Vecka 48 - summering

På torsdagen var det återbesök hos sjukgymnasten efter genomfört ingrepp. Veckan dittills hade förflutit ganska lågintensivt även om jag gått bort till gymmet vid ett flertal tillfällen och tränat överkropp, främst i form av chins, dips och magövningar på olika vis. Lite armhävningar mår man heller inte dåligt av.

Enligt sjukgymnasten går det enligt plan. Jag har återfått en smärta som till del påminner om den jag hade för några år sen, då det definitivt var hanterbart. Men så har jag inte sprungit ett steg eller övat någonting som liknar hopp heller.

Besöket ledde fram till 3 nya rehabövningar av vilka jag ska göra 3 set gånger 15 repetitioner 5 gånger i veckan. De är av väldigt enkel karaktär just för att jag inte ska belasta senan för mycket i början. Utöver dessa övningar så ombads jag stretcha framsida lår, något jag gjort ungefär flera veckor totalt hittills i livet=)

Extra goda nyheter var att jag fick cykla upp till en halvtimme och även simma upp till en halvtimme. När jag frågade om våtvästlöpning blev han först lite tveksam men vi kom överens om att 15-20 minuter går bra så länge det inte gör ont.

Tro att jag blev glad för detta besked=) Under helgen (då jag jobbat) har jag således cyklat 30 minuter per dag och när jag nu varit hemma och ledig ett par dagar har jag simmat en kilometer (c:a 20 minuter) samt tränat våtvästlöpning 20 minuter. Idag blir det lite cykel och fler rehabövningar. Lite chins blir det också idag, har som mål att slå mitt personliga rekord på 21 chins innan nästa tävlingssäsong börjar.

Ett lite halvtråkigt och självcentrerat inlägg, men mer dramatiskt än såhär blir det inte när man tränar rehab. Det finns fler sidor av idrotten än tuffa hinderbanelopp och stora tävlingar.

Vecka 47 - summering

Denna vecka var det, som ni kunnat läsa i tidigare inlägg, dags för sklerosering. Om detta har jag skrivit ett ganska utförligt inlägg varför det inte behöver nämnas mer här.

Innan dess hade jag klämt in en joggingtur på 10 km, en orienteringsrunda på nästan 8 km samt lite simning, våtvästlöpning och gym.

Dagen efter operation målade jag nästan hela min lägenhet. Viss träning för överkropp och definitivt var det lite stelt att kliva upp på kökspallen som gjorde att jag nådde upp till taket=)

Igår lördags kändes det redan bättre och jag tog en mycket lugn promenad bort till gymmet där jag körde lite rygg, mage och rörlighet.

Idag söndag har det varit lite avkoppling på förmiddagen följt av spjutträning på eftermiddagen. Jag har inte utvecklats särskilt mycket i mina längdkast under handgranatsmomentet så denna uppbyggnadssäsongen har jag beslutat mig för att lägga fokus på detta. Har tagit hjälp av min gamla vapenbroder som precis som jag härstammar från Ystad. Axel heter han och har tidigare tävlat i spjut. Idag gick vi mycket enkelt igenom lite teknik och olika styrke- samt rörlighetsövningar som jag kommer att lägga in i mitt uppbyggnadsprogram.

Mitt första hela kast under dagens övning. Det är verkligt svårt att få till det så att spjutet går rakt =)

 

Kommande vecka medför fortsatt återhämtning, studier inom medicin samt slutspurt i renoveringen jag hållit på med sen i somras. Dessutom får jag reda på mitt resultat från senaste högskoleprovet imorgon. Spännande!

Så är det äntligen klart

Igår fick jag gjort det som jag väntat på i över ett år och haft ett behov av massor med år: ultraljudssklerosering.

För er som inte begriper så invecklade ord så handlar det om att ta död på de blodkärl som växt in i mina knän p.g.a. hastig tillväxt i nedre tonåren samt, såklart, påtagligt tränande med tämligen påtaglig kroppsvikt samt långa hävstänger eftersom jag är ganska lång. Dessutom insåg jag inte vikten av att träna ben förrän jag var nästan 25 år gammal.

