Efter SM-helgen valde jag att ta en ganska lugn vecka. Nåt enstaka simpass som jag nämnde på min instagram lades upp och sen var det ett par jogg-pass samt ett styrkepass.
Dessutom firade jag min 30-årsdag under lördagen. Min obefintliga förmåga och rutin att inte alkohol gjorde att jag efter ungefär 12 timmars rusdrycksintag, om än med lågt, vart fruktansvärt bakfull. Under söndagen gjorde jag exakt ingenting och en bit in på måndagen kände jag av sviterna efter lördagens fest. Tack till alla inblandade.
Givetvis ska man inte hålla på att vara onykter eller framhäva supande om man ska komma i god fysisk form men endast en gång i livet fyller man 30 och nån gång ytterst sällan tror jag det är bra att dra pluggen. Dessutom är årets huvudmål nåt: SM-guld.
Innevarande vecka började med ett lätt styrkepass under måndagen. Under dagen har det varit träningsdag på arbetsplatsen. 4x2km i tävlingsfart med 3 min vila följdes av handgranatskastning och skytte. Särskilt kastningen och precisionsskyttet gick bra. Löpning gick sådär, av förklarliga skäl.
Nästa vecka bär det av till Österrike och den pittoreska byn Wiener Neustadt för genomförande av den årliga Europacupen.
I dunderform
2014-07-20
SM-GULD!
Jag gör alltid mitt bästa när det är tävling, men jag tror inte alltid att jag kommer att vinna. Det vore naivt och lite för "självgott". Blir ju drabbad ganska hårt om man sen inte står där med segern.
I helgen avgjordes SM. Detta trodde jag definitivt inte att jag skulle vinna. Jag har tränat riktigt bra i vinter men mina riktigt dåliga knä har stoppat mig för att köra de högkvalitativa pass som man behöver för att toppa formen. Således gick jag in med inställningen att jag skulle klara en tredje plats. Detta särskilt eftersom jag fick stryk i Försvarsmaktsmästerskapet (FMM) i militär femkamp för tre veckor, något som gav ett lite sargat självförtroende men också ett jävlaranamma att ge järnet under SM-helgen på mitt hemförband: Södra skånska regementet.
Vi började med skyttet. På sköt jag 95 + 96 vilket är riktigt bra. Träningen har dessutom gått riktigt bra sedan dess så jag hade stora förväntningar på denna gren. Jag var oerhört nervös och för första gången på länge fick jag påtagliga pulsgenomslag från hjärta via arm och vapenrem till vapen. Inte bra. Jag fick slita med all min rutin för att tvinga in mina skott mot 10:an och det blev ganska bra: 96 på precisionsskyttet vilket jag var nöjd med. Sedan var det dags för det lite mer lotteribetonade snabbskyttet (10 skott på 1 minut jmf med precision: 10 skott på 10 minuter). Serien kändes halvtaskig och när vi lyfte på locket till monitorn vart jag besviken: 87 poäng. Detta gav mig en totalsumma på 183 poäng och jag såg nu orosmolnen vid horisonten som medförde ett medaljregn utan en guldmedalj. Mina två huvudkonkurrenter sköt dock inte "sina livs serier" de heller.
Nåja, då får man springa snabbare på hinderbanan. Problemet är att jag inte kan träna på hinderbanan p.g.a. mina knä. Det medför för mycket smärta, en smärta jag måste spara till andra pass och tävlingar. Under uppvärmningen var jag inte lika nervös som jag brukar, jag kan inte ge mer än järnet och det är mina hemmabana. Jag hade ett rent överjävligt publikstöd med halva släkten, kollegor och träningskamrater på plats. Motståndet hette Fredrik och är från Danmark. Vi har tidigare presterat jämnt på hinderbana så jag visste det skulle bli tufft. På första raksträckan har jag en mycket väl inarbetad stegrutin så precis som väntat låg jag först in i första kurvan. Detta var för mig en ytterkurva så Fredrik kom nästan helt ikapp men hela kommande raksträcka höll jag en halv sekunds avstånd. Sen var det min tur att ha innerkurva precis innan vi sprang förbi publiken. Jag känner stödet när jag springer förbi, jag är grymt tacksam för detta, och fast mjölksyran står mig upp i öronen håller jag bra driv i steget och lyckas komma i mål på tiden 2:37,8 vilket är det snabbaste jag gjord på denna bana. Riktigt nöjd. Stort tack till min storasyster som har en röstkapacitet över det vanliga vilket medför att man nästan flyger fram. Film förbi publiken kommer nedan:
Efter hinderbanan har jag övertagit den individuella ledningen, även om mina två största konkurrenter närmat sig. Särskilt Cimmie gjorde en finfin insats som på sitt första riktiga lopp på flera år presterade tiden 2:26.0
Lördagkvällen medförde simhinderbana. Platsen var Orebadet i Sjöbo och vädret var helt gyldene. Det kändes bra på insimningen även om knäna protesterade efter hinderbanan. Jag nötte under FMM in en ny teknik på bordet, en teknik som på sikt kommer bli snabbare än den jag haft innan. På FMM kände jag också att jag nått till en platå i min simning varför jag, något chansaktigt, valde att köra den nya tekniken. Chansningen gick hem, ty trots en liten miss i inledningen av loppet simmade jag på en för mig bra tid: 29,7 sekunder. (Film kommer längre fram).
