Vecka 36 - summering

Den gångna veckan blev inte så lugn som jag trott eller planerat. Jag återhämtade mig ganska fort efter nordiska mästerskapen, mycket tack vare att jag sov och åt ordentligt på helgen efter.

En lugn måndag utan träning följdes av min första organiserade orienteringsträning nånsin. Vi sprang parkorientering i Trelleborg. Det var ganska enkla kontroller vilket är nyttigt för mig som måste göra ett omtag och börja på en låg nivå.

På onsdagen åkte jag till Ystad för att få lite extra drag i löpträningen. Efter 5 km uppvärmning genomförde vi 20 x 400 meter med start varannan minut. Jag låg på 71 - 75 sekunder per intervall och jag kan lova att man var mör i benen efteråt. Jag var upp på över 95% av maxpuls som mest.

Torsdagen var tänkt att gå i orienteringens tecken då jag skulle kontrollspringa "Veckans bana" som mina soldater satt ut på övningsfältet. Jag orienterade också, men det fick bli medelst gång eftersom jag var så sliten i mina ben sen dagen innan. På vägen hem passade jag på att stanna till på Burlövsbadet där jag tog några längder i bassängen.

På fredagen blev det högintensiv cirkelträning, se min hemsida www.dunderform.se/träningspass för genomförandet.

Lördagen medförde lugn simning, en kilometer på Burlövsbadet.

Idag söndag drog jag i det längsta på om jag skulle ut och springa backintervaller med Löparprojektet i Skåne eller inte. Jag kände mig ändå ganska pigg i benen eftersom jag inte sprungit sen onsdagen och början av nästa vecka medför vila, varför jag beslutade mig för att dra dit. Jag visste att det skulle bli hårt och det blev det. Efter en bra teoretisk genomgång av Ian Manners, en av de främsta löptränarna som finns, så drog vi ut i Bokskogen och sprang backintervaller. Det tog 45 - 60 sekunder att springa upp (en kon flyttades framåt lite då och då) och vi gjorde 16 repetitioner utan vila annat än den relativt branta joggingen ned till starten. Träningen åtföljdes av lunch på Torups rekreationsområdet och lite ytterligare jogg efteråt.

Den teoretiska genomgången. Senare fanns det inte tid till att ta bilder=)

Kommande vecka medför jobb ända fram till måndag nästa vecka så jag är typ fast på jobbet. Jag ska lägga en del fokus på skjutträning i olika former, med karbin, pistol och gevär. Det blir ganska lugn träning i övrigt eftersom jag vecka 38 åker till Bornholm och tävlar i danska mästerskapen i militär femkamp.

Kör hårt.

Hemsida

Jag har blivit med hemsida.
www.dunderform.se är nu min officiella hemsida och bloggen som ni just nu läser är en del av denna sida d.v.s. man kommer till just denna blogg om man trycker på fliken "Blogg" på hemsidan.

Hemsidan är under upparbetning, kom gärna med förbättringspotentialer till min e-post: daniel.b.karlsson@hotmail.com

Vecka 35 - Nordiska mästerskapen

Årets viktigaste tävling tillsammans med Svenska mästerskapen gick av stapeln på hemmabanan i Revingehed där vi tidigare genomfört både FMM och SM.

Detta riskerar att bli ett längre inlägg.

Jag ankom på måndagen. Det är oerhört skönt att kunna packa hemma i lugn och ro och sedan ta kollektivtrafik till tävlingen (mor hade lånat Ferrarin). På måndagen genomförde jag endast lite inkvartering, en lätt joggingtur samt viss hindertagning.

Skånetrafiken höll tiden.

På tisdagen var det inkastning, skytte samt simning på schemat. Jag kände mig pigg i kroppen och hade huvudet på skaft. Arrangemanget verkade seriöst och präglades av precision.

Jag och min gode vän Niclas Blom är på väg till handgranatskastningen.


Onsdagen inleddes med skytte. Precisionen började bra med 3 st 10:or på rad. Sen händer något ödesdigert. Ibland när jag ligger helt still får jag s.k. "dödsryckningar". Det tyder på att man är mycket avslappnad och jag tror att flera av er får det ibland när ni ligger och ska sova eller tittar på film. Resultatet: 1 st 7:a, något som lika gärna kunnat vara en helbom. Det fortsätter matas 10:or ända till åttonde skottet då jag gör en dålig avfyrning. Det blir en 8:a. Sen avslutar jag med 2 st 10:or. Således får jag 95 poäng på precisionen vilket i sig är fullt godkänt. En halvdassig snabb ger mig sedan ytterligare 87 poäng vilket gör att jag slutar på 182 poäng. Inte dåligt i sig men jag kunde gott haft lite mer stolpe in. Jag kände mig riktigt bekväm i precisionsskyttet trots hög puls, jag lyckades behärska pulsgenomslaget. Men snabbserien har jag ännu inte kommit i form med.

Eldställning.

På eftermiddagen var det dags för hinderbana. Värre hinderbaneångest har jag nog aldrig haft eftersom det dels var hemmabana och det lovades stort publikstöd ifrån familj, kollegor och vänner. Så blev också fallet. Det var ungefär 205 människor i publiken. Av dessa hejade 200 på mig och övriga fem på holländaren jag sprang mot. För övrigt var detta samma atlet jag sprang mot i Österrike varför jag visste att vi hade ett jämnt tempo. Jag gick ut lagom hårt och gjorde ett väldisponerat lopp, mjölksyran sprutade när jag skulle upp ur lejongropen. 2:35,0 blev tiden. Det är min tredje bästa nånsin. Loppet ser ni nedan, beklagar kvalitén.

En god natts vila följdes av simhinderbana i Högevallsbadet i Lund. Det hade känts bra på insimningen och den nya teknik jag använder på bordet verkade fungera bra. Jag genomförde ett bra lopp på tiden 29,1. Det är min näst bästa tid nånsin men jag har ändå förbättringspotential, något som känns bra. Loppet ser ni nedan.

Efter simningen låg jag på en 9:e plats. Jag visste att mycket skulle klarna i kastningen, såsom det alltid gör när den ena eller andra blir nervös. Oftast är det inte jag. Den här gången var jag dock mycket nervös. Det har sina skäl när flera av mina chefer och kollegor var och tittade på just mig. Inkastningen kändes riktigt bra och det var med gott självförtroende jag ställde mig i kastbåset. Nervositeten slog till direkt och jag inledde med två ytterringar: en för lång och en för kort. Dessa följdes av två innerringar. Efter det tog jag tag i mig själv på allvar. Jag lade samtliga resterande 14 granater utom en i innering. Jag åtnjöt publikens jubel och ett bra längdkast på 54,4 meter gjorde att jag fick totalpoängen 178,4 i kastningen och avancerade till en sjunde plats i sammandraget.

Såhär glad är man efter en bra kastserie.

Det var ett riktigt getingbo inför löpningen. 1:an och 2:an var i stort sett klara men det skulle bli en kamp om platserna 3 till 8 ungefär. Sist jag sprang på denna banan var det enormt varmt och jag var sliten. Min tid blev då 28:57 men denna gången var vädret bästa möjliga, jag hade haft en extra dag till återhämtning och banan var preparerad så till vida att ett parti med mjuk sand tagits bort till förmån för hårt packad jord. Dessutom var det mycket publik och valet av skor visade sig ha blivit bra. Jag öppnade första kilometern på 3:17 och sprang tidigt om de två framförvarande femkamparna, precis enligt plan. Jag lade mig sedan på 3:30 i syfte att spara lite kraft inför dess att Cimmie från Sverige samt Espen från Norge sannolikt skulle komma ikapp. Efter 2500 meter sneglar jag bak och ser att de har max 5 sekunder kvar till mig. Jag blir dock inte ikappsprungen förrän vid 4000 meter och då bara av Cimmie som berättar för mig att Espen, som normalt sett är hypersnabb, får ge sig i uppförsbackarna. Vi beslutar oss för att samköra och grilla honom. Detta går mycket bra och vid 7000 meter är han duktig avhängd och vi har 3:e och 4:e platsen inom synhåll. Jag känner mig nu ganska stark och väljer att gasa mina sista krafter. På sista raksträckan blir Cimmie tvungen att släppa, men jag hinner inte fatt varken 3:e eller 4:e plats. Jag slutar som 5:a vilket jag är otroligt stolt över. Film från löpningen ser ni nedan:

