetvis slitna, men mottagandet var varmt och tävlingsledningen hade lagt mycket kraft vid att göra fint med affischer, skyltar och fritt kaffe över tiden:
Dagen efter ankomst, 20141008, bjöd på träningsdag. Innan 1400 hade vi diskat av träning på hinderbana, terränglöpning, handgranatskastning samt simning. Anläggningarna var av bästa kvalité, även om terränglöpning var mycket krävande (och 250 meter för lång skulle det visa sig). Dessutom var dyket från pallen på hindersimningen extremt grunt, varför jag med min långa kropp hade svårt att få till dyk och delfinkickar på ett optimalt vis utan att slå i överdelen av fötterna vid första kicken efter dyket.
Kvällen medför en "Republic of Korea Army Concert", en musikföreställningen med ett drag som jag aldrig förr skådat:
20141009: Vi har en ledig dag, vilket är skönt att ha efter träningsdagen och före första tävlingsdagen. Vi återhämtar, tar lite promenader samt åker in till Yeongcheons tätort. Byn ligger 5 timmars bussfärd söder om Seoul och har drygt 100 000 invånare.
20141010, Skytte: Jag skjuter i heat 1, vilket är ganska skönt eftersom jag efteråt har hela dan ledig och ägna sig åt annat. Tjejernas skytte har blivit flyttat till dan efter p.g.a dimma och väderförhållanden ska bli svåra även under herrarnas skytte. Jag inleder med att skjuta som en gud. Efter nio skott har jag enbart en 9, resten är 10:or. Sedan börjar det blåsa. Som tur är har jag gott om tid över och mellan två byar lyckas jag pricka in sista 10:an. Således har jag 99 poäng efter precisionsserien och det ska visa sig att ingen lyckas genomföra motsvarande bedrift. Men som sagt börjar det blåsa varför jag får nöja mig med 89 poäng i snabbserien. Jag skjuter enbart 9:or och 10:or förutom ett slarvskott som blir en sexa.
Efter skyttet ligger jag på en nionde plats. I huvudsak p.g.a. att jag sköt bra och stabilt men även p.g.a. att det under resterande heat blåste väldigt, vilket gjorde det svårt för övriga femkampare.
20141011, Hinderbana: Jag springer lagom lång tid efter lunch och veckorna innan VM har jag försökt hitta den sista stumpen form att nyttja till VM. Banan är fin och det har känts bra på tävlingsdagen. Jag går ut i ett bra tempo och släpper min motståndare, en syrier rankad på samma tid som jag, redan efter andra av fem raksträckor. Detta medför att jag blir rädd att ha öppnat för hårt. Det har jag inte. Jag springer i mål på tiden 2:37,9, en tid jag är något besviken över men det är å andra sidan där jag legat i år efter att inte ha tränat denna gren. Jag får beteckna insatsen som "medioker" men varken dålig eller bra. Loppet ser ni här, hoppas jag fått till det med kvalitén:
20141012, Simhinderbana: Om detta lopp finns inte så mycket att säga. Jag gör ett tekniskt ganska bra lopp och har ganska bra timing till alla hinder. Inga misstag genomförs men efter tävlingssäsongen, som egentligen är slut, har jag inget "dunder" kvar i kroppen. Jag gör ändå min tredje bästa tid någonsin (29,4) men är lite besviken eftersom jag tränat så mycket simning under det gångna året. Erfarenheten jag drar är att detta inte är särskilt mycket värt om inte explosiviteten och powern finns där. Loppet ser ni nedan, och nej: det är inte filmat i slow motion:
20141013, Handgranatskastning: Det är försenat och det regnar. Detta stör mig dock inte nämnvärt. Jag smörjer in fingrarna med vaselin innan inkastningen och ser till att följa min inkastningsrutin. Kastar jag för mycket kommer jag att slita hål på mina fingertoppar och kanske tappa känsel på tävlingen. I övrigt känns det bra och precis som tidigare under året har jag bra självförtroende när jag ställer mig kastbåset som dock är ganska halt och blåsigt.
Första ring: Alla i mitten utan bekymmer. Givetvis är jag nervös men lyckas "hålla i". Bra
Andra ring: Efter att ha flyttat foten något halkar jag till på första granaten. Jag kan då inte hålla i min nervositet och det ökade adrenalinpåslaget medför en helbom, lång. Lite skärrad lägger jag andra granater i ytterring men sedan lägger jag de andra två i mitten.
Tredje ring: Alla i mitten. Bra.
Fjärde ring: Tre i mitten, en i ytterring. Bra.
20141014, Terränglöpning: Banan som egentligen ska vara 8,00 km är 8,25 meter och oerhört krävande med en lång stigning, löpning på vattensjukt gräs, lera och nedför på asfalt. Det är dock lika för alla och en lite tuffare löpning ska gynna mig som har en av mina bästa grenar här. Jag startat på 56:e plats och lyckas springa upp mig till en 47:e plats på tiden 28;56 vilket är bra utifrån förutsättningarna.
Sammanfattning: Jag gör en bra tävling överlag, särskilt utifrån förutsättningen att formen till stor del har "gått ur". Man har inte möjlighet att ligga på topp i flera månader och eftersom jag lade vikt vid SM och Nordiska mästerskapen är jag glad att jag lyckades befara lite kraft till VM. Det jag tar med mig är precisionsskyttet där jag plötsligt hittade tillbaka till gammal god form. Störst förbättringspotential ser jag i hinderbana och särskilt simning där jag får lägga vikt vid planeringen av kommande uppbyggdagssäsong.
VM var verkligen en upplevelse i år. Organisationen var extremt omfattande och samtliga funktionärer och all personal vid denna enorma militärhögskola/armebas var otroligt hjälpsamma, gästvänliga och tydliga. Detta bådar gott inför nästa år då militära OS avgörs på samma plats.
Efter hinderbanestafetten återstod banketten som var mycket trevlig samt en hemresa på c:a 40 timmar. Det gick dock utan friktioner annat än nån kvarts försening, och det är ju överkomligt.
Nu är det snart vila och uppbyggnadssäsong.
Jag avslutar detta rekordlånga inlägg med finalen på herrarnas hinderbanestafett mellan Kina och Brasilien. Detta är det fränaste man kan göra i idrottsväg, välkomna att syna mig:
Nu till en av årets höjdpunkter: VM i militär femkamp i Sydkorea.
För att slippa bieffekterna av att ställa om klockan med 7 timmar östlig riktning valde jag att fyra dagar innan börja med att gå upp tidigt och sedan gå upp ytterligare tidigt för varje dag som grydde. Det slutade med att jag avresedagen gick upp klockan 0400 svensk tid. Fullt hanterbart.
Resan gick via Stockholm, Frankfurt och Seoul: en restid på sammanlagt 28 timmar. Hanteringen med vapen, ammunition och allt annat logistiskt gick relativt smärtfritt.
 |
| I Sydkorea är man glad vid att sätta upp banderoller och neonskyltar med rullande text=) |
 |
| Min och Gregers säng. Enkelt och spartanskt med hårda sängar. Jag trivdes mycket bra. |
Kvällen medför en "Republic of Korea Army Concert", en musikföreställningen med ett drag som jag aldrig förr skådat:
20141010, Skytte: Jag skjuter i heat 1, vilket är ganska skönt eftersom jag efteråt har hela dan ledig och ägna sig åt annat. Tjejernas skytte har blivit flyttat till dan efter p.g.a dimma och väderförhållanden ska bli svåra även under herrarnas skytte. Jag inleder med att skjuta som en gud. Efter nio skott har jag enbart en 9, resten är 10:or. Sedan börjar det blåsa. Som tur är har jag gott om tid över och mellan två byar lyckas jag pricka in sista 10:an. Således har jag 99 poäng efter precisionsserien och det ska visa sig att ingen lyckas genomföra motsvarande bedrift. Men som sagt börjar det blåsa varför jag får nöja mig med 89 poäng i snabbserien. Jag skjuter enbart 9:or och 10:or förutom ett slarvskott som blir en sexa.
Efter skyttet ligger jag på en nionde plats. I huvudsak p.g.a. att jag sköt bra och stabilt men även p.g.a. att det under resterande heat blåste väldigt, vilket gjorde det svårt för övriga femkampare.
20141011, Hinderbana: Jag springer lagom lång tid efter lunch och veckorna innan VM har jag försökt hitta den sista stumpen form att nyttja till VM. Banan är fin och det har känts bra på tävlingsdagen. Jag går ut i ett bra tempo och släpper min motståndare, en syrier rankad på samma tid som jag, redan efter andra av fem raksträckor. Detta medför att jag blir rädd att ha öppnat för hårt. Det har jag inte. Jag springer i mål på tiden 2:37,9, en tid jag är något besviken över men det är å andra sidan där jag legat i år efter att inte ha tränat denna gren. Jag får beteckna insatsen som "medioker" men varken dålig eller bra. Loppet ser ni här, hoppas jag fått till det med kvalitén:
20141013, Handgranatskastning: Det är försenat och det regnar. Detta stör mig dock inte nämnvärt. Jag smörjer in fingrarna med vaselin innan inkastningen och ser till att följa min inkastningsrutin. Kastar jag för mycket kommer jag att slita hål på mina fingertoppar och kanske tappa känsel på tävlingen. I övrigt känns det bra och precis som tidigare under året har jag bra självförtroende när jag ställer mig kastbåset som dock är ganska halt och blåsigt.
Första ring: Alla i mitten utan bekymmer. Givetvis är jag nervös men lyckas "hålla i". Bra
Andra ring: Efter att ha flyttat foten något halkar jag till på första granaten. Jag kan då inte hålla i min nervositet och det ökade adrenalinpåslaget medför en helbom, lång. Lite skärrad lägger jag andra granater i ytterring men sedan lägger jag de andra två i mitten.
Tredje ring: Alla i mitten. Bra.
Fjärde ring: Tre i mitten, en i ytterring. Bra.
 |
| Mitt i den tuffa stigningen mellan 500 och 2000 meter |
VM var verkligen en upplevelse i år. Organisationen var extremt omfattande och samtliga funktionärer och all personal vid denna enorma militärhögskola/armebas var otroligt hjälpsamma, gästvänliga och tydliga. Detta bådar gott inför nästa år då militära OS avgörs på samma plats.
Efter hinderbanestafetten återstod banketten som var mycket trevlig samt en hemresa på c:a 40 timmar. Det gick dock utan friktioner annat än nån kvarts försening, och det är ju överkomligt.
