Vecka 52-03 - summering

Kära läsare.
Jag vill å det bestämdaste be om ursäkt för min oförmåga att publicera inlägg under sista tiden, men såhär är det:
Efter det att jag tränat ett högintensivt cirkelträningspass med min gode vän James den 28:e december så kände jag att nåt inte stod rätt till. Denna träningsdag, som inleddes med simning, avslutades med ett s.k. Crossfit-pass där vi gjorde cirkelträning, så många varv som möjligt, under 20 minuter. Helt väntat var detta pass mycket jobbigt och som sig bör var jag helt färdig i slutet av och efter passet. Jag märkte dock framåt kvällen att något inte stod rätt till. Jag blev mycket varm i kroppen, blek och kände mig svag. Ungefär samtidigt drabbades jag av lite tandvärk. Inget allvarligt, det gick över efter ett par timmar, men ändå.
För övrigt under mellandagarna kände jag mig lite risig och så fortsatte det intill årets andra vecka då min tandvärk under onsdagen helt plötsligt stegrade i intensitet. Det blev så pass illa att jag var tvungen att ta en värktablett innan jag lade mig. Jag sov i två timmar och sen vaknade jag av att ha mycket ont i käften. Ni kan säkert räkna ut att det är en visdomstand som gör sig påmind och detta är också orsaken till att jag inte känt mig helt motiverad till att träna hårt från ungefär mitten av december och framåt.
Denna blogg handlar om träning och det som hör till och kan inte bloggens innehavare träna på en nivå som han anser vara ordentlig är det inte kul att blogga heller.

Detta är vänstra delen av min käft. Nere till höger är den visdomstand som förvisso ligger ganska rakt och fint, men roten är mycket nära nervraden (den vita linjen) och har en inflammation kring sig (det svart till höger om tanden).

Även om vissa anser att smärta härdar och att man ska ha ett tjockt pannben och allt det där så frånkommer man aldrig ett faktum: Man ska inte träna med infektion i kroppen. Med träning i detta fall menar jag sådant som gör en ganska eller mycket andfådd. Viss uppvärmning, Cardio och styrketräning går bra men inte lyft som är alldeles för tunga.

Imorgon 19 januari är dock tid beställt hos tandläkaren för urdragning. Håll tummarna, kära läsare, för att läkningsprocessen går framåt.

Såklart har det dock blivit en hel del styrketräning. Fyra till fem pass i veckan har jag hunnit med och har således gjort en bra nivåhöjning i bänk, dips och chins. Detta får bli ett litet projekt den kommande månaden tills tanden är helt läkt.

Vidare så ligger andra saker för mig i framtiden. Mycket mer om detta kommer jag in skriva nu men tröjan på bilden nedanför kan säkert ge vissa av er en ledtråd. Vid tillfället för bilden befinner jag mig på Kungl. Livgardet och genomför Försvarsmaktens multitest och beep-test. Vi behövde bara komma till nivå 6.6 vilket inte är särskilt jobbigt för en med träningsbakgrund som dessutom spelat tennis som ung. På styrketesterna lyckades jag med ett nytt personligt rekord på 458 poäng. Jag maxade alla övningar utom sit-upsen, som vanligt. Anatomin och tekniken i denna övning ligger inte helt för mig=)

Trots att jag inte kan träna på det vis jag känner för finns det ingen anledning till att inte vara glad.

Jag avslutar detta inlägg med en fin bild som sitter i korridoren i Kungl. Livgardets korridor. Vem denne Sven Tammer är vet jag faktiskt inte, så påläst är jag inte, men han verkar onekligen ha varit en vis man vad gäller träning en gång i tiden. Kanske en forntida "dunderform", eller åtminstone en målbild för mig=)


"- att få en fysik som du själv är nöjd med och som andra kan ha anledning att avundas dig". Jag hade inte kunnat sammanfatta målet med fysisk träning bättre=)
 

Med detta lite längre inlägg får jag hoppas att ni är nöjda ett tag framöver, givetvis försöker jag återkomma så fort jag vet utkomsten av käft-operationen.