Jag tackar alla som kom och stöttade och hejade på mig, det betyder jättemycket och arrangemanget är det bästa jag nånsin upplevt. Alla tider hölls, maten var bra och till och med vädret var perfekt. De atleter jag pratade med, vilket var många, framhöll arrangemangets förträfflighet. Detta visar sig i alla de personliga rekord som slogs under veckans gång. Ett enormt stort tack till alla som var med gjorde tävlingen möjligen. Ett stort tack även till alla i laget som jag alltid har så förträffligt kul med, men det vet ni=)

Tidigare har jag varit som bäst 11:a på ett nordiskt mästerskap. Jag är således mycket nöjd över min 5:e placering, jag hade ingen dålig gren. De flesta grenar var till och med riktigt bra. Dock slutar jag inte att fundera lite över vad som hänt om den där 7:an blivit ytterligare en 10:a? Då hade jag sannolikt blivit 3:a. Men istället för att sura så biter jag ihop och kommer igen nästa år.


Fullständiga resultat finns på: http://www.milpent.dk/mnc2014/

Bilder finns på: https://www.dropbox.com/sh/lhh7ck5pos4k4ev/AABLj_2B8o8_r1S1HdJmslnZa?dl=0

Vecka 34 - summering

I syfte att tapera (formtoppa) inför de Nordiska mästerskapen kommande vecka har innevarande vecka varit "lugn".
Två enklare gympass med funktionella övningar med egna kroppen har genomförts.
Ett distanspass på 10km och ett på 6km löpning har genomförts.

I torsdags var det en för jä***g dag. Åkte under onsdagskvällen efter arbetet till Luleå i syfte att deltaga på Försvarsmaktsmästerskap i orientering. Jag fick ju blodad tand under våren efter de träningsläger jag deltagit i och min tredje plats på regementsmästerskap gav mig en plats i laget. Jag fick tilldelat en medelsvår bana, vilket jag hittills inte ansett mig mogen för. Det var jag inte nu heller. Och med tanke på att jag tränat 0 (noll) gånger sedan regementsmästerskap och terrängen för mig var nu så gick det åt pipsvängen. Inför min sista sträcka gick vi ut som tredje lag. Jag vet inte ens vad vi var när vi kom i mål, men jag sprang bort oss fullständigt. Så är det ibland, det blev ett bra träningspass på 80 minuter löpning åtminstone.

I lördags tävlade jag i en för mig ny gren: Precisionsskytte med pistol. Målet var att inte komma sist med mitt tjänstevapen mot andras tävlingsvapen. Jag kom heller inte sist utan typ 3:a från slutet. Det får man vara nöjd med.

Har köpt en ny träningskompis:

För er som är familjär med s.k. GoPro-kameror så har jag köpt en Action-kamera ifrån Sony. Bildkvalitén är slående bra under rörelse och det ska bli intressant att se vad för tuffa filmer och bilder man kan få från hinderbanan m.m. Har redan lagt upp ett exempel på instagram.

Ikväll var det sista passet innan jag åker till min arbetsplats och årets för mig viktigaste tävling tillsammans med SM.

Passet var ett s.k. formtoppningspass och bestod av 8 x 150 meter löpning svagt utför på 95% av maxfart. Jag vilade i 90-120 sekunder tills jag kände mig fräsch igen.

Exakt vad som händer i kroppen är jag väl inte begåvad till att besvara men tanken är väl att man skolar in kroppen i "överfart" så att när man sen kör tävling i tävlingsfart så upplever kroppen detta som långsammare och producerar inte mjölksyra i samma omfattning. Det funkar för mig=)

Runt 16-17 på onsdag springer jag hinderbana på Revingehed. Kom dit och heja, det skulle jag uppskatta oerhört.

Vecka 33 - summering

Trots att jag föregående vecka genomförde en Europacup så har denna vecka varit tämligen krävande.
Måndagen inleddes med 6 x 1 kilometer löpning med start var 6:e minut vilket innebär från knappt tre minuters vila ner till drygt två minuters vila. Första intervallen gick på 3:12 = fort och sen efterhand som mjölksyra tog över blev de långsammare efterhand. Jag var fortfarande lite tärd efter föregående vecka men det var en bra genomkörare.

Tisdagen medförde lugn simning.

Onsdagen medförde en halvtimmes lugn jogg i närområdet.

På torsdagen var det dags för Försvarsmaktsmästerskap i terränglöpning och de två föregående dagarnas tämligen lugna träning gjorde att batterierna var väl påfyllda. Jag hänvisar till nedanstående separata "Race-Report".

Fredagen tog jag det ganska lugnt: Rodd 5 kilometer på 70% motstånd.

Lördag medförde vila.

Idag söndag tävlade jag inledningsvis i skytte faktiskt. Det var en korptävling vilket innebar 5 provskott och sedan 10 skott på 6 minuter. Avståndet var 300 meter och efter inskjutning sköt jag 8, 9, 9 och därefter sju tior i rad.

Märkligt det där med skytte. Även om inledningen var lite knackig, det var åtminstone två dåliga skott av de tre första, så pumpas det tior utan bekymmer så länge man inte är nervös. I Österrike sköt vi på 200 m (mycket enklare) och pulspåslaget gjorde det till en helt annan gren. När jag väl är inne på endera avståndet känns det fan omöjligt att missa 10:an... Kanske ska man börja med beta-blockerare? Nej, jag är emot doping...

Veckans sista pass är en killer: 3x3x300 meter varav 3 stycken med spikskor. Gör såhär:
Värm upp 15 minuter.
Spring allt du pallar i 300 meter. Vila tills tre minuter har gått. Repetera tre gånger.
Jogga 8-10 minuter. Anbringa spikskor.
Spring allt du pallar i 300 meter. Vila tills tre minuter har gått. Repetera tre gånger.
Jogga 8-10 minuter. Ta av spikskor.
Spring allt du pallar i 300 meter. Vila tills tre minuter har gått. Repetera tre gånger.
Jogga ner 10 minuter.
Givetvis begagnar jag skor även övrig tid. De är lika lätta som spikskorna men saknar spik i syfte att spara vader och knän.

Nästa vecka blir det Försvarsmaktsmästerskap i orientering, i övrigt ganska lugnt i syfte att tapera (formtoppa via viss vila) inför de nordiska mästerskapen hemma på Södra Skånska regementet.

På onsdag den 27:e augusti mellan 13-16 nångång startar mitt hinderbanelopp. Kom gärna och heja, jag behöver allt stöd jag kan få.

Race Report - Försvarsmaktsmästerskap i terränglöpning

Idag har jag sprungit Försvarsmaktsmästerskap (FMM) i terränglöpning.

Jag har gjort det vid två tidigare tillfällen: 2011 i Umeå och 2013 i Stockholm. Dessa gånger har jag vunnit, första gången efter en mycket tuff kamp och andra gången mycket komfortabelt. Jag hade således pressen på mig idag samtidigt som jag visste att det inte skulle bli komfortabelt, men på startlinjen fanns bland annat den mycket duktiga femkamparen Niclas Blom som vanligtvis är mycket nära mig tidsmässigt på 8 kilometer vid springer i femkampen. Han är dessutom nordens för tillfället bäste hinderbanelöpare.