Nu är det snart vila och uppbyggnadssäsong.
Jag avslutar detta rekordlånga inlägg med finalen på herrarnas hinderbanestafett mellan Kina och Brasilien. Detta är det fränaste man kan göra i idrottsväg, välkomna att syna mig:
2014-10-09
På plats i Sydkorea
Hej alla.
Jag är på plats.
WiFi går lite upp och ner så bilder från resan och de första dagarna kommer lite senare när det blir lite mindre belastning på nätet=)
MVH
Danne
Jag är på plats.
WiFi går lite upp och ner så bilder från resan och de första dagarna kommer lite senare när det blir lite mindre belastning på nätet=)
MVH
Danne
2014-10-05
Vecka 40 - Årets sista formtoppning och resfeber
Hallo där.
Efter träningslägret valde jag att gasa på ganska bra. Jag var ju själv inte med på det mesta krävande passet på hinderbanan så i veckan har jag kunnat köra ganska hårt även om veckan har innehållit två vilodagar.
Två pass i bassängen har genomförts. På fredagen tränade jag följande:
Uppvärmning 15 minuter. Därefter fyra repetitioner med start var 5:e minut. Full gas:
50 meter frisim 90%. Vändning. 25 meter bröstsim 95%. 25 meter frisim 100%. Uppgång på kanten och direkt fem burpees. Detta kan ni pröva 1:57-1:54-1:54-1:51.
På lördagen var det bara lite finslipning på mina dyk. Dessa två dagar blev det totalt 64 minuter med våtvästen då jag diskade av dokumentären om OS i Aten. Mycket intressant.
Förutom gymmet och ovan nämnda simning har jag kört två goda löppass.
På onsdagen var det gedigen uppvärmning följt av 5x1 kilometer start var 5:e minut. Knepet med detta pass var att varje intervall skulle springas som om det vore den sista. Total mjölksyra med andra ord och det gjorde riktigt ont=) 3:02 - 3:05 - 3:07 - 3:17 - 3:18. Usch vad dåligt jag mådde. Sen blev det 3 kilometer nedjoggning och excentrisk träning på det.
Idag söndag var det veckans sista pass:
Nu är det resfeber och läggning klockan 2000 så att jag kan gå upp 0400. Jag har då förberett mig på bästa sätt för den jetlag som lär komma ändå=)
Ska försöka uppdatera bloggen så ofta jag kan men det är ju alltid ett lotteri med datorer och wifi när man är på militärförläggningar o.s.v.
Sydkorea och världsmästerskapen, här kommer jag!
Håll tummarna=)
Efter träningslägret valde jag att gasa på ganska bra. Jag var ju själv inte med på det mesta krävande passet på hinderbanan så i veckan har jag kunnat köra ganska hårt även om veckan har innehållit två vilodagar.
Två pass i bassängen har genomförts. På fredagen tränade jag följande:
Uppvärmning 15 minuter. Därefter fyra repetitioner med start var 5:e minut. Full gas:
50 meter frisim 90%. Vändning. 25 meter bröstsim 95%. 25 meter frisim 100%. Uppgång på kanten och direkt fem burpees. Detta kan ni pröva 1:57-1:54-1:54-1:51.
På lördagen var det bara lite finslipning på mina dyk. Dessa två dagar blev det totalt 64 minuter med våtvästen då jag diskade av dokumentären om OS i Aten. Mycket intressant.
Förutom gymmet och ovan nämnda simning har jag kört två goda löppass.
På onsdagen var det gedigen uppvärmning följt av 5x1 kilometer start var 5:e minut. Knepet med detta pass var att varje intervall skulle springas som om det vore den sista. Total mjölksyra med andra ord och det gjorde riktigt ont=) 3:02 - 3:05 - 3:07 - 3:17 - 3:18. Usch vad dåligt jag mådde. Sen blev det 3 kilometer nedjoggning och excentrisk träning på det.
Idag söndag var det veckans sista pass:
 |
| Jag är så lat att jag klistrar in från Instagram. Eftersom jag gick upp 0430 kunde jag springa redan 0800. Ganska ensam på anläggningen och efteråt blev det frukost/lunch från Gyldene måsen. |
Ska försöka uppdatera bloggen så ofta jag kan men det är ju alltid ett lotteri med datorer och wifi när man är på militärförläggningar o.s.v.
Sydkorea och världsmästerskapen, här kommer jag!
Håll tummarna=)
2014-09-28
Vecka 39 - Träningsläger
Hej.
Veckan har medfört lite alternativ träning så att jag håller ihop de sista veckorna med VM och finalen i Skånes Grand Prix långlopp. Det har blivit totalt två timmar löpning med våtväst, två timmar i crosstrainer och tre pass i övrigt på gymmet. Tre simpass med fokus på hasighet har också genomförts.
På fredag eftermiddag var det dags för start av veckans stora begivenhet: breddläger i militär femkamp på Södra skånska regementet där vi tidigare haft nordiska mästerskapen. Anläggningarna är av prima kvalité och vädret visade sig verkligen från sin bästa sida i det oerhört vackra Skåne i sensommarskrud.
Vi har 35-talet atleter i allt mellan 10 och 45 år på etablissemanget och det visades prov på otroligt stor vilja från samtliga inblandade. Jag var själv ansvarig för logistik och all kommendatur så i vissa moment tog jag ett steg tillbaka och agerade instruktör/fotograf. Alla gav järnet och efter helgen, som medförde skrapsår, blåmärken och skratt, så var samtliga trötta men glada. Vi har nåt att bygga på för framtiden.
För fem år sen var det high-tech att spela in sin filmning under verklighet. Idag är det en teknik som är enkel och ganska billig att själv ha hemma. Ett otroligt bra träningshjälpmedel:
Kommande vecka medför lite mer harvande i bassängen med ïnslag av högintensiva löpträningspass för att se om jag kan spetsa formen på VM, en sista gång inför vintern.
Kör hårt!!
Veckan har medfört lite alternativ träning så att jag håller ihop de sista veckorna med VM och finalen i Skånes Grand Prix långlopp. Det har blivit totalt två timmar löpning med våtväst, två timmar i crosstrainer och tre pass i övrigt på gymmet. Tre simpass med fokus på hasighet har också genomförts.
 |
| Det är ganska tråkigt, men sjukt bra träning. En vattentät mp3-spelare med P3 dokumentär underlättar. |
Vi har 35-talet atleter i allt mellan 10 och 45 år på etablissemanget och det visades prov på otroligt stor vilja från samtliga inblandade. Jag var själv ansvarig för logistik och all kommendatur så i vissa moment tog jag ett steg tillbaka och agerade instruktör/fotograf. Alla gav järnet och efter helgen, som medförde skrapsår, blåmärken och skratt, så var samtliga trötta men glada. Vi har nåt att bygga på för framtiden.
För fem år sen var det high-tech att spela in sin filmning under verklighet. Idag är det en teknik som är enkel och ganska billig att själv ha hemma. Ett otroligt bra träningshjälpmedel:
Kör hårt!!
2014-09-21
Vecka 38 - danska mästerskapen och Ystadterrängen
Den gångna veckan började lugnt med något löppass och nåt lätt gympass eftersom de två föregående veckorna var så tuffa. Jag extraknäckte lite i måndags kväll på Nordic Military Training och det var en helt gyldene kväll på Bulltofta med fint väder, starka viljor samt cricketspelare som skapar en trevlig inramning.
Tisdagen innebär packdag för att sedan köra till Ystad där jag sov hos min mor innan jag, Sven Legend samt hans fru och barn tog färjan över till Rönne och Bornholm. Almegårds kaserne var slutdestination och det ligger bara tio minuters körning från färjan vilket i praktiken innebär att jag har typ närmst av alla deltagare till danska mästerskapen=)
Onsdagen tränades det hinderbana samt kastning.
På onsdagen började tävlingen med skytte på Aakers skydebane. Det har känts bra på träningarna inför denna tävling och på inskjutning sköt jag bara 10:or. Men... så slår nervositeten till och ett par slarviga skott och en ganska dålig snabbserie hamnade jag på 189 (98+91) poäng. Det är alldeles för dåligt och det som i början av min femkampskarriär var min bästa gren är nu en av mina sämsta. Det kommer tas krafttag under vinter för att upprätthålla förmågan.
Helt utan anledning hade jag en våldsam hinderbaneångest. Kanske är det för att knäna jävlas så med mig men det finns ingen anledning att vara så mentalt svag som jag var. Jag startade klent och ökade sen inte. Tiden blev 2:44,0, min sämsta i år på en bana som egentligen är ganska snabb.
Kvällen medförde simning i Bornholms enda simhall. Banan var bra för att vara på 25 meter och jag simmade riktigt bra fram till sista stocken där jag kom in lite tidigt och fick ligga och glida nån sekund för mycket, men det är en av mina bästa tider på 25-meters bana så jag är överlag nöjd med denna gren. 30,3 blev det och jag hade definitivt varit under 30 med en bättre avslutning. Loppet ser ni nedan, filmat med min Sony Action Cam.
På fredag förmiddag skulle det kastas handgranater. På Bornholm kastar man i svag uppförsbacke vilket medförde vissa bekymmer både på träningsdagen och på inkastningen. Jag hade dock en bra känsla i kroppen och nerverna höll sig på en ytterst låg nivå. Precisionsserien resulterade i 14 innerringar och 2 ytterringar, mycket bra. Längdkastet var lite klent med 49,3 meter men fick inte riktigt igenom kastet. Jag slutade på en andraplats i denna gren vilket jag är mycket nöjd med. 128 är min näst bästa precisionsserie någonsin på kastning under tävling.
Utan någon lunch i magen så var det dags för löpning. Banan strax nordöst om Rönne är flack och fin med endast nåt mjukare parti samt en riktig dal på ett ställe längs med den 4 kilometer långa banan som vi skulle avverka två varv på. Jag hade inget direkt att sprina för mer än 5000 poäng som jag inte behövde ta i mycket för att nå, löpformen är ju god. Ístället såg jag till att löpa ikapp min danske vän Ole och agera hare till honom så att han nådde 5000 poäng och därmed nå kvalgränsen till VM i Korea. Han hade med sannolikhet klarat det ändå eftersom han hade 30 sekunder till godo men det är alltid bra att agera lite farthållare. Vid passering 6 kilometer spelades filmen nedan in. Den avslutades med en härlig bild på badet som jag och Sven Legend tog efter löpningen. Att bada i havet 19 september är få förunnat och så sent på året har jag nog aldrig varit i plurret.
