Vecka 35 - spring xtreme i Helsingborg

Veckan spenderades i stora drag i Enköping. Det blev lite intervaller på löparspåret, lite repklättring, simning m.m. men överlag var det ganska lugnt eftersom jag på söndagen hade en tävling som jag tänkte prestera lite extra bra på: spring xtreme run i Helsingborg.

10 kilometer upp- och nerför backar med löpning i vatten och ovanpå sant och dessutom totalt 60 hinder. (Det var två varv på en 5 km-bana med 30 hinder).

Vi började i anslutning till Helsingborgs kallbadhus och inledde med en kilometer längs med strandpromenaden med diverse hinder.

Därefter gav vi oss uppför backen till Pålsjö skog, i vilken vi sprang lite i raviner, i däck, genom rör och till sist nerför trappor.

Efter detta var det ner på stranden och i vattnet svingandes i monkey bar, ringar, stegar m.m.

Jag visste att loppet skulle passa mig ypperligt och hade bett om att få starta i första heatet. Detta fick jag. Här var några andra bra löpare med som jag var tvungen att hänga av mig. Det blev onödigt spännande när jag tappade ett ganska stort försprång genom att tappa greppet i ringarna och drabbas av straffrunda... Jag fick då springa ikapp och dra däck allt jag orkade (här gynnade min greppstyrketräning mig).

Innan loppet hade jag läst på i resultatlistan efter snabba namn, men jag tittade uppenbarligen inte tillräckligt långt ner eller så greppade jag inte helt att ledaren i Toughest mini tour, en kille som heter Mattias Borg, startade 12 minuter efter mig. Jag var först över mållinjen och fick inledningsvis också stå överst på pallen.... Ända tills resultaten hade sammanställts och det visade sig att jag var klart distanserad från denne Borg. Jag hade bevakat min "ledning" och slagit den som nu blev 3:a med 6 sekunder. Avståndet upp till vinnaren visade sig till sist vara två och en halv minut...

Hade jag inte tappat greppet på ringarna hade jag tjänat en minut och hade jag klappat på lite till istället för att bevaka och haft lite extra stolpe in vid nåt hinder (Fick vänta vid klätterväggen på andra varvet) så hade jag kanske kunnat tjäna ytterligare en halv minut. Men ändå hade jag varit klart slagen, varför det känns okej att inte känna till att jag hade en mycket snabb hinderlöpare efter mig =P

Således är jag nöjd med min ärliga placering.

Slutsatser:
1. Träna mer ringar och greppstyrka. Detta gick lätt första varvet när ringarna var fräscha men när de sen var hala och sandiga hade jag inte en chans. Gud har hörsammat mig, ty nu har vi fått ringar på gymmet på min arbetsplats. Monkeybar och däcksläpning gick dock som galant.
2. Träna mer sandlöpning. Jag är ute och ränner i ett MC-spår utanför Sjöbo emellanåt men det är en viss känsla att ha mjölksyra, sprungit genom vatten och sen ge sig upp och springa på sanden.

Bild ifrån ett av de jobbigare hindrena ser ni nedan. Att ta sig upp löste sig till sist men allra överst visste man inte riktigt var man skulle greppa. Höj blicken innan du väljer stege!

Jag väntade bilder från en riktig fotograf och har nu fått det. Anders Bjurö heter han och har Copyright på dessa bilder

:

 

Vecka 34 - Stockholm triathlon

Hallo där.
Då jag varit utomsockens och arbetat och inte haft med mig min dator är det först nu som jag har möjlighet att uppdatera bloggen med det som hänt på sistone.
Vecka 34 medförde inga tävlingar, det var ganska skönt att vila efter att ha genomfört två stycken triathlon och en femkampstävling på 8 åtta dagar.
Istället såg jag till att träna lite alternativt samt spendera helgen i Stockholm och vara åskådare på världscupen Stockholm triathlon. På lördagen var det damer och på söndagen var det herrar och distansen som avhandlades var s.k. olympisk d.v.s. 1500 m simning + 40 km cykling + 10 km löpning.
Det är imponerande att se dessa elitatleter. Simning och löpning är svårt att bedöma hur snabba de är bara med blotta ögat, jag brukar ju vara van att se snabba simmare och löpare inom femkampen även om simningen är helt olik i sin utformning. Gällande simningen så ser man den ju på lite avstånd men anmärkningsvärt är att det inte verkar finnas nån teknik som är "rätt" utan man ser väldigt olika frekvens, "i-stick" (hur handen förs ner i vattnet), samt hur mycket de sparkar med benen. Vidare så var varvet utformat som så att man simmade 1000 meter, därefter var det upp på en ramp och avslutningsvis 500 meter simning till. Dyken som skedde ifrån denna ramp avslöjade att vissa nog var mycket erfarana simmare medan andra inte var lika graciösa. Men trots att det är så många olika tekniker och, gissar jag på, erfarenhet så är fälten ganska bra samlade och någon verklig fördel av "snygga tekniker" eller erfarenhet kunde jag inte utläsa. Min slutsats av detta är att de som är "gamla" simmare säkerligen har haft en fördel från början men sedan träning mycket cykel och simning för att öka sina kvalitéer i dessa grenar medan andra med en begränsad simbakgrund mängdtränat för att komma upp i samma hastighet som de som hållit på med simning innan. Detta är dock mina egna idéer =)
Nedan följer en film på första växlingen för damer. Att ha i åtanke är att de har simmat 1500 meter i ganska kallt vatten, något jag brukar vara yr efter (kallt vatten + trumhinnor = yrsel). Denna yrsel verkade ingen vara direkt påverkad av och sen går det fruktansvärt fort att dra av våtdräkt, på med hjälm och sist iväg på cykel och dra på cykeldojor. [Ursäkta kvalitéen, det är svårt att heja och filma med GoPro-kamera samtidigt].

