Tävlingsrapport - 61:a världsmästerskapen i Yeongcheon

Så är tävlingssäsongen 2014 (nästan) över för i år. Jag har en löptävling på 12 km kvar att klara av. 26:e oktober springer jag Yddingeloppet som tillika är final i Skånes Grand Prix långlopp.

Nu till en av årets höjdpunkter: VM i militär femkamp i Sydkorea.

För att slippa bieffekterna av att ställa om klockan med 7 timmar östlig riktning valde jag att fyra dagar innan börja med att gå upp tidigt och sedan gå upp ytterligare tidigt för varje dag som grydde. Det slutade med att jag avresedagen gick upp klockan 0400 svensk tid. Fullt hanterbart.

Resan gick via Stockholm, Frankfurt och Seoul: en restid på sammanlagt 28 timmar. Hanteringen med vapen, ammunition och allt annat logistiskt gick relativt smärtfritt.



I Sydkorea är man glad vid att sätta upp banderoller och neonskyltar med rullande text=)

Vid ankomst till vår förläggning var vi givetvis slitna, men mottagandet var varmt och tävlingsledningen hade lagt mycket kraft vid att göra fint med affischer, skyltar och fritt kaffe över tiden:

Min och Gregers säng. Enkelt och spartanskt med hårda sängar. Jag trivdes mycket bra.

Dagen efter ankomst, 20141008, bjöd på träningsdag. Innan 1400 hade vi diskat av träning på hinderbana, terränglöpning, handgranatskastning samt simning. Anläggningarna var av bästa kvalité, även om terränglöpning var mycket krävande (och 250 meter för lång skulle det visa sig). Dessutom var dyket från pallen på hindersimningen extremt grunt, varför jag med min långa kropp hade svårt att få till dyk och delfinkickar på ett optimalt vis utan att slå i överdelen av fötterna vid första kicken efter dyket.

Kvällen medför en "Republic of Korea Army Concert", en musikföreställningen med ett drag som jag aldrig förr skådat:

20141009: Vi har en ledig dag, vilket är skönt att ha efter träningsdagen och före första tävlingsdagen. Vi återhämtar, tar lite promenader samt åker in till Yeongcheons tätort. Byn ligger 5 timmars bussfärd söder om Seoul och har drygt 100 000 invånare.

20141010, Skytte: Jag skjuter i heat 1, vilket är ganska skönt eftersom jag efteråt har hela dan ledig och ägna  sig åt annat. Tjejernas skytte har blivit flyttat till dan efter p.g.a dimma och väderförhållanden ska bli svåra även under herrarnas skytte. Jag inleder med att skjuta som en gud. Efter nio skott har jag enbart en 9, resten är 10:or. Sedan börjar det blåsa. Som tur är har jag gott om tid över och mellan två byar lyckas jag pricka in sista 10:an. Således har jag 99 poäng efter precisionsserien och det ska visa sig att ingen lyckas genomföra motsvarande bedrift. Men som sagt börjar det blåsa varför jag får nöja mig med 89 poäng i snabbserien. Jag skjuter enbart 9:or och 10:or förutom ett slarvskott som blir en sexa.

Efter skyttet ligger jag på en nionde plats. I huvudsak p.g.a. att jag sköt bra och stabilt men även p.g.a. att det under resterande heat blåste väldigt, vilket gjorde det svårt för övriga femkampare.

20141011, Hinderbana: Jag springer lagom lång tid efter lunch och veckorna innan VM har jag försökt hitta den sista stumpen form att nyttja till VM. Banan är fin och det har känts bra på tävlingsdagen. Jag går ut i ett bra tempo och släpper min motståndare, en syrier rankad på samma tid som jag, redan efter andra av fem raksträckor. Detta medför att jag blir rädd att ha öppnat för hårt. Det har jag inte. Jag springer i mål på tiden 2:37,9, en tid jag är något besviken över men det är å andra sidan där jag legat i år efter att inte ha tränat denna gren. Jag får beteckna insatsen som "medioker" men varken dålig eller bra. Loppet ser ni här, hoppas jag fått till det med kvalitén:

 

20141012, Simhinderbana: Om detta lopp finns inte så mycket att säga. Jag gör ett tekniskt ganska bra lopp och har ganska bra timing till alla hinder. Inga misstag genomförs men efter tävlingssäsongen, som egentligen är slut, har jag inget "dunder" kvar i kroppen. Jag gör ändå min tredje bästa tid någonsin (29,4) men är lite besviken eftersom jag tränat så mycket simning under det gångna året. Erfarenheten jag drar är att detta inte är särskilt mycket värt om inte explosiviteten och powern finns där. Loppet ser ni nedan, och nej: det är inte filmat i slow motion:

20141013, Handgranatskastning: Det är försenat och det regnar. Detta stör mig dock inte nämnvärt. Jag smörjer in fingrarna med vaselin innan inkastningen och ser till att följa min inkastningsrutin. Kastar jag för mycket kommer jag att slita hål på mina fingertoppar och kanske tappa känsel på tävlingen. I övrigt känns det bra och precis som tidigare under året har jag bra självförtroende när jag ställer mig kastbåset som dock är ganska halt och blåsigt.
Första ring: Alla i mitten utan bekymmer. Givetvis är jag nervös men lyckas "hålla i". Bra
Andra ring: Efter att ha flyttat foten något halkar jag till på första granaten. Jag kan då inte hålla i min nervositet och det ökade adrenalinpåslaget medför en helbom, lång. Lite skärrad lägger jag andra granater i ytterring men sedan lägger jag de andra två i mitten.
Tredje ring: Alla i mitten. Bra.
Fjärde ring: Tre i mitten, en i ytterring. Bra.

20141014, Terränglöpning: Banan som egentligen ska vara 8,00 km är 8,25 meter och oerhört krävande med en lång stigning, löpning på vattensjukt gräs, lera och nedför på asfalt. Det är dock lika för alla och en lite tuffare löpning ska gynna mig som har en av mina bästa grenar här. Jag startat på 56:e plats och lyckas springa upp mig till en 47:e plats på tiden 28;56 vilket är bra utifrån förutsättningarna.

Mitt i den tuffa stigningen mellan 500 och 2000 meter

Sammanfattning: Jag gör en bra tävling överlag, särskilt utifrån förutsättningen att formen till stor del har "gått ur". Man har inte möjlighet att ligga på topp i flera månader och eftersom jag lade vikt vid SM och Nordiska mästerskapen är jag glad att jag lyckades befara lite kraft till VM. Det jag tar med mig är precisionsskyttet där jag plötsligt hittade tillbaka till gammal god form. Störst förbättringspotential ser jag i hinderbana och särskilt simning där jag får lägga vikt vid planeringen av kommande uppbyggdagssäsong.

VM var verkligen en upplevelse i år. Organisationen var extremt omfattande och samtliga funktionärer och all personal vid denna enorma militärhögskola/armebas var otroligt hjälpsamma, gästvänliga och tydliga. Detta bådar gott inför nästa år då militära OS avgörs på samma plats.

Efter hinderbanestafetten återstod banketten som var mycket trevlig samt en hemresa på c:a 40 timmar. Det gick dock utan friktioner annat än nån kvarts försening, och det är ju överkomligt.

Nu är det snart vila och uppbyggnadssäsong.

Jag avslutar detta rekordlånga inlägg med finalen på herrarnas hinderbanestafett mellan Kina och Brasilien. Detta är det fränaste man kan göra i idrottsväg, välkomna att syna mig: