Hallå där.
Kära läsare, jag vill givetvis beklaga att jag inte uppdaterat Er på ett tag men min utlandstjänst har tagit det mesta av min tid och ork. Jag har försökt lägga upp en bild på Instagram vart tredje men tillräckligt innehåll för att skriva inlägg har mitt livet inte innehållit. Det hade blivit mycket enformigt eftersom varje vecka innehöll följande:
Måndag: VILA
Tisdag: Löpintervaller och dips/triceps
Onsdag: Chins och ryggövningar
Torsdag: Roddintervaller
Fredag: "Distanslöpning"
Lördag: Rodd- eller löpintervaller
Söndag: Plyometri utefter förmåga
Med vissa justeringar var detta i stort hur en vecka såg ut. Ett bra pass varje dag där tre av veckans dagar innehöll intervaller. Först behövde käften läka färdigt och sedan knäna vila lite innan jag körde igång löpning men det visade sig att detta upplägg fungerade helt okej (se nedan). Den enskilt största utmaningen har varit värmen och därefter den begränsade tillgången till näringsriktig mat.
I helgen var det nämligen dags för svenska mästerskapen i militär femkamp.
Vi började med skytte, som alltid. Jag var fullständigt oberörd i denna gren. Dels hade jag ingen press på mig eftersom jag varit utomlands och mina erfarenheter som stridsledare, där jag ibland har funnit mig under tämligen stor press, bidrog till jag behöll lugnet och därför en stabil och dämpad puls. Jag slog nytt personligt rekord på 300 meter: 97+95 d.v.s. totalt 192 poäng. Förutom bristen på träning (åtta månader sen senaste skottet) så var förhållandena så gynnsamma som bara var möjligt.
Andra grenen, hinderbana, medförde inte så mycket ångest som den brukar; kroppen hade nog glömt hur jobbigt det var. Detta var den gren som jag på förhand var mest orolig för men en stabil uppvärmning och lagom bra motstånd gjorde att jag trots allt kunde dra mig runt på 2:43. Benen kändes starka, konditionen bra. Med några tekniska förbättringar kan jag definitivt gå ner mot 2:35 i år. Jag var fortsatt i ledning efter denna gren. En av mina två konkurrenter, Niclas, ramlade här av balansen. Mycket olyckligt eftersom han var på väg mot ett prydligt nytt personligt rekord.
Simhinderbanan genomfördes i Burlöv, hemmabadet. Det enda vatten jag sett de senaste två månaderna har varit det i Nigerfloden samt det som jag har druckit. Ändå kände jag mig självsäker på simningen eftersom vintern har innehållit flera pass. Styrketräning har också varit funktionellt inriktad. Tiden blev 29,6 vilket är helt bra som första tävling för ett år.
Som vanligt skulle det avgöras på kastningen. Trodde jag... De tre första ringarna medförde 11 inner och 1 ytter. Sen kom helbommen... Denna följdes av två ytterringar och en innerring. Resultatet blev 114+47 vilket är ett underkänd resultat men ingen katastrof. Dock är det kastningen jag ska vara stabil i. En anledning kan såklart vara att jag övat kastning en gång hittills i år.... Min kvarvarande huvudmotståndare kastade en liknande poäng vilket innebar att det inför löpningen var helt jämnt.
Även om jag sprungit lite intervaller var det omöjligt att känna formen inför 8 kilometer. Min motståndare startade någon sekund före vilket gav honom ett motstånd på 15 meter. Gud var dock stor idag, för kraften fanns inom mig och jag lyckades finna orken att spring ifrån min motståndare och bärga SM-guld nummer fem. En otroligt skön känsla och det är svårt att beskriva exakt hur det känns.
Förra året hade jag mer press på mig och dessutom hårdare motstånd, därför var det otroligt skönt att vinna. Detta året har jag varit utomlands och hade ingen press på mig alls men ändå är det såklart en otrolig känsla att stå som vinnare i den sport jag älskar mest.
Bilder från tävlingen hittar ni här: https://www.dropbox.com/sh/idpmcemlqp79j20/AACgLzKw8TXwiqPiAQpgIEZ8a?dl=0
Resultat från tävlingen hittar ni här: http://iof2.idrottonline.se/SvenskaMangkampsforbundet/Arbetsrum/Militarfemkamp
Bilder och resultatlistor är Copyright Lars Rasch
Jag ska göra mitt bästa för att hålla er uppdaterade fortsättningsvis men målbilden att skriva en gång i veckan.
I dunderform
2015-02-15
Vecka 7 - Ryggskott och förberedelser
Hallå där.
Vad som kanske blir det sista inlägget på ett tag börjar nu, men blir inte särskilt långt. Anledningen är att jag inte tränat särskilt mycket.
Det blev ett bra gympass på måndagen följt av kvalitativa dubbelpass inkl. simning på tisdagen. På onsdagen skulle jag och min gode vän James återigen ge oss på det som inte blev hundra procent bra under mellandagarna: Crossfit. Tydligen är inte detta nåt för mig för i början på varv två av tio på ett antal övningar ådrog jag mig ett ryggskott. I skrivande stund har det blivit mycket bättre men den planerade temporära flytten av böcker och massa annat tog evinnerligt mycket längre tid med ett ryggskott varför jag inte ens haft tid att träna. Igår blev det dock lite triceps och benböj.