Jag nämnde innan att jag är särskilt imponerad av cyklingen; säkert delvis eftersom denna gren är den som är nyast för mig. Att se triatleter susa fram på kullerstenarna i säkert 35-40 kilometer i timmen är en viss känsla och något som jag inte skulle våga göra efter. Cyklarna är ju säkert lite finare, dyrare och snabbare än min egen men förutom växlingarna så är det i denna gren som jag förstår hur mycket bättre än mig dessa atleter är.
Nedan kommer en film från cyklingen förbi slottet. Atleterna har precis saknat ner inför en 90-graders kurva och har ifrån låg hastighet påbörjad en stigning uppför slottsbacken, ändå går det såhär fort.

Efter cykel är det som bekant löpning. Triatleter springer definitivt på ett speciellt sätt, ett sätt som varken ser graciöst eller bekvämt ut, åtminstone inte inledningsvis då man är lite "tillsutten" efter cyklingen. Stegen är korta, hållningen något sittande och det ser definitivt inte ut som riktiga löpare, men fort går det ändå och efterhand som triatleten blir varm blir löpsteget finare. Men trots denna hållning som är långt ifrån "riktiga" medeldistanslöpare så löpar herrarna runt sina 10 km på neråt 30 minuter och damerna runt 35 minut. Detta efter all simning och cykling som har föregått.

Mellan cykel och löpning är det dock såklart en växling. Här tycker jag att jag har varit snabb som inte byter skor mellan grenarna (jag cyklar i löparskor) men det är ingenting mot vad dessa atleter klarar av. Jag har i efterhand på måfå klockat lite växlingar och där snittar eliten på 7 sekunder från det att man kommer till sin plats, har ställt sin cykel, tagit av sig hjälmen, tagit på sig löparskorna samt ofta ett par glasögon. För mig tar det ju det dubbla och då sitter skorna redan på =P
Film på denna växling där jag fokuserat på regerande olympiska mästarinnan Spirig kommer nedan.

Detta var två lärorika dagar för min del. Följande slutsatser har jag dragit kopplat till min egna triathlon-(satsning).
1. Öva växlingar, särskilt avtagning av våtdräkt.
2. Lär sig koppla på och sedan av eventuella cykelskor i farten (svårt).
3. Träna mer på att gå över direkt mellan grenarna.

Och givetvis behöver jag ju träna mer på just triathlon men än så länge är det vara ett roligt sätt för mig att träna mina allmänna tävlingsrutiner=)

Kommande vecka skall jag själv tävla i hinderbanelöpning i ett lopp som heter spring xtreme och går i Helsingborg.
Ha det fint.

Vecka 33 - Skånska mästerskapen

Så var det dags för min favorit-distans, den ädlaste av alla tävlingsformer: 800 meter löpning; snabbast vinner!

Tävlingen ägde rum i ett mycket blåsigt Ängelholm..

Jag var hyfsat pigg i benen eftersom jag tränat lite lugnare i veckan innan och körde ett riktigt "blåsa-på"-pass under onsdagen för att få upp snabbheten i benen. I övrigt har träningen mot dessa kortare distanser varit begränsad under innevarande år och antalet korta intervallpass (under 1 kilometer) är ganska lätträknade.

Uppvärmningen kändes okej och jag var max klar när jag stod på startlinjen. Vi var 12 personer på en 6-banors arena så redan från start var det trångt eftersom vi började två personer på varje bana. Således var det lite armbågande när vi gick in alla på gemensam bana efter första kurvan. Jag valde en okej plats utifrån min form och första varvet klarades av på strax över 62 sekunder. Under andra varvet bet jag sedan i bra och klarade av detta på strax över 63 sekunder och totaltiden blev 2:06,24. Det får betraktas som godkänd med tanke på mängden spänst- och mjölksyraträning jag kört i år. Vinden gjorde såklart sitt till och vinnaren sprang på 2:01,58, en tid jag hade rastat under mina glansdagar=) Dock kanske inte i denna elaka vind.

