Tjenare.
Idag var det dags för årets sista tävling, och det är en ganska styv avslutning med Yddingeloppet: 12 kilometer i minst sagt böljande och knixig terräng med hala löv och branta nerförsbackar. Fast det är ju då man trivs som mest.
Vi börjar med veckan i övrigt. Jag vaknade i måndags med ont i halsen, sådan slags "ont" som gör att man misstänker att det kan bli något värre, kanske halsfluss som jag har haft ett par gånger i övre tonåren. Det gick dock över, kom tillbaka på tisdag morgon, gick över, för att sen komma tillbaka med hyfsat kraft under natten till onsdagen. Några andra symptom fanns dock inte, ens stadig halsfluss brukar ju komplettera sig med feber och allmän orkeslöshet. Men inte nu.
På tisdagen rev jag av ett ganska elakt backintervallpass bestående av uppvärmning - 30 minuters backlöpning (20 minuter ungefär av dessa går uppför) - nedjogg. Kände mig här otroligt stark, och begränsades inte alls av "halsflussen".
På onsdagkvällen lyste jag med ficklampa ner i halsen och det var faktiskt lite äckligt. Tonsillerna eller vad de heter som sitter på respektive sida om gommen var typ lite variga... Något annat än halsont förekom dock inte och i övriga veckan tränade jag på enligt rutin med underarmsstyrka, distanslöpning och rehab, som jag så nätt har påbörjat.
I fredags var jag helt bra, men tonsillerna var fortfarande svullna och lite äckliga. Efter att ha monitorerat min eventuella feber hela veckan så beslöt jag mig för att ställa upp i Yddingelopp trots allt. (Ingen feber har överhuvudtaget förekommit).
Jag hade en gruvlig revansch att ta på Yddingeloppet. Förra året hade jag nämligen precis påbörjat våldsam rehab veckan innan och var helt färdig i benen långt innan jag stod på startlinjen: http://dunderform.blogspot.se/2014/10/tavlingsrapport-yddingeloppet.html
Min bästa tid är från 2013 och lyder 44:40 och i år satte jag sikte på denna tid. Det började ganska bra men redan efter 3 kilometer kommer min förbaskade kramp som jag får ibland. Orsak oklar; troligen en blandning av kallt väder, fel slags kost och för högt tempo i förhållande till kapacitet. Jag sänkte något, så det märktes knappt och ingen sprang direkt om mig. Vid 10 kilometer fick jag dock stanna helt och hållet och stå helt stilla eftersom det kändes så förbaskat. Detta varade kanske 30-40 sekunder och under denna tid sprang två löpare om mig. Jag återhämtade mig dock och sprang ikapp dessa, den sista med nöd och näppe, innan målgång. Tiden blev 45:01 och det får jag definitivt vara nöjd med med tanke på min lilla paus =) 3:e plats i män seniorer, och 8:e plats totalt. Stor del av Skåne-eliten var dock i Uddevalla på terränglöpnings-SM som gick igår. Igår skrev jag dock högskoleprovet.
Det har sedan målgång ätits en ordentlig kebab-pizza, druckits rödvin och ätits glass. Från och med imorgon börjar vilo-månaden. Givetvis är det inte full vila som gäller utan en genomsnittlig veckan kan se ut ungefär som nedan:
Måndag: Jogg 30 minuter
Tisdag: Gym för bål och mage. Kanske lite biceps =P
Onsdag: Simning 30 minuter.
Torsdag: Jogg 30 minuter med några tempoökningar
Fredag: Cykel 60 minuter.
Helgen: Bara det jag verkligen känner för.
Jag återkommer nästa vecka med lite rehabövingar o.s.v. I år beslutade nämligen jag, ortopeden och sjukgymnasten på Centrum för idrott och hälsa oss för att köra utan ingrepp, knäna verkar ha blivit så pass bra =)
Bästa hälsningar
Dunder-Danne =)
I dunderform
2015-10-23
Vecka 42 - Botande av jet-lag
Hejsan.
Efter förra veckans rekordlånga inlägg så kommer detta inlägg vara lika händelserik som man kan tänka sig att ens träning är efter det att man kämpat livet ur sig och sen flugit över 7 tidszoner; inlägget kommer vara jättekort.
Det enda spännande var att jag fick till ett gyldene pass med Ekmans löpare i Lund under torsdagen. Efter att tidigare under dagen tränat högintensiv cirkelträning med min träningskamrat nummer ett, Charlse, så anslöt jag klockan 1745 torsdagar vid bakre ingången till Högevallsbadet till löpargruppen Ekmans löpare. Här löptes det prima intervaller med/mot en av Skånes raskaste medel- och långdistansare, Henrik Orre från Björnstorps IF. 8 x 3 minuter med en minut vila och jag kan inte minnas som jag sist fick så mycket spö på denna sortens intervaller som brukar ligga väl för mig.
Jag kan rekommendera alla som är någorlunda goda till mycket goda löpare att hänga på här på torsdagar, joina gärna deras facebook-grupp för mer information.
I övrigt: JETLAG =)
Bästa hälsningar
Efter förra veckans rekordlånga inlägg så kommer detta inlägg vara lika händelserik som man kan tänka sig att ens träning är efter det att man kämpat livet ur sig och sen flugit över 7 tidszoner; inlägget kommer vara jättekort.
Det enda spännande var att jag fick till ett gyldene pass med Ekmans löpare i Lund under torsdagen. Efter att tidigare under dagen tränat högintensiv cirkelträning med min träningskamrat nummer ett, Charlse, så anslöt jag klockan 1745 torsdagar vid bakre ingången till Högevallsbadet till löpargruppen Ekmans löpare. Här löptes det prima intervaller med/mot en av Skånes raskaste medel- och långdistansare, Henrik Orre från Björnstorps IF. 8 x 3 minuter med en minut vila och jag kan inte minnas som jag sist fick så mycket spö på denna sortens intervaller som brukar ligga väl för mig.
Jag kan rekommendera alla som är någorlunda goda till mycket goda löpare att hänga på här på torsdagar, joina gärna deras facebook-grupp för mer information.
I övrigt: JETLAG =)
Bästa hälsningar
2015-10-14
Vecka 40-41 - Military World Games i Sydkorea
Hallo där.
Under onsdagsmorgonen vecka 40 påbörjades resan till södra Korea där vi under torsdagseftermiddagen landade på Incheons flygplats och senare togs med buss till Yeongcheon där vi skulle husera under 6th Military World Games d.v.s. Olympiska spelen för militärer. 7045 atleter ifrån 117 länder skulle mötas i alla möjliga idrotter från militär femkamp till fäktning och segling. Kvalitén på idrottare är mycket blandad. Alla har givetvis sysslat med sin respektive idrott en viss tid men det finns de som knappt är simkunniga men som ändå tävlar i idrotter med simning i; och så finns det de som varit heltidsproffs under ett decennium. Även om alla är inställda på att göra så bra ifrån sig som möjligt så är det huvudsakliga syftet med spelen "Friendship through sports" d.v.s. att man möts i idrott istället för slagfältet. Vid tillfällen då man exempelvis väntar på bussen kan vi i femkampen sitta med en representant ifrån vardera Sverige, Ryssland, Brasilien, Syrien och Sydafrika exempelvis.
