I dunderform: Vecka 36 - Försvarsmaktsmästerskap i terränglöpning samt Tough Viking i Helsingfors

Hej.
Den gångna veckan har, precis som förra veckan, bjudit på två stycken tävlingar. De kommer senare i inlägget, först kommer enligt rutin veckan i övrigt:

Helgens bana.

Måndag: 13 kilometer distanslöpning med en tid på 58 minuter och 136 slag per minut i genomsnitt. Kuperad bana utanför regementet i Stockholm.

Tisdag: Rörlighetsträning och stretching på morgonen innan tjänsten.

Onsdag: 4 kilometer jogging följt av greppstyrka på kvällen efter tjänsten. Det blev repklättring, hålla vikt samt armgång på olika sätt.

Torsdag: RACEDAY! Dags för Försvarsmaktsmästerskap i terränglöpning i Lill-Jansskogen som ligger "bakom" Stockholms stadion. Jag har deltagit vid tre tillfällen tidigare och lyckats vinna alla dessa gånger så således var det en svit som jag ville behålla. Banan var mellan 4,5 och 4,8 mycket kuperade kilometer d.v.s. något som passar mig bra till mycket bra. Motståndet var det tuffaste som jag haft hittills i någon Försvarsmaktstävling: Kenny (min Swimrunkompis) samt Oskar Svärd (legend inom Försvaret med 3 Vasaloppssegrar).
Kroppen kändes ganska bra och jag hade tagit det ganska lugnt sedan lördagen innan då jag sprang Ystad Extreme. Jag visste att jag behövde nyttja all min fysiska kapacitet men även min rutin och erfarenhet gällande taktik.

För att det inte ska bli alltför mycket text varvar jag med lite fotonördsbilder från helgens sightseeing i Helsingfors =)

Starten gick och jag såg till att vara med allra längst fram. Efter 3-400 meter smalnade banan av i en ganska vänlig utförslöpa. Jag såg då till att sträcka ut ordentligt, både för att ingen skulle komma ikapp mig samt att jag skulle visa övriga fältet att jag är en god löpare utför. Jag kunde fortfarande höra att det var många kvar bakom mig och valde då att släppa lite på takten i kommande uppförsbacke i syfte att spana in vilka som ville visa sig så jag kunde bedöma mitt motstånd. Okänd kille springer förbi men jag märker att han behöver ta i för att komma förbi, Kenny och Oskar visar sig ännu inte men varje gång jag sneglar bakåt ser jag Kennys röda skor. Eftersom vi är goda vänner bryr jag mig egentligen inte om han kommer slå mig eller inte, han är dessutom jävligt snabb.
Loppet fortsätter, jag gasar på bra utför för att visa mig och varannan backe uppför sänker jag och varannan backe uppför visar jag mig stark, allt för att psyka mina motståndare så att de inte riktigt förstår om jag är stark eller svag.

Härliga hus i eftermiddagssolen

När det har gått drygt 3 kilometer hör jag att det är max två personer som följer efter och jag väljer nu att titta helt bakåt för att se vilka som är med. Kenny vet jag, hans röda skor är hela tiden bakom. Men så får jag se mardrömmen: Oskar Svärd.... Han är ju en oerhört god orienterare nuförtiden och jag har aldrig mött honom men hyser en oerhört stor respekt för denna legend.
Efter ytterligare 500 meter kommer det en rejäl backe: 300 meter jämn brant stigning uppför och för första gången går Oskar upp i tät. Jag är övertygad om att rycker nu kommer från honom men kämpar med näbbar och klor för att komma med. Han får en lucka på ett par meter men den tar jag ikapp kommande flack. Två hyfsade utförsbackar återstår och i varje får Oskar ett par meter. Kenny tvingas släppa, han sprang ju faktiskt ÖtillÖ på måndagen vilket är en anmärkningsvärd insats i sig och hade han inte gjort detta hade resultatet idag varit annorlunda...
Loppet avslutas med en 160 graders sväng följt av 200 meter utförslöpa. Jag är nu jämsides med Oskar och klappar på mitt bästa för att känna på honom. Tack vara femkampen och mitt intresse för 800 meter så trivs jag mycket bra utför och det glädjer mig att detta in är Oskars starka sida.
Jag lyckas vinna mitt fjärde raka FMM i terränglöpning och är vild av glädje!
Som det kan gå... Hade Kenny inte gjort ÖtillÖ alternativt loppet varit något längre eller avslutats uppför så hade jag nog fått nöja mig med en tredje plats men detta är ju också tjusningen med idrotten...
Jag tillerkänner min största tacksamhet till arrangörerna och mina motståndare för en stor kamp, jag var tvungen att ge mitt allra bästa i en form som jag aldrig tidigare har uppnått och gjorde ett av mina absolut bästa lopp någonsin både fysiskt och taktiskt.

Några bilder har, tråkigt nog, ännu inte kommit in; kameran hann helt enkelt inte med =)

Fredag: Efter tjänsten var det resa till Finland och ett varv på Tough-Viking banan som gick i Helsingfors absolut mest centrala delar. Mycket slät- och parklöpning samt ganska glest med hinder skulle gynna mig till stor del men om någon riktigt duktig löpare skulle dyka upp skulle det vara svårt för mig. Och det gjorde det....

Härlig löpning i hjärtat av Helsinkis solnedgång!

Välta däck är roligt.

A-Frame i härlig inramning!

Lördag: Efter en god natts sömn och bra uppladdning kände jag mig lite sliten på uppvärmning, mycket i vrister och rumpa efter torsdagens löptävling. Vid startskottet var som vanligt all smärta borta och redan efter 500 meter kunde jag komma loss från övriga. Då hade dock en annan kille redan fått 10-15 meters lucka och jag såg att det var ett starkt och ekonomiskt löpsteg. Under hindrena längs vägen kom jag ikapp något men varje gång vi gav oss iväg att springa utökades avståndet samtidigt som motståndet bakom tappade alltmer gentemot mig.

Hinder 3 - ICETANK

Jag kämpade mitt allra bästa, var stark i kroppen och gjorde ett mycket bra lopp. Jag satte allt mitt till att Joakim, som tydligen är i finska landslaget i terränglöpning, skulle misslyckas med "Thor Strenght" och/eller Rampen. Tydligen hade han haft vissa bekymmer, men inte tillräckligt för tappa ledningen och avståndet i mål blev till sist 45 sekunder.