Övriga konkurrenter vet man inte alltid så mycket om, men ibland kan det finnas nån raket som man inte mött tidigare. Så visade det sig dock inte riktigt vara och jag och Niclas som båda för tillfället är i god löpform satte av på egen hand. Sträckan var 5 kilometer på en tuff terrängbana på Galgberget i Halmstad. Det var 3 varv på en 1 666 meter lång bana med många tillfällen för publiken att heja och se oss löpare.

Vi växeldrog i ungefär två varv efter vilka jag kände mig mycket stark. Då jag såg att övriga släppt oss mycket markant lade jag in en liten extra växel och tog mig i mål på första plats med tiden 17:31 vilket jag är mycket nöjd med på denna tuffa bana.

Tyvärr har jag i dagsläget inga bilder tillgängliga ifrån detta alldeles gyldene arrangemang, jag hoppas dock att Halmstad Garnison lägger upp en artikel inom kort då de hade både fotograf och informationsansvarig på plats.

Här kommer Instagram-bilden från prisutdelning:

Tävlingsrapport - Europacup i Österrike

Så var det dags för den årliga Europacupen i den supermysiga byn Wiener Neustadt i Österrike. Tävlingsfaciliteterna är bland de bästa man kan tänka sig och det är alltid en bra värdemätare för resten av säsongen att kunna delta på denna tävling.

Jag har lagt upp en hel del på Instagram och i detta inlägg försöker jag med ett nytt tag genom att publicera bilder klippta från min instagram. Får se om det faller väl ut.

Taxin hämtade mig 0500 på måndag morgon. Det kan ta en ruskig tid att checka in med vapen så det gäller att vara på Kastrup i tid. Denna gången tid det dock oerhört smärtfritt och från ankomst till dess att incheckning var klar tog det bara 26 minuter, vilket är personligt rekord för Kastrup. Bra jobbat!

Vi anlände strax efter lunch och när den svenska delegationen på 4 manliga atleter + 2 kvinnliga atleter + 2 coacher anlände till förläggningen fanns det ingen anledning att klara av lite löpning och hinderbana på denna dag istället för dagen efter brukligt.

Vi tränade således löpning och hinderbana på måndagskvällen samt simning och handgranatskastning på tisdagen.

På onsdagen inledde vi med skytte. Några bilder har jag inte, det är ändå inte så actionfyllt. Jag sköt ganska dåligt utifrån hur det har gått på tävling: 96 på precisionen och 92 på snabbskyttet d.v.s. 188 poäng. Riktigt störigt eftersom jag låg och pumpade stjärn-10:or på hela inskjutningen...

Onsdag eftermiddag medförde hinderbana. Jag är ju i god form, men mina knän förhindrar mig att träna just hinderbana. Jag gjorde dock ett väldisponerat lopp och sprang in på 2:37,9 = exakt samma tid som på SM. Jag springer i gul tröja.

På torsdag förmiddag simmar vi. Jag har invigt en ny teknik på bordet på banan, något som fungerat ok. Allt utom sista hindret gick riktigt bra och min näst bästa tid nånsin lyder numera 29,4 sekunder.

Här kommer loppet, jag på hitre banan:

 

På torsdag eftermiddag kastade vi granater. Inte katastrof, men jag borde fått en eller två innerringar till:



Sista grenen bearbetas under fredagen och det handlar om 8 kilometers terränglöpning på en bana som är flack och snäll just på denna plats. Löpningen som gått upp och ner i år, särskilt i samband med femkampstävlingar, lossnade denna dag och trots havererad klocka ("Minnet fullt" påstod den) så sprang jag på en av mina bästa tider nånsin.