Efter inkvartering, utspisning och en natts återhämtning var det dags för träningsdag dagen efter ankomst. Fyra grenar (Hinderlöpning, terränglöpning, handgranatskastning och hindersimning) avklarades under en förmiddag med jetlag deluxe, särskilt eftersom jag, till skillnad från förra året, inte hade haft tid att ställa om dygnet med anledning av att jag jobbat dagen innan. Förutom boendet var faciliteterna exakt samma som förra året vilket gav en viss trygghet. Hinderbanan och kastningen var av prima kvalitéer, terränglöpning utmanande och rolig och hindersimningsbanan helt okej. Jag trivs inte helt på denna banan eftersom första dyket är ganska grunt och bordet lite småmjukt. Det är lika för alla men lite trist för en som är lite längre än de flesta.
Efter träningsförmiddagen blev det lite vila och förberedelser innan vi redan på lördagen körde igång med första grenen: Skytte 300 meter med en precisionsserie med 10 skott på 10 minuter samt en snabbserie med 10 skott på en minut. Förra året blev jag placerad som nionde man med mina 189 poäng där särskilt precisionsserien på 99 poäng var mycket bra. Den gången var dock förhållandena något enklare för mig då det under mitt heat var helt vindstilla. I år var vinden lite mer påtaglig, dock konstant liggande med lätt vind från höger till vänster. Ibland vände vinden och blåste emot eller längs med min skjutplats och då valde jag när det var möjligt att hålla inne skotten. Jag genomför en stabil skjutning med 96+93 d.v.s 189 poäng och samma resultat som förra året. Jag avslutade denna dag som sjunde man vilket såklart är bra; fältet bestod av 142 femkampare.
Slutsatser: 1. Lita på dig själv när du vet att du kan. Skytte handlar mycket om självförtroende. 2. Läs vinden och känn efter när skotten går åt ett visst håll p.g.a. vind eller avfyrning.
Efter skyttet, som ju är en halvdagsövning med transporter, väntan och stöd till främst landsmän avnjöt jag en stabil lunch och middag. Dagen efter skulle det nämligen springas hinderbana strax efter 1000, varför en alldeles för påtaglig frukost inte var lämplig, och knappt möjlig att inta. Jag är vanligtvis emot att publicera bilder på en massa mat men här kommer det en så att ni får en uppfattning om hur många kcal man stöter i sig på en måltid.
Min rankintid var 2:35, en tid som jag visste att jag inte skulle klara att nå. Målet var istället inställt på under 2:40 och detta tänkte jag klara av genom att hänga på min argentinske "motståndare" som precis som jag var rankad på 2:35. Hinderbanan i Yeongcheon är som sagt av högsta kvalité och det fanns ingen anledning att hålla igen. Loppet blev mycket väldisponerat där jag stod upp bra i landningarna och hade en överlag god hinderteknik även om det finns att förbättra till nästa år när mina knän förhoppningsvis mår lite bättre och klarar av mer träning. Tiden blev 2:39,5 = mission accomplished och en glad Daniel.
Lördagen medförde transport till Pohang där vi hejade fram våra duktiga triatleter till bland annat guld i Mastersklassen, erhållet av maskinen och föregångsmannen Joakim Axelsson. En lärorik dag för mig som amatör-triatlet.
Under söndagen packade vi innan vi tog oss till avslutningsceremonin efter vilken vi tog oss åter till Incheon och flygresa som slutade i min bostad i Malmö.
Avslutningsceremonin:
I år återstår ett lopp, nämligen Yddingeloppet den 25:e oktober. 12 kilometer på en rolig bana i Bokskogen utanför Torup. Jag återkommer senast då =)
Under onsdagsmorgonen vecka 40 påbörjades resan till södra Korea där vi under torsdagseftermiddagen landade på Incheons flygplats och senare togs med buss till Yeongcheon där vi skulle husera under 6th Military World Games d.v.s. Olympiska spelen för militärer. 7045 atleter ifrån 117 länder skulle mötas i alla möjliga idrotter från militär femkamp till fäktning och segling. Kvalitén på idrottare är mycket blandad. Alla har givetvis sysslat med sin respektive idrott en viss tid men det finns de som knappt är simkunniga men som ändå tävlar i idrotter med simning i; och så finns det de som varit heltidsproffs under ett decennium. Även om alla är inställda på att göra så bra ifrån sig som möjligt så är det huvudsakliga syftet med spelen "Friendship through sports" d.v.s. att man möts i idrott istället för slagfältet. Vid tillfällen då man exempelvis väntar på bussen kan vi i femkampen sitta med en representant ifrån vardera Sverige, Ryssland, Brasilien, Syrien och Sydafrika exempelvis.
 |
| Ankomst Incheon - historisk mark |
 |
| Downtown Yeongcheon |
 |
| Simhinderbanan i bakgrunden |
 |
| Träning på hinderbanan |
Slutsatser: 1. Lita på dig själv när du vet att du kan. Skytte handlar mycket om självförtroende. 2. Läs vinden och känn efter när skotten går åt ett visst håll p.g.a. vind eller avfyrning.
 |
| I väntan på skytte. Från vänster till höger: Kazakhstan, Bahrain, Sverige, Brasilien. |
 |
| Snabbserien. |
 |
| En genomsnittlig måltid, maten var av god standard. |
 |
| En minut till start; hinderbaneångest level plenty. |
 |
| Stubbar. Foto Anton Thorstensson, Combat Camera. |
 |
Höga muren, sista hindret på raksträcka 2 av 5. |
Hinderbaneloppet på youtube: https://youtu.be/OY5-BL2mn8Y
Nästa gren är som bekant hindersimning. Banan var överlag bra men lite grund i första dyket och ett mjukt bord som jag inte riktigt behärskade. Trots lite tekniska missar kom jag dock under 30 sekunder vilket bådar gott för nästa säsong då jag kommer ha tillgång till mer träning på banan.
Foto nedan: Anton Thorstensson, Combat Camera.
Hindersimningen på youtube: https://youtu.be/39PfM0U0tQw
Sightseeing genomfördes i Yeongcheon efter simning, som går ganska snabbt att klara av eftersom man kan skicka iväg 3 simmare varannan minut. Nedan en bild ifrån den lokala Saluhallen:
Dag fyra medför alltid handgranatskastningen, denna gren som är helt unik i sin utformning där man med nervositetspåslag ska lyckas med att kasta prick med 550 gram tunga järnklumpar. En gummiarm kan första mycket, ett starkt psyke kan föra en flera platser upp i sammandraget. Denna dagen rådde gummiarmen någon över det starka psyket. De handgranater som jag haft tur med i Finland hade jag denna tävling otur med. Inga helbommar förekom men jag lade 7 granater i ytterring samt 9 i mittenring, vilket är min sämsta serie i år. Men men, bättre att ha denna otur på ett OS istället för ett SM som jag trots har chans att vinna, tänker jag...