Bästa hälsningar
Daniel

Vecka 51 - summering

Denna vecka har det blivit en hel del cykel, crosstrainer och våtvästlöpning.
Idag söndag har det blivit simhinderbana.
Utöver det har det blivit en hel del gym, som vanligt, där en ganska stor begivenhet var tisdagens tester då främst mina soldater gjorde stora framgångar på det fysiska planet med flera personliga rekord i bänk, Coopers Test samt inte minst Sergeants Jump (Youtuba det).
En liten eloge till mig själv som tangerade mitt personliga rekord i chins: 21 stycken samt ett prydligt lyft på 120 kilo i bänkpress, något jag inte tränar. Har gjort 135 innan med få vägde jag 97 kg istället för som nu 86 kg så i lyfta kilo per kilo är det nog nåt slags personligt rekord. Skoj.
Annars rullar det på. Följ Instagram vet jag, de kommande dagarna blir en magrute-special @dunderform.

Annars får ni ha en god jul o.s.v.=)

Vecka 50 - summering

Veckan har gått i arbetets och rehabens tecken då jag varit på arbetet tisdag - fredag med personalfest på fredagskvällen.
Jag kämpar träget på med mina vadpress, step-up, knäböj och stretch. Alla övningar utan belastning mer än med egna kroppsvikten.
Dock har jag nu tagit igång ordentligt med simningen och våtvästlöpningen. I sommar är målet att åtminstone genomföra en s.k. swimrun-tävling på kortare distans. Swimrun innebär att man ömsom springer och ömsom simmar under någon till flera timmar. På grund av tävlingens karaktär genomförs tävlingarna ofta i skärgårdsmiljö. Denna sortens tävlingar är oerhört populära, varför anmälningskvoten snabbt fylls. Samtidigt är de flesta av dessa tävlingar flera timmar långa, något som inte passar mig som är fan att prestera under max en halvtimme. Men vi får se vad som sker, kanske blir det ingen tävlingar, men mål är ju allt och ibland finns det ett självändamål med att ha ett mål att sträva mot eftersom motivationen ökar. Dessutom är det en ganska utmanande och givande träningsform att simma ett antal längder för att sedan träna våtvästlöpning och därefter simma igen o.s.v...
Utöver den sedvanliga rehaben samt simningen så har jag två projekt igång: chins och dips. Jag kämpar mitt bästa för att slå mitt personliga rekord i chins som är 21 och mitt personliga rekord (tillika regementsrekord) i dips som är 62 stycken. Chins är en av de grenar som jag har absolut svårast att utvecklas i och trots trägen träning i snart två månader är jag inte uppe på mer än ungefär 20 stycken en bra dag. Dipsen går dock bättre och dagsformens nästan 50 dips är att jämföra med motsvarande tid förra året då jag gjorde ungefär 25-30 stycken. Vilken dröm det hade varit att kunna klämma till med 100+ dips av hyfsad kvalité=)

Idag var det även premiär för något ganska stort: simhinderbana. Och det är ju inte direkt så att jag inte tränat det innan men äntligen har jag fått till en deal med Burlövsbadet som innebär att jag en gång ungefär varannan vecka har en stående tid på söndagar med simhinderbanan förvarad i omedelbar anslutning till bassängen. Detta kommer sannolikt att öka min förmåga på denna gren under kommande säsong samtidigt som det är en otroligt bra träningsform.

En bild på bassängen innan dagens pass borde fresta den mest inbitne landkrabba att börja med denna träningsform:

Vecka 49 - summering

Hej.
Äntligen (efter en vecka) fick jag börja träna mina ben litegrann. Jag får sitta på motionscykeln samt har blivit instruerad ett antal övningar som är väldigt lätta, men inte så monotona som mina enbensknäböj vilka jag gjorde 180 av per dag. Nu är det lite lättare knäböj med pilatesboll, enbens step-up samt tåhäv utan belastning. Dessutom var jag tydligen stel i framsida lår (trots att jag stretchat denna muskelgrupp som en dåre de senaste åren). Fick även börja simma och till viss del våtvästlöpa.