Totalt nådde jag 5031 poäng. Jag får ta med mig det som var bra och hoppas att jag kan prestera lite bättre på VM. Jag blev totalt 5:a med en bra bit upp till fyran. Resultat finns på http://www.milpent.dk/dmi2014/
Idag söndag var det dags för Ystadterrängen, 11.6 kilometer med start på Sandskogens idrottsplats och sedan två härliga 6km-varv ut i Sandskogen och tillbaka längs med havet. Jag var rejält sliten i benen när jag påbörjade uppvärmning med kände mig piggare efter densamma och startade loppet i stadigt 3,30-tempo. Redan efter 5-6 kilometer kände jag dock att jag var lite tung sedan den gångna vecka varför jag fick gå ner till ungefär 3:45 per kilometer och släppa först Jens och sedan Stefan. Min totala tid blev ungefär 42:05, vilket jag är nöjd med utifrån omständigheterna. Viktigast är att det blev trippelt YIF på pallen.
Kommande vecka ska jag vila lite från löpning inledningsvis då jag börjar få känningar av vad jag tror är löparknä, en mycket begränsande skada om man låter den blomma ut. Istället får jag fokusera på simning, våtvästlöpning och gym. På helgen håller jag i träningsläger i militär femkamp!
Ha det prima.
Tisdagen innebär packdag för att sedan köra till Ystad där jag sov hos min mor innan jag, Sven Legend samt hans fru och barn tog färjan över till Rönne och Bornholm. Almegårds kaserne var slutdestination och det ligger bara tio minuters körning från färjan vilket i praktiken innebär att jag har typ närmst av alla deltagare till danska mästerskapen=)
Onsdagen tränades det hinderbana samt kastning.
 |
| Skjutbanan är fint belägen i skogen och ganska vindskyddad. Inga ursäkter finns att prestera dåligt. |
 |
| Lite öl innan skyttet är aldrig fel... |
På fredag förmiddag skulle det kastas handgranater. På Bornholm kastar man i svag uppförsbacke vilket medförde vissa bekymmer både på träningsdagen och på inkastningen. Jag hade dock en bra känsla i kroppen och nerverna höll sig på en ytterst låg nivå. Precisionsserien resulterade i 14 innerringar och 2 ytterringar, mycket bra. Längdkastet var lite klent med 49,3 meter men fick inte riktigt igenom kastet. Jag slutade på en andraplats i denna gren vilket jag är mycket nöjd med. 128 är min näst bästa precisionsserie någonsin på kastning under tävling.
Utan någon lunch i magen så var det dags för löpning. Banan strax nordöst om Rönne är flack och fin med endast nåt mjukare parti samt en riktig dal på ett ställe längs med den 4 kilometer långa banan som vi skulle avverka två varv på. Jag hade inget direkt att sprina för mer än 5000 poäng som jag inte behövde ta i mycket för att nå, löpformen är ju god. Ístället såg jag till att löpa ikapp min danske vän Ole och agera hare till honom så att han nådde 5000 poäng och därmed nå kvalgränsen till VM i Korea. Han hade med sannolikhet klarat det ändå eftersom han hade 30 sekunder till godo men det är alltid bra att agera lite farthållare. Vid passering 6 kilometer spelades filmen nedan in. Den avslutades med en härlig bild på badet som jag och Sven Legend tog efter löpningen. Att bada i havet 19 september är få förunnat och så sent på året har jag nog aldrig varit i plurret.
Idag söndag var det dags för Ystadterrängen, 11.6 kilometer med start på Sandskogens idrottsplats och sedan två härliga 6km-varv ut i Sandskogen och tillbaka längs med havet. Jag var rejält sliten i benen när jag påbörjade uppvärmning med kände mig piggare efter densamma och startade loppet i stadigt 3,30-tempo. Redan efter 5-6 kilometer kände jag dock att jag var lite tung sedan den gångna vecka varför jag fick gå ner till ungefär 3:45 per kilometer och släppa först Jens och sedan Stefan. Min totala tid blev ungefär 42:05, vilket jag är nöjd med utifrån omständigheterna. Viktigast är att det blev trippelt YIF på pallen.
Kommande vecka ska jag vila lite från löpning inledningsvis då jag börjar få känningar av vad jag tror är löparknä, en mycket begränsande skada om man låter den blomma ut. Istället får jag fokusera på simning, våtvästlöpning och gym. På helgen håller jag i träningsläger i militär femkamp!
Ha det prima.
2014-09-15
Vecka 37 - summering
Hej kära läsare. Den gångna veckan har varit på ett sätt lågintensiv. Jag har arbetat måndag - måndag (därav den någon sena uppdatering då jag inte har bredband på jobbet). Jag har sovit på jobbet och inte varit hemma alls. Simningen har fått stryka på foten och jag har tagit det lugnt i övrigt med eftersom jag varit lite sliten efter Nordiska mästerskapen och en hård träningsvecka v.36.
Det har blivit tre löppass, 10 respektive 8 kilometer i lugnt tempo samt ett intervallpass under söndagen. 2x3x300 meter samt 3 gånger nedför. Detta pass för att förbereda mig inför danska mästerskapen på Bornholm som väntar under innnevarande vecka.
Jag har rehabtränat lite på gymmet, mina hälsenor protesterar alltid lite i slutet av tävlingssäsongen och det finns bara ett botemedel: excentrisk träning. Det blev ett högintensivt cirkelträningspass med, sen under fliken "Träningspass" på min hemsida.
Något jag verkligen har tränat är skytte. Jag har tränat minst ett pass pistol varje dag och även skjutit två pass gevär ak5 och ett pass tävlingsgevär. Pistol är kanske inte det första vapnet man skulle ta med sig ut i strid men det är ett sant hantverk. Med en karbin eller ett gevär kan man skjuta halvtaskiga skott men ändå träffa det man vill och få ihop en bra serie men med pistol blir man utvärderad direkt. Således kan man säga att om man är duktig på pistol är man ofta duktig på gevär men motsatsen finns inte. Jag är ganska besviken över mina insatser vid regementsmästerskapen som vi hade i tisdags i både gevär och pistol, så det får bli en målsättning att träna sig duktig till nästa år.
En pistolfilm på hur det kan se ut kommer här nedan.
Man kan verkligen stå i timmar och öva enstaka serier med drag och magasinsbyte på tid men detta blir ganska fort kontraproduktivt för en som inte är van att skjuta mycket.
Under söndagen tog jag så fram min tävlingsbössa och sköt ett par serier för att se hur den träffade på 200 meter. På detta avstånd kommer danska mästerskapen att genomföras. Utan att fullt ha skottställt så fick jag till en hygglig serie, trist att jag hade ett slängskott.
Jämfört med AK5D som jag har så är det en otrolig skillnad i precision. Ak5:an är inte ens inom 4-5 gånger ovan spridning trots att jag skjuter liggande med stöd. Även om det definitivt inte är samma precisionsvapen, det är ju inte ett tävlingsgevär så tycker jag ändå att det utvärderar främst rödpunktssiktet, vilket inte lämpar sig för precisionsskytte.
Nu ska jag inte tråka er med mer vapen-snack, jag är inte så intresserad av detta ämne egentligen även om skytte är fruktansvärt bra träning för psyket. Håll till godo.
Det har blivit tre löppass, 10 respektive 8 kilometer i lugnt tempo samt ett intervallpass under söndagen. 2x3x300 meter samt 3 gånger nedför. Detta pass för att förbereda mig inför danska mästerskapen på Bornholm som väntar under innnevarande vecka.
Jag har rehabtränat lite på gymmet, mina hälsenor protesterar alltid lite i slutet av tävlingssäsongen och det finns bara ett botemedel: excentrisk träning. Det blev ett högintensivt cirkelträningspass med, sen under fliken "Träningspass" på min hemsida.
Något jag verkligen har tränat är skytte. Jag har tränat minst ett pass pistol varje dag och även skjutit två pass gevär ak5 och ett pass tävlingsgevär. Pistol är kanske inte det första vapnet man skulle ta med sig ut i strid men det är ett sant hantverk. Med en karbin eller ett gevär kan man skjuta halvtaskiga skott men ändå träffa det man vill och få ihop en bra serie men med pistol blir man utvärderad direkt. Således kan man säga att om man är duktig på pistol är man ofta duktig på gevär men motsatsen finns inte. Jag är ganska besviken över mina insatser vid regementsmästerskapen som vi hade i tisdags i både gevär och pistol, så det får bli en målsättning att träna sig duktig till nästa år.
En pistolfilm på hur det kan se ut kommer här nedan.
Under söndagen tog jag så fram min tävlingsbössa och sköt ett par serier för att se hur den träffade på 200 meter. På detta avstånd kommer danska mästerskapen att genomföras. Utan att fullt ha skottställt så fick jag till en hygglig serie, trist att jag hade ett slängskott.
 |
| Skotten till höger får plats bakom övre, lilla locket på en snusdosa. |
Nu ska jag inte tråka er med mer vapen-snack, jag är inte så intresserad av detta ämne egentligen även om skytte är fruktansvärt bra träning för psyket. Håll till godo.
2014-09-07
Vecka 36 - summering
Den gångna veckan blev inte så lugn som jag trott eller planerat. Jag återhämtade mig ganska fort efter nordiska mästerskapen, mycket tack vare att jag sov och åt ordentligt på helgen efter.
En lugn måndag utan träning följdes av min första organiserade orienteringsträning nånsin. Vi sprang parkorientering i Trelleborg. Det var ganska enkla kontroller vilket är nyttigt för mig som måste göra ett omtag och börja på en låg nivå.
På onsdagen åkte jag till Ystad för att få lite extra drag i löpträningen. Efter 5 km uppvärmning genomförde vi 20 x 400 meter med start varannan minut. Jag låg på 71 - 75 sekunder per intervall och jag kan lova att man var mör i benen efteråt. Jag var upp på över 95% av maxpuls som mest.
Torsdagen var tänkt att gå i orienteringens tecken då jag skulle kontrollspringa "Veckans bana" som mina soldater satt ut på övningsfältet. Jag orienterade också, men det fick bli medelst gång eftersom jag var så sliten i mina ben sen dagen innan. På vägen hem passade jag på att stanna till på Burlövsbadet där jag tog några längder i bassängen.
