Så var det dags.
Efter ett halvtaskigt 800-meterslopp förra veckan och med en något halvsargad kropp vaknade jag i morse med huvudvärk. Brukar lösa sig med kaffe och vatten. Gjorde inte det. "Perfekt", huvudvärk i 7,5 varv på Sveriges äldsta idrottsplats i Lund.
Så kom uppvärmningen och huvudvärken började lätta. Sedan stod jag på startlinjen och adrenalin måtte vara den starkaste medicin för alla krämpor var som borta. Inte ett spår av huvudvärk eller ont i knä.
Det var i stort sett vindstilla och solen var i moln vilket innebar lagom varmt. Jag fick en bra rygg att gå på och mina tider på 76 sekunder per varv understegs med marginal varje gång. Jag hade bara ett varv på denna tid och sen var det mellan 2 och 3 sekunder snabbare. Jag höll ryggen så länge jag kunde för att sedan få god mjölksyra sista kilometern. Kilometertiderna blev 3:04, 3:04 och 3:08. Jag kände ändå att loppet var väldisponerat och det vart också personligt rekord med hela 17 sekunder. Det nya personliga rekordet lyder 9:16. Sjukt nöjd.
Uppbyggnadssäsongen har varit tuff, kanske lite för tuff. Men en sådan glädje som man känner när man "putsar" sin bästa tid gör det värt vartenda steg. Jag blev fyra i loppet men eftersom de två närmast framför mig var utomsocknes ifrån så kom jag tvåa i Skåne, min bästa placering på denna distans.
Bifogar ett par bilder. En på en glad mig själv och en på veckoslutets inneboende.
På lördag är det 10 kilometer i Ängelholm. Hoppas jag är återhämtad, för det kommer bli jakt på nytt personligt rekord även här.
I dunderform
2014-05-29
Vecka 21 - summering samt planering av vecka 22
Tjo.
Här kommer en något försenad uppdatering men bättre sent än aldrig.
Förra vecka var jag fortfarande lite sliten efter den galna vecka 19. Dessutom var vi ute på övning måndag till fredag (under dagtid) då vi stod i en stridsfordon 90 dagarna i ända. Där finns ingen AC i en sån rackare och tillsammans med värme och all utrustning svettades man våldsamt. Dessutom var en del av tjänsten stående i stridsluckorna varför man allt blev lite trött i benen av att skumpa omkring.
Vi genomförde några stridsuppgifter vilket definitivt medför fysisk påfrestning på många vis så nog fick jag min träning.
På onsdagen var det sedan tävling. Skånska mästerskapen på 800 m stod på schemat och i ett blåsigt Malmö på Heleneholms IP sprang jag runt på 2:02,9. Det finns en klar förbättringspotential med tanke på att jag i vintras gjorde 1:59 inomhus men den kluriga vinden, en halvtaskig teknik samt veckans krig hade nog gjort sitt.
På helgen genomförde jag årets första femkampstävling. Det enda jag egentligen var nöjd med var skyttet vilket var riktigt bra. Jag höll igen lite på hinderbanan p.g.a. mina knä. Simhinderbanan var helt okej, handgranatskastning borde varit bättre och löpningen var disaster. Jag kunde helt enkelt inte springa snabbare eftersom jag hade lite ont i mina knä. Jag klarade åtminstone VM-kvalgränsen. Resultaten publiceras inom kort på den militära femkampens hemsida.
Vecka 22 medför lite varierad träning med tävling på torsdag och lördag. Återkommer såklart med resultat.
Här kommer en något försenad uppdatering men bättre sent än aldrig.
Förra vecka var jag fortfarande lite sliten efter den galna vecka 19. Dessutom var vi ute på övning måndag till fredag (under dagtid) då vi stod i en stridsfordon 90 dagarna i ända. Där finns ingen AC i en sån rackare och tillsammans med värme och all utrustning svettades man våldsamt. Dessutom var en del av tjänsten stående i stridsluckorna varför man allt blev lite trött i benen av att skumpa omkring.