Den gångna säsongen har ju varit ganska smärtsam, särskilt efter hårdare löppass. Hinderbana har inte alls gått att träna och det enda som har gjort att jag kunnat genomföra tävlingar är adrenalin och mjölksyra som överlag har varit starkare stimulatorer än smärtan. Det närmsta dygnet efter har dock varit riktigt jävligt där jag bara kunnat gå ner för trappor genom att gå på skrå.

Jag passade på att ta en ordentlig orienteringsrunda innan ingreppet (jag vill inte kalla det operation eftersom jag inte blev skuren i). Sen åkt jag in till Lund och röntgen där doktor Christian m.fl. mötte upp. Detta är det enda stället i Skåne man kan göra detta ingrepp på så jag är egentligen glad att det gått så fort från dess att jag kom till rätt instans nämligen Idrottsmedicinskt centrum.


Såhär såg min vänstra patellarsena ut inna ingreppet. Den högra hade ett snarlikt mönster.

De färgglada områdena ni ser på bilden ovan är blodkärl som under många år växt in i mina knä. En sena i sig har inga nerver och således kan man inte ha ont i själva senan, men kroniska inflammationer gör att det till sist växer in blodkärl som för med sig nerver vilket innebär att man har ont över tiden.

 

Högraste handen håller i ultraljudsapparaten. Mittenhanden för in sprutan. Vänsterhanden släpper på skleroseringsmedlet när man hittat rätt.

 Efter att jag tagit av mig lite på underkroppen och blivit rejält desinficerad började läkarna med att med hjälp av ultraljud lokalisera blodkärlen. När detta var gjort så skulle sprutan föras in. Jag såg framför mig en spruta av den storleken som man för in i armvecket men nej, den var jättetjock. "Det kommer kännas lite" sade doktorn. "Kommer det göra ont?" frågade jag. "Det kan man säga" svarade doktorn. Jag lutade mig tillbaka för att inte se när de körde in detta tortyrinstrument i mina redan ömma knä. "Ni sticks det lite" sade doktorn. Och det gjorde det. Jävlar i havet vad ont det gjorde. Efter några minuter började jag svettas våldsamt, må dåligt och se stjärnor framför ögonen. Så försvann jag bort en stund. "Ska vi fortsätta?" frågade doktorn. Eftersom det gjorde så jävla ont ville jag inte åka dit igen, jag hade ju isåfall varit tvungen att göra andra knäet ändå så svaret på frågan blev "Ja, framåt". Precis då vart vi klara med högerknäet och vänsterknäet gick faktiskt mycket smidigare, kanske för att jag vant mig vid smärtan.



Sekunder innan avsvimning. T-shirten som varit helt torr blev snabbt genomsvettig.

Nu undrar ni säkert varför jag inte valt att bli bedövad. Svaret är enkelt: valet fanns inte. Eftersom man vill lokalisera blodkärlen går det tydligen inte att lokalbedöva eftersom kärlen då drar ihop sig.


Höger patellarsena efter ingreppet.

Efter ingreppet var jag bedövad och öm men kunde ändå köra bil hem. Jag tröstade mig med ett par choklad och sen målade jag kvällen igenom. Det blir en vecka utan underkroppsträning. Ingen större fara eftersom jag behöver denna vila efter säsongen.

Idag, drygt ett dygn efter, har jag målat hela lägenheten. Bedövningen har släppt och svullnaden börjat lätta. En konstig känsla infann sig vid något så vardagligt som när jag reste mig från sittande till stående efter ett toalettbesök. Det gjorde inte ont. Det har det gjort i flera år. Ibland väldigt lite ont, ibland mycket ont men idag kändes det inget alls.

Det är svårt att säga i vilken omfattning det kommer att bli bra, men det har definitivt blivit bättre och efter vila och rehab ska jag se till att komma i bättre form än någonsin.