På fredagen blev det högintensiv cirkelträning, se min hemsida www.dunderform.se/träningspass för genomförandet.
Lördagen medförde lugn simning, en kilometer på Burlövsbadet.
Idag söndag drog jag i det längsta på om jag skulle ut och springa backintervaller med Löparprojektet i Skåne eller inte. Jag kände mig ändå ganska pigg i benen eftersom jag inte sprungit sen onsdagen och början av nästa vecka medför vila, varför jag beslutade mig för att dra dit. Jag visste att det skulle bli hårt och det blev det. Efter en bra teoretisk genomgång av Ian Manners, en av de främsta löptränarna som finns, så drog vi ut i Bokskogen och sprang backintervaller. Det tog 45 - 60 sekunder att springa upp (en kon flyttades framåt lite då och då) och vi gjorde 16 repetitioner utan vila annat än den relativt branta joggingen ned till starten. Träningen åtföljdes av lunch på Torups rekreationsområdet och lite ytterligare jogg efteråt.
Kommande vecka medför jobb ända fram till måndag nästa vecka så jag är typ fast på jobbet. Jag ska lägga en del fokus på skjutträning i olika former, med karbin, pistol och gevär. Det blir ganska lugn träning i övrigt eftersom jag vecka 38 åker till Bornholm och tävlar i danska mästerskapen i militär femkamp.
Kör hårt.
En lugn måndag utan träning följdes av min första organiserade orienteringsträning nånsin. Vi sprang parkorientering i Trelleborg. Det var ganska enkla kontroller vilket är nyttigt för mig som måste göra ett omtag och börja på en låg nivå.
På onsdagen åkte jag till Ystad för att få lite extra drag i löpträningen. Efter 5 km uppvärmning genomförde vi 20 x 400 meter med start varannan minut. Jag låg på 71 - 75 sekunder per intervall och jag kan lova att man var mör i benen efteråt. Jag var upp på över 95% av maxpuls som mest.
Torsdagen var tänkt att gå i orienteringens tecken då jag skulle kontrollspringa "Veckans bana" som mina soldater satt ut på övningsfältet. Jag orienterade också, men det fick bli medelst gång eftersom jag var så sliten i mina ben sen dagen innan. På vägen hem passade jag på att stanna till på Burlövsbadet där jag tog några längder i bassängen.
På fredagen blev det högintensiv cirkelträning, se min hemsida www.dunderform.se/träningspass för genomförandet.
Lördagen medförde lugn simning, en kilometer på Burlövsbadet.
Idag söndag drog jag i det längsta på om jag skulle ut och springa backintervaller med Löparprojektet i Skåne eller inte. Jag kände mig ändå ganska pigg i benen eftersom jag inte sprungit sen onsdagen och början av nästa vecka medför vila, varför jag beslutade mig för att dra dit. Jag visste att det skulle bli hårt och det blev det. Efter en bra teoretisk genomgång av Ian Manners, en av de främsta löptränarna som finns, så drog vi ut i Bokskogen och sprang backintervaller. Det tog 45 - 60 sekunder att springa upp (en kon flyttades framåt lite då och då) och vi gjorde 16 repetitioner utan vila annat än den relativt branta joggingen ned till starten. Träningen åtföljdes av lunch på Torups rekreationsområdet och lite ytterligare jogg efteråt.
 |
| Den teoretiska genomgången. Senare fanns det inte tid till att ta bilder=) |
Kör hårt.
2014-09-01
Hemsida
Jag har blivit med hemsida.
www.dunderform.se är nu min officiella hemsida och bloggen som ni just nu läser är en del av denna sida d.v.s. man kommer till just denna blogg om man trycker på fliken "Blogg" på hemsidan.
Hemsidan är under upparbetning, kom gärna med förbättringspotentialer till min e-post: daniel.b.karlsson@hotmail.com
www.dunderform.se är nu min officiella hemsida och bloggen som ni just nu läser är en del av denna sida d.v.s. man kommer till just denna blogg om man trycker på fliken "Blogg" på hemsidan.
Hemsidan är under upparbetning, kom gärna med förbättringspotentialer till min e-post: daniel.b.karlsson@hotmail.com
Vecka 35 - Nordiska mästerskapen
Årets viktigaste tävling tillsammans med Svenska mästerskapen gick av stapeln på hemmabanan i Revingehed där vi tidigare genomfört både FMM och SM.
Detta riskerar att bli ett längre inlägg.
Jag ankom på måndagen. Det är oerhört skönt att kunna packa hemma i lugn och ro och sedan ta kollektivtrafik till tävlingen (mor hade lånat Ferrarin). På måndagen genomförde jag endast lite inkvartering, en lätt joggingtur samt viss hindertagning.
På tisdagen var det inkastning, skytte samt simning på schemat. Jag kände mig pigg i kroppen och hade huvudet på skaft. Arrangemanget verkade seriöst och präglades av precision.
Onsdagen inleddes med skytte. Precisionen började bra med 3 st 10:or på rad. Sen händer något ödesdigert. Ibland när jag ligger helt still får jag s.k. "dödsryckningar". Det tyder på att man är mycket avslappnad och jag tror att flera av er får det ibland när ni ligger och ska sova eller tittar på film. Resultatet: 1 st 7:a, något som lika gärna kunnat vara en helbom. Det fortsätter matas 10:or ända till åttonde skottet då jag gör en dålig avfyrning. Det blir en 8:a. Sen avslutar jag med 2 st 10:or. Således får jag 95 poäng på precisionen vilket i sig är fullt godkänt. En halvdassig snabb ger mig sedan ytterligare 87 poäng vilket gör att jag slutar på 182 poäng. Inte dåligt i sig men jag kunde gott haft lite mer stolpe in. Jag kände mig riktigt bekväm i precisionsskyttet trots hög puls, jag lyckades behärska pulsgenomslaget. Men snabbserien har jag ännu inte kommit i form med.
På eftermiddagen var det dags för hinderbana. Värre hinderbaneångest har jag nog aldrig haft eftersom det dels var hemmabana och det lovades stort publikstöd ifrån familj, kollegor och vänner. Så blev också fallet. Det var ungefär 205 människor i publiken. Av dessa hejade 200 på mig och övriga fem på holländaren jag sprang mot. För övrigt var detta samma atlet jag sprang mot i Österrike varför jag visste att vi hade ett jämnt tempo. Jag gick ut lagom hårt och gjorde ett väldisponerat lopp, mjölksyran sprutade när jag skulle upp ur lejongropen. 2:35,0 blev tiden. Det är min tredje bästa nånsin. Loppet ser ni nedan, beklagar kvalitén.
En god natts vila följdes av simhinderbana i Högevallsbadet i Lund. Det hade känts bra på insimningen och den nya teknik jag använder på bordet verkade fungera bra. Jag genomförde ett bra lopp på tiden 29,1. Det är min näst bästa tid nånsin men jag har ändå förbättringspotential, något som känns bra. Loppet ser ni nedan.
Efter simningen låg jag på en 9:e plats. Jag visste att mycket skulle klarna i kastningen, såsom det alltid gör när den ena eller andra blir nervös. Oftast är det inte jag. Den här gången var jag dock mycket nervös. Det har sina skäl när flera av mina chefer och kollegor var och tittade på just mig. Inkastningen kändes riktigt bra och det var med gott självförtroende jag ställde mig i kastbåset. Nervositeten slog till direkt och jag inledde med två ytterringar: en för lång och en för kort. Dessa följdes av två innerringar. Efter det tog jag tag i mig själv på allvar. Jag lade samtliga resterande 14 granater utom en i innering. Jag åtnjöt publikens jubel och ett bra längdkast på 54,4 meter gjorde att jag fick totalpoängen 178,4 i kastningen och avancerade till en sjunde plats i sammandraget.
Det var ett riktigt getingbo inför löpningen. 1:an och 2:an var i stort sett klara men det skulle bli en kamp om platserna 3 till 8 ungefär. Sist jag sprang på denna banan var det enormt varmt och jag var sliten. Min tid blev då 28:57 men denna gången var vädret bästa möjliga, jag hade haft en extra dag till återhämtning och banan var preparerad så till vida att ett parti med mjuk sand tagits bort till förmån för hårt packad jord. Dessutom var det mycket publik och valet av skor visade sig ha blivit bra. Jag öppnade första kilometern på 3:17 och sprang tidigt om de två framförvarande femkamparna, precis enligt plan. Jag lade mig sedan på 3:30 i syfte att spara lite kraft inför dess att Cimmie från Sverige samt Espen från Norge sannolikt skulle komma ikapp. Efter 2500 meter sneglar jag bak och ser att de har max 5 sekunder kvar till mig. Jag blir dock inte ikappsprungen förrän vid 4000 meter och då bara av Cimmie som berättar för mig att Espen, som normalt sett är hypersnabb, får ge sig i uppförsbackarna. Vi beslutar oss för att samköra och grilla honom. Detta går mycket bra och vid 7000 meter är han duktig avhängd och vi har 3:e och 4:e platsen inom synhåll. Jag känner mig nu ganska stark och väljer att gasa mina sista krafter. På sista raksträckan blir Cimmie tvungen att släppa, men jag hinner inte fatt varken 3:e eller 4:e plats. Jag slutar som 5:a vilket jag är otroligt stolt över. Film från löpningen ser ni nedan:
Jag tackar alla som kom och stöttade och hejade på mig, det betyder jättemycket och arrangemanget är det bästa jag nånsin upplevt. Alla tider hölls, maten var bra och till och med vädret var perfekt. De atleter jag pratade med, vilket var många, framhöll arrangemangets förträfflighet. Detta visar sig i alla de personliga rekord som slogs under veckans gång. Ett enormt stort tack till alla som var med gjorde tävlingen möjligen. Ett stort tack även till alla i laget som jag alltid har så förträffligt kul med, men det vet ni=)
Tidigare har jag varit som bäst 11:a på ett nordiskt mästerskap. Jag är således mycket nöjd över min 5:e placering, jag hade ingen dålig gren. De flesta grenar var till och med riktigt bra. Dock slutar jag inte att fundera lite över vad som hänt om den där 7:an blivit ytterligare en 10:a? Då hade jag sannolikt blivit 3:a. Men istället för att sura så biter jag ihop och kommer igen nästa år.