Cykel är normalt sett rätt tråkigt enligt min mening men när man inte får springa så finner jag betydligt mer nöje i det och eftersom man vanligtvis trampar med högre frekvens än vad man har när man springer är det också ganska jobbigt. Så jag är överlag glad=)

 

 

Det finns olika sätt att vara i form på. Min bil, en Seat Toledo -96 har troget tagit mig från punkt A till B under de 5,5 år jag haft honom som jag döpt till El Toro. För nån vecka sedan passerade han en magisk gräns på 20 000 mil och rullar bättre än någonsin.

 

Andra sätt att vara i form på är att åka på överlevnadskurs i Sydamerikas djungler. Mellan fredag och lördag sov min vapenbroder från Luftvärnsregementet, Daniel, på min soffa eftersom han väldigt tidigt skulle ta flyget från Kastrup via ett antal mellanlandningar till Guyana i Norra Sydamerika. Stort lycka till!

På många maskiner man har på gymmet står det en massa varningstexter i stil med att man måste besöka en doktor innan man börjar träna och att man ska sluta träna om man känner sig yr eller svimfärdig. På någon maskin har jag även läst att man ska sluta om man motsvarande känner sig andfådd eller börjar på ont någonstans. Kanske har jag missuppfattat helt vad träning handlar om, och då vill jag be om ursäkt till er som snart i ett år läst denna blogg, men handlar inte träning till viss del om att bli trött, utmattad och ibland till och med lite yr? Nog för att man inte varje pass ska träna sig till avsvimning men ingen har väl någonsin tagit en medalj i en fysiskt krävande gren utan att ha slitit ganska hårt under en hel del träningspass? Därför uppskattar jag denna varningstext som är på en av maskinerna på gymmet hemma i kvarteret:

 

Det var allt för denna vecka, som ni läser är jag lite gladare när jag får träna lite=)

Vecka 48 - summering

På torsdagen var det återbesök hos sjukgymnasten efter genomfört ingrepp. Veckan dittills hade förflutit ganska lågintensivt även om jag gått bort till gymmet vid ett flertal tillfällen och tränat överkropp, främst i form av chins, dips och magövningar på olika vis. Lite armhävningar mår man heller inte dåligt av.

Enligt sjukgymnasten går det enligt plan. Jag har återfått en smärta som till del påminner om den jag hade för några år sen, då det definitivt var hanterbart. Men så har jag inte sprungit ett steg eller övat någonting som liknar hopp heller.

Besöket ledde fram till 3 nya rehabövningar av vilka jag ska göra 3 set gånger 15 repetitioner 5 gånger i veckan. De är av väldigt enkel karaktär just för att jag inte ska belasta senan för mycket i början. Utöver dessa övningar så ombads jag stretcha framsida lår, något jag gjort ungefär flera veckor totalt hittills i livet=)

Extra goda nyheter var att jag fick cykla upp till en halvtimme och även simma upp till en halvtimme. När jag frågade om våtvästlöpning blev han först lite tveksam men vi kom överens om att 15-20 minuter går bra så länge det inte gör ont.

Tro att jag blev glad för detta besked=) Under helgen (då jag jobbat) har jag således cyklat 30 minuter per dag och när jag nu varit hemma och ledig ett par dagar har jag simmat en kilometer (c:a 20 minuter) samt tränat våtvästlöpning 20 minuter. Idag blir det lite cykel och fler rehabövningar. Lite chins blir det också idag, har som mål att slå mitt personliga rekord på 21 chins innan nästa tävlingssäsong börjar.