Vi genomförde några stridsuppgifter vilket definitivt medför fysisk påfrestning på många vis så nog fick jag min träning.
På onsdagen var det sedan tävling. Skånska mästerskapen på 800 m stod på schemat och i ett blåsigt Malmö på Heleneholms IP sprang jag runt på 2:02,9. Det finns en klar förbättringspotential med tanke på att jag i vintras gjorde 1:59 inomhus men den kluriga vinden, en halvtaskig teknik samt veckans krig hade nog gjort sitt.
På helgen genomförde jag årets första femkampstävling. Det enda jag egentligen var nöjd med var skyttet vilket var riktigt bra. Jag höll igen lite på hinderbanan p.g.a. mina knä. Simhinderbanan var helt okej, handgranatskastning borde varit bättre och löpningen var disaster. Jag kunde helt enkelt inte springa snabbare eftersom jag hade lite ont i mina knä. Jag klarade åtminstone VM-kvalgränsen. Resultaten publiceras inom kort på den militära femkampens hemsida.
Vecka 22 medför lite varierad träning med tävling på torsdag och lördag. Återkommer såklart med resultat.
2014-05-19
Vecka 20 - summering samt planering av vecka 21
Förra veckan satte sina spår. Den gångna veckan har jag varit extremt sliten och således vilat i stora drag. Ett simpass och ett hinderbanepass är det enda som har genomförts i träningsväg.
Dock genomförde jag regementsmästerskap i orientering som gick riktigt bra. Jag kom in som tredje man efter två grabbar som är tävlingsorienterare. På den ungefär 5 kilometer långa banan var jag klart distansierad (5 minuter ungefär) efter Marcus och Patrik men jag var också ungefär 5 minuter före fjärde man. Således fick jag lön för mödan jag lade ner under orienteringslägret jag genomförde för ett par veckor sen. Nu siktar jag mot Försvarsmaktsmästerskapet i orientering som går i augusti i Luleå.
Dock genomförde jag regementsmästerskap i orientering som gick riktigt bra. Jag kom in som tredje man efter två grabbar som är tävlingsorienterare. På den ungefär 5 kilometer långa banan var jag klart distansierad (5 minuter ungefär) efter Marcus och Patrik men jag var också ungefär 5 minuter före fjärde man. Således fick jag lön för mödan jag lade ner under orienteringslägret jag genomförde för ett par veckor sen. Nu siktar jag mot Försvarsmaktsmästerskapet i orientering som går i augusti i Luleå.
2014-05-12
Konsten att hålla ihop under de tuffa veckorna.
Att hålla sig skadefri är en framgångsfaktor för att utvecklas inom sin idrott. Så är det.
Lite krämpor här och var har nog alla idrottare, men det har antagligen alla icke-idrottare med. För varje person handlar det om att det ska vara hanterbart och en elitidrottare (därmed inte sagt att jag påstår mig vara det, bara att jag försöker=)) ligger ofta på gränsen av vad kroppen klarar av.
Själv har jag aldrig varit allvarligt skadad, peppar peppar, utan alltid kunnat genomföra hela tävlingssäsonger om än med lite modifieringar ibland. För mig som inte kan försörja sig på idrott är det aldrig värt att träna så hårt att jag skadar mig för lång tid framöver. Givetvis är det så att oturen kan vara framme med fall och dylikt eller annat som man inte kan förutse.
Förutom en noggrant planerad och genomförd uppbyggnadssäsong är det såklart viktigt med uppvärmning, nedjogging, till viss del stretching samt rehabträning o.s.v. Såklart måste man också stegra sin träning på ett vettigt vis samtidigt som man ser till att äta och vila ordentligt. Detta har jag hittat metoder för att göra och om inte annat så är det bara att läsa på och planera.
Det finns dock en sak som under de senaste säsongerna blivet mer och mer väsentligt i mitt liv efterhand som jag ökat träningsmängden. Detta är en fysisk sak och den heter Kinesologisk tejp.
