Vecka 39 - Toughest Köpenhamn

Tjenare.
Igår lördag var det så dags för Toughest Köpenhamn. Innan dess följer en kort genomgång av veckans övriga dagar:

Måndag: Vila efter det styva helgen
Tisdag: Intervaller på stridshinderbanan
Onsdag: "Rep och ringar" = Klätterintervaller med inslag av rusher, armgång och spänsthopp. Vissa kanske skulle kalla detta "Crossfit".
Torsdag: Simning 1500 med fartökningar.
Fredag: Handgranatskastning.
Söndag: Simhinderbana, varierad löpning samt cykel.

Nu till Toughest. Jag hade ju en 32:a plats i bagaget när jag var hemma på ledighet under min insats i Afrika. Med tanke på vinsten helgen innan och det faktum att formen är god till mycket god var jag således övertygad om att jag skulle prestera bättre denna gång. Det gjorde jag också, men jag landade på exakt samma plats: 32:a.  Jag blev ganska överraskad när jag kom i mål men när jag tänker efter så finns det flera anledningar. Dessa blir också mina erfarenheter och är listade nedan. Ta gärna en bild på banskissen innan ni läser vidare:

1: Jag är för feg vad gäller att gasa på i början: Endast 150 meter efter start kom första hindret: ett näthinder som man ska över. Detta är en smal sak för mig eftersom vi har ett liknande hinder på jobbet men jag är rädd för att halka när jag ska hoppa upp och sen tappar jag ytterligare när jag hoppar ner. Definitivt har det med skaderisken att göra nu inför OS men lite modigare bör man vara. Annars tappar man värdefulla placeringar vilket innebär att man får trängas under kommande hinder.
2: Sandlöpning är jag dålig på. På gräs och hårda underlag springer ingen om mig medan jag plockar bra med platser. På sanden ligger jag däremot jämnt med de runt mig.
3: Våga ta Fast Lane på det man övat. Detta straffade sig särskilt vid RINGS XL där jag hade mycket enkelt att ta mig genom en av de enkla filerna. Det var till och med tråkigt. Ingen ramlade ner ifrån fast lane och efter enkel fil fick man böta med fruktansvärt ovärdig krypning. Här tappade jag lätt 10-15 platser och det stör mig mycket, särskilt eftersom jag övat en del ringar sen sist...

Nåja, jag får ändå vara nöjd, motståndet var tufft och jag ådrog mig inga skador. Det var en bra genomkörare inför OS och det jag tar med mig är att jag klarade alla hinder utom Vertical Wall där jag kom 2/3 innan jag tappade greppet på detta jävligt svåra hinder. Rampen rök i första försöket, löpningen kändes överlag bra och väggar, hönspinnar, sternum checker samt irländska och dylika hinder tar jag utan att blinka =)

Kommande sommar blir det mer satsning mot denna sortens lopp, även om jag personligen trivdes mer på Tough Viking eftersom den omfattande löpningen gynnar mig.

På onsdag bär det av mot korea och MILITARY WORLD GAMES och jag är vansinnigt laddad.

Bästa hälsningar
Dynamite-Dan=)

Vecka 38 - Vinnare av Tough Viking Malmö

Veckan rivstartade med två långa arbetsdagar vid Livgardet i Stockholm. Jag kunde dock vila med gott samvete eftersom veckan innan varit minst sagt intensiv.

Onsdagen medförde årets första riktiga träningspass på hinderbanan. Jag tog det mycket lugnt i alla nedhopp, satte pallar där det behövdes men gasade i övrigt på bra i fyra hela varv. Definitivt kändes det i knäna men jag kunde gå som en normal människa nerför en trappa kort därpå. Jag har försökt analysera i förra veckans inlägg varför jag helt plötsligt har mindre ont...

Torsdagen medförde lite snabba rusher, spänsthopp och armgång inför lördagens Tough Viking.

Fredagen kastades det bara lite handgranater.

Lördag var som rubriken kanske avslöjar RACE DAY och debut i Tough Viking. Jag sprang ju Toughest när jag var hemma på ledighet från Afrika där jag blev 32:a i ett starkt startfält. Men 32:a är ju ända en ganska blygsam placering för något som jag borde vara bra på. På Helsingborg xtreme blev jag 2:a, vilket ju var en bra placering med tanke på raketen som var framför mig.

Men så var det alltså dags för Tough Viking (TV). Jag och min gode vän och kollega, James dök upp i god tid för att reka första och sista kilometern samt känna in atmosfären, värma upp och förbereda oss. De fyra första och sista hindrena kändes bra för mig, övriga banan blev ju en liten överraskning.