En positiv sak med kastningen i Korea var att jag fick utdelning för min ökade rörlighets- och längdkastträning som jag genomfört under sommaren. Jag slog nytt perosnligt rekord i längdkastet med respektabla 56,8 meter och jag hoppas efter vintern kunna nå över den magiska 60-metersgränsen.
 |
| Ingång till kastning; ganska nervös. |
 |
| Att ta i och slappna av på samma gång är en konst som belönas med långa kast. |
Sista individuella tävlingsdagen var det dags för 8 kilometer hinderlöpning på en kuperad och varierande bana. Jag har sedan hemkomst från Afrika fokuserat på backintervaller vilket gav utdelning med en tid på 28:10 och en klättring från 68:e till 57:e plats.
 |
| Alltid glad efter genomförd tävling. Alltid skönt att ta av sig på överkroppen efter 8 kilometer i 25 grader och god luftfuktighet. |
Torsdagen medförde lite återhämtning samt träning på hinderbanestafett, som vi hade lag till för första gången sen 2011, då vi lyckades med bragden att ta OS-brons. Eftersom banorna i Sverige är att ganska dålig kvalité så håller de inte riktigt att träna denna enorma snabbhet som man innehar under stafetten. Träningsdagen var således väldigt givande, men vi visste också att vi måste ge full gas och satsa för att ha en chans att ta oss vidare bland dessa heltidsproffs som kan träna hinderbana under gyldene förutsättningar året om.
 |
| Återhämtningssimning |
Vi gav verkligen järnet under fredagen, men några oturliga missar gjorde att vi blev tionde lag och missade att ta oss in till de åtta bästa som går vidare med 1,2 sekunder.
Slutsatser: Träna på att krypa riktigt fort.
 |
| Publiken, till del rekryterad från lokala skolor och ålderdomshem. |
Hinderbanestafetten på youtube ser ni här: https://youtu.be/4tafdfwfsO4
 |
| Posering efter medaljceremoni. |
Lördagen medförde transport till Pohang där vi hejade fram våra duktiga triatleter till bland annat guld i Mastersklassen, erhållet av maskinen och föregångsmannen Joakim Axelsson. En lärorik dag för mig som amatör-triatlet.
 |
| Bad i Stilla havet=) |
Under söndagen packade vi innan vi tog oss till avslutningsceremonin efter vilken vi tog oss åter till Incheon och flygresa som slutade i min bostad i Malmö.
Avslutningsceremonin:
I år återstår ett lopp, nämligen Yddingeloppet den 25:e oktober. 12 kilometer på en rolig bana i Bokskogen utanför Torup. Jag återkommer senast då =)
 |
| Kvällsunderhållning efter genomförda tävlingar. |
 |
| Vänskap genom idrott. En bekant från militärhögskolan som genom idrotten blivit en mycket god vän, Niclas, väljer efter årets säsong att avsluta sin femkampssatsningen. Det gör ont i mitt hjärta att inte längre träffas och umgås regelbundet med denna goda vän, kollega och hinderlöpare; men sådan är verkligheten för oss officersatleter i Försvarsmakten. |
2015-09-27
Vecka 39 - Toughest Köpenhamn
Tjenare.
Igår lördag var det så dags för Toughest Köpenhamn. Innan dess följer en kort genomgång av veckans övriga dagar:
Måndag: Vila efter det styva helgen
Tisdag: Intervaller på stridshinderbanan
Onsdag: "Rep och ringar" = Klätterintervaller med inslag av rusher, armgång och spänsthopp. Vissa kanske skulle kalla detta "Crossfit".
Torsdag: Simning 1500 med fartökningar.
Fredag: Handgranatskastning.
Söndag: Simhinderbana, varierad löpning samt cykel.
Nu till Toughest. Jag hade ju en 32:a plats i bagaget när jag var hemma på ledighet under min insats i Afrika. Med tanke på vinsten helgen innan och det faktum att formen är god till mycket god var jag således övertygad om att jag skulle prestera bättre denna gång. Det gjorde jag också, men jag landade på exakt samma plats: 32:a. Jag blev ganska överraskad när jag kom i mål men när jag tänker efter så finns det flera anledningar. Dessa blir också mina erfarenheter och är listade nedan. Ta gärna en bild på banskissen innan ni läser vidare:
1: Jag är för feg vad gäller att gasa på i början: Endast 150 meter efter start kom första hindret: ett näthinder som man ska över. Detta är en smal sak för mig eftersom vi har ett liknande hinder på jobbet men jag är rädd för att halka när jag ska hoppa upp och sen tappar jag ytterligare när jag hoppar ner. Definitivt har det med skaderisken att göra nu inför OS men lite modigare bör man vara. Annars tappar man värdefulla placeringar vilket innebär att man får trängas under kommande hinder.
2: Sandlöpning är jag dålig på. På gräs och hårda underlag springer ingen om mig medan jag plockar bra med platser. På sanden ligger jag däremot jämnt med de runt mig.
3: Våga ta Fast Lane på det man övat. Detta straffade sig särskilt vid RINGS XL där jag hade mycket enkelt att ta mig genom en av de enkla filerna. Det var till och med tråkigt. Ingen ramlade ner ifrån fast lane och efter enkel fil fick man böta med fruktansvärt ovärdig krypning. Här tappade jag lätt 10-15 platser och det stör mig mycket, särskilt eftersom jag övat en del ringar sen sist...
Nåja, jag får ändå vara nöjd, motståndet var tufft och jag ådrog mig inga skador. Det var en bra genomkörare inför OS och det jag tar med mig är att jag klarade alla hinder utom Vertical Wall där jag kom 2/3 innan jag tappade greppet på detta jävligt svåra hinder. Rampen rök i första försöket, löpningen kändes överlag bra och väggar, hönspinnar, sternum checker samt irländska och dylika hinder tar jag utan att blinka =)
Kommande sommar blir det mer satsning mot denna sortens lopp, även om jag personligen trivdes mer på Tough Viking eftersom den omfattande löpningen gynnar mig.
På onsdag bär det av mot korea och MILITARY WORLD GAMES och jag är vansinnigt laddad.
Bästa hälsningar
Dynamite-Dan=)
Igår lördag var det så dags för Toughest Köpenhamn. Innan dess följer en kort genomgång av veckans övriga dagar:
Måndag: Vila efter det styva helgen
Tisdag: Intervaller på stridshinderbanan
Onsdag: "Rep och ringar" = Klätterintervaller med inslag av rusher, armgång och spänsthopp. Vissa kanske skulle kalla detta "Crossfit".
Torsdag: Simning 1500 med fartökningar.
Fredag: Handgranatskastning.
Söndag: Simhinderbana, varierad löpning samt cykel.
Nu till Toughest. Jag hade ju en 32:a plats i bagaget när jag var hemma på ledighet under min insats i Afrika. Med tanke på vinsten helgen innan och det faktum att formen är god till mycket god var jag således övertygad om att jag skulle prestera bättre denna gång. Det gjorde jag också, men jag landade på exakt samma plats: 32:a. Jag blev ganska överraskad när jag kom i mål men när jag tänker efter så finns det flera anledningar. Dessa blir också mina erfarenheter och är listade nedan. Ta gärna en bild på banskissen innan ni läser vidare:
1: Jag är för feg vad gäller att gasa på i början: Endast 150 meter efter start kom första hindret: ett näthinder som man ska över. Detta är en smal sak för mig eftersom vi har ett liknande hinder på jobbet men jag är rädd för att halka när jag ska hoppa upp och sen tappar jag ytterligare när jag hoppar ner. Definitivt har det med skaderisken att göra nu inför OS men lite modigare bör man vara. Annars tappar man värdefulla placeringar vilket innebär att man får trängas under kommande hinder.
2: Sandlöpning är jag dålig på. På gräs och hårda underlag springer ingen om mig medan jag plockar bra med platser. På sanden ligger jag däremot jämnt med de runt mig.
3: Våga ta Fast Lane på det man övat. Detta straffade sig särskilt vid RINGS XL där jag hade mycket enkelt att ta mig genom en av de enkla filerna. Det var till och med tråkigt. Ingen ramlade ner ifrån fast lane och efter enkel fil fick man böta med fruktansvärt ovärdig krypning. Här tappade jag lätt 10-15 platser och det stör mig mycket, särskilt eftersom jag övat en del ringar sen sist...
Nåja, jag får ändå vara nöjd, motståndet var tufft och jag ådrog mig inga skador. Det var en bra genomkörare inför OS och det jag tar med mig är att jag klarade alla hinder utom Vertical Wall där jag kom 2/3 innan jag tappade greppet på detta jävligt svåra hinder. Rampen rök i första försöket, löpningen kändes överlag bra och väggar, hönspinnar, sternum checker samt irländska och dylika hinder tar jag utan att blinka =)
Kommande sommar blir det mer satsning mot denna sortens lopp, även om jag personligen trivdes mer på Tough Viking eftersom den omfattande löpningen gynnar mig.
På onsdag bär det av mot korea och MILITARY WORLD GAMES och jag är vansinnigt laddad.
Bästa hälsningar
Dynamite-Dan=)
2015-09-20
Vecka 38 - Vinnare av Tough Viking Malmö
Veckan rivstartade med två långa arbetsdagar vid Livgardet i Stockholm. Jag kunde dock vila med gott samvete eftersom veckan innan varit minst sagt intensiv.
Onsdagen medförde årets första riktiga träningspass på hinderbanan. Jag tog det mycket lugnt i alla nedhopp, satte pallar där det behövdes men gasade i övrigt på bra i fyra hela varv. Definitivt kändes det i knäna men jag kunde gå som en normal människa nerför en trappa kort därpå. Jag har försökt analysera i förra veckans inlägg varför jag helt plötsligt har mindre ont...
Torsdagen medförde lite snabba rusher, spänsthopp och armgång inför lördagens Tough Viking.
Fredagen kastades det bara lite handgranater.
Lördag var som rubriken kanske avslöjar RACE DAY och debut i Tough Viking. Jag sprang ju Toughest när jag var hemma på ledighet från Afrika där jag blev 32:a i ett starkt startfält. Men 32:a är ju ända en ganska blygsam placering för något som jag borde vara bra på. På Helsingborg xtreme blev jag 2:a, vilket ju var en bra placering med tanke på raketen som var framför mig.
Men så var det alltså dags för Tough Viking (TV). Jag och min gode vän och kollega, James dök upp i god tid för att reka första och sista kilometern samt känna in atmosfären, värma upp och förbereda oss. De fyra första och sista hindrena kändes bra för mig, övriga banan blev ju en liten överraskning.
Allra första hindret var amerikanska fotbollsspelare. Här tog jag det medvetet lugnt eftersom man annars riskerar att bli skadad vid sån kontakt. Två stycken sprang jag in i, men det var inga alls bekymmer. Därefter följde över/under, fallskärmsjägarnas hinder samt slackline. Redan efter slackline låg jag i tät och strax följde en lång löpsträcka, balans, däck och rep, samt därefter en ännu längre löpsträcka. De tidigare tre hindrena var för mig bekväma och löpningen var lagom kuperad för att jag skulle kunna trycka på ordentligt. Detta medförde ett ökat avstånd till den klunga på tre personer som följde närmast. Lite branta backar upp och ner, kryphinder och däckvältning ökade avståndet ytterligare och sen var det en ganska komfortabel sträcka fram till rampen som jag inte klarade helt som jag ville men ändå tog mig upp på i första försöket. I mål hade jag en och en halv minut till tvåan och ytterligare en halv minut till min stridsparskamrat James på tredje plats. Extra härlig vinst när jag får ha med mig honom på pallen, vi har offrat mycket svett och blod för rikets försvar under våra åtskilliga träningspass tillsammans!
Jag är nöjd med min insats, samtidigt som banan passade mig mycket bra. Detta gav definitivt mersmak och nästa säsong ska jag utöka mitt deltaga i TV. Redan på lördag väntar dock Toughest, där motståndet brukar vara krispigare=) Köpenhamn och amager strandvej är platsen för detta evenemang!
Framgångsfaktorer för denna vinst är följande i ordning:
1: Mycket träning i backar och på olika underlag i löpningen.
2: Armträning i rep och ringar en gång i veckan under två månaders tid.
3: Simning i öppet vatten. Även om denna inte var mer än 20-25 meter lång kändes det ändå tryggt att hoppa i med gott självförtroende!
Endast en bild har kommit upp, den ser ni ovan. Återkommer med fler lite senare och i bästa fall någon video.
Håll till godo =)
Vecka 37 - Nordiska mästerskapen i Helsingfors
Det som var förra årets största satsning, de nordiska mästerskapen (NM) på hemmaplan, hade i år fått lämna utrymme för de svenska mästerskapen i slutet av juni; men det hindrade inte mig från att gasa på lite extra i syfte att komma i så god form som möjligt när NM skulle avgöras strax utanför den finska huvudstaden Helsingfors.
Jag hade känt mig stark och fin veckorna innan även om jag inte hittat "studset" i hinderbanan. I övrigt hade jag kastat fint på träning, simmat bra främst i öppet vatten och även bitit ihop ordentligt och kört tuffa intervaller.
Tävlingen började dock på mediokraste möjligaste vis. Under träningsdagen (tisdag) hade allt känts som vanligt på skyttet; det blev i huvudsak 10:or med nån enstaka 9:a då jag slarvade med avfyrningen eller det kom en rejäl vindpust. Under tävlingsdagen var det annorlunda. Inskjutningen medförde att jag inte riktigt "kom in" i 10:a och det var ett fasligt kämpande med att skruva än höger, än vänster. Detta kämpande avspeglade sig på tävlingen där jag låg och sköt tre bra 9:or till vänster omedelbart följt av en bra 9:a till höger utan att jag egentligen kände skottena. Plötsligt damp det in nån 10:a men sen var man ute och spettade loss 9:or igen. Totalt fick jag 93 poäng på precisionsskyttet, vilket inte är jättebra ens på 300 meter utan snarare lite lusigt. Snabbskyttet blev sen riktigt dåligt där jag faktiskt inte hade en enda tia utan låg lågt med alla skott. Hela skyttemomentet medförde 178 poäng, vilket är det sämsta jag skjutit sen VM 2012 då min pipa var slutskjuten. Flera andra normalt dugliga skyttar låg på liknande resultat och endast ett fåtal låg över 190 poäng vilket får en att göra kopplingar till NM 2010 på Karlberg då tavlorna var inverterade. Nåja, det var, antagligen, lika för de flesta så det var bara att släppa. Kanske var det vindar som man inte kände av eller så hade jag helt enkelt en dålig tag. Nya tag i denna, en av mina bästa grenar, på World Games.
Hinderbanan avspeglade den insats jag gjort på denna gren under sommaren. Jag skyller som vanligt på dåliga knän som förhindrat mig att träna landningar på ett effektivt sätt. En liten tvekan på raka balansen gjorde att min tid blev ytterligare dålig jämfört med i Österrike för en dryg månad sedan och klockan stannade på 2:46,0 och bättre än så är jag väl egentligen inte värd. Efter dag ett låg jag på 20:e plats, inte jättebra...
Under min tid i det öppna vattnet har jag försökt jobba lite med bensparkar. Mest i syfte att försöka hitta genvägar att hålla mig varm men det jag har märkt är att man tar 18 armtag på 25 meter istället för 22 - 24 armtag om man lappar på en ordentlig benspark. Detta var också mitt mål på simhinderbanan: det skulle klappas på med benspark och i övrigt bara ligga på bra timing till hindrena. Sagt och gjort; med tekniska detaljer att förbättra tog jag mig in på 28,7, min nästa bästa tid någonsin, endast överträffat av mitt lopp i Brasilien 2013 då allt klaffade hundra procent och ledde till tiden 28,3. Således var jag nöjd efter denna gren. Efter simningen klättrade jag till 18:e plats.
Kastningen har jag jobbat en del med den senaste månaden. Nästan två pass i veckan och ganska ambitiös rörlighetsträning har gjort mig säkrare på alla distanser. Självklart vad jag nervös när jag klev in i båset men djupt inne fanns ett självförtroende som medförde en stabil kastning med 128 poäng på precisionsdelen. Detta innebär att man kastar 14 granater i innersta ring, 2 i yttre ring och 0 helbommar. Med ett längdkast på 54,3 meter blev detta ett nytt personligt rekord i totalpoäng och en femteplats i grenen. Jag klättrade nu till 11:e plats.
Löpningen har som bekant gått framåt sen jag kom hem från Afrika. Banan var utmanande med fyra varv på en emellanåt mycket kuperad 2-kilometersbana. Denna bana saknade dock skarpa kurvor och hade flera partier som man kunde sträcka ut på. Jag gick ut med målsättningen att hålla 3:25 minuter per kilometer och eventuellt kunna nå en tid ner mot 27:30 om det kändes bra. Jag märkte dock ganska tidigt att riktigt så fort skulle jag inte mäkta med och jag lade mig istället på 3:30-tempo. Förutom en liten fartminskning i slutet på 3:e varvet höll detta bra och jag kom i mål på tiden 27:54, vilket är årsbästa och medförde en 6:e plats i grenen och en klättring till 6:e plats totalt.
Jag är nöjd till mycket nöjd med insats överlag. De tre sista grenarna är på toppen av min kapacitet, skyttet glömmer jag och hinderbanan avspeglar min insats. Efter NM (det är ju trots allt över en vecka sen det avgjordes) har jag faktiskt orkat med ett gediget hinderbanepass samt lite spänsthopp. Knäna känns inte lika jävliga, det sjuka är att jag inte vet varför... Är det cyklingen? Kanske, man får starka lår av att ta sig fram på "Stålhingsten" av karbon. Är det Open Water-simningen? Antagligen inte, men vem vet. Kanske är det skleroseringen och den gedigna rehaben i Afrika som börjar betala av sig.
Nåja, nu är det fullt fokus mot Military World Games i Sydkorea i början av oktober med ett par stopp på vägen, mer om det i nästa inlägg=)
Håll till godo!
Jag hade känt mig stark och fin veckorna innan även om jag inte hittat "studset" i hinderbanan. I övrigt hade jag kastat fint på träning, simmat bra främst i öppet vatten och även bitit ihop ordentligt och kört tuffa intervaller.
Tävlingen började dock på mediokraste möjligaste vis. Under träningsdagen (tisdag) hade allt känts som vanligt på skyttet; det blev i huvudsak 10:or med nån enstaka 9:a då jag slarvade med avfyrningen eller det kom en rejäl vindpust. Under tävlingsdagen var det annorlunda. Inskjutningen medförde att jag inte riktigt "kom in" i 10:a och det var ett fasligt kämpande med att skruva än höger, än vänster. Detta kämpande avspeglade sig på tävlingen där jag låg och sköt tre bra 9:or till vänster omedelbart följt av en bra 9:a till höger utan att jag egentligen kände skottena. Plötsligt damp det in nån 10:a men sen var man ute och spettade loss 9:or igen. Totalt fick jag 93 poäng på precisionsskyttet, vilket inte är jättebra ens på 300 meter utan snarare lite lusigt. Snabbskyttet blev sen riktigt dåligt där jag faktiskt inte hade en enda tia utan låg lågt med alla skott. Hela skyttemomentet medförde 178 poäng, vilket är det sämsta jag skjutit sen VM 2012 då min pipa var slutskjuten. Flera andra normalt dugliga skyttar låg på liknande resultat och endast ett fåtal låg över 190 poäng vilket får en att göra kopplingar till NM 2010 på Karlberg då tavlorna var inverterade. Nåja, det var, antagligen, lika för de flesta så det var bara att släppa. Kanske var det vindar som man inte kände av eller så hade jag helt enkelt en dålig tag. Nya tag i denna, en av mina bästa grenar, på World Games.
Hinderbanan avspeglade den insats jag gjort på denna gren under sommaren. Jag skyller som vanligt på dåliga knän som förhindrat mig att träna landningar på ett effektivt sätt. En liten tvekan på raka balansen gjorde att min tid blev ytterligare dålig jämfört med i Österrike för en dryg månad sedan och klockan stannade på 2:46,0 och bättre än så är jag väl egentligen inte värd. Efter dag ett låg jag på 20:e plats, inte jättebra...
Under min tid i det öppna vattnet har jag försökt jobba lite med bensparkar. Mest i syfte att försöka hitta genvägar att hålla mig varm men det jag har märkt är att man tar 18 armtag på 25 meter istället för 22 - 24 armtag om man lappar på en ordentlig benspark. Detta var också mitt mål på simhinderbanan: det skulle klappas på med benspark och i övrigt bara ligga på bra timing till hindrena. Sagt och gjort; med tekniska detaljer att förbättra tog jag mig in på 28,7, min nästa bästa tid någonsin, endast överträffat av mitt lopp i Brasilien 2013 då allt klaffade hundra procent och ledde till tiden 28,3. Således var jag nöjd efter denna gren. Efter simningen klättrade jag till 18:e plats.