Efter den gångna veckan som varit extremt tung med 60 km löpning, huvuddelen av sträckan med kvalité, så har jag såklart lite känningar i benen i allmänhet och vaderna i synnerhet. Men jag vet med säkerhet att jag inte kunnat gå nerför trappor eller sätta mig och skita utan att få ont i knäna om jag inte tejpat mig. Jag hade dessutom behövt vila i uppemot en vecka för att få benhinnorna att läka utan tejpen. Jag rekommenderar alla som inte tidigare prövat att göra så, åtminstone om man upplever att man ibland har besvär. Annars är det ju onödigt=P
Som jag dock antytt tidigare så kan inte tejpen ersätta en väl genomförd uppbyggnadssäsongen och en klok stegring men den kan vara ett verktyg att nå ytterligare lite längre...
Lite krämpor här och var har nog alla idrottare, men det har antagligen alla icke-idrottare med. För varje person handlar det om att det ska vara hanterbart och en elitidrottare (därmed inte sagt att jag påstår mig vara det, bara att jag försöker=)) ligger ofta på gränsen av vad kroppen klarar av.
Själv har jag aldrig varit allvarligt skadad, peppar peppar, utan alltid kunnat genomföra hela tävlingssäsonger om än med lite modifieringar ibland. För mig som inte kan försörja sig på idrott är det aldrig värt att träna så hårt att jag skadar mig för lång tid framöver. Givetvis är det så att oturen kan vara framme med fall och dylikt eller annat som man inte kan förutse.
Förutom en noggrant planerad och genomförd uppbyggnadssäsong är det såklart viktigt med uppvärmning, nedjogging, till viss del stretching samt rehabträning o.s.v. Såklart måste man också stegra sin träning på ett vettigt vis samtidigt som man ser till att äta och vila ordentligt. Detta har jag hittat metoder för att göra och om inte annat så är det bara att läsa på och planera.
Det finns dock en sak som under de senaste säsongerna blivet mer och mer väsentligt i mitt liv efterhand som jag ökat träningsmängden. Detta är en fysisk sak och den heter Kinesologisk tejp.
Inför de riktigt tuffa veckorna då man är rädd att det ska kännas lite för mycket i (för min del) benhinnor eller patella-senan under knät kan man lägga på en förebyggande tejpning. Fina instruktionsvideor finns på youtube och en rulle håller länge, givetvis beroende på hur mycket man tejpar men jag som ändå tejpar mer än de flesta har en rulle i minst ett par månader. Det blir en billig kostnad jämfört med att gå till sjukgymnasten i parti och minut. Ser man till att vara torr om huden och applicera på ett riktigt vis kan en enskild tejpning sitta på och ge effekt i en vecka utan problem. Simning och dylika sporter kan påverka, men inte nödvändigtvis. Tejpen ni ser nedan brukar jag kunna ha på i minst en vecka innan den ramlar av. Då rakar jag inte ens benen och när tejpen väl dras av går det faktiskt inte så ont som man kan tro=)
Jag vet att ni vet att jag är sponsrad av bodytech och deras kinesiologiska tejp men i denna blogg skulle jag aldrig få för mig att skriva om något som jag själv inte tycker funkar och att som officer klä sig i babyblå färger för att det är tufft är inget som kan anses tillrådigt.Efter den gångna veckan som varit extremt tung med 60 km löpning, huvuddelen av sträckan med kvalité, så har jag såklart lite känningar i benen i allmänhet och vaderna i synnerhet. Men jag vet med säkerhet att jag inte kunnat gå nerför trappor eller sätta mig och skita utan att få ont i knäna om jag inte tejpat mig. Jag hade dessutom behövt vila i uppemot en vecka för att få benhinnorna att läka utan tejpen. Jag rekommenderar alla som inte tidigare prövat att göra så, åtminstone om man upplever att man ibland har besvär. Annars är det ju onödigt=P
Som jag dock antytt tidigare så kan inte tejpen ersätta en väl genomförd uppbyggnadssäsongen och en klok stegring men den kan vara ett verktyg att nå ytterligare lite längre...