5:a i Skåne totalt är definitivt okej på denna absolut roligaste tävlingsform som finns. Kanske är man lite störd som tycker att just 800 meter är så roligt, det är ju egentligen ganska dåraktigt.

Kommande vecka blir det försök på att simma Ironman-distans (3800 meter) i öppet vatten, i övrigt tämligen lugnt eftersom det varit tufft ett par veckor =)

Veckans instagram-skörd ser ni nedan:

Glöm för guds skull inte nedförsintervallerna! Traditionella backintervaller (uppför) är otroligt bra löpträning för att bygga styrka; men ibland är det viktigt att blåsa på nedför. Tråkigt att bli stum i benen för att man inte tränat att löpa utför, det är dessutom mindre jobbigt än uppför eftersom tyngdkraften för en gångs skull är din vän. #Hills #Intervals #Crosscountry #MilitaryPentathlon #skinssverige #bodytech #kinesiologytaping

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Aug 12, 2015 kl. 10:19 PDT

Efter att ha simmat i huvudsak öppet vatten på sista tiden med inslag av 50-metersbana så är det en upplevelse att simma i 25-metersbassäng, man gör ju inget annat än att vända:) Och så kommer en massa juniorer och simmar förbi en, bröstsim. Roligare att vara själv i havet då. #Swimming #bodytech #kinesiologytaping

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Aug 13, 2015 kl. 12:49 PDT

Mer underarmsträning. Smalare stänger och ringar eller vad det nu är man ska svinga sig i gör ibland att handflatorna korvar sig och man får lite ont. På tävling märker man ju inte detta men ibland när en vill vara lite bekväm får man svinga sig i tjockare föremål. #OCR #ARMS #skinssverige #kinesiologytaping #bodytech

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Aug 14, 2015 kl. 5:14 PDT

800 meter på 2:06,24 i ett blåsigt Ängelholm och 5:e plats i Skåne. Lagom bra, men de korta intervallerna har ju lyst med sin frånvaro. Nu blir det langos! #Athletics #track #800m #skinssverige #bodytech #kinesiologytaping #langos

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Aug 15, 2015 kl. 9:03 PDT

20150809 - Åhus Triathlon

Så var det dags för min andra triathlon någonsin, denna gången i den gyldene svenska sommarorten Åhus. Samma distanser som en vecka tidigare d.v.s.

400 meter simning med start på stranden i Åhus och därefter "runda bryggan"
+ 20 kilometer cykling på en bana som var 5 kilometer lång, hyfsat flack och med 5 stycken 90-graders kurvor per varv men inga direkta hinder i övrigt.
+ 5 kilometer löpning på en bana som var 2,5 kilometer lång, väldigt flack och med 2 stycken 90-graders kurvor per varv.

Nytt för denna gången var att jag valde att simma i min nyinförskaffade våtdräkt och även att jag hade hörselproppar i öronen. Jag var bra med i starten som följdes av 50 meter vattenlöpning innan det var så pass djupt att man kunde simma. Jag höll medvetet lite yttervarv eftersom jag inte trivs med att simma bland folk och taktiken liksom tekniken fungerade ganska bra ty upp ur vattnet var det bara en handfull triatleter före mig. Några, som uppenbarligen var goda simmare, var drygt en halvminut framför men annars var det helt jämnt. En enorm framgång gentemot Malmö triathlon då jag nästan, eller förmodligen, fick viss hypotermi o.s.v.
Slutsatser: Hörselproppar används för att man inte ska få kass balans då hörselgångarna fylls med kallt vatten. Effekten av detta var oklar, däremot hörde jag inte helt visselsignalen (vanlig busvissling på andra sidan startfältet) vilken innebar att jag missade någon, dock viktig sekund när det ska jagas platser i vattnet.

Trots att jag övat växlingar kvällen innan gick det inte helt snabbt när jag skulle skifta från simning till cykel. Överdelen av våtdräkten samt mössa och glasögon tar man av när man springer upp men vid avtagningen av benen fipplade jag lite samtidigt som jag ju drar på sockar för att inte frysa om fötterna. Antagligen hade jag inte behövt det under denna tävling men jag vill slippa skav och liknande som kan begränsa mig i femkampen som ju trots allt är min huvudidrott. Dessutom glömde jag i villervallen att ta ur sportident-pinnen [sätts på fingret och används för tidtagning] ur min sko så den åkte på + av + på.
Slutsats: Öva växlingar ytterligare, gärna våt och stressad samt sätt eventuell sportident-pinne runt ena handbroms-handtaget.