Efter simningen ledde jag med 5,5 respektive 6,5 poäng. Det är skitlite. Det är lika många sekunder på 8 kilometers löpning, alltså i stort sett ingenting. Och med stor respekt för mina två närmsta konkurrenters förmåga till att springa fort så visste vi alla att det var på handgranatskastningen det skulle avgöras. Vi körde förbi denna plats både på vägen till och från simningen och jag och Cimmie som är mycket goda vänner trots att vi är konkurrenter var helt överens om att det precis som 2012 och 2013 skulle komma att avgöras på denna nervpåfrestande gren.
Nattsömnen var god och jag vaknade på söndagen med en sliten men bra känsla i kroppen. Inkastningen kändes sådär, vilket dock inte behöver betyda nåt, och strax var det dags för tävling. Förra året på SM drog jag längsta strået genom att kasta 15 av 16 granater i innersta ringen och sen kasta 49 meter i längd. Mer om denna uträkning en annan gång. Precis som förra året hände det nåt när jag gick in i båset. SM är för mig den viktigaste tävlingen, ty denna har jag chans att vinna, till skillnad från ett VM. Jag SKÄRPER MIG (med stora bokstäver). De 11 första granaterna nådde exakt sitt mål av de fem sista nådde två den innersta ringen. Jag kastade således 13/16 granater i innersta ringen, de tre andra i yttersta ringen. Inga helbom. Längden blev 52 meter (fullt godkänt) och jag uppnådde min näst bästa serie karriären. Bra Danne. Mina två främsta konkurrenters resultat ska jag inte göra nåt större utlägg om men uppenbarligen var de mer tagna av stundens allvar och en stor sanning i idrotten är att "andras misslyckande är min framgång".
Plötsligt var försprånget uppe i nästan två minuter, och det har nog aldrig någon femkampare sprungit in på mig ens på VM.
I 30 grader var det sedan dags för 8 kilometer löpning på en ganska elak bana. Jag hade strategin klar för mig: Öppna hårt (för att de andra inte ska känna att de tar in) men bränn dig inte. Jag presterade på min i dagsläget maximala förmåga och sprang på ungefär 28:59. Cimmie sprang på 28:05 ungefär, Konstantin tappade efter ett par varv och således var SM-guldet i hamn.
Mycket känslor såklart, även för en sån som mig, och detta är det skönaste guldet hittills. Både för att jag slitit nåt fruktansvärt under uppbyggnadssäsongen och för att det varit så knackigt under tävlingssäsongen hittills. Dessutom är (snart) ett par av de andra femkamparna kända från TV och jag tävlade för min hemmapublik på mina hemmabanor. Detta medför både press men också motivation och vilja.
Värt att nämna är att min brorsdotter, Saga, lyckades knipa segern i flickor 11 (Hon är själv 10). Vi har tränat en del hinderbana och löpning tillsammans och jag blir oerhört stolt över henne när hon disponerar loppen som hon gör. Hinderbanan genomfördes på 3:10 (personligt rekord med ungefär en minut) och 2 kilometer löpning genomfördes på 10:01 (!). Att springa 2 kilometer på denna tid rekommenderar jag alla att försöka med. Det är inte helt enkelt=)
Bilder kommer nedan. Resultat finns på http://iof2.idrottonline.se/SvenskaMangkampsforbundet/Arbetsrum/Militarfemkamp och lite mer bilder kommer så fort det blir tillgängligt.
Heja Skåne!
I helgen avgjordes SM. Detta trodde jag definitivt inte att jag skulle vinna. Jag har tränat riktigt bra i vinter men mina riktigt dåliga knä har stoppat mig för att köra de högkvalitativa pass som man behöver för att toppa formen. Således gick jag in med inställningen att jag skulle klara en tredje plats. Detta särskilt eftersom jag fick stryk i Försvarsmaktsmästerskapet (FMM) i militär femkamp för tre veckor, något som gav ett lite sargat självförtroende men också ett jävlaranamma att ge järnet under SM-helgen på mitt hemförband: Södra skånska regementet.