Nåja, nu väntar uppdrag i fjärran land. Lovar att skriva om jag kan.
Kör hårt, särskilt eftersom jag kanske inte kommer kunna det=)
Vad som kanske blir det sista inlägget på ett tag börjar nu, men blir inte särskilt långt. Anledningen är att jag inte tränat särskilt mycket.
Det blev ett bra gympass på måndagen följt av kvalitativa dubbelpass inkl. simning på tisdagen. På onsdagen skulle jag och min gode vän James återigen ge oss på det som inte blev hundra procent bra under mellandagarna: Crossfit. Tydligen är inte detta nåt för mig för i början på varv två av tio på ett antal övningar ådrog jag mig ett ryggskott. I skrivande stund har det blivit mycket bättre men den planerade temporära flytten av böcker och massa annat tog evinnerligt mycket längre tid med ett ryggskott varför jag inte ens haft tid att träna. Igår blev det dock lite triceps och benböj.
Nåja, nu väntar uppdrag i fjärran land. Lovar att skriva om jag kan.
Kör hårt, särskilt eftersom jag kanske inte kommer kunna det=)
2015-02-11
Vecka 6 - Lite mindre lätt nystart
Tjenare.
I torsdags togs stygnen i min käft och det var en otrolig lättnad. Jag tog min sista värktablett vid 1100 under denna dag och det är en vansinnig befrielse att slippa medikamenter efter att ha använt dem i en månad. Trots att det i slutet bara handlade om enstaka Ipren per dag så känns det en väldig skillnad när man tränar, jag hatar i allmänhet att gå på tabletter, man måste komma åt det som framkallar smärtan i stället. Motverka smärtan tidigt, lindra den inte när den väl är där=)
Nåja, fast jag nu känner mig återställd så är det inte bara att gasa på som tidigare. 20 november gjorde jag ett ingrepp i knät som föranledde vila, om än planerad och åtgärdstagen sådan. 28:e december körde jag dubbelpass senast och det var nog också då jag kände att något var tokigt i min kropp innan jag sen drog visdomstanden. Detta ger för handen att jag inte tränat ordentligt på nästan två månader. En omedelbar återgång till för mig normal träningsintensitet kommer göra mig skadad eller sjuk, något som är mycket olämpligt i dagsläget. Så en smart och disciplinerad stegring kommer följa=)
Något som är gott med att inte göra högintensiva pass utan bara vara på gymmet och lyfta vikter är att man blir väldigt stark i vissa övningar. Bänkpress har jag väl egentligen inte tränat på två-tre år mer än enstaka set fast nu har det blivit fyra-fem pass sedan det stod klart att jag inte fick träna högintensivt. Sist jag lyfte 130 kilo var i Afghanistan 2011 när jag vägde 97 kilo. Nu väger jag ungefär 88 men tack vare bålträning, simning och funktionell styrka är jag åter i fin bänk-form=P Nedan följer en video på söndagens 130-kilos lyft. Tackar soldat Engdahl för tekniktipsen och passning vid aktuellt lyft, utan detta muskedunder som gjort över 200 kilo hade min framgång inte varit möjlig. Jag vill dock reservera mig för att även om det är coolt med bänkpress är det en ganska dålig övning om man vill bli femkampare/löpare/friidrottare. Överlag. Ursäkta bildkvalitén.
Veckan i övrigt har medfört arbete på annat ort. På helgen tjänstgjorde jag vid hemförbandet. Eftersom det var sista passet, på ett tag, med mina kära soldater som jag är så stolt över efter deras framgångar i fysisk träning och skytte passade jag på att göra 7 kilo chokladbollar efter gammalt Skurups-recept. 10 personer åt 7 kilo chokladbollar på under 24 timmar. STOLT OFFICER!
Söndagen medförde lite skjutträning i strålande solsken. Skytte är bra terapi för hjärnan och ett bra sätt att öva koncentrationsförmågan. Dessutom är det inte helt dödfött att bära full utrustning på c:a 15 kilo under några timmars tid utomhus. Det bränner kalorier.
Nu har jag några dagar kvar på svensk mark att träna det jag inte kan träna om en vecka så det blir lite simning och högintensiv cirkelträning med min bäste träningskamrat James innan jag drar på annat uppdrag. Förhoppningsvis kan jag hålla denna blogg vid liv men vänligen ha överinseende ifall jag inte kan uppdatera ens lika frekvent som jag gjort på senare tid.
Ni som hängt med ett tag på bloggen vet att jag tycker det är mycket viktigt med vila en dag i veckan men den här är ändå lite kul=)
I torsdags togs stygnen i min käft och det var en otrolig lättnad. Jag tog min sista värktablett vid 1100 under denna dag och det är en vansinnig befrielse att slippa medikamenter efter att ha använt dem i en månad. Trots att det i slutet bara handlade om enstaka Ipren per dag så känns det en väldig skillnad när man tränar, jag hatar i allmänhet att gå på tabletter, man måste komma åt det som framkallar smärtan i stället. Motverka smärtan tidigt, lindra den inte när den väl är där=)
Nåja, fast jag nu känner mig återställd så är det inte bara att gasa på som tidigare. 20 november gjorde jag ett ingrepp i knät som föranledde vila, om än planerad och åtgärdstagen sådan. 28:e december körde jag dubbelpass senast och det var nog också då jag kände att något var tokigt i min kropp innan jag sen drog visdomstanden. Detta ger för handen att jag inte tränat ordentligt på nästan två månader. En omedelbar återgång till för mig normal träningsintensitet kommer göra mig skadad eller sjuk, något som är mycket olämpligt i dagsläget. Så en smart och disciplinerad stegring kommer följa=)
Något som är gott med att inte göra högintensiva pass utan bara vara på gymmet och lyfta vikter är att man blir väldigt stark i vissa övningar. Bänkpress har jag väl egentligen inte tränat på två-tre år mer än enstaka set fast nu har det blivit fyra-fem pass sedan det stod klart att jag inte fick träna högintensivt. Sist jag lyfte 130 kilo var i Afghanistan 2011 när jag vägde 97 kilo. Nu väger jag ungefär 88 men tack vare bålträning, simning och funktionell styrka är jag åter i fin bänk-form=P Nedan följer en video på söndagens 130-kilos lyft. Tackar soldat Engdahl för tekniktipsen och passning vid aktuellt lyft, utan detta muskedunder som gjort över 200 kilo hade min framgång inte varit möjlig. Jag vill dock reservera mig för att även om det är coolt med bänkpress är det en ganska dålig övning om man vill bli femkampare/löpare/friidrottare. Överlag. Ursäkta bildkvalitén.
Veckan i övrigt har medfört arbete på annat ort. På helgen tjänstgjorde jag vid hemförbandet. Eftersom det var sista passet, på ett tag, med mina kära soldater som jag är så stolt över efter deras framgångar i fysisk träning och skytte passade jag på att göra 7 kilo chokladbollar efter gammalt Skurups-recept. 10 personer åt 7 kilo chokladbollar på under 24 timmar. STOLT OFFICER!
Söndagen medförde lite skjutträning i strålande solsken. Skytte är bra terapi för hjärnan och ett bra sätt att öva koncentrationsförmågan. Dessutom är det inte helt dödfött att bära full utrustning på c:a 15 kilo under några timmars tid utomhus. Det bränner kalorier.
Nu har jag några dagar kvar på svensk mark att träna det jag inte kan träna om en vecka så det blir lite simning och högintensiv cirkelträning med min bäste träningskamrat James innan jag drar på annat uppdrag. Förhoppningsvis kan jag hålla denna blogg vid liv men vänligen ha överinseende ifall jag inte kan uppdatera ens lika frekvent som jag gjort på senare tid.
Ni som hängt med ett tag på bloggen vet att jag tycker det är mycket viktigt med vila en dag i veckan men den här är ändå lite kul=)
Bästa hälsningar
Daniel
2015-02-02
Vecka 5 - återhämtning och lätt nystart
Hej.
Läkprocessen har förflutit sakta men säkert. Under torsdagen gick jag av min sista penicillinkur och hittills har jag inte blivit drabbad av någon infektion i det opererade området.
Redan onsdag/torsdag började jag känna mig bra och på fredagen körde jag mitt första dubbelpass sen mellandagarna. Det var dock mycket lätta dubbelpass eftersom det är otroligt viktigt att inte gasa igång nu, särskilt när man precis gått av en penicillinkur, för då tror jag att sjukdomar och besvär kommer som ett brev på posten.
Lördagen och söndagen vilade jag mig därför från träning utom promenad för att starta innevarande vecka med ett lagom entimmespass på gymmet.
Sjukgymnasten besöktes i onsdags. Tydligen går läkprocessen för knäna också helt enligt plan och jag är helt återställd efter ingreppet, skleroseringen, i november.
Men.... Det var ett jättestort "men". Helt utanför min påverkbara sfär har jag fått förkalkningar i anslutning till knäskålen. Detta hade sjukgymnasten tydligen sett på ultraljudsbilderna. Även om jag studerat en del idrottsmedicin så har jag aldrig hört talas om detta fenomen så det kom verkligen som en blixt från klar himmel... Det är inte framkallat av träning, enligt sjukgymnasten, och det är helt random hur det kommer att påverka av den ytterligare tunga rehabperiod som jag nu går in i innan jag får börja springa igen om en månad.
Så nu är det bara att hålla tummarna. Rehaben kör jag hårt på men utöver det är det viktigare att läka ihop käften. Snart väntar viktigare uppdrag än min träning, även om jag alltid ser till att skapa mig tid för denna. Jag återkommer om ett par veckor med vad jag ska hitta på.
Givetvis återkommer jag redan efter innevarande vecka med hur allt har fortlöpt.
Bästa hälsningar
Läkprocessen har förflutit sakta men säkert. Under torsdagen gick jag av min sista penicillinkur och hittills har jag inte blivit drabbad av någon infektion i det opererade området.
Redan onsdag/torsdag började jag känna mig bra och på fredagen körde jag mitt första dubbelpass sen mellandagarna. Det var dock mycket lätta dubbelpass eftersom det är otroligt viktigt att inte gasa igång nu, särskilt när man precis gått av en penicillinkur, för då tror jag att sjukdomar och besvär kommer som ett brev på posten.
Lördagen och söndagen vilade jag mig därför från träning utom promenad för att starta innevarande vecka med ett lagom entimmespass på gymmet.
Sjukgymnasten besöktes i onsdags. Tydligen går läkprocessen för knäna också helt enligt plan och jag är helt återställd efter ingreppet, skleroseringen, i november.
Men.... Det var ett jättestort "men". Helt utanför min påverkbara sfär har jag fått förkalkningar i anslutning till knäskålen. Detta hade sjukgymnasten tydligen sett på ultraljudsbilderna. Även om jag studerat en del idrottsmedicin så har jag aldrig hört talas om detta fenomen så det kom verkligen som en blixt från klar himmel... Det är inte framkallat av träning, enligt sjukgymnasten, och det är helt random hur det kommer att påverka av den ytterligare tunga rehabperiod som jag nu går in i innan jag får börja springa igen om en månad.
Så nu är det bara att hålla tummarna. Rehaben kör jag hårt på men utöver det är det viktigare att läka ihop käften. Snart väntar viktigare uppdrag än min träning, även om jag alltid ser till att skapa mig tid för denna. Jag återkommer om ett par veckor med vad jag ska hitta på.
Givetvis återkommer jag redan efter innevarande vecka med hur allt har fortlöpt.
Bästa hälsningar
2015-01-26
Vecka 4 - Käftoperation
Hej.
I måndags avhandlades operationen då jag skulle dra ut en visdomstand. Eller rättare sagt var det tandläkaren som skulle dra ut den och det gick väl inte direkt med framgång. Det som skulle ta max 1,5 timme tog över två timmar och lämnade kvar en stor del av ena roten. "Det brukar ordna sig" sa tandläkaren. "Brukar ordna sig" är kanske inte en bedömning som jag med mitt ordningssinne trivs med att använda. Snarare vill jag ha "73% sannolikhet att du inte får fortsatta besvär".
Detta var dock det bästa han kunde ge. Han sa också att jag skulle kunna flyga efteråt och det kunde jag ju faktiskt, dock med en avsvimning till följd när bedövningen släppte. Så har man svimmat av smärta två gånger på lika många månader. Smärta härdar säger man, men det är inte speciellt roligt under tiden=)
Till följd av detta köttiga, våldsamma ingrepp så går jag på penicillin i tio dagar till tillsammans med smärtstillande. Som tur är slipper jag de starkare Citadon-tabletter som jag fick utskrivet. Svullnad och smärta har dock hindrat mig från att träna överhuvudtaget, istället har jag fått lägga tid på att vila och sova i hopp om att det ska läka fint så att jag kan lösa kommande uppgift i min tjänst.
Hoppas jag inte framstår som alltför negativ, man ska vara glad att man bor i ett I-land vid sådana här tillfällen=)
Sköt om er
I måndags avhandlades operationen då jag skulle dra ut en visdomstand. Eller rättare sagt var det tandläkaren som skulle dra ut den och det gick väl inte direkt med framgång. Det som skulle ta max 1,5 timme tog över två timmar och lämnade kvar en stor del av ena roten. "Det brukar ordna sig" sa tandläkaren. "Brukar ordna sig" är kanske inte en bedömning som jag med mitt ordningssinne trivs med att använda. Snarare vill jag ha "73% sannolikhet att du inte får fortsatta besvär".
Detta var dock det bästa han kunde ge. Han sa också att jag skulle kunna flyga efteråt och det kunde jag ju faktiskt, dock med en avsvimning till följd när bedövningen släppte. Så har man svimmat av smärta två gånger på lika många månader. Smärta härdar säger man, men det är inte speciellt roligt under tiden=)
Till följd av detta köttiga, våldsamma ingrepp så går jag på penicillin i tio dagar till tillsammans med smärtstillande. Som tur är slipper jag de starkare Citadon-tabletter som jag fick utskrivet. Svullnad och smärta har dock hindrat mig från att träna överhuvudtaget, istället har jag fått lägga tid på att vila och sova i hopp om att det ska läka fint så att jag kan lösa kommande uppgift i min tjänst.
Hoppas jag inte framstår som alltför negativ, man ska vara glad att man bor i ett I-land vid sådana här tillfällen=)
Sköt om er
2015-01-18
Vecka 52-03 - summering
Kära läsare.
Jag vill å det bestämdaste be om ursäkt för min oförmåga att publicera inlägg under sista tiden, men såhär är det:
Efter det att jag tränat ett högintensivt cirkelträningspass med min gode vän James den 28:e december så kände jag att nåt inte stod rätt till. Denna träningsdag, som inleddes med simning, avslutades med ett s.k. Crossfit-pass där vi gjorde cirkelträning, så många varv som möjligt, under 20 minuter. Helt väntat var detta pass mycket jobbigt och som sig bör var jag helt färdig i slutet av och efter passet. Jag märkte dock framåt kvällen att något inte stod rätt till. Jag blev mycket varm i kroppen, blek och kände mig svag. Ungefär samtidigt drabbades jag av lite tandvärk. Inget allvarligt, det gick över efter ett par timmar, men ändå.
För övrigt under mellandagarna kände jag mig lite risig och så fortsatte det intill årets andra vecka då min tandvärk under onsdagen helt plötsligt stegrade i intensitet. Det blev så pass illa att jag var tvungen att ta en värktablett innan jag lade mig. Jag sov i två timmar och sen vaknade jag av att ha mycket ont i käften. Ni kan säkert räkna ut att det är en visdomstand som gör sig påmind och detta är också orsaken till att jag inte känt mig helt motiverad till att träna hårt från ungefär mitten av december och framåt.
Denna blogg handlar om träning och det som hör till och kan inte bloggens innehavare träna på en nivå som han anser vara ordentlig är det inte kul att blogga heller.
Även om vissa anser att smärta härdar och att man ska ha ett tjockt pannben och allt det där så frånkommer man aldrig ett faktum: Man ska inte träna med infektion i kroppen. Med träning i detta fall menar jag sådant som gör en ganska eller mycket andfådd. Viss uppvärmning, Cardio och styrketräning går bra men inte lyft som är alldeles för tunga.
Imorgon 19 januari är dock tid beställt hos tandläkaren för urdragning. Håll tummarna, kära läsare, för att läkningsprocessen går framåt.
Såklart har det dock blivit en hel del styrketräning. Fyra till fem pass i veckan har jag hunnit med och har således gjort en bra nivåhöjning i bänk, dips och chins. Detta får bli ett litet projekt den kommande månaden tills tanden är helt läkt.
Vidare så ligger andra saker för mig i framtiden. Mycket mer om detta kommer jag in skriva nu men tröjan på bilden nedanför kan säkert ge vissa av er en ledtråd. Vid tillfället för bilden befinner jag mig på Kungl. Livgardet och genomför Försvarsmaktens multitest och beep-test. Vi behövde bara komma till nivå 6.6 vilket inte är särskilt jobbigt för en med träningsbakgrund som dessutom spelat tennis som ung. På styrketesterna lyckades jag med ett nytt personligt rekord på 458 poäng. Jag maxade alla övningar utom sit-upsen, som vanligt. Anatomin och tekniken i denna övning ligger inte helt för mig=)
Jag avslutar detta inlägg med en fin bild som sitter i korridoren i Kungl. Livgardets korridor. Vem denne Sven Tammer är vet jag faktiskt inte, så påläst är jag inte, men han verkar onekligen ha varit en vis man vad gäller träning en gång i tiden. Kanske en forntida "dunderform", eller åtminstone en målbild för mig=)
Med detta lite längre inlägg får jag hoppas att ni är nöjda ett tag framöver, givetvis försöker jag återkomma så fort jag vet utkomsten av käft-operationen.
Bästa hälsningar
Daniel
Jag vill å det bestämdaste be om ursäkt för min oförmåga att publicera inlägg under sista tiden, men såhär är det:
Efter det att jag tränat ett högintensivt cirkelträningspass med min gode vän James den 28:e december så kände jag att nåt inte stod rätt till. Denna träningsdag, som inleddes med simning, avslutades med ett s.k. Crossfit-pass där vi gjorde cirkelträning, så många varv som möjligt, under 20 minuter. Helt väntat var detta pass mycket jobbigt och som sig bör var jag helt färdig i slutet av och efter passet. Jag märkte dock framåt kvällen att något inte stod rätt till. Jag blev mycket varm i kroppen, blek och kände mig svag. Ungefär samtidigt drabbades jag av lite tandvärk. Inget allvarligt, det gick över efter ett par timmar, men ändå.
För övrigt under mellandagarna kände jag mig lite risig och så fortsatte det intill årets andra vecka då min tandvärk under onsdagen helt plötsligt stegrade i intensitet. Det blev så pass illa att jag var tvungen att ta en värktablett innan jag lade mig. Jag sov i två timmar och sen vaknade jag av att ha mycket ont i käften. Ni kan säkert räkna ut att det är en visdomstand som gör sig påmind och detta är också orsaken till att jag inte känt mig helt motiverad till att träna hårt från ungefär mitten av december och framåt.
Denna blogg handlar om träning och det som hör till och kan inte bloggens innehavare träna på en nivå som han anser vara ordentlig är det inte kul att blogga heller.
 |
| Detta är vänstra delen av min käft. Nere till höger är den visdomstand som förvisso ligger ganska rakt och fint, men roten är mycket nära nervraden (den vita linjen) och har en inflammation kring sig (det svart till höger om tanden). |
Imorgon 19 januari är dock tid beställt hos tandläkaren för urdragning. Håll tummarna, kära läsare, för att läkningsprocessen går framåt.
Såklart har det dock blivit en hel del styrketräning. Fyra till fem pass i veckan har jag hunnit med och har således gjort en bra nivåhöjning i bänk, dips och chins. Detta får bli ett litet projekt den kommande månaden tills tanden är helt läkt.
Vidare så ligger andra saker för mig i framtiden. Mycket mer om detta kommer jag in skriva nu men tröjan på bilden nedanför kan säkert ge vissa av er en ledtråd. Vid tillfället för bilden befinner jag mig på Kungl. Livgardet och genomför Försvarsmaktens multitest och beep-test. Vi behövde bara komma till nivå 6.6 vilket inte är särskilt jobbigt för en med träningsbakgrund som dessutom spelat tennis som ung. På styrketesterna lyckades jag med ett nytt personligt rekord på 458 poäng. Jag maxade alla övningar utom sit-upsen, som vanligt. Anatomin och tekniken i denna övning ligger inte helt för mig=)
 |
| Trots att jag inte kan träna på det vis jag känner för finns det ingen anledning till att inte vara glad. |
 |
| "- att få en fysik som du själv är nöjd med och som andra kan ha anledning att avundas dig". Jag hade inte kunnat sammanfatta målet med fysisk träning bättre=) |
Bästa hälsningar
Daniel
2014-12-21
Vecka 51 - summering
Denna vecka har det blivit en hel del cykel, crosstrainer och våtvästlöpning.
Idag söndag har det blivit simhinderbana.
Utöver det har det blivit en hel del gym, som vanligt, där en ganska stor begivenhet var tisdagens tester då främst mina soldater gjorde stora framgångar på det fysiska planet med flera personliga rekord i bänk, Coopers Test samt inte minst Sergeants Jump (Youtuba det).
En liten eloge till mig själv som tangerade mitt personliga rekord i chins: 21 stycken samt ett prydligt lyft på 120 kilo i bänkpress, något jag inte tränar. Har gjort 135 innan med få vägde jag 97 kg istället för som nu 86 kg så i lyfta kilo per kilo är det nog nåt slags personligt rekord. Skoj.
Annars rullar det på. Följ Instagram vet jag, de kommande dagarna blir en magrute-special @dunderform.
Annars får ni ha en god jul o.s.v.=)
Idag söndag har det blivit simhinderbana.
Utöver det har det blivit en hel del gym, som vanligt, där en ganska stor begivenhet var tisdagens tester då främst mina soldater gjorde stora framgångar på det fysiska planet med flera personliga rekord i bänk, Coopers Test samt inte minst Sergeants Jump (Youtuba det).
En liten eloge till mig själv som tangerade mitt personliga rekord i chins: 21 stycken samt ett prydligt lyft på 120 kilo i bänkpress, något jag inte tränar. Har gjort 135 innan med få vägde jag 97 kg istället för som nu 86 kg så i lyfta kilo per kilo är det nog nåt slags personligt rekord. Skoj.
Annars rullar det på. Följ Instagram vet jag, de kommande dagarna blir en magrute-special @dunderform.
Annars får ni ha en god jul o.s.v.=)
2014-12-14
Vecka 50 - summering
Veckan har gått i arbetets och rehabens tecken då jag varit på arbetet tisdag - fredag med personalfest på fredagskvällen.
Jag kämpar träget på med mina vadpress, step-up, knäböj och stretch. Alla övningar utan belastning mer än med egna kroppsvikten.
Dock har jag nu tagit igång ordentligt med simningen och våtvästlöpningen. I sommar är målet att åtminstone genomföra en s.k. swimrun-tävling på kortare distans. Swimrun innebär att man ömsom springer och ömsom simmar under någon till flera timmar. På grund av tävlingens karaktär genomförs tävlingarna ofta i skärgårdsmiljö. Denna sortens tävlingar är oerhört populära, varför anmälningskvoten snabbt fylls. Samtidigt är de flesta av dessa tävlingar flera timmar långa, något som inte passar mig som är fan att prestera under max en halvtimme. Men vi får se vad som sker, kanske blir det ingen tävlingar, men mål är ju allt och ibland finns det ett självändamål med att ha ett mål att sträva mot eftersom motivationen ökar. Dessutom är det en ganska utmanande och givande träningsform att simma ett antal längder för att sedan träna våtvästlöpning och därefter simma igen o.s.v...
Utöver den sedvanliga rehaben samt simningen så har jag två projekt igång: chins och dips. Jag kämpar mitt bästa för att slå mitt personliga rekord i chins som är 21 och mitt personliga rekord (tillika regementsrekord) i dips som är 62 stycken. Chins är en av de grenar som jag har absolut svårast att utvecklas i och trots trägen träning i snart två månader är jag inte uppe på mer än ungefär 20 stycken en bra dag. Dipsen går dock bättre och dagsformens nästan 50 dips är att jämföra med motsvarande tid förra året då jag gjorde ungefär 25-30 stycken. Vilken dröm det hade varit att kunna klämma till med 100+ dips av hyfsad kvalité=)
Idag var det även premiär för något ganska stort: simhinderbana. Och det är ju inte direkt så att jag inte tränat det innan men äntligen har jag fått till en deal med Burlövsbadet som innebär att jag en gång ungefär varannan vecka har en stående tid på söndagar med simhinderbanan förvarad i omedelbar anslutning till bassängen. Detta kommer sannolikt att öka min förmåga på denna gren under kommande säsong samtidigt som det är en otroligt bra träningsform.