Simning och första växlingen genomfördes på 7:34, mer än fyra minuter snabbare än förra helgen.

Iväg på cykling där målet var att inte tappa för många platser. Jag cyklar som bekant med löparskor samt har en hybridcykel d.v.s. ingen hypersnabb temporacer som vissa har. Trots detta lyckades jag faktiskt plocka fler platser än jag tappade på cyklingen, något jag givetvis är nöjd med om man har i åtanke att jag har fattigare utrustning och tränat betydligt mindre cykling än alla dem som omgav mig såhär dags i tävling. Det jag tappade var i växlingen då jag gick ifrån att ha en handfull atleter framför mig till att ha 20-talet att jaga ikapp. Detta fick jag dock intjänat lite utav i nästa växling, då jag tack vare att jag cyklar i löparskor bara kan vräka av mig hjälm och ställa cykel och sen ge mig iväg på löpningen. Cyklingen inklusive växel 2 tog ungefär 36 minuter, ungefär 4 minuter snabbare än förra helgen; något som nog berodde dels på att banan var snabbare och att jag var piggare i benen.
Slutsats cykel: Lägg upp cyklingen smart: Känn lite på banan första varvet och cykla varv, eventuellt med lite högre frekvens. Gasa sedan på ordentligt för allt vad tygen håller för att sedan kanske minska hastigheten någon och återigen öka frekvensen i syfte att trampa ur lite mjölksyra inför löpningen ty denna är jobbig att starta på helt stumma ben.
Slutsats växel 2: Märk upp ditt cykelställ eller se till att memorera exakt var det är. I stressen som råder i bytet och där allt ser annorlunda ut efter föregående växling finns det inte tid till att leta sin plats. Jag löste detta genom att helt enkelt stjäla en plats, men det är ju kanske inte alltid man får det =P

Avslutningsvis kommer min paradgren: Löpning! Jag kände mig mycket varmare och även piggare i benen än under förra söndagen. Inget av femkampen tidigare i veckan satt kvar kändes det som och jag gasade på från första start. Jag blev, precis som i Malmö, näst snabbaste löpare och putsade min tid från helgen innan med 31 sekunder till 17:09, detta trots att denna bana var knixigare. Definitivt slösade jag inte lika mycket kraft på hypotermi och så var jag helt enkelt piggare.
Slutsats löpning: Gasa på från början! Efterhand som man blir varm i löpmusklerna försvinner lite av det stumma och man känner sig starkare.

Mycket trött och glad konstaterade jag att jag bättrade mig med över 9 minuter och tiden totalt blev 60 minuter och 55 sekunder. Jag blev totalt 10:a av kanske 50 deltagare (resultaten har i skrivande stund inte kommit upp på internet där de sista deltagarna damp in).

Givetvis ger detta mersmak och jag sneglar på en tävling till om några veckor, annars skjuter jag det till nästa år. Militär femkamp är alltid sporten närmst hjärtat!

Håll till godo, kommande helg väntar favorit-friidrottsgrenen: 800 meter på skånska mästerskapen i Ängelholm =)

Vecka 32 - Europacup i Österrike

Bästa läsare!
Här kommer ett lite längre inlägg med lite reflektioner från Europacup i militär femkamp i Österrike.

Europacup i Wiener Neustadt, Österrike
Sedan och inklusive 2009 har jag årligen deltagit i denna tävling som genomförs på Theresianische Militär Akademie. Banorna och förutsättningar är alltid de bästa möjliga om man vill prestera, det finns således ingenting att skylla på och inga ursäkter att inte göra sitt bästa.

Resan på måndag och träningsdagen på tisdag gick bra. Av förklarliga skäl tar jag det lite lugnare på hinderbanan i syfte att spara mig till tävlingen dagen efter. Jag var dessutom lite småsliten efter fredagens terränglöpningstävling samt söndagens triathlondebut.