Kastningen har jag jobbat en del med den senaste månaden. Nästan två pass i veckan och ganska ambitiös rörlighetsträning har gjort mig säkrare på alla distanser. Självklart vad jag nervös när jag klev in i båset men djupt inne fanns ett självförtroende som medförde en stabil kastning med 128 poäng på precisionsdelen. Detta innebär att man kastar 14 granater i innersta ring, 2 i yttre ring och 0 helbommar. Med ett längdkast på 54,3 meter blev detta ett nytt personligt rekord i totalpoäng och en femteplats i grenen. Jag klättrade nu till 11:e plats.
Löpningen har som bekant gått framåt sen jag kom hem från Afrika. Banan var utmanande med fyra varv på en emellanåt mycket kuperad 2-kilometersbana. Denna bana saknade dock skarpa kurvor och hade flera partier som man kunde sträcka ut på. Jag gick ut med målsättningen att hålla 3:25 minuter per kilometer och eventuellt kunna nå en tid ner mot 27:30 om det kändes bra. Jag märkte dock ganska tidigt att riktigt så fort skulle jag inte mäkta med och jag lade mig istället på 3:30-tempo. Förutom en liten fartminskning i slutet på 3:e varvet höll detta bra och jag kom i mål på tiden 27:54, vilket är årsbästa och medförde en 6:e plats i grenen och en klättring till 6:e plats totalt.
Jag är nöjd till mycket nöjd med insats överlag. De tre sista grenarna är på toppen av min kapacitet, skyttet glömmer jag och hinderbanan avspeglar min insats. Efter NM (det är ju trots allt över en vecka sen det avgjordes) har jag faktiskt orkat med ett gediget hinderbanepass samt lite spänsthopp. Knäna känns inte lika jävliga, det sjuka är att jag inte vet varför... Är det cyklingen? Kanske, man får starka lår av att ta sig fram på "Stålhingsten" av karbon. Är det Open Water-simningen? Antagligen inte, men vem vet. Kanske är det skleroseringen och den gedigna rehaben i Afrika som börjar betala av sig.
Nåja, nu är det fullt fokus mot Military World Games i Sydkorea i början av oktober med ett par stopp på vägen, mer om det i nästa inlägg=)
Håll till godo!
2015-09-17
Vecka 36 - inget särskilt
Denna vecka har inget särskilt hänt, och jag väljer således att inte lägga ut texten.
2015-08-31
Vecka 35 - spring xtreme i Helsingborg
Veckan spenderades i stora drag i Enköping. Det blev lite intervaller på löparspåret, lite repklättring, simning m.m. men överlag var det ganska lugnt eftersom jag på söndagen hade en tävling som jag tänkte prestera lite extra bra på: spring xtreme run i Helsingborg.
10 kilometer upp- och nerför backar med löpning i vatten och ovanpå sant och dessutom totalt 60 hinder. (Det var två varv på en 5 km-bana med 30 hinder).
Vi började i anslutning till Helsingborgs kallbadhus och inledde med en kilometer längs med strandpromenaden med diverse hinder.
Därefter gav vi oss uppför backen till Pålsjö skog, i vilken vi sprang lite i raviner, i däck, genom rör och till sist nerför trappor.
Efter detta var det ner på stranden och i vattnet svingandes i monkey bar, ringar, stegar m.m.
Jag visste att loppet skulle passa mig ypperligt och hade bett om att få starta i första heatet. Detta fick jag. Här var några andra bra löpare med som jag var tvungen att hänga av mig. Det blev onödigt spännande när jag tappade ett ganska stort försprång genom att tappa greppet i ringarna och drabbas av straffrunda... Jag fick då springa ikapp och dra däck allt jag orkade (här gynnade min greppstyrketräning mig).
Innan loppet hade jag läst på i resultatlistan efter snabba namn, men jag tittade uppenbarligen inte tillräckligt långt ner eller så greppade jag inte helt att ledaren i Toughest mini tour, en kille som heter Mattias Borg, startade 12 minuter efter mig. Jag var först över mållinjen och fick inledningsvis också stå överst på pallen.... Ända tills resultaten hade sammanställts och det visade sig att jag var klart distanserad från denne Borg. Jag hade bevakat min "ledning" och slagit den som nu blev 3:a med 6 sekunder. Avståndet upp till vinnaren visade sig till sist vara två och en halv minut...
Hade jag inte tappat greppet på ringarna hade jag tjänat en minut och hade jag klappat på lite till istället för att bevaka och haft lite extra stolpe in vid nåt hinder (Fick vänta vid klätterväggen på andra varvet) så hade jag kanske kunnat tjäna ytterligare en halv minut. Men ändå hade jag varit klart slagen, varför det känns okej att inte känna till att jag hade en mycket snabb hinderlöpare efter mig =P
Således är jag nöjd med min ärliga placering.
Slutsatser:
1. Träna mer ringar och greppstyrka. Detta gick lätt första varvet när ringarna var fräscha men när de sen var hala och sandiga hade jag inte en chans. Gud har hörsammat mig, ty nu har vi fått ringar på gymmet på min arbetsplats. Monkeybar och däcksläpning gick dock som galant.
2. Träna mer sandlöpning. Jag är ute och ränner i ett MC-spår utanför Sjöbo emellanåt men det är en viss känsla att ha mjölksyra, sprungit genom vatten och sen ge sig upp och springa på sanden.
Bild ifrån ett av de jobbigare hindrena ser ni nedan. Att ta sig upp löste sig till sist men allra överst visste man inte riktigt var man skulle greppa. Höj blicken innan du väljer stege!
Jag väntade bilder från en riktig fotograf och har nu fått det. Anders Bjurö heter han och har Copyright på dessa bilder
:
10 kilometer upp- och nerför backar med löpning i vatten och ovanpå sant och dessutom totalt 60 hinder. (Det var två varv på en 5 km-bana med 30 hinder).
Vi började i anslutning till Helsingborgs kallbadhus och inledde med en kilometer längs med strandpromenaden med diverse hinder.
Därefter gav vi oss uppför backen till Pålsjö skog, i vilken vi sprang lite i raviner, i däck, genom rör och till sist nerför trappor.
Efter detta var det ner på stranden och i vattnet svingandes i monkey bar, ringar, stegar m.m.
Jag visste att loppet skulle passa mig ypperligt och hade bett om att få starta i första heatet. Detta fick jag. Här var några andra bra löpare med som jag var tvungen att hänga av mig. Det blev onödigt spännande när jag tappade ett ganska stort försprång genom att tappa greppet i ringarna och drabbas av straffrunda... Jag fick då springa ikapp och dra däck allt jag orkade (här gynnade min greppstyrketräning mig).
Innan loppet hade jag läst på i resultatlistan efter snabba namn, men jag tittade uppenbarligen inte tillräckligt långt ner eller så greppade jag inte helt att ledaren i Toughest mini tour, en kille som heter Mattias Borg, startade 12 minuter efter mig. Jag var först över mållinjen och fick inledningsvis också stå överst på pallen.... Ända tills resultaten hade sammanställts och det visade sig att jag var klart distanserad från denne Borg. Jag hade bevakat min "ledning" och slagit den som nu blev 3:a med 6 sekunder. Avståndet upp till vinnaren visade sig till sist vara två och en halv minut...
Hade jag inte tappat greppet på ringarna hade jag tjänat en minut och hade jag klappat på lite till istället för att bevaka och haft lite extra stolpe in vid nåt hinder (Fick vänta vid klätterväggen på andra varvet) så hade jag kanske kunnat tjäna ytterligare en halv minut. Men ändå hade jag varit klart slagen, varför det känns okej att inte känna till att jag hade en mycket snabb hinderlöpare efter mig =P
Således är jag nöjd med min ärliga placering.
Slutsatser:
1. Träna mer ringar och greppstyrka. Detta gick lätt första varvet när ringarna var fräscha men när de sen var hala och sandiga hade jag inte en chans. Gud har hörsammat mig, ty nu har vi fått ringar på gymmet på min arbetsplats. Monkeybar och däcksläpning gick dock som galant.
2. Träna mer sandlöpning. Jag är ute och ränner i ett MC-spår utanför Sjöbo emellanåt men det är en viss känsla att ha mjölksyra, sprungit genom vatten och sen ge sig upp och springa på sanden.
Bild ifrån ett av de jobbigare hindrena ser ni nedan. Att ta sig upp löste sig till sist men allra överst visste man inte riktigt var man skulle greppa. Höj blicken innan du väljer stege!
Vecka 34 - Stockholm triathlon
Hallo där.
Då jag varit utomsockens och arbetat och inte haft med mig min dator är det först nu som jag har möjlighet att uppdatera bloggen med det som hänt på sistone.
Vecka 34 medförde inga tävlingar, det var ganska skönt att vila efter att ha genomfört två stycken triathlon och en femkampstävling på 8 åtta dagar.
Istället såg jag till att träna lite alternativt samt spendera helgen i Stockholm och vara åskådare på världscupen Stockholm triathlon. På lördagen var det damer och på söndagen var det herrar och distansen som avhandlades var s.k. olympisk d.v.s. 1500 m simning + 40 km cykling + 10 km löpning.
Det är imponerande att se dessa elitatleter. Simning och löpning är svårt att bedöma hur snabba de är bara med blotta ögat, jag brukar ju vara van att se snabba simmare och löpare inom femkampen även om simningen är helt olik i sin utformning. Gällande simningen så ser man den ju på lite avstånd men anmärkningsvärt är att det inte verkar finnas nån teknik som är "rätt" utan man ser väldigt olika frekvens, "i-stick" (hur handen förs ner i vattnet), samt hur mycket de sparkar med benen. Vidare så var varvet utformat som så att man simmade 1000 meter, därefter var det upp på en ramp och avslutningsvis 500 meter simning till. Dyken som skedde ifrån denna ramp avslöjade att vissa nog var mycket erfarana simmare medan andra inte var lika graciösa. Men trots att det är så många olika tekniker och, gissar jag på, erfarenhet så är fälten ganska bra samlade och någon verklig fördel av "snygga tekniker" eller erfarenhet kunde jag inte utläsa. Min slutsats av detta är att de som är "gamla" simmare säkerligen har haft en fördel från början men sedan träning mycket cykel och simning för att öka sina kvalitéer i dessa grenar medan andra med en begränsad simbakgrund mängdtränat för att komma upp i samma hastighet som de som hållit på med simning innan. Detta är dock mina egna idéer =)
Nedan följer en film på första växlingen för damer. Att ha i åtanke är att de har simmat 1500 meter i ganska kallt vatten, något jag brukar vara yr efter (kallt vatten + trumhinnor = yrsel). Denna yrsel verkade ingen vara direkt påverkad av och sen går det fruktansvärt fort att dra av våtdräkt, på med hjälm och sist iväg på cykel och dra på cykeldojor. [Ursäkta kvalitéen, det är svårt att heja och filma med GoPro-kamera samtidigt].
Jag nämnde innan att jag är särskilt imponerad av cyklingen; säkert delvis eftersom denna gren är den som är nyast för mig. Att se triatleter susa fram på kullerstenarna i säkert 35-40 kilometer i timmen är en viss känsla och något som jag inte skulle våga göra efter. Cyklarna är ju säkert lite finare, dyrare och snabbare än min egen men förutom växlingarna så är det i denna gren som jag förstår hur mycket bättre än mig dessa atleter är.
Nedan kommer en film från cyklingen förbi slottet. Atleterna har precis saknat ner inför en 90-graders kurva och har ifrån låg hastighet påbörjad en stigning uppför slottsbacken, ändå går det såhär fort.
Efter cykel är det som bekant löpning. Triatleter springer definitivt på ett speciellt sätt, ett sätt som varken ser graciöst eller bekvämt ut, åtminstone inte inledningsvis då man är lite "tillsutten" efter cyklingen. Stegen är korta, hållningen något sittande och det ser definitivt inte ut som riktiga löpare, men fort går det ändå och efterhand som triatleten blir varm blir löpsteget finare. Men trots denna hållning som är långt ifrån "riktiga" medeldistanslöpare så löpar herrarna runt sina 10 km på neråt 30 minuter och damerna runt 35 minut. Detta efter all simning och cykling som har föregått.
Mellan cykel och löpning är det dock såklart en växling. Här tycker jag att jag har varit snabb som inte byter skor mellan grenarna (jag cyklar i löparskor) men det är ingenting mot vad dessa atleter klarar av. Jag har i efterhand på måfå klockat lite växlingar och där snittar eliten på 7 sekunder från det att man kommer till sin plats, har ställt sin cykel, tagit av sig hjälmen, tagit på sig löparskorna samt ofta ett par glasögon. För mig tar det ju det dubbla och då sitter skorna redan på =P
Film på denna växling där jag fokuserat på regerande olympiska mästarinnan Spirig kommer nedan.
Detta var två lärorika dagar för min del. Följande slutsatser har jag dragit kopplat till min egna triathlon-(satsning).
1. Öva växlingar, särskilt avtagning av våtdräkt.
2. Lär sig koppla på och sedan av eventuella cykelskor i farten (svårt).
3. Träna mer på att gå över direkt mellan grenarna.
Och givetvis behöver jag ju träna mer på just triathlon men än så länge är det vara ett roligt sätt för mig att träna mina allmänna tävlingsrutiner=)
Kommande vecka skall jag själv tävla i hinderbanelöpning i ett lopp som heter spring xtreme och går i Helsingborg.
Ha det fint.
Då jag varit utomsockens och arbetat och inte haft med mig min dator är det först nu som jag har möjlighet att uppdatera bloggen med det som hänt på sistone.