Fullständiga resultat finns på: http://www.milpent.dk/mnc2014/
Bilder finns på: https://www.dropbox.com/sh/lhh7ck5pos4k4ev/AABLj_2B8o8_r1S1HdJmslnZa?dl=0
Detta riskerar att bli ett längre inlägg.
Jag ankom på måndagen. Det är oerhört skönt att kunna packa hemma i lugn och ro och sedan ta kollektivtrafik till tävlingen (mor hade lånat Ferrarin). På måndagen genomförde jag endast lite inkvartering, en lätt joggingtur samt viss hindertagning.
 |
| Skånetrafiken höll tiden. |
På tisdagen var det inkastning, skytte samt simning på schemat. Jag kände mig pigg i kroppen och hade huvudet på skaft. Arrangemanget verkade seriöst och präglades av precision.
 |
| Jag och min gode vän Niclas Blom är på väg till handgranatskastningen. |
 |
| Eldställning. |
En god natts vila följdes av simhinderbana i Högevallsbadet i Lund. Det hade känts bra på insimningen och den nya teknik jag använder på bordet verkade fungera bra. Jag genomförde ett bra lopp på tiden 29,1. Det är min näst bästa tid nånsin men jag har ändå förbättringspotential, något som känns bra. Loppet ser ni nedan.
Efter simningen låg jag på en 9:e plats. Jag visste att mycket skulle klarna i kastningen, såsom det alltid gör när den ena eller andra blir nervös. Oftast är det inte jag. Den här gången var jag dock mycket nervös. Det har sina skäl när flera av mina chefer och kollegor var och tittade på just mig. Inkastningen kändes riktigt bra och det var med gott självförtroende jag ställde mig i kastbåset. Nervositeten slog till direkt och jag inledde med två ytterringar: en för lång och en för kort. Dessa följdes av två innerringar. Efter det tog jag tag i mig själv på allvar. Jag lade samtliga resterande 14 granater utom en i innering. Jag åtnjöt publikens jubel och ett bra längdkast på 54,4 meter gjorde att jag fick totalpoängen 178,4 i kastningen och avancerade till en sjunde plats i sammandraget.
 |
| Såhär glad är man efter en bra kastserie. |
Tidigare har jag varit som bäst 11:a på ett nordiskt mästerskap. Jag är således mycket nöjd över min 5:e placering, jag hade ingen dålig gren. De flesta grenar var till och med riktigt bra. Dock slutar jag inte att fundera lite över vad som hänt om den där 7:an blivit ytterligare en 10:a? Då hade jag sannolikt blivit 3:a. Men istället för att sura så biter jag ihop och kommer igen nästa år.
Fullständiga resultat finns på: http://www.milpent.dk/mnc2014/
Bilder finns på: https://www.dropbox.com/sh/lhh7ck5pos4k4ev/AABLj_2B8o8_r1S1HdJmslnZa?dl=0
2014-08-24
Vecka 34 - summering
I syfte att tapera (formtoppa) inför de Nordiska mästerskapen kommande vecka har innevarande vecka varit "lugn".
Två enklare gympass med funktionella övningar med egna kroppen har genomförts.
Ett distanspass på 10km och ett på 6km löpning har genomförts.
I torsdags var det en för jä***g dag. Åkte under onsdagskvällen efter arbetet till Luleå i syfte att deltaga på Försvarsmaktsmästerskap i orientering. Jag fick ju blodad tand under våren efter de träningsläger jag deltagit i och min tredje plats på regementsmästerskap gav mig en plats i laget. Jag fick tilldelat en medelsvår bana, vilket jag hittills inte ansett mig mogen för. Det var jag inte nu heller. Och med tanke på att jag tränat 0 (noll) gånger sedan regementsmästerskap och terrängen för mig var nu så gick det åt pipsvängen. Inför min sista sträcka gick vi ut som tredje lag. Jag vet inte ens vad vi var när vi kom i mål, men jag sprang bort oss fullständigt. Så är det ibland, det blev ett bra träningspass på 80 minuter löpning åtminstone.
I lördags tävlade jag i en för mig ny gren: Precisionsskytte med pistol. Målet var att inte komma sist med mitt tjänstevapen mot andras tävlingsvapen. Jag kom heller inte sist utan typ 3:a från slutet. Det får man vara nöjd med.
Har köpt en ny träningskompis:
För er som är familjär med s.k. GoPro-kameror så har jag köpt en Action-kamera ifrån Sony. Bildkvalitén är slående bra under rörelse och det ska bli intressant att se vad för tuffa filmer och bilder man kan få från hinderbanan m.m. Har redan lagt upp ett exempel på instagram.
Ikväll var det sista passet innan jag åker till min arbetsplats och årets för mig viktigaste tävling tillsammans med SM.
Passet var ett s.k. formtoppningspass och bestod av 8 x 150 meter löpning svagt utför på 95% av maxfart. Jag vilade i 90-120 sekunder tills jag kände mig fräsch igen.
Exakt vad som händer i kroppen är jag väl inte begåvad till att besvara men tanken är väl att man skolar in kroppen i "överfart" så att när man sen kör tävling i tävlingsfart så upplever kroppen detta som långsammare och producerar inte mjölksyra i samma omfattning. Det funkar för mig=)
Runt 16-17 på onsdag springer jag hinderbana på Revingehed. Kom dit och heja, det skulle jag uppskatta oerhört.
Två enklare gympass med funktionella övningar med egna kroppen har genomförts.
Ett distanspass på 10km och ett på 6km löpning har genomförts.
I torsdags var det en för jä***g dag. Åkte under onsdagskvällen efter arbetet till Luleå i syfte att deltaga på Försvarsmaktsmästerskap i orientering. Jag fick ju blodad tand under våren efter de träningsläger jag deltagit i och min tredje plats på regementsmästerskap gav mig en plats i laget. Jag fick tilldelat en medelsvår bana, vilket jag hittills inte ansett mig mogen för. Det var jag inte nu heller. Och med tanke på att jag tränat 0 (noll) gånger sedan regementsmästerskap och terrängen för mig var nu så gick det åt pipsvängen. Inför min sista sträcka gick vi ut som tredje lag. Jag vet inte ens vad vi var när vi kom i mål, men jag sprang bort oss fullständigt. Så är det ibland, det blev ett bra träningspass på 80 minuter löpning åtminstone.
I lördags tävlade jag i en för mig ny gren: Precisionsskytte med pistol. Målet var att inte komma sist med mitt tjänstevapen mot andras tävlingsvapen. Jag kom heller inte sist utan typ 3:a från slutet. Det får man vara nöjd med.
Har köpt en ny träningskompis:
Ikväll var det sista passet innan jag åker till min arbetsplats och årets för mig viktigaste tävling tillsammans med SM.
Passet var ett s.k. formtoppningspass och bestod av 8 x 150 meter löpning svagt utför på 95% av maxfart. Jag vilade i 90-120 sekunder tills jag kände mig fräsch igen.
Exakt vad som händer i kroppen är jag väl inte begåvad till att besvara men tanken är väl att man skolar in kroppen i "överfart" så att när man sen kör tävling i tävlingsfart så upplever kroppen detta som långsammare och producerar inte mjölksyra i samma omfattning. Det funkar för mig=)
Runt 16-17 på onsdag springer jag hinderbana på Revingehed. Kom dit och heja, det skulle jag uppskatta oerhört.
2014-08-17
Vecka 33 - summering
Trots att jag föregående vecka genomförde en Europacup så har denna vecka varit tämligen krävande.
Måndagen inleddes med 6 x 1 kilometer löpning med start var 6:e minut vilket innebär från knappt tre minuters vila ner till drygt två minuters vila. Första intervallen gick på 3:12 = fort och sen efterhand som mjölksyra tog över blev de långsammare efterhand. Jag var fortfarande lite tärd efter föregående vecka men det var en bra genomkörare.
Tisdagen medförde lugn simning.
Onsdagen medförde en halvtimmes lugn jogg i närområdet.
På torsdagen var det dags för Försvarsmaktsmästerskap i terränglöpning och de två föregående dagarnas tämligen lugna träning gjorde att batterierna var väl påfyllda. Jag hänvisar till nedanstående separata "Race-Report".
Fredagen tog jag det ganska lugnt: Rodd 5 kilometer på 70% motstånd.
Lördag medförde vila.
Idag söndag tävlade jag inledningsvis i skytte faktiskt. Det var en korptävling vilket innebar 5 provskott och sedan 10 skott på 6 minuter. Avståndet var 300 meter och efter inskjutning sköt jag 8, 9, 9 och därefter sju tior i rad.
Märkligt det där med skytte. Även om inledningen var lite knackig, det var åtminstone två dåliga skott av de tre första, så pumpas det tior utan bekymmer så länge man inte är nervös. I Österrike sköt vi på 200 m (mycket enklare) och pulspåslaget gjorde det till en helt annan gren. När jag väl är inne på endera avståndet känns det fan omöjligt att missa 10:an... Kanske ska man börja med beta-blockerare? Nej, jag är emot doping...
Veckans sista pass är en killer: 3x3x300 meter varav 3 stycken med spikskor. Gör såhär:
Värm upp 15 minuter.
Spring allt du pallar i 300 meter. Vila tills tre minuter har gått. Repetera tre gånger.
Jogga 8-10 minuter. Anbringa spikskor.
Spring allt du pallar i 300 meter. Vila tills tre minuter har gått. Repetera tre gånger.
Jogga 8-10 minuter. Ta av spikskor.
Spring allt du pallar i 300 meter. Vila tills tre minuter har gått. Repetera tre gånger.
Jogga ner 10 minuter.
Givetvis begagnar jag skor även övrig tid. De är lika lätta som spikskorna men saknar spik i syfte att spara vader och knän.
Nästa vecka blir det Försvarsmaktsmästerskap i orientering, i övrigt ganska lugnt i syfte att tapera (formtoppa via viss vila) inför de nordiska mästerskapen hemma på Södra Skånska regementet.
På onsdag den 27:e augusti mellan 13-16 nångång startar mitt hinderbanelopp. Kom gärna och heja, jag behöver allt stöd jag kan få.
Måndagen inleddes med 6 x 1 kilometer löpning med start var 6:e minut vilket innebär från knappt tre minuters vila ner till drygt två minuters vila. Första intervallen gick på 3:12 = fort och sen efterhand som mjölksyra tog över blev de långsammare efterhand. Jag var fortfarande lite tärd efter föregående vecka men det var en bra genomkörare.
