Hej.
Läkprocessen har förflutit sakta men säkert. Under torsdagen gick jag av min sista penicillinkur och hittills har jag inte blivit drabbad av någon infektion i det opererade området.
Redan onsdag/torsdag började jag känna mig bra och på fredagen körde jag mitt första dubbelpass sen mellandagarna. Det var dock mycket lätta dubbelpass eftersom det är otroligt viktigt att inte gasa igång nu, särskilt när man precis gått av en penicillinkur, för då tror jag att sjukdomar och besvär kommer som ett brev på posten.
Lördagen och söndagen vilade jag mig därför från träning utom promenad för att starta innevarande vecka med ett lagom entimmespass på gymmet.
Sjukgymnasten besöktes i onsdags. Tydligen går läkprocessen för knäna också helt enligt plan och jag är helt återställd efter ingreppet, skleroseringen, i november.
Men.... Det var ett jättestort "men". Helt utanför min påverkbara sfär har jag fått förkalkningar i anslutning till knäskålen. Detta hade sjukgymnasten tydligen sett på ultraljudsbilderna. Även om jag studerat en del idrottsmedicin så har jag aldrig hört talas om detta fenomen så det kom verkligen som en blixt från klar himmel... Det är inte framkallat av träning, enligt sjukgymnasten, och det är helt random hur det kommer att påverka av den ytterligare tunga rehabperiod som jag nu går in i innan jag får börja springa igen om en månad.
Så nu är det bara att hålla tummarna. Rehaben kör jag hårt på men utöver det är det viktigare att läka ihop käften. Snart väntar viktigare uppdrag än min träning, även om jag alltid ser till att skapa mig tid för denna. Jag återkommer om ett par veckor med vad jag ska hitta på.
Givetvis återkommer jag redan efter innevarande vecka med hur allt har fortlöpt.
Bästa hälsningar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar