Igår lördag var det så dags för Toughest Köpenhamn. Innan dess följer en kort genomgång av veckans övriga dagar:
Måndag: Vila efter det styva helgen
Tisdag: Intervaller på stridshinderbanan
Onsdag: "Rep och ringar" = Klätterintervaller med inslag av rusher, armgång och spänsthopp. Vissa kanske skulle kalla detta "Crossfit".
Torsdag: Simning 1500 med fartökningar.
Fredag: Handgranatskastning.
Söndag: Simhinderbana, varierad löpning samt cykel.
Nu till Toughest. Jag hade ju en 32:a plats i bagaget när jag var hemma på ledighet under min insats i Afrika. Med tanke på vinsten helgen innan och det faktum att formen är god till mycket god var jag således övertygad om att jag skulle prestera bättre denna gång. Det gjorde jag också, men jag landade på exakt samma plats: 32:a. Jag blev ganska överraskad när jag kom i mål men när jag tänker efter så finns det flera anledningar. Dessa blir också mina erfarenheter och är listade nedan. Ta gärna en bild på banskissen innan ni läser vidare:
1: Jag är för feg vad gäller att gasa på i början: Endast 150 meter efter start kom första hindret: ett näthinder som man ska över. Detta är en smal sak för mig eftersom vi har ett liknande hinder på jobbet men jag är rädd för att halka när jag ska hoppa upp och sen tappar jag ytterligare när jag hoppar ner. Definitivt har det med skaderisken att göra nu inför OS men lite modigare bör man vara. Annars tappar man värdefulla placeringar vilket innebär att man får trängas under kommande hinder.
2: Sandlöpning är jag dålig på. På gräs och hårda underlag springer ingen om mig medan jag plockar bra med platser. På sanden ligger jag däremot jämnt med de runt mig.
3: Våga ta Fast Lane på det man övat. Detta straffade sig särskilt vid RINGS XL där jag hade mycket enkelt att ta mig genom en av de enkla filerna. Det var till och med tråkigt. Ingen ramlade ner ifrån fast lane och efter enkel fil fick man böta med fruktansvärt ovärdig krypning. Här tappade jag lätt 10-15 platser och det stör mig mycket, särskilt eftersom jag övat en del ringar sen sist...
Nåja, jag får ändå vara nöjd, motståndet var tufft och jag ådrog mig inga skador. Det var en bra genomkörare inför OS och det jag tar med mig är att jag klarade alla hinder utom Vertical Wall där jag kom 2/3 innan jag tappade greppet på detta jävligt svåra hinder. Rampen rök i första försöket, löpningen kändes överlag bra och väggar, hönspinnar, sternum checker samt irländska och dylika hinder tar jag utan att blinka =)
Kommande sommar blir det mer satsning mot denna sortens lopp, även om jag personligen trivdes mer på Tough Viking eftersom den omfattande löpningen gynnar mig.
På onsdag bär det av mot korea och MILITARY WORLD GAMES och jag är vansinnigt laddad.
Bästa hälsningar
Dynamite-Dan=)
Good Luck på MWG
SvaraRadera