En bild på bassängen innan dagens pass borde fresta den mest inbitne landkrabba att börja med denna träningsform:
Jag kämpar träget på med mina vadpress, step-up, knäböj och stretch. Alla övningar utan belastning mer än med egna kroppsvikten.
Dock har jag nu tagit igång ordentligt med simningen och våtvästlöpningen. I sommar är målet att åtminstone genomföra en s.k. swimrun-tävling på kortare distans. Swimrun innebär att man ömsom springer och ömsom simmar under någon till flera timmar. På grund av tävlingens karaktär genomförs tävlingarna ofta i skärgårdsmiljö. Denna sortens tävlingar är oerhört populära, varför anmälningskvoten snabbt fylls. Samtidigt är de flesta av dessa tävlingar flera timmar långa, något som inte passar mig som är fan att prestera under max en halvtimme. Men vi får se vad som sker, kanske blir det ingen tävlingar, men mål är ju allt och ibland finns det ett självändamål med att ha ett mål att sträva mot eftersom motivationen ökar. Dessutom är det en ganska utmanande och givande träningsform att simma ett antal längder för att sedan träna våtvästlöpning och därefter simma igen o.s.v...
Utöver den sedvanliga rehaben samt simningen så har jag två projekt igång: chins och dips. Jag kämpar mitt bästa för att slå mitt personliga rekord i chins som är 21 och mitt personliga rekord (tillika regementsrekord) i dips som är 62 stycken. Chins är en av de grenar som jag har absolut svårast att utvecklas i och trots trägen träning i snart två månader är jag inte uppe på mer än ungefär 20 stycken en bra dag. Dipsen går dock bättre och dagsformens nästan 50 dips är att jämföra med motsvarande tid förra året då jag gjorde ungefär 25-30 stycken. Vilken dröm det hade varit att kunna klämma till med 100+ dips av hyfsad kvalité=)
Idag var det även premiär för något ganska stort: simhinderbana. Och det är ju inte direkt så att jag inte tränat det innan men äntligen har jag fått till en deal med Burlövsbadet som innebär att jag en gång ungefär varannan vecka har en stående tid på söndagar med simhinderbanan förvarad i omedelbar anslutning till bassängen. Detta kommer sannolikt att öka min förmåga på denna gren under kommande säsong samtidigt som det är en otroligt bra träningsform.
En bild på bassängen innan dagens pass borde fresta den mest inbitne landkrabba att börja med denna träningsform:
2014-12-08
Vecka 49 - summering
Hej.
Äntligen (efter en vecka) fick jag börja träna mina ben litegrann. Jag får sitta på motionscykeln samt har blivit instruerad ett antal övningar som är väldigt lätta, men inte så monotona som mina enbensknäböj vilka jag gjorde 180 av per dag. Nu är det lite lättare knäböj med pilatesboll, enbens step-up samt tåhäv utan belastning. Dessutom var jag tydligen stel i framsida lår (trots att jag stretchat denna muskelgrupp som en dåre de senaste åren). Fick även börja simma och till viss del våtvästlöpa.
På många maskiner man har på gymmet står det en massa varningstexter i stil med att man måste besöka en doktor innan man börjar träna och att man ska sluta träna om man känner sig yr eller svimfärdig. På någon maskin har jag även läst att man ska sluta om man motsvarande känner sig andfådd eller börjar på ont någonstans. Kanske har jag missuppfattat helt vad träning handlar om, och då vill jag be om ursäkt till er som snart i ett år läst denna blogg, men handlar inte träning till viss del om att bli trött, utmattad och ibland till och med lite yr? Nog för att man inte varje pass ska träna sig till avsvimning men ingen har väl någonsin tagit en medalj i en fysiskt krävande gren utan att ha slitit ganska hårt under en hel del träningspass? Därför uppskattar jag denna varningstext som är på en av maskinerna på gymmet hemma i kvarteret:
Äntligen (efter en vecka) fick jag börja träna mina ben litegrann. Jag får sitta på motionscykeln samt har blivit instruerad ett antal övningar som är väldigt lätta, men inte så monotona som mina enbensknäböj vilka jag gjorde 180 av per dag. Nu är det lite lättare knäböj med pilatesboll, enbens step-up samt tåhäv utan belastning. Dessutom var jag tydligen stel i framsida lår (trots att jag stretchat denna muskelgrupp som en dåre de senaste åren). Fick även börja simma och till viss del våtvästlöpa.