Vecka 34 medförde inga tävlingar, det var ganska skönt att vila efter att ha genomfört två stycken triathlon och en femkampstävling på 8 åtta dagar.
Istället såg jag till att träna lite alternativt samt spendera helgen i Stockholm och vara åskådare på världscupen Stockholm triathlon. På lördagen var det damer och på söndagen var det herrar och distansen som avhandlades var s.k. olympisk d.v.s. 1500 m simning + 40 km cykling + 10 km löpning.
Det är imponerande att se dessa elitatleter. Simning och löpning är svårt att bedöma hur snabba de är bara med blotta ögat, jag brukar ju vara van att se snabba simmare och löpare inom femkampen även om simningen är helt olik i sin utformning. Gällande simningen så ser man den ju på lite avstånd men anmärkningsvärt är att det inte verkar finnas nån teknik som är "rätt" utan man ser väldigt olika frekvens, "i-stick" (hur handen förs ner i vattnet), samt hur mycket de sparkar med benen. Vidare så var varvet utformat som så att man simmade 1000 meter, därefter var det upp på en ramp och avslutningsvis 500 meter simning till. Dyken som skedde ifrån denna ramp avslöjade att vissa nog var mycket erfarana simmare medan andra inte var lika graciösa. Men trots att det är så många olika tekniker och, gissar jag på, erfarenhet så är fälten ganska bra samlade och någon verklig fördel av "snygga tekniker" eller erfarenhet kunde jag inte utläsa. Min slutsats av detta är att de som är "gamla" simmare säkerligen har haft en fördel från början men sedan träning mycket cykel och simning för att öka sina kvalitéer i dessa grenar medan andra med en begränsad simbakgrund mängdtränat för att komma upp i samma hastighet som de som hållit på med simning innan. Detta är dock mina egna idéer =)
Nedan följer en film på första växlingen för damer. Att ha i åtanke är att de har simmat 1500 meter i ganska kallt vatten, något jag brukar vara yr efter (kallt vatten + trumhinnor = yrsel). Denna yrsel verkade ingen vara direkt påverkad av och sen går det fruktansvärt fort att dra av våtdräkt, på med hjälm och sist iväg på cykel och dra på cykeldojor. [Ursäkta kvalitéen, det är svårt att heja och filma med GoPro-kamera samtidigt].
Nedan kommer en film från cyklingen förbi slottet. Atleterna har precis saknat ner inför en 90-graders kurva och har ifrån låg hastighet påbörjad en stigning uppför slottsbacken, ändå går det såhär fort.
Mellan cykel och löpning är det dock såklart en växling. Här tycker jag att jag har varit snabb som inte byter skor mellan grenarna (jag cyklar i löparskor) men det är ingenting mot vad dessa atleter klarar av. Jag har i efterhand på måfå klockat lite växlingar och där snittar eliten på 7 sekunder från det att man kommer till sin plats, har ställt sin cykel, tagit av sig hjälmen, tagit på sig löparskorna samt ofta ett par glasögon. För mig tar det ju det dubbla och då sitter skorna redan på =P
Film på denna växling där jag fokuserat på regerande olympiska mästarinnan Spirig kommer nedan.
1. Öva växlingar, särskilt avtagning av våtdräkt.
2. Lär sig koppla på och sedan av eventuella cykelskor i farten (svårt).
3. Träna mer på att gå över direkt mellan grenarna.
Och givetvis behöver jag ju träna mer på just triathlon men än så länge är det vara ett roligt sätt för mig att träna mina allmänna tävlingsrutiner=)
Kommande vecka skall jag själv tävla i hinderbanelöpning i ett lopp som heter spring xtreme och går i Helsingborg.
Ha det fint.
2015-08-17
Vecka 33 - Skånska mästerskapen
Så var det dags för min favorit-distans, den ädlaste av alla tävlingsformer: 800 meter löpning; snabbast vinner!
Tävlingen ägde rum i ett mycket blåsigt Ängelholm..
Jag var hyfsat pigg i benen eftersom jag tränat lite lugnare i veckan innan och körde ett riktigt "blåsa-på"-pass under onsdagen för att få upp snabbheten i benen. I övrigt har träningen mot dessa kortare distanser varit begränsad under innevarande år och antalet korta intervallpass (under 1 kilometer) är ganska lätträknade.
Uppvärmningen kändes okej och jag var max klar när jag stod på startlinjen. Vi var 12 personer på en 6-banors arena så redan från start var det trångt eftersom vi började två personer på varje bana. Således var det lite armbågande när vi gick in alla på gemensam bana efter första kurvan. Jag valde en okej plats utifrån min form och första varvet klarades av på strax över 62 sekunder. Under andra varvet bet jag sedan i bra och klarade av detta på strax över 63 sekunder och totaltiden blev 2:06,24. Det får betraktas som godkänd med tanke på mängden spänst- och mjölksyraträning jag kört i år. Vinden gjorde såklart sitt till och vinnaren sprang på 2:01,58, en tid jag hade rastat under mina glansdagar=) Dock kanske inte i denna elaka vind.
5:a i Skåne totalt är definitivt okej på denna absolut roligaste tävlingsform som finns. Kanske är man lite störd som tycker att just 800 meter är så roligt, det är ju egentligen ganska dåraktigt.
Kommande vecka blir det försök på att simma Ironman-distans (3800 meter) i öppet vatten, i övrigt tämligen lugnt eftersom det varit tufft ett par veckor =)
Veckans instagram-skörd ser ni nedan:
Tävlingen ägde rum i ett mycket blåsigt Ängelholm..
Jag var hyfsat pigg i benen eftersom jag tränat lite lugnare i veckan innan och körde ett riktigt "blåsa-på"-pass under onsdagen för att få upp snabbheten i benen. I övrigt har träningen mot dessa kortare distanser varit begränsad under innevarande år och antalet korta intervallpass (under 1 kilometer) är ganska lätträknade.
Uppvärmningen kändes okej och jag var max klar när jag stod på startlinjen. Vi var 12 personer på en 6-banors arena så redan från start var det trångt eftersom vi började två personer på varje bana. Således var det lite armbågande när vi gick in alla på gemensam bana efter första kurvan. Jag valde en okej plats utifrån min form och första varvet klarades av på strax över 62 sekunder. Under andra varvet bet jag sedan i bra och klarade av detta på strax över 63 sekunder och totaltiden blev 2:06,24. Det får betraktas som godkänd med tanke på mängden spänst- och mjölksyraträning jag kört i år. Vinden gjorde såklart sitt till och vinnaren sprang på 2:01,58, en tid jag hade rastat under mina glansdagar=) Dock kanske inte i denna elaka vind.
5:a i Skåne totalt är definitivt okej på denna absolut roligaste tävlingsform som finns. Kanske är man lite störd som tycker att just 800 meter är så roligt, det är ju egentligen ganska dåraktigt.
Kommande vecka blir det försök på att simma Ironman-distans (3800 meter) i öppet vatten, i övrigt tämligen lugnt eftersom det varit tufft ett par veckor =)
Veckans instagram-skörd ser ni nedan:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)