Vi började med skyttet. På sköt jag 95 + 96 vilket är riktigt bra. Träningen har dessutom gått riktigt bra sedan dess så jag hade stora förväntningar på denna gren. Jag var oerhört nervös och för första gången på länge fick jag påtagliga pulsgenomslag från hjärta via arm och vapenrem till vapen. Inte bra. Jag fick slita med all min rutin för att tvinga in mina skott mot 10:an och det blev ganska bra: 96 på precisionsskyttet vilket jag var nöjd med. Sedan var det dags för det lite mer lotteribetonade snabbskyttet (10 skott på 1 minut jmf med precision: 10 skott på 10 minuter). Serien kändes halvtaskig och när vi lyfte på locket till monitorn vart jag besviken: 87 poäng. Detta gav mig en totalsumma på 183 poäng och jag såg nu orosmolnen vid horisonten som medförde ett medaljregn utan en guldmedalj. Mina två huvudkonkurrenter sköt dock inte "sina livs serier" de heller.
Nåja, då får man springa snabbare på hinderbanan. Problemet är att jag inte kan träna på hinderbanan p.g.a. mina knä. Det medför för mycket smärta, en smärta jag måste spara till andra pass och tävlingar. Under uppvärmningen var jag inte lika nervös som jag brukar, jag kan inte ge mer än järnet och det är mina hemmabana. Jag hade ett rent överjävligt publikstöd med halva släkten, kollegor och träningskamrater på plats. Motståndet hette Fredrik och är från Danmark. Vi har tidigare presterat jämnt på hinderbana så jag visste det skulle bli tufft. På första raksträckan har jag en mycket väl inarbetad stegrutin så precis som väntat låg jag först in i första kurvan. Detta var för mig en ytterkurva så Fredrik kom nästan helt ikapp men hela kommande raksträcka höll jag en halv sekunds avstånd. Sen var det min tur att ha innerkurva precis innan vi sprang förbi publiken. Jag känner stödet när jag springer förbi, jag är grymt tacksam för detta, och fast mjölksyran står mig upp i öronen håller jag bra driv i steget och lyckas komma i mål på tiden 2:37,8 vilket är det snabbaste jag gjord på denna bana. Riktigt nöjd. Stort tack till min storasyster som har en röstkapacitet över det vanliga vilket medför att man nästan flyger fram. Film förbi publiken kommer nedan:
Lördagkvällen medförde simhinderbana. Platsen var Orebadet i Sjöbo och vädret var helt gyldene. Det kändes bra på insimningen även om knäna protesterade efter hinderbanan. Jag nötte under FMM in en ny teknik på bordet, en teknik som på sikt kommer bli snabbare än den jag haft innan. På FMM kände jag också att jag nått till en platå i min simning varför jag, något chansaktigt, valde att köra den nya tekniken. Chansningen gick hem, ty trots en liten miss i inledningen av loppet simmade jag på en för mig bra tid: 29,7 sekunder. (Film kommer längre fram).
Efter simningen ledde jag med 5,5 respektive 6,5 poäng. Det är skitlite. Det är lika många sekunder på 8 kilometers löpning, alltså i stort sett ingenting. Och med stor respekt för mina två närmsta konkurrenters förmåga till att springa fort så visste vi alla att det var på handgranatskastningen det skulle avgöras. Vi körde förbi denna plats både på vägen till och från simningen och jag och Cimmie som är mycket goda vänner trots att vi är konkurrenter var helt överens om att det precis som 2012 och 2013 skulle komma att avgöras på denna nervpåfrestande gren.
Nattsömnen var god och jag vaknade på söndagen med en sliten men bra känsla i kroppen. Inkastningen kändes sådär, vilket dock inte behöver betyda nåt, och strax var det dags för tävling. Förra året på SM drog jag längsta strået genom att kasta 15 av 16 granater i innersta ringen och sen kasta 49 meter i längd. Mer om denna uträkning en annan gång. Precis som förra året hände det nåt när jag gick in i båset. SM är för mig den viktigaste tävlingen, ty denna har jag chans att vinna, till skillnad från ett VM. Jag SKÄRPER MIG (med stora bokstäver). De 11 första granaterna nådde exakt sitt mål av de fem sista nådde två den innersta ringen. Jag kastade således 13/16 granater i innersta ringen, de tre andra i yttersta ringen. Inga helbom. Längden blev 52 meter (fullt godkänt) och jag uppnådde min näst bästa serie karriären. Bra Danne. Mina två främsta konkurrenters resultat ska jag inte göra nåt större utlägg om men uppenbarligen var de mer tagna av stundens allvar och en stor sanning i idrotten är att "andras misslyckande är min framgång".