Cykel är normalt sett rätt tråkigt enligt min mening men när man inte får springa så finner jag betydligt mer nöje i det och eftersom man vanligtvis trampar med högre frekvens än vad man har när man springer är det också ganska jobbigt. Så jag är överlag glad=)
Det finns olika sätt att vara i form på. Min bil, en Seat Toledo -96 har troget tagit mig från punkt A till B under de 5,5 år jag haft honom som jag döpt till El Toro. För nån vecka sedan passerade han en magisk gräns på 20 000 mil och rullar bättre än någonsin.
Andra sätt att vara i form på är att åka på överlevnadskurs i Sydamerikas djungler. Mellan fredag och lördag sov min vapenbroder från Luftvärnsregementet, Daniel, på min soffa eftersom han väldigt tidigt skulle ta flyget från Kastrup via ett antal mellanlandningar till Guyana i Norra Sydamerika. Stort lycka till!
På många maskiner man har på gymmet står det en massa varningstexter i stil med att man måste besöka en doktor innan man börjar träna och att man ska sluta träna om man känner sig yr eller svimfärdig. På någon maskin har jag även läst att man ska sluta om man motsvarande känner sig andfådd eller börjar på ont någonstans. Kanske har jag missuppfattat helt vad träning handlar om, och då vill jag be om ursäkt till er som snart i ett år läst denna blogg, men handlar inte träning till viss del om att bli trött, utmattad och ibland till och med lite yr? Nog för att man inte varje pass ska träna sig till avsvimning men ingen har väl någonsin tagit en medalj i en fysiskt krävande gren utan att ha slitit ganska hårt under en hel del träningspass? Därför uppskattar jag denna varningstext som är på en av maskinerna på gymmet hemma i kvarteret:
Det var allt för denna vecka, som ni läser är jag lite gladare när jag får träna lite=)
2014-12-03
Vecka 48 - summering
På torsdagen var det återbesök hos sjukgymnasten efter genomfört ingrepp. Veckan dittills hade förflutit ganska lågintensivt även om jag gått bort till gymmet vid ett flertal tillfällen och tränat överkropp, främst i form av chins, dips och magövningar på olika vis. Lite armhävningar mår man heller inte dåligt av.
Enligt sjukgymnasten går det enligt plan. Jag har återfått en smärta som till del påminner om den jag hade för några år sen, då det definitivt var hanterbart. Men så har jag inte sprungit ett steg eller övat någonting som liknar hopp heller.
Besöket ledde fram till 3 nya rehabövningar av vilka jag ska göra 3 set gånger 15 repetitioner 5 gånger i veckan. De är av väldigt enkel karaktär just för att jag inte ska belasta senan för mycket i början. Utöver dessa övningar så ombads jag stretcha framsida lår, något jag gjort ungefär flera veckor totalt hittills i livet=)
Extra goda nyheter var att jag fick cykla upp till en halvtimme och även simma upp till en halvtimme. När jag frågade om våtvästlöpning blev han först lite tveksam men vi kom överens om att 15-20 minuter går bra så länge det inte gör ont.
Tro att jag blev glad för detta besked=) Under helgen (då jag jobbat) har jag således cyklat 30 minuter per dag och när jag nu varit hemma och ledig ett par dagar har jag simmat en kilometer (c:a 20 minuter) samt tränat våtvästlöpning 20 minuter. Idag blir det lite cykel och fler rehabövningar. Lite chins blir det också idag, har som mål att slå mitt personliga rekord på 21 chins innan nästa tävlingssäsong börjar.
Ett lite halvtråkigt och självcentrerat inlägg, men mer dramatiskt än såhär blir det inte när man tränar rehab. Det finns fler sidor av idrotten än tuffa hinderbanelopp och stora tävlingar.
Enligt sjukgymnasten går det enligt plan. Jag har återfått en smärta som till del påminner om den jag hade för några år sen, då det definitivt var hanterbart. Men så har jag inte sprungit ett steg eller övat någonting som liknar hopp heller.
Besöket ledde fram till 3 nya rehabövningar av vilka jag ska göra 3 set gånger 15 repetitioner 5 gånger i veckan. De är av väldigt enkel karaktär just för att jag inte ska belasta senan för mycket i början. Utöver dessa övningar så ombads jag stretcha framsida lår, något jag gjort ungefär flera veckor totalt hittills i livet=)
Extra goda nyheter var att jag fick cykla upp till en halvtimme och även simma upp till en halvtimme. När jag frågade om våtvästlöpning blev han först lite tveksam men vi kom överens om att 15-20 minuter går bra så länge det inte gör ont.
Tro att jag blev glad för detta besked=) Under helgen (då jag jobbat) har jag således cyklat 30 minuter per dag och när jag nu varit hemma och ledig ett par dagar har jag simmat en kilometer (c:a 20 minuter) samt tränat våtvästlöpning 20 minuter. Idag blir det lite cykel och fler rehabövningar. Lite chins blir det också idag, har som mål att slå mitt personliga rekord på 21 chins innan nästa tävlingssäsong börjar.
Ett lite halvtråkigt och självcentrerat inlägg, men mer dramatiskt än såhär blir det inte när man tränar rehab. Det finns fler sidor av idrotten än tuffa hinderbanelopp och stora tävlingar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)