Ha en trevlig helg=)

Vecka 46 - summering

Denna veckan har det varit återhämtning på allvar.
En orienteringsrunda på 6,2 km (fågelvägen) samt lite löpning med backintervaller är den enda löpning som genomförts. Ett litet marschträningspass från Kabusa till Ystad (10 km) samt lite okynnesgym har också genomförts. Häftigare än såhär blir det inte en vilovecka=P

I skrivande stund är det sex timmar till mitt ingrepp. Rapport kommer senast på söndag=) Intill dess har jag tränat på ganska våldsamt i veckan för att kunna återhämta med gott samvete.

Hej så länge.

Vecka 45 - summering

Vilovecka nummer två av totalt c:a fyra är till ända.
På måndagen och tisdagen kunde jag inte riktigt hålla mig eftersom jag vilat så effektivt veckan innan.
Måndagen medförde således en halvtimmes simning följt av våtvästlöpning och på kvällen en halvtimme på crosstrainern med lite efterföljande gymövningar.
På tisdagen körde jag ytterligare lite våtvästlöpning samt crosstrainer på kvällen.
Torsdagen joggade jag åtta kilometer samt körde lite gym under fredagen.
På lördag hade jag planerat att springa lite intervaller hemma i Sandskogen, men eftersom jag kört på lite hårdare än tänkt tidigare i veckan och kände mig lite halvmotiverad så vilade jag istället. Man ska inte träna på en vilovecka om man inte känner 100% för det.
Lördagskvällen medförde fest hemma hos min f.d. vapenbroder Leo. Det var ett glatt gäng från FS20 där och vi hade mycket trevligt tillsammans. För en gångs skulle blev jag påtagligt onykter och var ute och roade mig långt in på småtimmarna. Söndagen medförde således soffläge med en proviant-promenad till Willys som största bedrift.
Jag var riktigt risig på söndagen men nu idag måndag har jag känt mig väldigt pigg och nyladdad. Även om man inte kan roa sig lika frekvent som när man var gymnasielev så tror jag faktiskt att man någon gång per år behöver göra precis vad man vill och kanske till och med bli onykter. Fysiskt är det bara negativt, det tror jag inget annat om men mentalt kan det vara ett sätt att bara koppla bort och göra nåt helt utan fokus, även om det krävde en stor prestation att träffa burgaren i mun på Burger King i slutet av kvällen/början av morgonen.

Roligare än såhär blir inte en vilovecka. Tänkte skicka med ett videoklipp, men det pallar jag inte=)
Sköt om er.

Vecka 44 - summering

Detta var den första officiella viloveckan.
På måndagen var det dock dags för PT-utmaning och träningsdag med min gode vän James. Detta skrev jag om i förra inlägget.
0330 steg jag upp på tisdagen för att cykla till Malmö Central för att ta tåget till Kastrup för att flyga till Düsseldorf för att träffa vänner bekanta genom femkampen.
Det blev tre dagar med en hel del sightseeing, fönstershopping och umgänge med folk från Brasilien, Kina, Armenien, Italien, Spanien, Tyskland m.m. Jag uppskattar detta kulturella utbyte mycket och finner stor behållning i att lära mig språk, geografi o.s.v.
Hade givetvis med mig mitt TRX-band och körde några pass på hotellet:

TRX är en mycket bra träningsform för att bygga stabilitet i bål och stödjande muskulatur. Skitbra under grundträningen.

I övrigt denna vecka har det varit ganska lugnt. Ett simpass, ett våtvästpass samt ett pass på crosstrainern.