Plötsligt var försprånget uppe i nästan två minuter, och det har nog aldrig någon femkampare sprungit in på mig ens på VM.
I 30 grader var det sedan dags för 8 kilometer löpning på en ganska elak bana. Jag hade strategin klar för mig: Öppna hårt (för att de andra inte ska känna att de tar in) men bränn dig inte. Jag presterade på min i dagsläget maximala förmåga och sprang på ungefär 28:59. Cimmie sprang på 28:05 ungefär, Konstantin tappade efter ett par varv och således var SM-guldet i hamn.
Mycket känslor såklart, även för en sån som mig, och detta är det skönaste guldet hittills. Både för att jag slitit nåt fruktansvärt under uppbyggnadssäsongen och för att det varit så knackigt under tävlingssäsongen hittills. Dessutom är (snart) ett par av de andra femkamparna kända från TV och jag tävlade för min hemmapublik på mina hemmabanor. Detta medför både press men också motivation och vilja.
Värt att nämna är att min brorsdotter, Saga, lyckades knipa segern i flickor 11 (Hon är själv 10). Vi har tränat en del hinderbana och löpning tillsammans och jag blir oerhört stolt över henne när hon disponerar loppen som hon gör. Hinderbanan genomfördes på 3:10 (personligt rekord med ungefär en minut) och 2 kilometer löpning genomfördes på 10:01 (!). Att springa 2 kilometer på denna tid rekommenderar jag alla att försöka med. Det är inte helt enkelt=)
Bilder kommer nedan. Resultat finns på http://iof2.idrottonline.se/SvenskaMangkampsforbundet/Arbetsrum/Militarfemkamp och lite mer bilder kommer så fort det blir tillgängligt.
Heja Skåne!
 |
| Upploppsrakan |
 |
| Knappt svullna ådror på rakade ben |
 |
| Efter extra bra resultat brukar jag sockerchocka mig. På ALLVAR. |
 |
| Trea i internationella klassen efter Trond och Nedim från Norge respektive Danmark. |
 |
| Prispallen i flickor 11: Victoria (t.v.) och Saga. |
 |
| Prispallen i män seniorer. Konstantin Avramidis kunde tyvärr inte deltaga vid prisutdelningen. |
 |
| Fallskärmsjägaren visar sin förmåga i att bära tungt. |
 |
| Militär femkamp, en sport som prövar alla förmågor hos en människa. |
 |
| Lagsilver blev det tillsammans med Sven och Konstantin. Grattis Halmstad Garnisons IF till vinsten som ni tar med hem till ert anrika förband. Ni visade stor förbandsanda. |
 |
| SuperSaga och DunderDanne. Över min brorsdotter är farbror Daniel mycket stolt. |
2014-07-09
Race Report - Wallanderloppet
Igår var det dags för en av årets höjdpunkter, världens finaste och trevligaste löptävling: Wallanderloppet (tidigare Munkloppet). I år var det tio-års-jubileum för namnbytet.
Det var fasligt varmt under dagen och jag höll mig inomhus hemma innan jag körde vi min mors arbetsplats till Ystad. Där höll jag mig också så sval jag kunde och tog t.o.m. en kall dusch innan jag rörde mig mot starten. Vi startade inte förrän 2030 så det hade hunnit bli något svalare.
De två tidigare åren (2012 och 2013) har jag avverkat den 6km långa banan på 19:34 båda gångerna. 2013 öppnade jag första kilometern på 2:58, vilket inte var så begåvat.
I år gick jag ut ödmjukt. Jag släppte de löpare som jag visste att jag antagligen inte skulle kunne slå ändå och tog rygg första kilometern. De var god motvind här så detta draget var taktiskt riktigt. Efter nästan 1500 meter kommer banans elakaste stigning som går upp till gamla vattentornet. Lugnt och försiktigt. Efter denna stigning går det ganska starkt nedför till 2500 meter ungefär och så är vi framme vid Österportsskolan. Här sätter jag in mitt ryck drar ifrån den klunga på fem löpare som jag befunnit mig i. Jag ligger på en 6:e plats, vilket ju är min målsättning i ett Skånes Grand Prix-lopp som detta men har åtminstone 5:an en bit framför och 4:an ytterligare längre fram.
Jag tuggar på och hoppas att löparen på 5:e plats ska stumna något eftersom jag själv inte har några krafter att öka farten ytterligare. Det är ganska varmt, men inte överväldigande. Dock är det kvavt och motvinden som tidigare retades med oss blir inte till medvind eftersom vi nu rör oss i tätbebyggt område. Jag tar således bara in marginellt på de två framför mig men låter samtidigt inte de bakom knappa in. Tiden blir 20:10 (ungefär) vilket jag är medelnöjd med. Alla löpare hade sämre tider i år p.g.a. vind och värme men visst hade jag hoppats på att gå under 20. Får dock vara nöjd med insatsen och ytterligare en ynklig poäng i Skånes Grand Prix=)
Bilder finns på min instagram @dankar10
Nu väntar tio dagars träning innan SM i militär femkamp nästa helg.
Det var fasligt varmt under dagen och jag höll mig inomhus hemma innan jag körde vi min mors arbetsplats till Ystad. Där höll jag mig också så sval jag kunde och tog t.o.m. en kall dusch innan jag rörde mig mot starten. Vi startade inte förrän 2030 så det hade hunnit bli något svalare.
De två tidigare åren (2012 och 2013) har jag avverkat den 6km långa banan på 19:34 båda gångerna. 2013 öppnade jag första kilometern på 2:58, vilket inte var så begåvat.
I år gick jag ut ödmjukt. Jag släppte de löpare som jag visste att jag antagligen inte skulle kunne slå ändå och tog rygg första kilometern. De var god motvind här så detta draget var taktiskt riktigt. Efter nästan 1500 meter kommer banans elakaste stigning som går upp till gamla vattentornet. Lugnt och försiktigt. Efter denna stigning går det ganska starkt nedför till 2500 meter ungefär och så är vi framme vid Österportsskolan. Här sätter jag in mitt ryck drar ifrån den klunga på fem löpare som jag befunnit mig i. Jag ligger på en 6:e plats, vilket ju är min målsättning i ett Skånes Grand Prix-lopp som detta men har åtminstone 5:an en bit framför och 4:an ytterligare längre fram.
Jag tuggar på och hoppas att löparen på 5:e plats ska stumna något eftersom jag själv inte har några krafter att öka farten ytterligare. Det är ganska varmt, men inte överväldigande. Dock är det kvavt och motvinden som tidigare retades med oss blir inte till medvind eftersom vi nu rör oss i tätbebyggt område. Jag tar således bara in marginellt på de två framför mig men låter samtidigt inte de bakom knappa in. Tiden blir 20:10 (ungefär) vilket jag är medelnöjd med. Alla löpare hade sämre tider i år p.g.a. vind och värme men visst hade jag hoppats på att gå under 20. Får dock vara nöjd med insatsen och ytterligare en ynklig poäng i Skånes Grand Prix=)
Bilder finns på min instagram @dankar10
Nu väntar tio dagars träning innan SM i militär femkamp nästa helg.
2014-07-07
Vecka 27 - summering samt planering av vecka 28
Då vecka 26 vart ganska tuff och avslutades med en tävling så var vecka 27 ganska lugn. Det har egentligen varit fokus på de två löptävlingarna om vilka jag har skrivit Race Reports tidigare. Någon simning har det inte blivit, däremot ett par lättare gympass samt handgranatskastning.
Kommande vecka blir medeltuff. Vecka 29 har jag SM på helgen, vilket är ett av mina stora events detta år.
Det stora momentet vecka 28 är Wallanderloppet i Ystad. 6 km i denna anrika spår är att betrakta som hemmabana och jag var för två år sen 2:a och förra året 8:a. Båda åren hade jag samma tid: 19:34 så det blir inriktning detta år.
Sidanom träningen som har jag renoverat en hel del i veckan. Kommande vecka jobbar jag fredag till måndag så då blir det att känna de sista passen på SM-banorna.
20:30 (8 juli) går starten på Wallanderloppet. På flera platser i centrala Ystad kan man följa min framfart så kom och heja fram mig till en fin placering!
Kommande vecka blir medeltuff. Vecka 29 har jag SM på helgen, vilket är ett av mina stora events detta år.
Det stora momentet vecka 28 är Wallanderloppet i Ystad. 6 km i denna anrika spår är att betrakta som hemmabana och jag var för två år sen 2:a och förra året 8:a. Båda åren hade jag samma tid: 19:34 så det blir inriktning detta år.
Sidanom träningen som har jag renoverat en hel del i veckan. Kommande vecka jobbar jag fredag till måndag så då blir det att känna de sista passen på SM-banorna.