Detta påverkade dock inte skyttet, som ju inte är en särskilt fysisk idrott. Avståndet var 200 meter istället för de 300 meter som vi skjutit på under mina två senaste tävlingar (VM och SM). Jag hade en positiv känsla i kroppen efter SM då jag sköt nytt personligt rekord på 300 meter (192 av 200) och när jag la mig på skjutvallen kändes det helt rätt. Det blåste lite, nästan så att jag tog av mitt värmeband, men i övrigt var förutsättningarna gyldene avseende sol, skjutplats och allmän atmosfär. Inskjutningen gick bra men precisionsserien inleddes med en halvdassig 9:a. Jag kände dock var den skulle ta så inför nästa skott skruvade jag ingenting. [Skruva = kompensera på siktet om ditt vapen inte ligger rätt]. Följde gjorde 9 stycken 10:or där inget skott var helt dåligt och 3-4 av 10:orna kände jag redan innan jag tryckte av att de skulle träffa mitt i. Snabbserien sen inleddes med en 9:a trots att första skottet ska vara det lättaste men sedan följde även här 9 stycken 10:or där de flesta kändes bra men 2-3 stycken var lite lotto. Således hade jag stolpe in, precis som på SM och totalsumman blev 99+99=198 av 200 möjliga. Detta var ett nytt personligt rekord och räckte till grenseger (om än delad med två andra). En annan intressant detalj är att jag under min sjunde och åttonde säsong har slagit personligt rekord i skytte tre gånger i rad utan att ha tränat däremellan. Här kommer lite slutsatser och inte bara en massa tomt babbel där jag repeterar vad som skett:
VM i Sydkorea: 188 av 200. I slutet på säsongen kände jag bara avslappning och ingen press att prestera något. Jag hade lite tur i mitt heat att det var helt vindstilla och lite stolpe in på precisions-serien och lite stolpe ut på snabbserien.
SM på P7: 192 av 200. Efter genomförd utlandstjänst är man ofta mentalt tömd. Man uppfattas av sin omgivning som lite disträ, frånvarande och allmänt trött. FN-insatsen i Mali var min tredje insats så jag visste att dessa påföljder på psyket skulle ske. Likaså var min familj och mina närmaste vänner fullt införstådda varför det inte var "jobbigt" och nu någon månad senare är alla symptom läkta; precis som efter ett träningspass med kroppen måste man återhämta när man gått tungt mentalt ett längre tag. Allt ont för nåt gott med sig, vid skytte är man helt känslolös så kort inpå en insats (jag har upplevt detta tidigare) och detta medför att man inte bli nervös utan så länge skyttet sitter i ryggmärgen rent mekaniskt och vinnarinstinkten finns kvar (det kommer vara det sista som lämnar mig innan jag dör) så är det inga bekymmer att skjuta.
Europacupen: Jag försökte här framkalla känslan från SM och det gick till del. Det handlar om att ställa in sig i sitt tomrum där det enda som finns i hjärnan är höger pekfinger och pricken 200 meter längre fram. Så länge övrigt sitter i muskelminnet och ens utrustning är anpassad som den ska så är det inga större bekymmer att göra en bra insats på denna sortens skytte.

Hinderbanan som var onsdagens andra gren medförde ett ganska väntat resultat: strax över 2 minuter och 40 sekunder närmare bestämt 2:43,9. Tekniskt och syreupptagningsmässigt kändes det bra men det som saknas är spänsten; något som jag tränar lite/ingenting med tanke på knäna. Definitivt hade jag kunnat lägga något pass mer på hinderbanan och tränat de hinder som inte medför höga landningar men det är lite träligt att åka till hinderbanan och inte kunnat göra sitt bästa. Inget mer finns att säga om denna gren, tränar man inte blir man inte bättre.

Torsdagens första gren var simhinderbana. På träningsdagen hade det känts lite sådär. Timingen och simningen finns där men precis som på hinderbana känner jag mig lite seg, som i sirap ungefär. Teknik och allt ikring känns helt bra i övrigt och precis som på hinderbanan var resultatet egentligen väntat även om jag hade hoppats på att gå under 30 sekunder. Tiden blev 30,4 och med lite spänstträning kommer det att gå snabbare.

På eftermiddagen kastade jag i första kast-heatet vilket var angenämt eftersom jag då hade gott om utrymme att kasta in. I Wiener Neustadt har man nu valt att lägga ringarna i "sick-sack" istället för i båge som man alltid gjort annars. Detta störde lite vid inkastningen men under tävlingen när man går in i tomrummet är det fullt fokus på aktuell ring. 4 granater i mitten av första ring följdes av en helbom på första granaten på andra ring. SLARVIGT och en upprepning ifrån VM förra året. Sedan gick det dock bättre och totalt blev det en helbom, tre ytteringar och 12 inneringar = 116 poäng på precision. Längdkastet var lite tamt och blev strax över 50 meter. Denna gren har jag ingen ursäkt att inte träna mer och så skall ske under kommande veckor innan nordiska mästerskapen. [Längdkastet på bilden är arrangerat]

Inför löpningen låg jag på en 37:e plats. Temperaturen vid start var 30 grader i skuggan vilket de flesta uppfattar som bastu, särskilt när man är från norden där sommaren har varit riktigt usel. För mig som varit en stor del av min tid i Afrika var det inte alls lika farligt så här hade jag en klar fördel. På en ganska jobbig bana där man inte får hjälp av underlag eller kupering sprang jag 8 kilometer på 28:10. Detta är inte jämförbart med tidigare år då banan har haft en annan sträckning men jag blev 22:a av 87 deltagare i löpningen och detta medförde att jag totalt klättrade till en 29:e plats totalt och 19:e plats i Europa där min tidigare bästa placering är 17:e.