I lördags hjälpte jag min vän Tobias på hans mål att komma under 20 minuter på fem kilometer. Han började sin träning för ett och ett halvt år sen och hade då en tid på runt 27 minuter på fem kilometer som bäst. Han har en god träningsbakgrund men främst i form av gym-träning. Under detta ett och ett halvt år har vi planerat och strukturerat byggt upp hans löpträning och han har gått via 22:58, 21:59 till 21:05 som han sprang fem kilometer på i lördags. Annat än blåsor och sånt som hör idrotten till har han inte haft några skador. Jag är mycket stolt över hur han utvecklats och fram till våren är tanken att han går under 20 minuter. Under loppet där jag agerade hare löpte vi 3:52 - 4:00 - 4:25 - 4:25 - 4:15. Vi gick således ut i helt rätt tempo de två första kilometrarna men sen höll det helt enkelt inte ihop. "Hellre lyst till den sträng som brast än att aldrig spänt en båge" är ett fint ordspråk och att komma under 20:00 redan nu faller under all logik om man ser till vad som är rimligt utan att riskera skador eller överträning. Men till våren smäller det =)
På min och Tobias instagram (@tgarsn) finns bild från vår prestation.

Personliga rekord är ju något som man jagar och den gångna veckan vart det faktiskt ett sådant. Jag har aldrig förr tagit så många steg på en vecka som under denna som passerat. Många promenader med sight seeing och passning av min brors hund är framgångsfaktorerna bakom detta. 129027 steg har det blivit. Jag vet att det finns de som tar fler och det är kanske ingen anmärkningsvärd prestation i sig men normalt sett så "sparar" man sina steg till de tuffa träningspassen när man är idrottsman. Jag åker normalt sett alltid hiss eller rulltrappa och är inte ute och traskar i onödan eftersom vilan då blir lidande. Värt att tänka på.

Kommande vecka kommer att bestå av lite simning och crosstrainer främst. Sköt om er!

Tävlingsrapport Yddingeloppet, högskoleprovet och säsongsavslut

Vecka 43 har varit något av ett avslut på den gångna säsongen.
Under måndagen besökte jag Centrum för idrott och hälsa i Malmö. Där jobbar typ Skånes bästa fysioterapeuter och idrottsläkare. De är överjävligt duktiga på handbollsskador vilket passar mina stackars knä alldeles ypperligt.
20 november är det dags för en mindre operation och man kan egentligen inte kalla det så eftersom jag inte ska bli skuren i. Förfarandet heter "Sklerosering med ultraljud" vilket mycket enkelt förklarat innebär att man m.h.a. ultraljud lokaliserar de blodkärl som växt in i mina patella-senor. En sena har inga nerver och kan därför inte göra ont. Däremot har blodkärl nerver och den kroniska inflammation som varit i mina knä under jag vet inte hur många år har gjort att det växt in massor med blodkärl, därav smärtan. Problemen härstammar sannolikt från när jag var i 15-årsåldern och skelett växte från senorna. Åkomman då kallades Schlatters och har varit latent fram till jag verkligen började träna hårt inför femkampen. Tack vare Schlatters hade jag sannolikt fått problem förr eller senare i livet och det var kanske till och med bra att detta ingrepp kommer nu istället för när jag kanske är i 50-årsåldern eftersom strukturen har större förmåga att läka vid min nu relativt låga ålder.
Nåja, när man lokaliserat dessa blodkärl kör man in en spruta med ett ämne som "spränger" blodkärlen. Inte så våldsamt som det låter och jag kan träna nästan fullt ut efter 14 dagar och innan dess är det vila från löpning, hopp och dylika övningar. Simning och träning för överkropp går fint.
Men... Både innan och efter ska jag göra PLENTY med knäböj. De sex första veckorna ska jag göra 180 excentriska enbensknäböj per dag och de sista sex veckorna ska jag göra 90 per dag. Snabb huvudräkning visar att det totalt blir 11340 enbensknäböj på 12 veckor. Kommer vara otroligt stark efter det=)
Jag började med dessa övningar i tisdags. Utöver det har jag bara joggat och kört lätt på gymmet förutom under söndagen då det var dags för final i Skånes långloppscup: Yddingeloppet 12 kilometer. Dels hade jag ätit frukost lite nära inpå tror jag, eftersom jag fick jävulskt kramp och dels var låren duktiga matta efter alla knäböj jag gjort i veckan. Således gick luften ur runt 5 kilometer och jag rultade i mål på typ 30:e plats på kanske 48 minuter vilket är 4 minuter sämre än förra året. Nåja, det var en lagom avrundning på tävlingssäsongen och jag kan vila med gott samvete.

Det fina med att få kramp och mjölksyra i ben är att man inte blir så jävulsk trött. Då kan man göra roliga miner till fotografen.

Men... Så uppstod ett litet tillfälle till tävling. PT-Jakob och PT-Niklas på SATS Malmö City utmanade staden i två olika grenar: 500 meter rodd + 20 vändor med släde. Tävlingen skedde i stridspar d.v.s. man var två stycken som rodde vars 500 meter och sen gjorde man de 20 vändorna med släden uppdelat. Jag tog med mig min livsträningskamrat James som har ett pannben utan motsvarighet och tillsammans slog vi PT-grabbarna med totalt en sekund=). Många andra hade sagt att de skulle komma och tävla, men det verkade inte som om fler vågade. Grymt kul var det och efter släden var jag och James fruktansvärt färdiga, helt illamående och spyfärdiga=)

Gren 1: Rodd 500 meter. (Bilden är arrangerad)

Gren två. Vars 10 raksträckor med "släden". GOOD LORD!

Vi vann rodden, fick spö i släden, men vann totalt. Stort tack till PT-grabbarna på SATS Malmö City, ett riktigt fräscht och trevlig gym.

Nu väntar lite lugn och ro inför och efter ingreppet innan det blir gasen i botten igen. Bloggen kommer givetvis fortsätta att vara vid liv och jag har också fler projekt på gång, mer om det längre fram.
Och ja, i lördags skrev jag högskoleprovet. Att vara i dunderform är ju inte bara att prestera bra med kroppen utan även med hjärnan. Jag fick 135 poäng totalt, nytt personligt rekord. Sin "högskoleprovspoäng" får man först om fyra veckor men går man på förra provets normering får jag 1,7 på verbal del och 2,0 på kvantitativ del (matte). Totalt 1,85 är jag mycket nöjd med och om Gud är god och jag får 2,0 på mattedelen är jag otroligt nöjd.
Ha det fint och njut av hösten.

Tävlingsrapport - 61:a världsmästerskapen i Yeongcheon

Så är tävlingssäsongen 2014 (nästan) över för i år. Jag har en löptävling på 12 km kvar att klara av. 26:e oktober springer jag Yddingeloppet som tillika är final i Skånes Grand Prix långlopp.

Nu till en av årets höjdpunkter: VM i militär femkamp i Sydkorea.

För att slippa bieffekterna av att ställa om klockan med 7 timmar östlig riktning valde jag att fyra dagar innan börja med att gå upp tidigt och sedan gå upp ytterligare tidigt för varje dag som grydde. Det slutade med att jag avresedagen gick upp klockan 0400 svensk tid. Fullt hanterbart.

Resan gick via Stockholm, Frankfurt och Seoul: en restid på sammanlagt 28 timmar. Hanteringen med vapen, ammunition och allt annat logistiskt gick relativt smärtfritt.



I Sydkorea är man glad vid att sätta upp banderoller och neonskyltar med rullande text=)

Vid ankomst till vår förläggning var vi givetvis slitna, men mottagandet var varmt och tävlingsledningen hade lagt mycket kraft vid att göra fint med affischer, skyltar och fritt kaffe över tiden:

Min och Gregers säng. Enkelt och spartanskt med hårda sängar. Jag trivdes mycket bra.

Dagen efter ankomst, 20141008, bjöd på träningsdag. Innan 1400 hade vi diskat av träning på hinderbana, terränglöpning, handgranatskastning samt simning. Anläggningarna var av bästa kvalité, även om terränglöpning var mycket krävande (och 250 meter för lång skulle det visa sig). Dessutom var dyket från pallen på hindersimningen extremt grunt, varför jag med min långa kropp hade svårt att få till dyk och delfinkickar på ett optimalt vis utan att slå i överdelen av fötterna vid första kicken efter dyket.