Tisdagen medförde lugn simning.
Onsdagen medförde en halvtimmes lugn jogg i närområdet.
På torsdagen var det dags för Försvarsmaktsmästerskap i terränglöpning och de två föregående dagarnas tämligen lugna träning gjorde att batterierna var väl påfyllda. Jag hänvisar till nedanstående separata "Race-Report".
Fredagen tog jag det ganska lugnt: Rodd 5 kilometer på 70% motstånd.
Lördag medförde vila.
Idag söndag tävlade jag inledningsvis i skytte faktiskt. Det var en korptävling vilket innebar 5 provskott och sedan 10 skott på 6 minuter. Avståndet var 300 meter och efter inskjutning sköt jag 8, 9, 9 och därefter sju tior i rad.
Märkligt det där med skytte. Även om inledningen var lite knackig, det var åtminstone två dåliga skott av de tre första, så pumpas det tior utan bekymmer så länge man inte är nervös. I Österrike sköt vi på 200 m (mycket enklare) och pulspåslaget gjorde det till en helt annan gren. När jag väl är inne på endera avståndet känns det fan omöjligt att missa 10:an... Kanske ska man börja med beta-blockerare? Nej, jag är emot doping...
Veckans sista pass är en killer: 3x3x300 meter varav 3 stycken med spikskor. Gör såhär:
Värm upp 15 minuter.
Spring allt du pallar i 300 meter. Vila tills tre minuter har gått. Repetera tre gånger.
Jogga 8-10 minuter. Anbringa spikskor.
Spring allt du pallar i 300 meter. Vila tills tre minuter har gått. Repetera tre gånger.
Jogga 8-10 minuter. Ta av spikskor.
Spring allt du pallar i 300 meter. Vila tills tre minuter har gått. Repetera tre gånger.
Jogga ner 10 minuter.
Givetvis begagnar jag skor även övrig tid. De är lika lätta som spikskorna men saknar spik i syfte att spara vader och knän.
Nästa vecka blir det Försvarsmaktsmästerskap i orientering, i övrigt ganska lugnt i syfte att tapera (formtoppa via viss vila) inför de nordiska mästerskapen hemma på Södra Skånska regementet.
På onsdag den 27:e augusti mellan 13-16 nångång startar mitt hinderbanelopp. Kom gärna och heja, jag behöver allt stöd jag kan få.
2014-08-14
Race Report - Försvarsmaktsmästerskap i terränglöpning
Idag har jag sprungit Försvarsmaktsmästerskap (FMM) i terränglöpning.
Jag har gjort det vid två tidigare tillfällen: 2011 i Umeå och 2013 i Stockholm. Dessa gånger har jag vunnit, första gången efter en mycket tuff kamp och andra gången mycket komfortabelt. Jag hade således pressen på mig idag samtidigt som jag visste att det inte skulle bli komfortabelt, men på startlinjen fanns bland annat den mycket duktiga femkamparen Niclas Blom som vanligtvis är mycket nära mig tidsmässigt på 8 kilometer vid springer i femkampen. Han är dessutom nordens för tillfället bäste hinderbanelöpare.
Övriga konkurrenter vet man inte alltid så mycket om, men ibland kan det finnas nån raket som man inte mött tidigare. Så visade det sig dock inte riktigt vara och jag och Niclas som båda för tillfället är i god löpform satte av på egen hand. Sträckan var 5 kilometer på en tuff terrängbana på Galgberget i Halmstad. Det var 3 varv på en 1 666 meter lång bana med många tillfällen för publiken att heja och se oss löpare.
Vi växeldrog i ungefär två varv efter vilka jag kände mig mycket stark. Då jag såg att övriga släppt oss mycket markant lade jag in en liten extra växel och tog mig i mål på första plats med tiden 17:31 vilket jag är mycket nöjd med på denna tuffa bana.
Tyvärr har jag i dagsläget inga bilder tillgängliga ifrån detta alldeles gyldene arrangemang, jag hoppas dock att Halmstad Garnison lägger upp en artikel inom kort då de hade både fotograf och informationsansvarig på plats.
Här kommer Instagram-bilden från prisutdelning:
Jag har gjort det vid två tidigare tillfällen: 2011 i Umeå och 2013 i Stockholm. Dessa gånger har jag vunnit, första gången efter en mycket tuff kamp och andra gången mycket komfortabelt. Jag hade således pressen på mig idag samtidigt som jag visste att det inte skulle bli komfortabelt, men på startlinjen fanns bland annat den mycket duktiga femkamparen Niclas Blom som vanligtvis är mycket nära mig tidsmässigt på 8 kilometer vid springer i femkampen. Han är dessutom nordens för tillfället bäste hinderbanelöpare.
Övriga konkurrenter vet man inte alltid så mycket om, men ibland kan det finnas nån raket som man inte mött tidigare. Så visade det sig dock inte riktigt vara och jag och Niclas som båda för tillfället är i god löpform satte av på egen hand. Sträckan var 5 kilometer på en tuff terrängbana på Galgberget i Halmstad. Det var 3 varv på en 1 666 meter lång bana med många tillfällen för publiken att heja och se oss löpare.
Vi växeldrog i ungefär två varv efter vilka jag kände mig mycket stark. Då jag såg att övriga släppt oss mycket markant lade jag in en liten extra växel och tog mig i mål på första plats med tiden 17:31 vilket jag är mycket nöjd med på denna tuffa bana.
Tyvärr har jag i dagsläget inga bilder tillgängliga ifrån detta alldeles gyldene arrangemang, jag hoppas dock att Halmstad Garnison lägger upp en artikel inom kort då de hade både fotograf och informationsansvarig på plats.
Här kommer Instagram-bilden från prisutdelning:
Tävlingsrapport - Europacup i Österrike
Så var det dags för den årliga Europacupen i den supermysiga byn Wiener Neustadt i Österrike. Tävlingsfaciliteterna är bland de bästa man kan tänka sig och det är alltid en bra värdemätare för resten av säsongen att kunna delta på denna tävling.
Jag har lagt upp en hel del på Instagram och i detta inlägg försöker jag med ett nytt tag genom att publicera bilder klippta från min instagram. Får se om det faller väl ut.
Taxin hämtade mig 0500 på måndag morgon. Det kan ta en ruskig tid att checka in med vapen så det gäller att vara på Kastrup i tid. Denna gången tid det dock oerhört smärtfritt och från ankomst till dess att incheckning var klar tog det bara 26 minuter, vilket är personligt rekord för Kastrup. Bra jobbat!
Vi anlände strax efter lunch och när den svenska delegationen på 4 manliga atleter + 2 kvinnliga atleter + 2 coacher anlände till förläggningen fanns det ingen anledning att klara av lite löpning och hinderbana på denna dag istället för dagen efter brukligt.
Vi tränade således löpning och hinderbana på måndagskvällen samt simning och handgranatskastning på tisdagen.
På onsdagen inledde vi med skytte. Några bilder har jag inte, det är ändå inte så actionfyllt. Jag sköt ganska dåligt utifrån hur det har gått på tävling: 96 på precisionen och 92 på snabbskyttet d.v.s. 188 poäng. Riktigt störigt eftersom jag låg och pumpade stjärn-10:or på hela inskjutningen...
Onsdag eftermiddag medförde hinderbana. Jag är ju i god form, men mina knän förhindrar mig att träna just hinderbana. Jag gjorde dock ett väldisponerat lopp och sprang in på 2:37,9 = exakt samma tid som på SM. Jag springer i gul tröja.
Jag avancerar 15-talet placeringar under löpningen och slutar på en 38:e plats totalt av c:a 90 deltagare vilket jag är nöjd med. Samtidigt blir jag bäste svensk vilket alltid är kul för mig.
Fullständiga resultat hittar ni på http://www.militarypentathlon.org/public/milpent/index.php
I skrivande stund har jag precis klarat av Försvarsmaktsmästerskap i terränglöpning och nu är det gasen i botten via Försvarsmaktsmästerskap i orientering till nordiska mästerskapen i femkamp som går av stapeln på Revingehed vecka 35. På onsdag (c:a 1400) så är det hinderbana. Har ni en ledig tid över så passa på att komma dit och heja och se atleter i världsklass. Heja extra högljutt på mig=)
Jag har lagt upp en hel del på Instagram och i detta inlägg försöker jag med ett nytt tag genom att publicera bilder klippta från min instagram. Får se om det faller väl ut.
Taxin hämtade mig 0500 på måndag morgon. Det kan ta en ruskig tid att checka in med vapen så det gäller att vara på Kastrup i tid. Denna gången tid det dock oerhört smärtfritt och från ankomst till dess att incheckning var klar tog det bara 26 minuter, vilket är personligt rekord för Kastrup. Bra jobbat!
Vi anlände strax efter lunch och när den svenska delegationen på 4 manliga atleter + 2 kvinnliga atleter + 2 coacher anlände till förläggningen fanns det ingen anledning att klara av lite löpning och hinderbana på denna dag istället för dagen efter brukligt.
Vi tränade således löpning och hinderbana på måndagskvällen samt simning och handgranatskastning på tisdagen.
På onsdagen inledde vi med skytte. Några bilder har jag inte, det är ändå inte så actionfyllt. Jag sköt ganska dåligt utifrån hur det har gått på tävling: 96 på precisionen och 92 på snabbskyttet d.v.s. 188 poäng. Riktigt störigt eftersom jag låg och pumpade stjärn-10:or på hela inskjutningen...
Onsdag eftermiddag medförde hinderbana. Jag är ju i god form, men mina knän förhindrar mig att träna just hinderbana. Jag gjorde dock ett väldisponerat lopp och sprang in på 2:37,9 = exakt samma tid som på SM. Jag springer i gul tröja.
På torsdag förmiddag simmar vi. Jag har invigt en ny teknik på bordet på banan, något som fungerat ok. Allt utom sista hindret gick riktigt bra och min näst bästa tid nånsin lyder numera 29,4 sekunder.
Här kommer loppet, jag på hitre banan:
På torsdag eftermiddag kastade vi granater. Inte katastrof, men jag borde fått en eller två innerringar till:
Sista grenen bearbetas under fredagen och det handlar om 8 kilometers terränglöpning på en bana som är flack och snäll just på denna plats. Löpningen som gått upp och ner i år, särskilt i samband med femkampstävlingar, lossnade denna dag och trots havererad klocka ("Minnet fullt" påstod den) så sprang jag på en av mina bästa tider nånsin.Fullständiga resultat hittar ni på http://www.militarypentathlon.org/public/milpent/index.php
I skrivande stund har jag precis klarat av Försvarsmaktsmästerskap i terränglöpning och nu är det gasen i botten via Försvarsmaktsmästerskap i orientering till nordiska mästerskapen i femkamp som går av stapeln på Revingehed vecka 35. På onsdag (c:a 1400) så är det hinderbana. Har ni en ledig tid över så passa på att komma dit och heja och se atleter i världsklass. Heja extra högljutt på mig=)
2014-08-09
Vecka 31 - summering samt planering av vecka 32
Vecka 31 vart en tämligen tuff vecka med tanke på att jag tagit det så pass lugnt under vecka 30.
Jag jobbade ett par dagar och det vart då bland annat gym, skytte och handgranatskastning på schemat.
Tre ordentliga kvalitetspass genomfördes.
1. 4 x 2 km på banan som vi kommer att använda på nordiska mästerskapen vecka 35. Tre minuters vila. Jag var riktigt seg efter helgens bravader och den långsammaste upprepningen gick på otroliga 7:40. Längesen jag sprang så långsamt.
2. "Tabata"-intervaller på hinderbanan d.v.s. jobba 20 och vila 10 sekunder. Åtta upprepning och sedan 4 varv av denna variant. Trevliga övningar är höga knä, klackar i rumpan, burpees och plankan.
3. Årets första pass på bana med spikskor genomfördes så på lördagen för att förbereda mig för den stundande Europacupen i Österrike. 9 x 300 meter med start var 3:e minut samt joggvila på 10 minuter mellan var tredje intervall. Under joggvilan är det ombyte till vanliga joggingskor. Detta pass är verkligen roligt och tröttande.
Vecka 32 är det Europacup i Wiener Neustadt, Österrrike. Åstadkommer som vanligt med tävlingsrapport efteråt.
Jag jobbade ett par dagar och det vart då bland annat gym, skytte och handgranatskastning på schemat.
Tre ordentliga kvalitetspass genomfördes.
1. 4 x 2 km på banan som vi kommer att använda på nordiska mästerskapen vecka 35. Tre minuters vila. Jag var riktigt seg efter helgens bravader och den långsammaste upprepningen gick på otroliga 7:40. Längesen jag sprang så långsamt.
2. "Tabata"-intervaller på hinderbanan d.v.s. jobba 20 och vila 10 sekunder. Åtta upprepning och sedan 4 varv av denna variant. Trevliga övningar är höga knä, klackar i rumpan, burpees och plankan.
3. Årets första pass på bana med spikskor genomfördes så på lördagen för att förbereda mig för den stundande Europacupen i Österrike. 9 x 300 meter med start var 3:e minut samt joggvila på 10 minuter mellan var tredje intervall. Under joggvilan är det ombyte till vanliga joggingskor. Detta pass är verkligen roligt och tröttande.
Vecka 32 är det Europacup i Wiener Neustadt, Österrrike. Åstadkommer som vanligt med tävlingsrapport efteråt.
2014-07-29
Vecka 30 - summering samt planering av vecka 31
Efter SM-helgen valde jag att ta en ganska lugn vecka. Nåt enstaka simpass som jag nämnde på min instagram lades upp och sen var det ett par jogg-pass samt ett styrkepass.
Dessutom firade jag min 30-årsdag under lördagen. Min obefintliga förmåga och rutin att inte alkohol gjorde att jag efter ungefär 12 timmars rusdrycksintag, om än med lågt, vart fruktansvärt bakfull. Under söndagen gjorde jag exakt ingenting och en bit in på måndagen kände jag av sviterna efter lördagens fest. Tack till alla inblandade.
Givetvis ska man inte hålla på att vara onykter eller framhäva supande om man ska komma i god fysisk form men endast en gång i livet fyller man 30 och nån gång ytterst sällan tror jag det är bra att dra pluggen. Dessutom är årets huvudmål nåt: SM-guld.
Innevarande vecka började med ett lätt styrkepass under måndagen. Under dagen har det varit träningsdag på arbetsplatsen. 4x2km i tävlingsfart med 3 min vila följdes av handgranatskastning och skytte. Särskilt kastningen och precisionsskyttet gick bra. Löpning gick sådär, av förklarliga skäl.
Nästa vecka bär det av till Österrike och den pittoreska byn Wiener Neustadt för genomförande av den årliga Europacupen.
Dessutom firade jag min 30-årsdag under lördagen. Min obefintliga förmåga och rutin att inte alkohol gjorde att jag efter ungefär 12 timmars rusdrycksintag, om än med lågt, vart fruktansvärt bakfull. Under söndagen gjorde jag exakt ingenting och en bit in på måndagen kände jag av sviterna efter lördagens fest. Tack till alla inblandade.
Givetvis ska man inte hålla på att vara onykter eller framhäva supande om man ska komma i god fysisk form men endast en gång i livet fyller man 30 och nån gång ytterst sällan tror jag det är bra att dra pluggen. Dessutom är årets huvudmål nåt: SM-guld.
Innevarande vecka började med ett lätt styrkepass under måndagen. Under dagen har det varit träningsdag på arbetsplatsen. 4x2km i tävlingsfart med 3 min vila följdes av handgranatskastning och skytte. Särskilt kastningen och precisionsskyttet gick bra. Löpning gick sådär, av förklarliga skäl.
Nästa vecka bär det av till Österrike och den pittoreska byn Wiener Neustadt för genomförande av den årliga Europacupen.
2014-07-20
SM-GULD!
Jag gör alltid mitt bästa när det är tävling, men jag tror inte alltid att jag kommer att vinna. Det vore naivt och lite för "självgott". Blir ju drabbad ganska hårt om man sen inte står där med segern.
I helgen avgjordes SM. Detta trodde jag definitivt inte att jag skulle vinna. Jag har tränat riktigt bra i vinter men mina riktigt dåliga knä har stoppat mig för att köra de högkvalitativa pass som man behöver för att toppa formen. Således gick jag in med inställningen att jag skulle klara en tredje plats. Detta särskilt eftersom jag fick stryk i Försvarsmaktsmästerskapet (FMM) i militär femkamp för tre veckor, något som gav ett lite sargat självförtroende men också ett jävlaranamma att ge järnet under SM-helgen på mitt hemförband: Södra skånska regementet.
Vi började med skyttet. På sköt jag 95 + 96 vilket är riktigt bra. Träningen har dessutom gått riktigt bra sedan dess så jag hade stora förväntningar på denna gren. Jag var oerhört nervös och för första gången på länge fick jag påtagliga pulsgenomslag från hjärta via arm och vapenrem till vapen. Inte bra. Jag fick slita med all min rutin för att tvinga in mina skott mot 10:an och det blev ganska bra: 96 på precisionsskyttet vilket jag var nöjd med. Sedan var det dags för det lite mer lotteribetonade snabbskyttet (10 skott på 1 minut jmf med precision: 10 skott på 10 minuter). Serien kändes halvtaskig och när vi lyfte på locket till monitorn vart jag besviken: 87 poäng. Detta gav mig en totalsumma på 183 poäng och jag såg nu orosmolnen vid horisonten som medförde ett medaljregn utan en guldmedalj. Mina två huvudkonkurrenter sköt dock inte "sina livs serier" de heller.
Nåja, då får man springa snabbare på hinderbanan. Problemet är att jag inte kan träna på hinderbanan p.g.a. mina knä. Det medför för mycket smärta, en smärta jag måste spara till andra pass och tävlingar. Under uppvärmningen var jag inte lika nervös som jag brukar, jag kan inte ge mer än järnet och det är mina hemmabana. Jag hade ett rent överjävligt publikstöd med halva släkten, kollegor och träningskamrater på plats. Motståndet hette Fredrik och är från Danmark. Vi har tidigare presterat jämnt på hinderbana så jag visste det skulle bli tufft. På första raksträckan har jag en mycket väl inarbetad stegrutin så precis som väntat låg jag först in i första kurvan. Detta var för mig en ytterkurva så Fredrik kom nästan helt ikapp men hela kommande raksträcka höll jag en halv sekunds avstånd. Sen var det min tur att ha innerkurva precis innan vi sprang förbi publiken. Jag känner stödet när jag springer förbi, jag är grymt tacksam för detta, och fast mjölksyran står mig upp i öronen håller jag bra driv i steget och lyckas komma i mål på tiden 2:37,8 vilket är det snabbaste jag gjord på denna bana. Riktigt nöjd. Stort tack till min storasyster som har en röstkapacitet över det vanliga vilket medför att man nästan flyger fram. Film förbi publiken kommer nedan:
Efter hinderbanan har jag övertagit den individuella ledningen, även om mina två största konkurrenter närmat sig. Särskilt Cimmie gjorde en finfin insats som på sitt första riktiga lopp på flera år presterade tiden 2:26.0
Lördagkvällen medförde simhinderbana. Platsen var Orebadet i Sjöbo och vädret var helt gyldene. Det kändes bra på insimningen även om knäna protesterade efter hinderbanan. Jag nötte under FMM in en ny teknik på bordet, en teknik som på sikt kommer bli snabbare än den jag haft innan. På FMM kände jag också att jag nått till en platå i min simning varför jag, något chansaktigt, valde att köra den nya tekniken. Chansningen gick hem, ty trots en liten miss i inledningen av loppet simmade jag på en för mig bra tid: 29,7 sekunder. (Film kommer längre fram).
Efter simningen ledde jag med 5,5 respektive 6,5 poäng. Det är skitlite. Det är lika många sekunder på 8 kilometers löpning, alltså i stort sett ingenting. Och med stor respekt för mina två närmsta konkurrenters förmåga till att springa fort så visste vi alla att det var på handgranatskastningen det skulle avgöras. Vi körde förbi denna plats både på vägen till och från simningen och jag och Cimmie som är mycket goda vänner trots att vi är konkurrenter var helt överens om att det precis som 2012 och 2013 skulle komma att avgöras på denna nervpåfrestande gren.