Slutsatserna är att försöka träna mer explosivitet inom vad kroppen håller och även kasta lite mer för att vara trygg i denna gren. Löpning och skytte kommer fixa sig med tanke på att jag kör mycket simning och tillräckligt mycket intervaller i löpning.

Senare under dagen ska försöka lägga upp ett litet inlägg ifrån söndagens triathlon i Åhus.

Håll till godo
/Daniel

Vecka 31 - Kullaloppet och Malmö triathlon

Hejsan allihopa.
Denna veckan har varit ganska händelserik. Jag har på allvar prövat på att simma i öppet vatten, kört några cykelpass samt haft en gedigen träningsdag i Domsten. Dessutom har jag tävlat i form av Kullaloppet och Malmö triathlon vilket, som jag nämnde i förra veckans inlägg, var triathlon-debut för min del.

Första gången jag deltog i Kullaloppet var 2008, där jag lyckades knipa segern. 2011 gästade jag tävlingen återigen, även denna gången blev det vinst. Dessa två år var jag i mycket god löpform, i år har det som bekant varit lite med tveksamt. Det mönstrades ett ganska skarpt startfält så jag såg mina chanser som ringa att ta hem segern vid mitt tredje besök. Backintervallerna verkar dock ha givit resultat och jag var definitivt gynnad av att ha gästat tävlingen tidigare ty även i år tog jag hem segern, med mycket knapp marginal.

Dagen efter, under lördagen, hade jag en del träningsvärk i låren men som tur var så hade det mesta släppt när det var dags för triathlon-debut i form av Malmö sprint-triathlon. Jag var full av självförtroende efter mina goda simpass i havet och ändå ganska god kvalité i cykelträningen. Löpning visste jag att jag skulle vara god i.

Jag äger ju ingen riktig simvåtdräkt varför jag simmade i mina dundersköna Triathlon-dräkt från skins. Men... med 16-17 grader i vattnet blev det en otrevlig överraskning när starten gick. Jag stod redan då i knädjupt vatten och förstod att det inte skulle bli någon behaglig upplevelse och efter 50 meter var jag faktiskt nära att bryta med tanke på kylan och alla människor som sparkade och drog i mig. Men tänderna var ju friska så jag bet ihop och kom upp ur vattnet, ganska långt bak i fältet.

Cykeln gick sedan okej. Jag äger ingen renodlad racer utan har en s.k. hybridcykel som inte är lika snabb på asfalt som många andra cyklar. Dessutom cyklar jag i löparskorna, dels för att tjäna tid i växlingarna och dels för att jag inte är tillräckligt bra för att ha mycket nytta av cykelskor. Således tappade jag nån placering på cykeln, men det var inte helt katastrof.

Vid växling efter cykeln var det så min tur att visa. Växlingen var näst snabbast av alla (ändå sprang jag lite åt fel håll) och löpningen var näst snabbast av alla trots att jag inte hade något jättesärskilt att springa för. Det var en flak och bra bana att springa på och jag plockade en hel del placeringar.

Jag trodde att jag kom någonstans över mitten ungefär men det visade sig att jag kom så bra som 16:e av 101 platser vilket jag är mycket nöjd med i min debut utan våtdräkt.

I allt väsentligt gjorde jag en bra insats och är definitivt tillfreds men följande slutsatser tar jag med mig inför nästa år då jag nog upprepar något triathlon-gästspel:
1. Använd våtdräkt om det är kallt i vattnet.
2. Skaffa en snabbare cykel, alternativt träna mer cykling.
3. Bra att använda strumpor direkt och en extra t-shirt efter simningen, särskilt eftersom jag var så nedkyld.
4. Lika bra att cykla i löparskor om man inte är särskilt bra med cykelskor.


Kommande vecka medför europacup i militär femkamp i Österrike samt faktiskt ett till triathlon på söndag, denna gång i Åhus.

Ha det mycket bra så länge. Veckans instagram-skörd syns nedan:

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Aug 2, 2015 kl. 1:24 PDT

Åter i Rörum och Kullaloppet efter uppehåll sen 2011. Man ska inte bryta en god tradition så nu precis som då och 2008 blev det vinst på 5,2 kilometer styv bana. 18:26 är inte lika vasst som tidigare gånger men vad gör det :) Särskilt trevligt att en YIF:are, @vassveteran, vann 11 kilometersbanan. Det vita hjärtat! #Rörum #Kulla #YIF #CrossCountry #MilitaryPentathlon #skinssverige #bodytech #kinesiologytaping

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Jul 31, 2015 kl. 11:42 PDT

Såhär glada var vi efteråt. @iterrangen och @dunderform är redo för söndag. #Retards