Vecka 19 - summering samt planering av vecka 20
Jag skulle nästan vilja kalla vecka 19 för Hell Week, ty efterhand som möjligheterna dök upp för mig så haglade också anmälningarna in.
Måndag till tisdag genomfördes orienteringsläger i Eksjö med 4 race under tre dagar. Alla mellan 5 och 6 kilometer. Även om tempot ibland är lågt när man står och försöker hitta var man är och vart man ska så går det ibland också hiskeligt fort när man har en stig att följa till nästa uppfång. Det är fruktansvärt bra naturliga intervaller och dessutom bra träning för leder och ligament att sprätta runt ute i terrängen. I Småland tenderar marken också att vara stenbunden, varför man får se upp lite extra.
Torsdag till fredag genomfördes Halmstads Garnisonsmästerskap i militär femkamp. Då det i huvudsak var lokala förmågor med blev det en ganska väntad förstaplats i den öppna klassen, ty jag tjänstgör ju egentligen inte i Halmstad. Även om vissa banor hade mer att önska så var det ett ypperligt träningstillfälle och en väldigt gemytlig och familjär stämning. Högsta betyg!
Mer info om tävlingen finns på: http://iof2.idrottonline.se/SvenskaMangkampsforbundet/Arbetsrum/Militarfemkamp/Nyheter/
På lördagen var det sen dags för lite upprättelse efter min kollaps på DM 10km löpning för ett par helger sen. Platsen var Helsingborg och sträckan var återigen 10km på en tävling benämnd Springtime med strax över 4000 löpare. Jag startade detta loppet lite mer ödmjukt, men så var jag också helt färdig efter veckan som gått. Uppvärmningen kändes bra och så länge det var flackt hängde jag med täten. Två löpare stack tidigt men utöver dessa hade jag tätkänning ända fram till strax efter 5 kilometer. Här låg jag i klunga med löpare från plats 3-8 med då det plötsligt dök upp en tämligen brant och lång backe jag kände syran komma smygande med följden att jag fick slå av på tempot. Efter detta släppte jag efterhand täten och låg bara och bevakade min 8:e plats som det till sist blev med tiden 35:12. Jag är mycket nöjd med denna insats eftersom veckan innan varit enormt tuff med i huvudsak kvalitetspass måndag, onsdag, torsdag och fredag. Fick inga känningar alls av kramp eller annat utan det var helt enkelt mjölksyran som kom och därmed krafterna som inte fanns. Dessutom var loppet väldisponerad från min sida så detta bådar gott inför framtiden.
På söndagen joggade jag ur lite i samband med att jag var instruktör på stridshinderbanan och sen vart det kastning följt av styrka och rehab på det lokala gymmet framåt kvällen.
Innevarande vecka så har jag idag vilodag DELUXE. Målet är att stegräknaren inte ska få ihop mer än 1000 steg och det enda jag gör är att sitta vid datorn, plugga och glo på TV. Det var längesen sist. Egentligen behöver jag städa, men det har jag ju skjutit framför mig så många gånger förr=)
Annars blir det lugnt i resten av veckan med, något intervallpass på hinderbanan, en orienteringstävling om jag hinner samt lite handgranatskastning och skytte med Sven Legend. Veckan efter denna är nämligen RACE DAY 800m samt årets första riktiga femkampstävling.
Ett lite axplock av bilder från veckan som gått:
Måndag till tisdag genomfördes orienteringsläger i Eksjö med 4 race under tre dagar. Alla mellan 5 och 6 kilometer. Även om tempot ibland är lågt när man står och försöker hitta var man är och vart man ska så går det ibland också hiskeligt fort när man har en stig att följa till nästa uppfång. Det är fruktansvärt bra naturliga intervaller och dessutom bra träning för leder och ligament att sprätta runt ute i terrängen. I Småland tenderar marken också att vara stenbunden, varför man får se upp lite extra.
Torsdag till fredag genomfördes Halmstads Garnisonsmästerskap i militär femkamp. Då det i huvudsak var lokala förmågor med blev det en ganska väntad förstaplats i den öppna klassen, ty jag tjänstgör ju egentligen inte i Halmstad. Även om vissa banor hade mer att önska så var det ett ypperligt träningstillfälle och en väldigt gemytlig och familjär stämning. Högsta betyg!
Mer info om tävlingen finns på: http://iof2.idrottonline.se/SvenskaMangkampsforbundet/Arbetsrum/Militarfemkamp/Nyheter/
På lördagen var det sen dags för lite upprättelse efter min kollaps på DM 10km löpning för ett par helger sen. Platsen var Helsingborg och sträckan var återigen 10km på en tävling benämnd Springtime med strax över 4000 löpare. Jag startade detta loppet lite mer ödmjukt, men så var jag också helt färdig efter veckan som gått. Uppvärmningen kändes bra och så länge det var flackt hängde jag med täten. Två löpare stack tidigt men utöver dessa hade jag tätkänning ända fram till strax efter 5 kilometer. Här låg jag i klunga med löpare från plats 3-8 med då det plötsligt dök upp en tämligen brant och lång backe jag kände syran komma smygande med följden att jag fick slå av på tempot. Efter detta släppte jag efterhand täten och låg bara och bevakade min 8:e plats som det till sist blev med tiden 35:12. Jag är mycket nöjd med denna insats eftersom veckan innan varit enormt tuff med i huvudsak kvalitetspass måndag, onsdag, torsdag och fredag. Fick inga känningar alls av kramp eller annat utan det var helt enkelt mjölksyran som kom och därmed krafterna som inte fanns. Dessutom var loppet väldisponerad från min sida så detta bådar gott inför framtiden.
På söndagen joggade jag ur lite i samband med att jag var instruktör på stridshinderbanan och sen vart det kastning följt av styrka och rehab på det lokala gymmet framåt kvällen.
Innevarande vecka så har jag idag vilodag DELUXE. Målet är att stegräknaren inte ska få ihop mer än 1000 steg och det enda jag gör är att sitta vid datorn, plugga och glo på TV. Det var längesen sist. Egentligen behöver jag städa, men det har jag ju skjutit framför mig så många gånger förr=)
Annars blir det lugnt i resten av veckan med, något intervallpass på hinderbanan, en orienteringstävling om jag hinner samt lite handgranatskastning och skytte med Sven Legend. Veckan efter denna är nämligen RACE DAY 800m samt årets första riktiga femkampstävling.
Ett lite axplock av bilder från veckan som gått:
2014-05-10
Smått biten
Blev som sagt så pass biten av orienteringslägret att jag beställde ny kompass och nya dojor. De har nu kommit. Tanken är att byta ut ett löppass varannan eller var tredje vecka. Omväxling är bra:)
2014-05-08
Orienteringsläger i Eksjö
Hej kära läsare.
Direkt efter mitt arbetspass slut på måndag förmiddag satte jag mig i bilen och begav mig till Den unika trästaden, Eksjö, för att deltaga vid ett breddläger i orientering. Lite extra affektionsvärde finns det till denna ord med dess regemente, Ing2, eftersom jag fullgjorde min svenska värnplikt där med inryck för över tio år sen.
Orientering är en av de mest tjänstenära idrotter som finns. Det är bra träning för kropp och hjärna samtidigt som man (åtminstone emellanåt) bjuds på storslagna naturupplevelser.
P.g.a. ett lastbilshaveri och eftervarande kö så missade jag tyvärr första träningspasset men under måndagskvällen fick jag för första gången prova på sprint-orientering vilket är en ganska kort orientering, oftast i park- och stadsmiljö med många kontroller på liten yta och ganska låga krav på att använda kompass. På de 4,8 km som min GPS visade efter passet togs det uppemot 30 kontroller och jag behövde inte titta på kompassen en enda gång. Sjukt kul.
På tisdagen var det för mig lite svårare. Även om jag inte är helt oduglig med karta och kompass så har huvuddelen av min militära karriär spenderats i fordon eller med låga krav på framryckningshastighet, åtminstone när det kommer till orienteringssammanhang. Således är det ganska ovanlig verksamhet för mig att så fort så möjligt hitta ett antal punkter mitt ute i terrängen. Min taktik har alltid varit att hålla sig så mycket som möjligt till stigar, springa som ett lokomotiv och sen göra så korta instick så möjligt i terrängen och hoppas på att kontrollen finns där. Under tisdagen tvingade jag dock mig själv att navigera med kompassriktning samt följa höjdkurvor, beståndsgränser och andra tecken på kartan som tidigare varit ganska okända för mig. Det blev mycket "sightseeing" denna dag=)
Men under onsdagen var det så dags för lite tävling. Jag valde den något kortare och lättare banan och körde på taktiken att i huvudsak hålla mig till stigar och sedan göra instick i terrängen när jag kände att jag hade koll på läget. Det gick faktiskt riktigt bra och jag lyckades komma först på min sträcka. Iakttag dock att de bättre orienterarna valde en annan, svårare bana, så vi var inte ens i samma klass.
Jag fick starkt blodad tand av denna vecka och när jag under kvällen anlände till Halmstad gick jag in på Internet och beställde en bättre kompass samt ett par nya orienteringsskor.
Så befinner jag mig nu i Halmstad för att deltaga på Garnisonsmästerskap i militär femkamp. Det är lite regnigt och halvdåligt väder och banorna är kanske inte de förnämligaste, men det blir en oerhört trevlig och gemytlig träningstävling är jag övertygad om. Tävling är bästa träningen. Jag bifogar bilder ifrån veckans orientering, senare kommer förhoppningsvis bilder ifrån femkampstävlingen.
Kör hårt.
Direkt efter mitt arbetspass slut på måndag förmiddag satte jag mig i bilen och begav mig till Den unika trästaden, Eksjö, för att deltaga vid ett breddläger i orientering. Lite extra affektionsvärde finns det till denna ord med dess regemente, Ing2, eftersom jag fullgjorde min svenska värnplikt där med inryck för över tio år sen.
Orientering är en av de mest tjänstenära idrotter som finns. Det är bra träning för kropp och hjärna samtidigt som man (åtminstone emellanåt) bjuds på storslagna naturupplevelser.
P.g.a. ett lastbilshaveri och eftervarande kö så missade jag tyvärr första träningspasset men under måndagskvällen fick jag för första gången prova på sprint-orientering vilket är en ganska kort orientering, oftast i park- och stadsmiljö med många kontroller på liten yta och ganska låga krav på att använda kompass. På de 4,8 km som min GPS visade efter passet togs det uppemot 30 kontroller och jag behövde inte titta på kompassen en enda gång. Sjukt kul.
På tisdagen var det för mig lite svårare. Även om jag inte är helt oduglig med karta och kompass så har huvuddelen av min militära karriär spenderats i fordon eller med låga krav på framryckningshastighet, åtminstone när det kommer till orienteringssammanhang. Således är det ganska ovanlig verksamhet för mig att så fort så möjligt hitta ett antal punkter mitt ute i terrängen. Min taktik har alltid varit att hålla sig så mycket som möjligt till stigar, springa som ett lokomotiv och sen göra så korta instick så möjligt i terrängen och hoppas på att kontrollen finns där. Under tisdagen tvingade jag dock mig själv att navigera med kompassriktning samt följa höjdkurvor, beståndsgränser och andra tecken på kartan som tidigare varit ganska okända för mig. Det blev mycket "sightseeing" denna dag=)
Men under onsdagen var det så dags för lite tävling. Jag valde den något kortare och lättare banan och körde på taktiken att i huvudsak hålla mig till stigar och sedan göra instick i terrängen när jag kände att jag hade koll på läget. Det gick faktiskt riktigt bra och jag lyckades komma först på min sträcka. Iakttag dock att de bättre orienterarna valde en annan, svårare bana, så vi var inte ens i samma klass.