Jag avancerar 15-talet placeringar under löpningen och slutar på en 38:e plats totalt av c:a 90 deltagare vilket jag är nöjd med. Samtidigt blir jag bäste svensk vilket alltid är kul för mig.

Fullständiga resultat hittar ni på http://www.militarypentathlon.org/public/milpent/index.php

I skrivande stund har jag precis klarat av Försvarsmaktsmästerskap i terränglöpning och nu är det gasen i botten via Försvarsmaktsmästerskap i orientering till nordiska mästerskapen i femkamp som går av stapeln på Revingehed vecka 35. På onsdag (c:a 1400) så är det hinderbana. Har ni en ledig tid över så passa på att komma dit och heja och se atleter i världsklass. Heja extra högljutt på mig=)

Vecka 31 - summering samt planering av vecka 32

Vecka 31 vart en tämligen tuff vecka med tanke på att jag tagit det så pass lugnt under vecka 30.
Jag jobbade ett par dagar och det vart då bland annat gym, skytte och handgranatskastning på schemat.
Tre ordentliga kvalitetspass genomfördes.
1. 4 x 2 km på banan som vi kommer att använda på nordiska mästerskapen vecka 35. Tre minuters vila. Jag var riktigt seg efter helgens bravader och den långsammaste upprepningen gick på otroliga 7:40. Längesen jag sprang så långsamt.
2. "Tabata"-intervaller på hinderbanan d.v.s. jobba 20 och vila 10 sekunder. Åtta upprepning och sedan 4 varv av denna variant. Trevliga övningar är höga knä, klackar i rumpan, burpees och plankan.
3. Årets första pass på bana med spikskor genomfördes så på lördagen för att förbereda mig för den stundande Europacupen i Österrike. 9 x 300 meter med start var 3:e minut samt joggvila på 10 minuter mellan var tredje intervall. Under joggvilan är det ombyte till vanliga joggingskor. Detta pass är verkligen roligt och tröttande.

Vecka 32 är det Europacup i Wiener Neustadt, Österrrike. Åstadkommer som vanligt med tävlingsrapport efteråt.

Vecka 30 - summering samt planering av vecka 31

Efter SM-helgen valde jag att ta en ganska lugn vecka. Nåt enstaka simpass som jag nämnde på min instagram lades upp och sen var det ett par jogg-pass samt ett styrkepass.
Dessutom firade jag min 30-årsdag under lördagen. Min obefintliga förmåga och rutin att inte alkohol gjorde att jag efter ungefär 12 timmars rusdrycksintag, om än med lågt, vart fruktansvärt bakfull. Under söndagen gjorde jag exakt ingenting och en bit in på måndagen kände jag av sviterna efter lördagens fest. Tack till alla inblandade.
Givetvis ska man inte hålla på att vara onykter eller framhäva supande om man ska komma i god fysisk form men endast en gång i livet fyller man 30 och nån gång ytterst sällan tror jag det är bra att dra pluggen. Dessutom är årets huvudmål nåt: SM-guld.
Innevarande vecka började med ett lätt styrkepass under måndagen. Under dagen har det varit träningsdag på arbetsplatsen. 4x2km i tävlingsfart med 3 min vila följdes av handgranatskastning och skytte. Särskilt kastningen och precisionsskyttet gick bra. Löpning gick sådär, av förklarliga skäl.
Nästa vecka bär det av till Österrike och den pittoreska byn Wiener Neustadt för genomförande av den årliga Europacupen.

SM-GULD!

Jag gör alltid mitt bästa när det är tävling, men jag tror inte alltid att jag kommer att vinna. Det vore naivt och lite för "självgott". Blir ju drabbad ganska hårt om man sen inte står där med segern.
I helgen avgjordes SM. Detta trodde jag definitivt inte att jag skulle vinna. Jag har tränat riktigt bra i vinter men mina riktigt dåliga knä har stoppat mig för att köra de högkvalitativa pass som man behöver för att toppa formen. Således gick jag in med inställningen att jag skulle klara en tredje plats. Detta särskilt eftersom jag fick stryk i Försvarsmaktsmästerskapet (FMM) i militär femkamp för tre veckor, något som gav ett lite sargat självförtroende men också ett jävlaranamma att ge järnet under SM-helgen på mitt hemförband: Södra skånska regementet.

Vi började med skyttet. På sköt jag 95 + 96 vilket är riktigt bra. Träningen har dessutom gått riktigt bra sedan dess så jag hade stora förväntningar på denna gren. Jag var oerhört nervös och för första gången på länge fick jag påtagliga pulsgenomslag från hjärta via arm och vapenrem till vapen. Inte bra. Jag fick slita med all min rutin för att tvinga in mina skott mot 10:an och det blev ganska bra: 96 på precisionsskyttet vilket jag var nöjd med. Sedan var det dags för det lite mer lotteribetonade snabbskyttet (10 skott på 1 minut jmf med precision: 10 skott på 10 minuter). Serien kändes halvtaskig och när vi lyfte på locket till monitorn vart jag besviken: 87 poäng. Detta gav mig en totalsumma på 183 poäng och jag såg nu orosmolnen vid horisonten som medförde ett medaljregn utan en guldmedalj. Mina två huvudkonkurrenter sköt dock inte "sina livs serier" de heller.

Nåja, då får man springa snabbare på hinderbanan. Problemet är att jag inte kan träna på hinderbanan p.g.a. mina knä. Det medför för mycket smärta, en smärta jag måste spara till andra pass och tävlingar. Under uppvärmningen var jag inte lika nervös som jag brukar, jag kan inte ge mer än järnet och det är mina hemmabana. Jag hade ett rent överjävligt publikstöd med halva släkten, kollegor och träningskamrater på plats. Motståndet hette Fredrik och är från Danmark. Vi har tidigare presterat jämnt på hinderbana så jag visste det skulle bli tufft. På första raksträckan har jag en mycket väl inarbetad stegrutin så precis som väntat låg jag först in i första kurvan. Detta var för mig en ytterkurva så Fredrik kom nästan helt ikapp men hela kommande raksträcka höll jag en halv sekunds avstånd. Sen var det min tur att ha innerkurva precis innan vi sprang förbi publiken. Jag känner stödet när jag springer förbi, jag är grymt tacksam för detta, och fast mjölksyran står mig upp i öronen håller jag bra driv i steget och lyckas komma i mål på tiden 2:37,8 vilket är det snabbaste jag gjord på denna bana. Riktigt nöjd. Stort tack till min storasyster som har en röstkapacitet över det vanliga vilket medför att man nästan flyger fram. Film förbi publiken kommer nedan:

Efter hinderbanan har jag övertagit den individuella ledningen, även om mina två största konkurrenter närmat sig. Särskilt Cimmie gjorde en finfin insats som på sitt första riktiga lopp på flera år presterade tiden 2:26.0

Lördagkvällen medförde simhinderbana. Platsen var Orebadet i Sjöbo och vädret var helt gyldene. Det kändes bra på insimningen även om knäna protesterade efter hinderbanan. Jag nötte under FMM in en ny teknik på bordet, en teknik som på sikt kommer bli snabbare än den jag haft innan. På FMM kände jag också att jag nått till en platå i min simning varför jag, något chansaktigt, valde att köra den nya tekniken. Chansningen gick hem, ty trots en liten miss i inledningen av loppet simmade jag på en för mig bra tid: 29,7 sekunder. (Film kommer längre fram).

Efter simningen ledde jag med 5,5 respektive 6,5 poäng. Det är skitlite. Det är lika många sekunder på 8 kilometers löpning, alltså i stort sett ingenting. Och med stor respekt för mina två närmsta konkurrenters förmåga till att springa fort så visste vi alla att det var på handgranatskastningen det skulle avgöras. Vi körde förbi denna plats både på vägen till och från simningen och jag och Cimmie som är mycket goda vänner trots att vi är konkurrenter var helt överens om att det precis som 2012 och 2013 skulle komma att avgöras på denna nervpåfrestande gren.