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Jul 30, 2015 kl. 4:08 PDT

Efter att ha kollage-bombat kontot igår så lovar jag att bara publicera en enkel och ganska skinntorr bild idag. Min kropp återhämtar efter gårdagens träning så jag passar på att fortsätta med del 1 av underarmsskolan! Ovanpå Marrakech-plattan ser ni en s.k. Gyro-boll vilken man kan säga är den moderna tidens Captain Crush. Några minuter om dagen är garanterat att ge kraft i greppet och man kan träna hemma precis när man vill :) #Grip #Strenght

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Jul 29, 2015 kl. 1:59 PDT

Årets bästa träningsdag avslutades med ett gyldene löppass i den mest glimrande terräng som nordvästra Skåne kan erbjuda. Bästaste @james.oc hade komponerat denna utmanande löprunda där vi passerade bland annat #Hittarp #kullagunnarstorp och bajsande #kor Nu blir det kaffe och återhämtning. #CrossCountry #TrailRunning #skinssverige #bodytech #kinesiologytaping

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Jul 28, 2015 kl. 8:41 PDT

Dagens andra pass med bästaste @james.oc och hans bästaste @frokenyrvader blev s.k. Open Water Swimming d.v.s. simning i öppet vatten. Lite blåsigt med bl.a. gäss på vattnet och 1000 meter fågelvägen. Jätteroligt! #OpenWater #Swimming

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Jul 28, 2015 kl. 6:09 PDT

Dagens andra pass med bästaste @james.oc och hans bästaste @frokenyrvader blev s.k. Open Water Swimming d.v.s. simning i öppet vatten. Lite blåsigt med bl.a. gäss på vattnet och 1000 meter fågelvägen. Jätteroligt! #OpenWater #Swimming

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Jul 28, 2015 kl. 6:09 PDT

När jag genomförde min första och hittills enda Toughest för några månader sen tog jag fort "slut" i underarmarna. Dels är jag hyfsat lång och tung (för att vara hinderlöpare) med långa armar som ger stort moment men dels är jag också, uppenbarligen, för svag. Åtgärd: träna underarmar och greppstyrka! Nu kan man inte alltid köra rullebör som här men under innevarande vecka kommer dunderform att ha en liten underarmsskola med tips på hur man stärker ditt grepp.

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Jul 27, 2015 kl. 9:29 PDT

Vecka 30 - Comeback i tennis

God kväll eller vad fan det nu är när ni läser detta.
Veckan har medfört tämligen tuffa pass.
Det har blivit backintervaller i dunderforms regi, det har blivit 10x400 meter med start varannan minut hemma i Sandskogen. Detta pass smakade syra. Låg på runt 75 sekunder per intervall och var uppe på nästan 95% av maxpuls. Då känns det.
Onsdagen medförde simning i havet som träning inför min triathlon nästkommande vecka. Dock hade jag ingen våtdräkt vilket innebar att metrarna blev ganska få i syfte att undgå hypotermi för jävlar vad kallt det var=) Tur att en sprint-triathlon bara är 400 meter.
På lördagen var det dags för comeback i tennis i form av nostalgikväll hemma på Saltsjöbadens tenniscenter i Ystad. Vartannat slag var ramträff och även om serven emellanåt fungerade okej så märktes det att det var längesen man stod på banan =)
Söndagsförmiddagen skulle medföra cykel till Staffanstorp, simning i Staffanstorp och avslutningsvis cykel hem igen. Dels var jag riktigt sliten efter tennisen och precis när jag efter mycket om och men skulle bege mig iväg började regnet stå som spön i backen. Jag såg detta som en giltig ursäkt att skjuta passet till dagen efter och istället springa 6 kilometer i MC-spår på kvällen.

Nedan följer en liten skörd från Instagram under veckan som gått.

Håll till godo, nästa gång jag skriver har jag genomfört min första triathlon.

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Jul 25, 2015 kl. 12:35 PDT

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Jul 23, 2015 kl. 11:54 PDT

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Jul 22, 2015 kl. 12:44 PDT

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Jul 25, 2015 kl. 8:35 PDT

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Jul 26, 2015 kl. 7:41 PDT

Vecka 29 - Ystadspelen 1500 meter

Så var det dags för den första riktigt tuffa veckan sen jag kom hem från Afrika, antagligen den tuffaste veckan på hela året. 11 pass har det blivit: 5 dagar med dubbelpass, 1 dag med enkelpass och 1 vilodag. Dessutom innehöll veckan en tävling: Ystadspelen 1500 meter.

Veckan i övrigt har medfört ett backintervallpass, tre cykelpass (på min nya/första racer som jag fick i måndag), 4 simpass, 1 annat löppass och 2 gympass. Cykel är våldsamt roligt har jag märkt, man ser mycket mer än om man springer, det är mer skonsamt ganska enkel träning. Det kommer nog ett längre inlägg och en bild på cykeln längre fram. Än så länge hinner jag mest med att vara ambitiös med bilder på instagram.

Nu till tävlingen: Veckans hårda träning tappades av för att kunna vila under lördagen. Jag trodde således att jag var så redo jag kunde vara på 1500 meter. Antagligen var jag det också, jag är nog bara inte i bättre form på denna sträcka just nu.

Jag öppnade hårt, tänkte att jag var god för 4:15 (Personligt rekord 4:17). Första 300 låg enligt plan på 51 sekunder, men redan första helvarvet tappade jag 2 sekunder mot min måltid. Jag förstod då att jag inte hade vad som krävdes. Med två varv kvar blev jag omsprungen av två löpare som jag tidigare slagit varje gång (förvisso bara typ 2 gånger var) men dels är jag inte lika bra nu och dessa två gentlemän lika bra eller något bättre nuförtiden. Segertiden blev 4:19. Jag själv kom in på 4:23. Kanske hade jag kunnat putsa nån sekund om jag disponerat lite mer ödmjukt men det hade inte räckt till seger och definitivt inte till nytt personligt rekord.

Nåja, så har jag prövat det=) Det blev ett riktigt bra pass, och stort grattis till vinnaren Mikael Fågelborg som nu siktar på VM i Lyon om några veckor.

I veckan blir det inga tävlingar, men jag ska nog fortsätta träna hårt och roa mig med min järnhingst, döpt till "Cavallo ferro" vilket betyder just järnhingst; på portugisiska.

Bästa hälsningar=)

Vecka 28 - Wallanderloppet

Hej hej.
Veckan som gick innehöll en av årets stora begivenheter: Wallanderloppet i Ystad.
Gällande omgivning och liknande är det inget lopp som kan mäta sig med detta. Man upplever förvisso inte otroliga naturvyer eftersom loppet går inne i tätorten Ystad men man passerar alla de finaste platser som överhuvudtaget går att passera under de 6 kilometer som loppet är långt. Dessutom är man ivrigt påhejad under hela loppet eftersom det samtidigt genomförs marknad på orten. Förvisso är jag lite partisk eftersom jag kanske har lite extra publikstöd tack vare min härkomst. Jag rekommenderar alla som ens har funderat på att genomföra någon form av löptävling att ta sig an detta lopp.
Min egen prestation är jag nöjd med. För tre år sen kom jag på en andra plats med tiden 19:34 (Motståndet var dock inte jättetufft detta år). I år kom jag 11:a med tiden 20:12; jämför med förra året då jag kom 6:a med tiden 20:09. Värd att nämna är att det förra året var vansinnigt varmt och i år var det väldigt gynnsamt väder varför jag beräknar att jag var ungefär en halv minut långsammare i år om man inkluderar de yttre förutsättningarna. Detta är jag nöjd med med tanke på bakgrunden gällande träning i år.
Framgångsfaktorer är att jag hittat ett par skor som jag trivs otroligt bra i och att jag disponerade loppet mycket listigt. Första kilometern gick på 3:14, motsvarande tid tidigare år brukar vara ner mot 3:00 eftersom jag alltid vill hänga på täten. Min självdistans är dock så pass god att jag med förstånd undvek att göra detta i år.

I övrigt behövde jag lite vila denna vecka, jag har styrt med ett par praktiska ting, köpt en annan bil och besökt Liseberg med familjen. Vecka 29 är det dags igen att ta tag i träningen. Följ mig då!

Vecka 27 - startskottet Kristianstad

Hej hej.
Även om SM var det enda jag hade som mål i år så innebär det ju inte att man inte kan tävla lite till. Via Träningpasset i Tollarp vart jag rekryterad att representera deras lag under löptävling "Startskottet" i Kristianstad. Vi valde att springa fem kilometer och det blev faktiskt vinst för laget. Jätteroligt.
Själv är jag också nöjd med min insats med tiden 16:59, alltså under 17 minuter efter att ha snittat 9-10 kilometer per vecka sen november. Jag sprang utan klocka för att lyssna max på kroppen.
På tisdag är det dags för en av årets stora begivenheter: Wallanderloppet 6km i Ystad. Det är alltid en viss stämning att springa detta otroligt vackra lopp på sin hemort. Jag hoppas inte på någon våldsamt bra tid, mitt personliga rekord är 19:34,  men går jag ner under 20:30 är jag nöjd.
I övrigt väntar fyra veckors hel semester då jag kanske trycker in nån löptävling, innan jag första veckan i augusti beger mig ner till Österrike för Europacup.
Nu när jag har semester är målbilden att uppdatera bloggen lite oftare och ge lite mer konkreta träningstips.
Kör hårt i värmen.