20:30 (8 juli) går starten på Wallanderloppet. På flera platser i centrala Ystad kan man följa min framfart så kom och heja fram mig till en fin placering!
2014-07-06
Race report: 800 m på Öresundsspelen
Så var det under lördagen dags för min favoritdistans: 800 meter.
Tävlingen hette Öresundsspelen och det var tuff konkurrens med delar av Götalands- och Danmarkseliten samlade. Jag kände att jag var hyfsat återhämtad efter Hörby Marknadslopp men var ändå lite tveksam då vi började springa. Det kom att kosta mig...
Start på gemensam bana, något jag hatar. Det blir faktiskt trångt att springa på en 1,2 meter bred bana i 100 meter sidan om en annan fullt vuxen människa. Jag lyckades inte ta initiativet på startskottet utan fick lägga mig bakom en löpare som senare hamnade bland de sista när vi väl gick in på gemensam bana. Detta fick följden att jag hamnade helt sist när gick in på första raksträckan, och på 800 meter kostar det att springa om. Jag bannade min egen feghet när jag väl kände att krafterna faktiskt fanns där. Men har man sprungit fegt och sen dessutom behöver springa om löpare redan på första varvet så kommer det kosta. Man måste våga gå ut riktigt hårt på 800, mjölksyran kommer ändå.
Jag sprang om ett par snubbar efter hand som loppet gick, det var lite styv blåst på sista rakan men när jag ska lägga in min spurt så blir jag trängd de sista 50 metrarna av samma löpare som jag startade sidan om. Ganska störigt, men jag har bara mig själv att skylla. Jag väger oftast 10 - 20 kilo mer än de andra löparna så det ska bara sättas till när nån kommer innanför ens sfär... Det gjorde jag inte nu utan jag var "snäll". Det ska man inte, ingen minns en fegis. Nu kostade detta mig kanske bara ett par tiondelar, men ändå...
2:01,29 blev tiden, antagligen hade jag gått under 2:01 om jag inte fegat så förbaskat mycket. Men det är försent nu. Oavsett så var det ett lärorikt lopp och en bra värdemätare. Ska strax lägga på lite mer fart i träningen, det blir bl.a. nåt pass med spikskorna, och då kommer tiderna på 800 att sänkas.
Tävlingen hette Öresundsspelen och det var tuff konkurrens med delar av Götalands- och Danmarkseliten samlade. Jag kände att jag var hyfsat återhämtad efter Hörby Marknadslopp men var ändå lite tveksam då vi började springa. Det kom att kosta mig...
Start på gemensam bana, något jag hatar. Det blir faktiskt trångt att springa på en 1,2 meter bred bana i 100 meter sidan om en annan fullt vuxen människa. Jag lyckades inte ta initiativet på startskottet utan fick lägga mig bakom en löpare som senare hamnade bland de sista när vi väl gick in på gemensam bana. Detta fick följden att jag hamnade helt sist när gick in på första raksträckan, och på 800 meter kostar det att springa om. Jag bannade min egen feghet när jag väl kände att krafterna faktiskt fanns där. Men har man sprungit fegt och sen dessutom behöver springa om löpare redan på första varvet så kommer det kosta. Man måste våga gå ut riktigt hårt på 800, mjölksyran kommer ändå.
Jag sprang om ett par snubbar efter hand som loppet gick, det var lite styv blåst på sista rakan men när jag ska lägga in min spurt så blir jag trängd de sista 50 metrarna av samma löpare som jag startade sidan om. Ganska störigt, men jag har bara mig själv att skylla. Jag väger oftast 10 - 20 kilo mer än de andra löparna så det ska bara sättas till när nån kommer innanför ens sfär... Det gjorde jag inte nu utan jag var "snäll". Det ska man inte, ingen minns en fegis. Nu kostade detta mig kanske bara ett par tiondelar, men ändå...
2:01,29 blev tiden, antagligen hade jag gått under 2:01 om jag inte fegat så förbaskat mycket. Men det är försent nu. Oavsett så var det ett lärorikt lopp och en bra värdemätare. Ska strax lägga på lite mer fart i träningen, det blir bl.a. nåt pass med spikskorna, och då kommer tiderna på 800 att sänkas.
2014-07-03
Race report: Hörby Marknadslopp 12,6 km
I sommar genomför jag en liten satsning på Skånes Grand Prix, en tävling i något längre löptävlingar som består av 8 deltävlingar där man måste genomföra 5 st för att kunna placera sig.
