Hallå där.
Kära läsare, jag vill givetvis beklaga att jag inte uppdaterat Er på ett tag men min utlandstjänst har tagit det mesta av min tid och ork. Jag har försökt lägga upp en bild på Instagram vart tredje men tillräckligt innehåll för att skriva inlägg har mitt livet inte innehållit. Det hade blivit mycket enformigt eftersom varje vecka innehöll följande:
Måndag: VILA
Tisdag: Löpintervaller och dips/triceps
Onsdag: Chins och ryggövningar
Torsdag: Roddintervaller
Fredag: "Distanslöpning"
Lördag: Rodd- eller löpintervaller
Söndag: Plyometri utefter förmåga
Med vissa justeringar var detta i stort hur en vecka såg ut. Ett bra pass varje dag där tre av veckans dagar innehöll intervaller. Först behövde käften läka färdigt och sedan knäna vila lite innan jag körde igång löpning men det visade sig att detta upplägg fungerade helt okej (se nedan). Den enskilt största utmaningen har varit värmen och därefter den begränsade tillgången till näringsriktig mat.
I helgen var det nämligen dags för svenska mästerskapen i militär femkamp.
Vi började med skytte, som alltid. Jag var fullständigt oberörd i denna gren. Dels hade jag ingen press på mig eftersom jag varit utomlands och mina erfarenheter som stridsledare, där jag ibland har funnit mig under tämligen stor press, bidrog till jag behöll lugnet och därför en stabil och dämpad puls. Jag slog nytt personligt rekord på 300 meter: 97+95 d.v.s. totalt 192 poäng. Förutom bristen på träning (åtta månader sen senaste skottet) så var förhållandena så gynnsamma som bara var möjligt.
Andra grenen, hinderbana, medförde inte så mycket ångest som den brukar; kroppen hade nog glömt hur jobbigt det var. Detta var den gren som jag på förhand var mest orolig för men en stabil uppvärmning och lagom bra motstånd gjorde att jag trots allt kunde dra mig runt på 2:43. Benen kändes starka, konditionen bra. Med några tekniska förbättringar kan jag definitivt gå ner mot 2:35 i år. Jag var fortsatt i ledning efter denna gren. En av mina två konkurrenter, Niclas, ramlade här av balansen. Mycket olyckligt eftersom han var på väg mot ett prydligt nytt personligt rekord.
Simhinderbanan genomfördes i Burlöv, hemmabadet. Det enda vatten jag sett de senaste två månaderna har varit det i Nigerfloden samt det som jag har druckit. Ändå kände jag mig självsäker på simningen eftersom vintern har innehållit flera pass. Styrketräning har också varit funktionellt inriktad. Tiden blev 29,6 vilket är helt bra som första tävling för ett år.
Som vanligt skulle det avgöras på kastningen. Trodde jag... De tre första ringarna medförde 11 inner och 1 ytter. Sen kom helbommen... Denna följdes av två ytterringar och en innerring. Resultatet blev 114+47 vilket är ett underkänd resultat men ingen katastrof. Dock är det kastningen jag ska vara stabil i. En anledning kan såklart vara att jag övat kastning en gång hittills i år.... Min kvarvarande huvudmotståndare kastade en liknande poäng vilket innebar att det inför löpningen var helt jämnt.
Även om jag sprungit lite intervaller var det omöjligt att känna formen inför 8 kilometer. Min motståndare startade någon sekund före vilket gav honom ett motstånd på 15 meter. Gud var dock stor idag, för kraften fanns inom mig och jag lyckades finna orken att spring ifrån min motståndare och bärga SM-guld nummer fem. En otroligt skön känsla och det är svårt att beskriva exakt hur det känns.
Förra året hade jag mer press på mig och dessutom hårdare motstånd, därför var det otroligt skönt att vinna. Detta året har jag varit utomlands och hade ingen press på mig alls men ändå är det såklart en otrolig känsla att stå som vinnare i den sport jag älskar mest.
Bilder från tävlingen hittar ni här: https://www.dropbox.com/sh/idpmcemlqp79j20/AACgLzKw8TXwiqPiAQpgIEZ8a?dl=0
Resultat från tävlingen hittar ni här: http://iof2.idrottonline.se/SvenskaMangkampsforbundet/Arbetsrum/Militarfemkamp
Bilder och resultatlistor är Copyright Lars Rasch
Jag ska göra mitt bästa för att hålla er uppdaterade fortsättningsvis men målbilden att skriva en gång i veckan.