Nattsömnen var god och jag vaknade på söndagen med en sliten men bra känsla i kroppen. Inkastningen kändes sådär, vilket dock inte behöver betyda nåt, och strax var det dags för tävling. Förra året på SM drog jag längsta strået genom att kasta 15 av 16 granater i innersta ringen och sen kasta 49 meter i längd. Mer om denna uträkning en annan gång. Precis som förra året hände det nåt när jag gick in i båset. SM är för mig den viktigaste tävlingen, ty denna har jag chans att vinna, till skillnad från ett VM. Jag SKÄRPER MIG (med stora bokstäver). De 11 första granaterna nådde exakt sitt mål av de fem sista nådde två den innersta ringen. Jag kastade således 13/16 granater i innersta ringen, de tre andra i yttersta ringen. Inga helbom. Längden blev 52 meter (fullt godkänt) och jag uppnådde min näst bästa serie karriären. Bra Danne. Mina två främsta konkurrenters resultat ska jag inte göra nåt större utlägg om men uppenbarligen var de mer tagna av stundens allvar och en stor sanning i idrotten är att "andras misslyckande är min framgång".
Plötsligt var försprånget uppe i nästan två minuter, och det har nog aldrig någon femkampare sprungit in på mig ens på VM.
I 30 grader var det sedan dags för 8 kilometer löpning på en ganska elak bana. Jag hade strategin klar för mig: Öppna hårt (för att de andra inte ska känna att de tar in) men bränn dig inte. Jag presterade på min i dagsläget maximala förmåga och sprang på ungefär 28:59. Cimmie sprang på 28:05 ungefär, Konstantin tappade efter ett par varv och således var SM-guldet i hamn.
Mycket känslor såklart, även för en sån som mig, och detta är det skönaste guldet hittills. Både för att jag slitit nåt fruktansvärt under uppbyggnadssäsongen och för att det varit så knackigt under tävlingssäsongen hittills. Dessutom är (snart) ett par av de andra femkamparna kända från TV och jag tävlade för min hemmapublik på mina hemmabanor. Detta medför både press men också motivation och vilja.
Värt att nämna är att min brorsdotter, Saga, lyckades knipa segern i flickor 11 (Hon är själv 10). Vi har tränat en del hinderbana och löpning tillsammans och jag blir oerhört stolt över henne när hon disponerar loppen som hon gör. Hinderbanan genomfördes på 3:10 (personligt rekord med ungefär en minut) och 2 kilometer löpning genomfördes på 10:01 (!). Att springa 2 kilometer på denna tid rekommenderar jag alla att försöka med. Det är inte helt enkelt=)
Bilder kommer nedan. Resultat finns på http://iof2.idrottonline.se/SvenskaMangkampsforbundet/Arbetsrum/Militarfemkamp och lite mer bilder kommer så fort det blir tillgängligt.
Heja Skåne!
I helgen avgjordes SM. Detta trodde jag definitivt inte att jag skulle vinna. Jag har tränat riktigt bra i vinter men mina riktigt dåliga knä har stoppat mig för att köra de högkvalitativa pass som man behöver för att toppa formen. Således gick jag in med inställningen att jag skulle klara en tredje plats. Detta särskilt eftersom jag fick stryk i Försvarsmaktsmästerskapet (FMM) i militär femkamp för tre veckor, något som gav ett lite sargat självförtroende men också ett jävlaranamma att ge järnet under SM-helgen på mitt hemförband: Södra skånska regementet.
Vi började med skyttet. På sköt jag 95 + 96 vilket är riktigt bra. Träningen har dessutom gått riktigt bra sedan dess så jag hade stora förväntningar på denna gren. Jag var oerhört nervös och för första gången på länge fick jag påtagliga pulsgenomslag från hjärta via arm och vapenrem till vapen. Inte bra. Jag fick slita med all min rutin för att tvinga in mina skott mot 10:an och det blev ganska bra: 96 på precisionsskyttet vilket jag var nöjd med. Sedan var det dags för det lite mer lotteribetonade snabbskyttet (10 skott på 1 minut jmf med precision: 10 skott på 10 minuter). Serien kändes halvtaskig och när vi lyfte på locket till monitorn vart jag besviken: 87 poäng. Detta gav mig en totalsumma på 183 poäng och jag såg nu orosmolnen vid horisonten som medförde ett medaljregn utan en guldmedalj. Mina två huvudkonkurrenter sköt dock inte "sina livs serier" de heller.
Nåja, då får man springa snabbare på hinderbanan. Problemet är att jag inte kan träna på hinderbanan p.g.a. mina knä. Det medför för mycket smärta, en smärta jag måste spara till andra pass och tävlingar. Under uppvärmningen var jag inte lika nervös som jag brukar, jag kan inte ge mer än järnet och det är mina hemmabana. Jag hade ett rent överjävligt publikstöd med halva släkten, kollegor och träningskamrater på plats. Motståndet hette Fredrik och är från Danmark. Vi har tidigare presterat jämnt på hinderbana så jag visste det skulle bli tufft. På första raksträckan har jag en mycket väl inarbetad stegrutin så precis som väntat låg jag först in i första kurvan. Detta var för mig en ytterkurva så Fredrik kom nästan helt ikapp men hela kommande raksträcka höll jag en halv sekunds avstånd. Sen var det min tur att ha innerkurva precis innan vi sprang förbi publiken. Jag känner stödet när jag springer förbi, jag är grymt tacksam för detta, och fast mjölksyran står mig upp i öronen håller jag bra driv i steget och lyckas komma i mål på tiden 2:37,8 vilket är det snabbaste jag gjord på denna bana. Riktigt nöjd. Stort tack till min storasyster som har en röstkapacitet över det vanliga vilket medför att man nästan flyger fram. Film förbi publiken kommer nedan:
Lördagkvällen medförde simhinderbana. Platsen var Orebadet i Sjöbo och vädret var helt gyldene. Det kändes bra på insimningen även om knäna protesterade efter hinderbanan. Jag nötte under FMM in en ny teknik på bordet, en teknik som på sikt kommer bli snabbare än den jag haft innan. På FMM kände jag också att jag nått till en platå i min simning varför jag, något chansaktigt, valde att köra den nya tekniken. Chansningen gick hem, ty trots en liten miss i inledningen av loppet simmade jag på en för mig bra tid: 29,7 sekunder. (Film kommer längre fram).
Efter simningen ledde jag med 5,5 respektive 6,5 poäng. Det är skitlite. Det är lika många sekunder på 8 kilometers löpning, alltså i stort sett ingenting. Och med stor respekt för mina två närmsta konkurrenters förmåga till att springa fort så visste vi alla att det var på handgranatskastningen det skulle avgöras. Vi körde förbi denna plats både på vägen till och från simningen och jag och Cimmie som är mycket goda vänner trots att vi är konkurrenter var helt överens om att det precis som 2012 och 2013 skulle komma att avgöras på denna nervpåfrestande gren.
Nattsömnen var god och jag vaknade på söndagen med en sliten men bra känsla i kroppen. Inkastningen kändes sådär, vilket dock inte behöver betyda nåt, och strax var det dags för tävling. Förra året på SM drog jag längsta strået genom att kasta 15 av 16 granater i innersta ringen och sen kasta 49 meter i längd. Mer om denna uträkning en annan gång. Precis som förra året hände det nåt när jag gick in i båset. SM är för mig den viktigaste tävlingen, ty denna har jag chans att vinna, till skillnad från ett VM. Jag SKÄRPER MIG (med stora bokstäver). De 11 första granaterna nådde exakt sitt mål av de fem sista nådde två den innersta ringen. Jag kastade således 13/16 granater i innersta ringen, de tre andra i yttersta ringen. Inga helbom. Längden blev 52 meter (fullt godkänt) och jag uppnådde min näst bästa serie karriären. Bra Danne. Mina två främsta konkurrenters resultat ska jag inte göra nåt större utlägg om men uppenbarligen var de mer tagna av stundens allvar och en stor sanning i idrotten är att "andras misslyckande är min framgång".
Plötsligt var försprånget uppe i nästan två minuter, och det har nog aldrig någon femkampare sprungit in på mig ens på VM.
I 30 grader var det sedan dags för 8 kilometer löpning på en ganska elak bana. Jag hade strategin klar för mig: Öppna hårt (för att de andra inte ska känna att de tar in) men bränn dig inte. Jag presterade på min i dagsläget maximala förmåga och sprang på ungefär 28:59. Cimmie sprang på 28:05 ungefär, Konstantin tappade efter ett par varv och således var SM-guldet i hamn.
Mycket känslor såklart, även för en sån som mig, och detta är det skönaste guldet hittills. Både för att jag slitit nåt fruktansvärt under uppbyggnadssäsongen och för att det varit så knackigt under tävlingssäsongen hittills. Dessutom är (snart) ett par av de andra femkamparna kända från TV och jag tävlade för min hemmapublik på mina hemmabanor. Detta medför både press men också motivation och vilja.
Värt att nämna är att min brorsdotter, Saga, lyckades knipa segern i flickor 11 (Hon är själv 10). Vi har tränat en del hinderbana och löpning tillsammans och jag blir oerhört stolt över henne när hon disponerar loppen som hon gör. Hinderbanan genomfördes på 3:10 (personligt rekord med ungefär en minut) och 2 kilometer löpning genomfördes på 10:01 (!). Att springa 2 kilometer på denna tid rekommenderar jag alla att försöka med. Det är inte helt enkelt=)
Bilder kommer nedan. Resultat finns på http://iof2.idrottonline.se/SvenskaMangkampsforbundet/Arbetsrum/Militarfemkamp och lite mer bilder kommer så fort det blir tillgängligt.
Heja Skåne!
 |
| Upploppsrakan |
 |
| Knappt svullna ådror på rakade ben |
 |
| Efter extra bra resultat brukar jag sockerchocka mig. På ALLVAR. |
 |
| Trea i internationella klassen efter Trond och Nedim från Norge respektive Danmark. |
 |
| Prispallen i flickor 11: Victoria (t.v.) och Saga. |
 |
| Prispallen i män seniorer. Konstantin Avramidis kunde tyvärr inte deltaga vid prisutdelningen. |
 |
| Fallskärmsjägaren visar sin förmåga i att bära tungt. |
 |
| Militär femkamp, en sport som prövar alla förmågor hos en människa. |
 |
| Lagsilver blev det tillsammans med Sven och Konstantin. Grattis Halmstad Garnisons IF till vinsten som ni tar med hem till ert anrika förband. Ni visade stor förbandsanda. |
 |
| SuperSaga och DunderDanne. Över min brorsdotter är farbror Daniel mycket stolt. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)