Jag har tidigare deltagit i Springtime och Änglamilen, två tävlingar som var för sig omfattar 10 kilometer.
Igår var det dags för Hörby Marknadslopp. 12,6 kilometer mätte distansen, något som är alldeles för långt för mig som helst inte springer längre än 5 kilometer, definitivt inte längre än 8 kilometer (femkampsdistansens) och bara i absoluta nödfall 10 kilometer. Men jag måste klara av mina fem deltävlingar så lite halvrisig efter helgens FMM ställde jag upp på startlinjen i Hörby, väl medveten om att jag skulle få det riktigt tufft på denna distans, särskilt eftersom flera bra namn dök upp och efteranmälde sig. Det enda positiva var att mina ny landsvägsracers hade anlänt med posten dagen innan.
Jag var lite halvseg på uppvärmningen och ställde in mig på att genomföra med hedern i behåll. Min nemesis, BG Nilensjö, som under de två tidigare loppen i GP varit placering framför mig, hade sprungit halvmaraton på lördagen. Således var han lite sliten och vis av erfarenheten lade jag mig i rygg på honom direkt från början. Det höll i sex kilometer, sen var jag tvungen att släppa samtidigt som en annan löpare sprang förbi. Redan från början hade jag släppt en grupp på 6 löpare som är tydligt över min nivå.
Vid 7-8 kilometer var jag ganska risig och vid 9-10 kilometer var jag nästan färdig. Jag slog av lite på takten och kände samtidigt ytterligare löpare knappa in på mig och min nionde plats. "Skit" tänkte jag, det blir inget bra. Jag hade dock hållit ganska bra kilometertempo på 3:40 vilket får betraktas som bra på den krävande banan.
Men... Med två kilometer kvar av banan vet jag sedan tidigare att det är lättlöpt. Man passerar en bostad och ger sig sen ut på asfalt och springer genom Hörby i nerförsbacke ända ner till målet.
Jag plockade nu en av löparna och strax därefter en till som hade släppt ifrån den snabba gruppen som jag släppt i början av loppen. Sjunde plats och den enda som separerade mig från 6:e plats och en poäng i GP var denna BG. Vid 12,0 km hade jag 20 dubbelsteg (c:a 14-15 sekunder) fram och tänkte att det var kört.
Men... Så kom upploppet. Medelbrant nedför i 400 meter och en poäng i Skånes Grand Prix om jag plockar min nemesis. Jag tömde mig fullständigt och lyckades med 50 meter kvar äntligen passera min motståndare som dittills legat framför mig i 12550 meter. Jag tackar hinderbanan i femkampen för att alltid ha krafter kvar.
Det har varit mycket blandat denna säsong. Jag vill inte skylla på skador men mina knän är inte alltid jättesköna att använda. Till viss del är det otur i genlotteriet, men antagligen hade det inte varit på detta vis om jag inte tränat som jag gjort. Har fått tid hos ortoped för ett smärre ingrepp men det ligger långt fram. Inget blir bättre för att jag vilar så det är till att bita ihop.
Jag hade dock inga begränsande smärtor under gårdagen och är riktigt nöjd med att kunna prestera så pass bra på en för mig mycket lång distans och en krävande bana.
På lördag väntar favoritdistansen, 800 meter, i Helsingborg. Kom och heja! 1650 springer jag.
Därefter är det favorittävlingen på hemmaplan, Wallanderloppet, i Ystad på tisdag. Sex kilometer i Wallanders spår. Kom och heja!
Resultat återfinns på: http://marknadsloppet.nu/wp-content/uploads/2014/07/2014.pdf
En kul bild, som man kanske inte ska begrunda för länge om man vill ha tilltro till sin egen mänskliga förmåga:
Jag har tidigare deltagit i Springtime och Änglamilen, två tävlingar som var för sig omfattar 10 kilometer.
Igår var det dags för Hörby Marknadslopp. 12,6 kilometer mätte distansen, något som är alldeles för långt för mig som helst inte springer längre än 5 kilometer, definitivt inte längre än 8 kilometer (femkampsdistansens) och bara i absoluta nödfall 10 kilometer. Men jag måste klara av mina fem deltävlingar så lite halvrisig efter helgens FMM ställde jag upp på startlinjen i Hörby, väl medveten om att jag skulle få det riktigt tufft på denna distans, särskilt eftersom flera bra namn dök upp och efteranmälde sig. Det enda positiva var att mina ny landsvägsracers hade anlänt med posten dagen innan.