Ett lite halvtråkigt och självcentrerat inlägg, men mer dramatiskt än såhär blir det inte när man tränar rehab. Det finns fler sidor av idrotten än tuffa hinderbanelopp och stora tävlingar.

Vecka 47 - summering

Denna vecka var det, som ni kunnat läsa i tidigare inlägg, dags för sklerosering. Om detta har jag skrivit ett ganska utförligt inlägg varför det inte behöver nämnas mer här.

Innan dess hade jag klämt in en joggingtur på 10 km, en orienteringsrunda på nästan 8 km samt lite simning, våtvästlöpning och gym.

Dagen efter operation målade jag nästan hela min lägenhet. Viss träning för överkropp och definitivt var det lite stelt att kliva upp på kökspallen som gjorde att jag nådde upp till taket=)

Igår lördags kändes det redan bättre och jag tog en mycket lugn promenad bort till gymmet där jag körde lite rygg, mage och rörlighet.

Idag söndag har det varit lite avkoppling på förmiddagen följt av spjutträning på eftermiddagen. Jag har inte utvecklats särskilt mycket i mina längdkast under handgranatsmomentet så denna uppbyggnadssäsongen har jag beslutat mig för att lägga fokus på detta. Har tagit hjälp av min gamla vapenbroder som precis som jag härstammar från Ystad. Axel heter han och har tidigare tävlat i spjut. Idag gick vi mycket enkelt igenom lite teknik och olika styrke- samt rörlighetsövningar som jag kommer att lägga in i mitt uppbyggnadsprogram.

Mitt första hela kast under dagens övning. Det är verkligt svårt att få till det så att spjutet går rakt =)

 

Kommande vecka medför fortsatt återhämtning, studier inom medicin samt slutspurt i renoveringen jag hållit på med sen i somras. Dessutom får jag reda på mitt resultat från senaste högskoleprovet imorgon. Spännande!

Så är det äntligen klart

Igår fick jag gjort det som jag väntat på i över ett år och haft ett behov av massor med år: ultraljudssklerosering.

För er som inte begriper så invecklade ord så handlar det om att ta död på de blodkärl som växt in i mina knän p.g.a. hastig tillväxt i nedre tonåren samt, såklart, påtagligt tränande med tämligen påtaglig kroppsvikt samt långa hävstänger eftersom jag är ganska lång. Dessutom insåg jag inte vikten av att träna ben förrän jag var nästan 25 år gammal.

Den gångna säsongen har ju varit ganska smärtsam, särskilt efter hårdare löppass. Hinderbana har inte alls gått att träna och det enda som har gjort att jag kunnat genomföra tävlingar är adrenalin och mjölksyra som överlag har varit starkare stimulatorer än smärtan. Det närmsta dygnet efter har dock varit riktigt jävligt där jag bara kunnat gå ner för trappor genom att gå på skrå.

Jag passade på att ta en ordentlig orienteringsrunda innan ingreppet (jag vill inte kalla det operation eftersom jag inte blev skuren i). Sen åkt jag in till Lund och röntgen där doktor Christian m.fl. mötte upp. Detta är det enda stället i Skåne man kan göra detta ingrepp på så jag är egentligen glad att det gått så fort från dess att jag kom till rätt instans nämligen Idrottsmedicinskt centrum.


Såhär såg min vänstra patellarsena ut inna ingreppet. Den högra hade ett snarlikt mönster.

De färgglada områdena ni ser på bilden ovan är blodkärl som under många år växt in i mina knä. En sena i sig har inga nerver och således kan man inte ha ont i själva senan, men kroniska inflammationer gör att det till sist växer in blodkärl som för med sig nerver vilket innebär att man har ont över tiden.

 

Högraste handen håller i ultraljudsapparaten. Mittenhanden för in sprutan. Vänsterhanden släpper på skleroseringsmedlet när man hittat rätt.

 Efter att jag tagit av mig lite på underkroppen och blivit rejält desinficerad började läkarna med att med hjälp av ultraljud lokalisera blodkärlen. När detta var gjort så skulle sprutan föras in. Jag såg framför mig en spruta av den storleken som man för in i armvecket men nej, den var jättetjock. "Det kommer kännas lite" sade doktorn. "Kommer det göra ont?" frågade jag. "Det kan man säga" svarade doktorn. Jag lutade mig tillbaka för att inte se när de körde in detta tortyrinstrument i mina redan ömma knä. "Ni sticks det lite" sade doktorn. Och det gjorde det. Jävlar i havet vad ont det gjorde. Efter några minuter började jag svettas våldsamt, må dåligt och se stjärnor framför ögonen. Så försvann jag bort en stund. "Ska vi fortsätta?" frågade doktorn. Eftersom det gjorde så jävla ont ville jag inte åka dit igen, jag hade ju isåfall varit tvungen att göra andra knäet ändå så svaret på frågan blev "Ja, framåt". Precis då vart vi klara med högerknäet och vänsterknäet gick faktiskt mycket smidigare, kanske för att jag vant mig vid smärtan.



Sekunder innan avsvimning. T-shirten som varit helt torr blev snabbt genomsvettig.

Nu undrar ni säkert varför jag inte valt att bli bedövad. Svaret är enkelt: valet fanns inte. Eftersom man vill lokalisera blodkärlen går det tydligen inte att lokalbedöva eftersom kärlen då drar ihop sig.


Höger patellarsena efter ingreppet.

Efter ingreppet var jag bedövad och öm men kunde ändå köra bil hem. Jag tröstade mig med ett par choklad och sen målade jag kvällen igenom. Det blir en vecka utan underkroppsträning. Ingen större fara eftersom jag behöver denna vila efter säsongen.

Idag, drygt ett dygn efter, har jag målat hela lägenheten. Bedövningen har släppt och svullnaden börjat lätta. En konstig känsla infann sig vid något så vardagligt som när jag reste mig från sittande till stående efter ett toalettbesök. Det gjorde inte ont. Det har det gjort i flera år. Ibland väldigt lite ont, ibland mycket ont men idag kändes det inget alls.

Det är svårt att säga i vilken omfattning det kommer att bli bra, men det har definitivt blivit bättre och efter vila och rehab ska jag se till att komma i bättre form än någonsin.

Ha en trevlig helg=)

Vecka 46 - summering

Denna veckan har det varit återhämtning på allvar.
En orienteringsrunda på 6,2 km (fågelvägen) samt lite löpning med backintervaller är den enda löpning som genomförts. Ett litet marschträningspass från Kabusa till Ystad (10 km) samt lite okynnesgym har också genomförts. Häftigare än såhär blir det inte en vilovecka=P

I skrivande stund är det sex timmar till mitt ingrepp. Rapport kommer senast på söndag=) Intill dess har jag tränat på ganska våldsamt i veckan för att kunna återhämta med gott samvete.

Hej så länge.

Vecka 45 - summering

Vilovecka nummer två av totalt c:a fyra är till ända.
På måndagen och tisdagen kunde jag inte riktigt hålla mig eftersom jag vilat så effektivt veckan innan.
Måndagen medförde således en halvtimmes simning följt av våtvästlöpning och på kvällen en halvtimme på crosstrainern med lite efterföljande gymövningar.
På tisdagen körde jag ytterligare lite våtvästlöpning samt crosstrainer på kvällen.
Torsdagen joggade jag åtta kilometer samt körde lite gym under fredagen.
På lördag hade jag planerat att springa lite intervaller hemma i Sandskogen, men eftersom jag kört på lite hårdare än tänkt tidigare i veckan och kände mig lite halvmotiverad så vilade jag istället. Man ska inte träna på en vilovecka om man inte känner 100% för det.
Lördagskvällen medförde fest hemma hos min f.d. vapenbroder Leo. Det var ett glatt gäng från FS20 där och vi hade mycket trevligt tillsammans. För en gångs skulle blev jag påtagligt onykter och var ute och roade mig långt in på småtimmarna. Söndagen medförde således soffläge med en proviant-promenad till Willys som största bedrift.
Jag var riktigt risig på söndagen men nu idag måndag har jag känt mig väldigt pigg och nyladdad. Även om man inte kan roa sig lika frekvent som när man var gymnasielev så tror jag faktiskt att man någon gång per år behöver göra precis vad man vill och kanske till och med bli onykter. Fysiskt är det bara negativt, det tror jag inget annat om men mentalt kan det vara ett sätt att bara koppla bort och göra nåt helt utan fokus, även om det krävde en stor prestation att träffa burgaren i mun på Burger King i slutet av kvällen/början av morgonen.