Nattsömnen var god och jag vaknade på söndagen med en sliten men bra känsla i kroppen. Inkastningen kändes sådär, vilket dock inte behöver betyda nåt, och strax var det dags för tävling. Förra året på SM drog jag längsta strået genom att kasta 15 av 16 granater i innersta ringen och sen kasta 49 meter i längd. Mer om denna uträkning en annan gång. Precis som förra året hände det nåt när jag gick in i båset. SM är för mig den viktigaste tävlingen, ty denna har jag chans att vinna, till skillnad från ett VM. Jag SKÄRPER MIG (med stora bokstäver). De 11 första granaterna nådde exakt sitt mål av de fem sista nådde två den innersta ringen. Jag kastade således 13/16 granater i innersta ringen, de tre andra i yttersta ringen. Inga helbom. Längden blev 52 meter (fullt godkänt) och jag uppnådde min näst bästa serie karriären. Bra Danne. Mina två främsta konkurrenters resultat ska jag inte göra nåt större utlägg om men uppenbarligen var de mer tagna av stundens allvar och en stor sanning i idrotten är att "andras misslyckande är min framgång".

Plötsligt var försprånget uppe i nästan två minuter, och det har nog aldrig någon femkampare sprungit in på mig ens på VM.

I 30 grader var det sedan dags för 8 kilometer löpning på en ganska elak bana. Jag hade strategin klar för mig: Öppna hårt (för att de andra inte ska känna att de tar in) men bränn dig inte. Jag presterade på min i dagsläget maximala förmåga och sprang på ungefär 28:59. Cimmie sprang på 28:05 ungefär, Konstantin tappade efter ett par varv och således var SM-guldet i hamn.

Mycket känslor såklart, även för en sån som mig, och detta är det skönaste guldet hittills. Både för att jag slitit nåt fruktansvärt under uppbyggnadssäsongen och för att det varit så knackigt under tävlingssäsongen hittills. Dessutom är (snart) ett par av de andra femkamparna kända från TV och jag tävlade för min hemmapublik på mina hemmabanor. Detta medför både press men också motivation och vilja.

Värt att nämna är att min brorsdotter, Saga, lyckades knipa segern i flickor 11 (Hon är själv 10). Vi har tränat en del hinderbana och löpning tillsammans och jag blir oerhört stolt över henne när hon disponerar loppen som hon gör. Hinderbanan genomfördes på 3:10 (personligt rekord med ungefär en minut) och 2 kilometer löpning genomfördes på 10:01 (!). Att springa 2 kilometer på denna tid rekommenderar jag alla att försöka med. Det är inte helt enkelt=)

Bilder kommer nedan. Resultat finns på http://iof2.idrottonline.se/SvenskaMangkampsforbundet/Arbetsrum/Militarfemkamp och lite mer bilder kommer så fort det blir tillgängligt.

Heja Skåne!

Upploppsrakan

Knappt svullna ådror på rakade ben

Efter extra bra resultat brukar jag sockerchocka mig. På ALLVAR.

Trea i internationella klassen efter Trond och Nedim från Norge respektive Danmark.

Prispallen i flickor 11: Victoria (t.v.) och Saga.

Prispallen i män seniorer. Konstantin Avramidis kunde tyvärr inte deltaga vid prisutdelningen.

Fallskärmsjägaren visar sin förmåga i att bära tungt.

Militär femkamp, en sport som prövar alla förmågor hos en människa.

Lagsilver blev det tillsammans med Sven och Konstantin. Grattis Halmstad Garnisons IF till vinsten som ni tar med hem till ert anrika förband. Ni visade stor förbandsanda.

SuperSaga och DunderDanne. Över min brorsdotter är farbror Daniel mycket stolt.