Jag var lite halvseg på uppvärmningen och ställde in mig på att genomföra med hedern i behåll. Min nemesis, BG Nilensjö, som under de två tidigare loppen i GP varit placering framför mig, hade sprungit halvmaraton på lördagen. Således var han lite sliten och vis av erfarenheten lade jag mig i rygg på honom direkt från början. Det höll i sex kilometer, sen var jag tvungen att släppa samtidigt som en annan löpare sprang förbi. Redan från början hade jag släppt en grupp på 6 löpare som är tydligt över min nivå.
Vid 7-8 kilometer var jag ganska risig och vid 9-10 kilometer var jag nästan färdig. Jag slog av lite på takten och kände samtidigt ytterligare löpare knappa in på mig och min nionde plats. "Skit" tänkte jag, det blir inget bra. Jag hade dock hållit ganska bra kilometertempo på 3:40 vilket får betraktas som bra på den krävande banan.
Men... Med två kilometer kvar av banan vet jag sedan tidigare att det är lättlöpt. Man passerar en bostad och ger sig sen ut på asfalt och springer genom Hörby i nerförsbacke ända ner till målet.
Jag plockade nu en av löparna och strax därefter en till som hade släppt ifrån den snabba gruppen som jag släppt i början av loppen. Sjunde plats och den enda som separerade mig från 6:e plats och en poäng i GP var denna BG. Vid 12,0 km hade jag 20 dubbelsteg (c:a 14-15 sekunder) fram och tänkte att det var kört.
Men... Så kom upploppet. Medelbrant nedför i 400 meter och en poäng i Skånes Grand Prix om jag plockar min nemesis. Jag tömde mig fullständigt och lyckades med 50 meter kvar äntligen passera min motståndare som dittills legat framför mig i 12550 meter. Jag tackar hinderbanan i femkampen för att alltid ha krafter kvar.
Det har varit mycket blandat denna säsong. Jag vill inte skylla på skador men mina knän är inte alltid jättesköna att använda. Till viss del är det otur i genlotteriet, men antagligen hade det inte varit på detta vis om jag inte tränat som jag gjort. Har fått tid hos ortoped för ett smärre ingrepp men det ligger långt fram. Inget blir bättre för att jag vilar så det är till att bita ihop.
Jag hade dock inga begränsande smärtor under gårdagen och är riktigt nöjd med att kunna prestera så pass bra på en för mig mycket lång distans och en krävande bana.
På lördag väntar favoritdistansen, 800 meter, i Helsingborg. Kom och heja! 1650 springer jag.
Därefter är det favorittävlingen på hemmaplan, Wallanderloppet, i Ystad på tisdag. Sex kilometer i Wallanders spår. Kom och heja!
Resultat återfinns på: http://marknadsloppet.nu/wp-content/uploads/2014/07/2014.pdf
En kul bild, som man kanske inte ska begrunda för länge om man vill ha tilltro till sin egen mänskliga förmåga:
2014-07-02
Utbildning 13 - KAFFE!!!
Jag har nämnt det i tidigare inlägg, detta med kaffe.
Kaffe är livets dryck, det har oerhört många positiva effekter på kroppen och sinnet och de enda kända biverkningarna är att man kan få missfärgade tänder eller bli lite orolig i magen. Detta är förutsatt att man inte dricker flera flera liter (!) varje dag.
En som fattat detta med kaffe är Tobbe från "En annan del av Köping". På youtube hittar ni ett klipp med en av Sveriges charmigaste karaktärer: http://www.youtube.com/watch?v=IuKw2jJbSsk . Ungefär 1:40 in i klippet kommer det lite "Kaffe-tema".
Nu har det visat sig att svart kaffe dödar tandtroll, jag bifogar ett foto jag tagit med min mobil från text-tv:
Så drick kaffe om ni vill ha starka tänder samt i övrigt också prestera på topp. Det är så mycket billigare än att köpa Celsius, Red Bull och andra energidrycker som dessutom innehåller mängder med sötningsmedel och annat gift. Drick aldrig energidryck.
Kaffe är livets dryck, det har oerhört många positiva effekter på kroppen och sinnet och de enda kända biverkningarna är att man kan få missfärgade tänder eller bli lite orolig i magen. Detta är förutsatt att man inte dricker flera flera liter (!) varje dag.
En som fattat detta med kaffe är Tobbe från "En annan del av Köping". På youtube hittar ni ett klipp med en av Sveriges charmigaste karaktärer: http://www.youtube.com/watch?v=IuKw2jJbSsk . Ungefär 1:40 in i klippet kommer det lite "Kaffe-tema".
Nu har det visat sig att svart kaffe dödar tandtroll, jag bifogar ett foto jag tagit med min mobil från text-tv:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)