Kvällen medför en "Republic of Korea Army Concert", en musikföreställningen med ett drag som jag aldrig förr skådat:

20141009: Vi har en ledig dag, vilket är skönt att ha efter träningsdagen och före första tävlingsdagen. Vi återhämtar, tar lite promenader samt åker in till Yeongcheons tätort. Byn ligger 5 timmars bussfärd söder om Seoul och har drygt 100 000 invånare.

20141010, Skytte: Jag skjuter i heat 1, vilket är ganska skönt eftersom jag efteråt har hela dan ledig och ägna  sig åt annat. Tjejernas skytte har blivit flyttat till dan efter p.g.a dimma och väderförhållanden ska bli svåra även under herrarnas skytte. Jag inleder med att skjuta som en gud. Efter nio skott har jag enbart en 9, resten är 10:or. Sedan börjar det blåsa. Som tur är har jag gott om tid över och mellan två byar lyckas jag pricka in sista 10:an. Således har jag 99 poäng efter precisionsserien och det ska visa sig att ingen lyckas genomföra motsvarande bedrift. Men som sagt börjar det blåsa varför jag får nöja mig med 89 poäng i snabbserien. Jag skjuter enbart 9:or och 10:or förutom ett slarvskott som blir en sexa.

Efter skyttet ligger jag på en nionde plats. I huvudsak p.g.a. att jag sköt bra och stabilt men även p.g.a. att det under resterande heat blåste väldigt, vilket gjorde det svårt för övriga femkampare.

20141011, Hinderbana: Jag springer lagom lång tid efter lunch och veckorna innan VM har jag försökt hitta den sista stumpen form att nyttja till VM. Banan är fin och det har känts bra på tävlingsdagen. Jag går ut i ett bra tempo och släpper min motståndare, en syrier rankad på samma tid som jag, redan efter andra av fem raksträckor. Detta medför att jag blir rädd att ha öppnat för hårt. Det har jag inte. Jag springer i mål på tiden 2:37,9, en tid jag är något besviken över men det är å andra sidan där jag legat i år efter att inte ha tränat denna gren. Jag får beteckna insatsen som "medioker" men varken dålig eller bra. Loppet ser ni här, hoppas jag fått till det med kvalitén:

 

20141012, Simhinderbana: Om detta lopp finns inte så mycket att säga. Jag gör ett tekniskt ganska bra lopp och har ganska bra timing till alla hinder. Inga misstag genomförs men efter tävlingssäsongen, som egentligen är slut, har jag inget "dunder" kvar i kroppen. Jag gör ändå min tredje bästa tid någonsin (29,4) men är lite besviken eftersom jag tränat så mycket simning under det gångna året. Erfarenheten jag drar är att detta inte är särskilt mycket värt om inte explosiviteten och powern finns där. Loppet ser ni nedan, och nej: det är inte filmat i slow motion:

20141013, Handgranatskastning: Det är försenat och det regnar. Detta stör mig dock inte nämnvärt. Jag smörjer in fingrarna med vaselin innan inkastningen och ser till att följa min inkastningsrutin. Kastar jag för mycket kommer jag att slita hål på mina fingertoppar och kanske tappa känsel på tävlingen. I övrigt känns det bra och precis som tidigare under året har jag bra självförtroende när jag ställer mig kastbåset som dock är ganska halt och blåsigt.
Första ring: Alla i mitten utan bekymmer. Givetvis är jag nervös men lyckas "hålla i". Bra
Andra ring: Efter att ha flyttat foten något halkar jag till på första granaten. Jag kan då inte hålla i min nervositet och det ökade adrenalinpåslaget medför en helbom, lång. Lite skärrad lägger jag andra granater i ytterring men sedan lägger jag de andra två i mitten.
Tredje ring: Alla i mitten. Bra.
Fjärde ring: Tre i mitten, en i ytterring. Bra.

20141014, Terränglöpning: Banan som egentligen ska vara 8,00 km är 8,25 meter och oerhört krävande med en lång stigning, löpning på vattensjukt gräs, lera och nedför på asfalt. Det är dock lika för alla och en lite tuffare löpning ska gynna mig som har en av mina bästa grenar här. Jag startat på 56:e plats och lyckas springa upp mig till en 47:e plats på tiden 28;56 vilket är bra utifrån förutsättningarna.

Mitt i den tuffa stigningen mellan 500 och 2000 meter

Sammanfattning: Jag gör en bra tävling överlag, särskilt utifrån förutsättningen att formen till stor del har "gått ur". Man har inte möjlighet att ligga på topp i flera månader och eftersom jag lade vikt vid SM och Nordiska mästerskapen är jag glad att jag lyckades befara lite kraft till VM. Det jag tar med mig är precisionsskyttet där jag plötsligt hittade tillbaka till gammal god form. Störst förbättringspotential ser jag i hinderbana och särskilt simning där jag får lägga vikt vid planeringen av kommande uppbyggdagssäsong.

VM var verkligen en upplevelse i år. Organisationen var extremt omfattande och samtliga funktionärer och all personal vid denna enorma militärhögskola/armebas var otroligt hjälpsamma, gästvänliga och tydliga. Detta bådar gott inför nästa år då militära OS avgörs på samma plats.

Efter hinderbanestafetten återstod banketten som var mycket trevlig samt en hemresa på c:a 40 timmar. Det gick dock utan friktioner annat än nån kvarts försening, och det är ju överkomligt.

Nu är det snart vila och uppbyggnadssäsong.

Jag avslutar detta rekordlånga inlägg med finalen på herrarnas hinderbanestafett mellan Kina och Brasilien. Detta är det fränaste man kan göra i idrottsväg, välkomna att syna mig:

På plats i Sydkorea

Hej alla.
Jag är på plats.
WiFi går lite upp och ner så bilder från resan och de första dagarna kommer lite senare när det blir lite mindre belastning på nätet=)

MVH
Danne

Vecka 40 - Årets sista formtoppning och resfeber

Hallo där.
Efter träningslägret valde jag att gasa på ganska bra. Jag var ju själv inte med på det mesta krävande passet på hinderbanan så i veckan har jag kunnat köra ganska hårt även om veckan har innehållit två vilodagar.
Två pass i bassängen har genomförts. På fredagen tränade jag följande:
Uppvärmning 15 minuter. Därefter fyra repetitioner med start var 5:e minut. Full gas:
50 meter frisim 90%. Vändning. 25 meter bröstsim 95%. 25 meter frisim 100%. Uppgång på kanten och direkt fem burpees. Detta kan ni pröva 1:57-1:54-1:54-1:51.
På lördagen var det bara lite finslipning på mina dyk. Dessa två dagar blev det totalt 64 minuter med våtvästen då jag diskade av dokumentären om OS i Aten. Mycket intressant.
Förutom gymmet och ovan nämnda simning har jag kört två goda löppass.
På onsdagen var det gedigen uppvärmning följt av 5x1 kilometer start var 5:e minut. Knepet med detta pass var att varje intervall skulle springas som om det vore den sista. Total mjölksyra med andra ord och det gjorde riktigt ont=) 3:02 - 3:05 - 3:07 - 3:17 - 3:18. Usch vad dåligt jag mådde. Sen blev det 3 kilometer nedjoggning och excentrisk träning på det.
Idag söndag var det veckans sista pass:

Jag är så lat att jag klistrar in från Instagram. Eftersom jag gick upp 0430 kunde jag springa redan 0800. Ganska ensam på anläggningen och efteråt blev det frukost/lunch från Gyldene måsen.

Nu är det resfeber och läggning klockan 2000 så att jag kan gå upp 0400. Jag har då förberett mig på bästa sätt för den jetlag som lär komma ändå=)

Ska försöka uppdatera bloggen så ofta jag kan men det är ju alltid ett lotteri med datorer och wifi när man är på militärförläggningar o.s.v.

Sydkorea och världsmästerskapen, här kommer jag!

Håll tummarna=)