Roligare än såhär blir inte en vilovecka. Tänkte skicka med ett videoklipp, men det pallar jag inte=)
Sköt om er.

Vecka 44 - summering

Detta var den första officiella viloveckan.
På måndagen var det dock dags för PT-utmaning och träningsdag med min gode vän James. Detta skrev jag om i förra inlägget.
0330 steg jag upp på tisdagen för att cykla till Malmö Central för att ta tåget till Kastrup för att flyga till Düsseldorf för att träffa vänner bekanta genom femkampen.
Det blev tre dagar med en hel del sightseeing, fönstershopping och umgänge med folk från Brasilien, Kina, Armenien, Italien, Spanien, Tyskland m.m. Jag uppskattar detta kulturella utbyte mycket och finner stor behållning i att lära mig språk, geografi o.s.v.
Hade givetvis med mig mitt TRX-band och körde några pass på hotellet:

TRX är en mycket bra träningsform för att bygga stabilitet i bål och stödjande muskulatur. Skitbra under grundträningen.

I övrigt denna vecka har det varit ganska lugnt. Ett simpass, ett våtvästpass samt ett pass på crosstrainern.

I lördags hjälpte jag min vän Tobias på hans mål att komma under 20 minuter på fem kilometer. Han började sin träning för ett och ett halvt år sen och hade då en tid på runt 27 minuter på fem kilometer som bäst. Han har en god träningsbakgrund men främst i form av gym-träning. Under detta ett och ett halvt år har vi planerat och strukturerat byggt upp hans löpträning och han har gått via 22:58, 21:59 till 21:05 som han sprang fem kilometer på i lördags. Annat än blåsor och sånt som hör idrotten till har han inte haft några skador. Jag är mycket stolt över hur han utvecklats och fram till våren är tanken att han går under 20 minuter. Under loppet där jag agerade hare löpte vi 3:52 - 4:00 - 4:25 - 4:25 - 4:15. Vi gick således ut i helt rätt tempo de två första kilometrarna men sen höll det helt enkelt inte ihop. "Hellre lyst till den sträng som brast än att aldrig spänt en båge" är ett fint ordspråk och att komma under 20:00 redan nu faller under all logik om man ser till vad som är rimligt utan att riskera skador eller överträning. Men till våren smäller det =)
På min och Tobias instagram (@tgarsn) finns bild från vår prestation.

Personliga rekord är ju något som man jagar och den gångna veckan vart det faktiskt ett sådant. Jag har aldrig förr tagit så många steg på en vecka som under denna som passerat. Många promenader med sight seeing och passning av min brors hund är framgångsfaktorerna bakom detta. 129027 steg har det blivit. Jag vet att det finns de som tar fler och det är kanske ingen anmärkningsvärd prestation i sig men normalt sett så "sparar" man sina steg till de tuffa träningspassen när man är idrottsman. Jag åker normalt sett alltid hiss eller rulltrappa och är inte ute och traskar i onödan eftersom vilan då blir lidande. Värt att tänka på.

Kommande vecka kommer att bestå av lite simning och crosstrainer främst. Sköt om er!