Jag fick starkt blodad tand av denna vecka och när jag under kvällen anlände till Halmstad gick jag in på Internet och beställde en bättre kompass samt ett par nya orienteringsskor.
Så befinner jag mig nu i Halmstad för att deltaga på Garnisonsmästerskap i militär femkamp. Det är lite regnigt och halvdåligt väder och banorna är kanske inte de förnämligaste, men det blir en oerhört trevlig och gemytlig träningstävling är jag övertygad om. Tävling är bästa träningen. Jag bifogar bilder ifrån veckans orientering, senare kommer förhoppningsvis bilder ifrån femkampstävlingen.
Kör hårt.
2014-05-04
Vecka 18 - summering samt planering av vecka 19
Hej kära läsare.
Denna vecka skulle bli hyfsat lugn men eftersom jag inte riktigt fick ut vad jag ville av förra veckan så har jag ändå gasat på ganska bra.
Då jag inte simmat så mycket sista veckorna blev det simning tisdag, onsdag och torsdag. Varje simpass efterföljdes av våtvästlöpning.
Två explosivitetspass har genomförts på gymmet.
Igår var det dags för hinderbaneintervaller. Jag börjar med ett varv utan 5-metersstegen eftersom denna är defekt. Tiden blev 2,39 vilket är bra såhär års med tanke på att jag fegar lite på hundkojan och fyrametersstegen. Lite teknikförbättringar finns att genomföra så det ska nog gå att jag ner mot personligt rekord (2,31) denna sommar. De två andra varven blev 2:32 och 2:33 då jag körde endast dambana. Här vart det en förbättring med tre sekunder från förra veckan.
I tisdags var det ett hastigt uppkommet regementsmästerskap i stridshinderbana. Adam Ekstedt, en av Skånes mest lovande skidlöpare, ringde veckan innan och informerade mig om detta. Sagt och gjort så stod vi startklara 09:57 på tisdagsmorgonen och exakt 6 minuter och 45 sekunder senare var vi i mål. En segermarginal med fem sekunder. Således försvarade jag min titel. Fotografier finns på min Instagram.
Kommande veckan riskerar att bli allvarligt tuff.
Måndag - onsdag genomför jag träningsläger i orientering. På lördag blir det löptävling 10 kilometer och antagligen blir det femkampstävling torsdag - fredag. Jag vill påstå mig vara förtjänt av en vilodag efter det=)
Denna vecka skulle bli hyfsat lugn men eftersom jag inte riktigt fick ut vad jag ville av förra veckan så har jag ändå gasat på ganska bra.
Då jag inte simmat så mycket sista veckorna blev det simning tisdag, onsdag och torsdag. Varje simpass efterföljdes av våtvästlöpning.
Två explosivitetspass har genomförts på gymmet.
Igår var det dags för hinderbaneintervaller. Jag börjar med ett varv utan 5-metersstegen eftersom denna är defekt. Tiden blev 2,39 vilket är bra såhär års med tanke på att jag fegar lite på hundkojan och fyrametersstegen. Lite teknikförbättringar finns att genomföra så det ska nog gå att jag ner mot personligt rekord (2,31) denna sommar. De två andra varven blev 2:32 och 2:33 då jag körde endast dambana. Här vart det en förbättring med tre sekunder från förra veckan.
I tisdags var det ett hastigt uppkommet regementsmästerskap i stridshinderbana. Adam Ekstedt, en av Skånes mest lovande skidlöpare, ringde veckan innan och informerade mig om detta. Sagt och gjort så stod vi startklara 09:57 på tisdagsmorgonen och exakt 6 minuter och 45 sekunder senare var vi i mål. En segermarginal med fem sekunder. Således försvarade jag min titel. Fotografier finns på min Instagram.
Kommande veckan riskerar att bli allvarligt tuff.
Måndag - onsdag genomför jag träningsläger i orientering. På lördag blir det löptävling 10 kilometer och antagligen blir det femkampstävling torsdag - fredag. Jag vill påstå mig vara förtjänt av en vilodag efter det=)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)