Allra första hindret var amerikanska fotbollsspelare. Här tog jag det medvetet lugnt eftersom man annars riskerar att bli skadad vid sån kontakt. Två stycken sprang jag in i, men det var inga alls bekymmer. Därefter följde över/under, fallskärmsjägarnas hinder samt slackline. Redan efter slackline låg jag i tät och strax följde en lång löpsträcka, balans, däck och rep, samt därefter en ännu längre löpsträcka. De tidigare tre hindrena var för mig bekväma och löpningen var lagom kuperad för att jag skulle kunna trycka på ordentligt. Detta medförde ett ökat avstånd till den klunga på tre personer som följde närmast. Lite branta backar upp och ner, kryphinder och däckvältning ökade avståndet ytterligare och sen var det en ganska komfortabel sträcka fram till rampen som jag inte klarade helt som jag ville men ändå tog mig upp på i första försöket. I mål hade jag en och en halv minut till tvåan och ytterligare en halv minut till min stridsparskamrat James på tredje plats. Extra härlig vinst när jag får ha med mig honom på pallen, vi har offrat mycket svett och blod för rikets försvar under våra åtskilliga träningspass tillsammans!

Jag är nöjd med min insats, samtidigt som banan passade mig mycket bra. Detta gav definitivt mersmak och nästa säsong ska jag utöka mitt deltaga i TV. Redan på lördag väntar dock Toughest, där motståndet brukar vara krispigare=) Köpenhamn och amager strandvej är platsen för detta evenemang!

Framgångsfaktorer för denna vinst är följande i ordning:
1: Mycket träning i backar och på olika underlag i löpningen.
2: Armträning i rep och ringar en gång i veckan under två månaders tid.
3: Simning i öppet vatten. Även om denna inte var mer än 20-25 meter lång kändes det ändå tryggt att hoppa i med gott självförtroende!

Endast en bild har kommit upp, den ser ni ovan. Återkommer med fler lite senare och i bästa fall någon video.

Håll till godo =)

Vecka 37 - Nordiska mästerskapen i Helsingfors

Det som var förra årets största satsning, de nordiska mästerskapen (NM) på hemmaplan, hade i år fått lämna utrymme för de svenska mästerskapen i slutet av juni; men det hindrade inte mig från att gasa på lite extra i syfte att komma i så god form som möjligt när NM skulle avgöras strax utanför den finska huvudstaden Helsingfors.

Jag hade känt mig stark och fin veckorna innan även om jag inte hittat "studset" i hinderbanan. I övrigt hade jag kastat fint på träning, simmat bra främst i öppet vatten och även bitit ihop ordentligt och kört tuffa intervaller.

Tävlingen började dock på mediokraste möjligaste vis. Under träningsdagen (tisdag) hade allt känts som vanligt på skyttet; det blev i huvudsak 10:or med nån enstaka 9:a då jag slarvade med avfyrningen eller det kom en rejäl vindpust. Under tävlingsdagen var det annorlunda. Inskjutningen medförde att jag inte riktigt "kom in" i 10:a och det var ett fasligt kämpande med att skruva än höger, än vänster. Detta kämpande avspeglade sig på tävlingen där jag låg och sköt tre bra 9:or till vänster omedelbart följt av en bra 9:a till höger utan att jag egentligen kände skottena. Plötsligt damp det in nån 10:a men sen var man ute och spettade loss 9:or igen. Totalt fick jag 93 poäng på precisionsskyttet, vilket inte är jättebra ens på 300 meter utan snarare lite lusigt. Snabbskyttet blev sen riktigt dåligt där jag faktiskt inte hade en enda tia utan låg lågt med alla skott. Hela skyttemomentet medförde 178 poäng, vilket är det sämsta jag skjutit sen VM 2012 då min pipa var slutskjuten. Flera andra normalt dugliga skyttar låg på liknande resultat och endast ett fåtal låg över 190 poäng vilket får en att göra kopplingar till NM 2010 på Karlberg då tavlorna var inverterade. Nåja, det var, antagligen, lika för de flesta så det var bara att släppa. Kanske var det vindar som man inte kände av eller så hade jag helt enkelt en dålig tag. Nya tag i denna, en av mina bästa grenar, på World Games.

Hinderbanan avspeglade den insats jag gjort på denna gren under sommaren. Jag skyller som vanligt på dåliga knän som förhindrat mig att träna landningar på ett effektivt sätt. En liten tvekan på raka balansen gjorde att min tid blev ytterligare dålig jämfört med i Österrike för en dryg månad sedan och klockan stannade på 2:46,0 och bättre än så är jag väl egentligen inte värd. Efter dag ett låg jag på 20:e plats, inte jättebra...

En liten uppdatering kommer nu från #Finland Skyttet på 300 meter gick inte alls särskilt bra. De marginaler som jag haft med mig på VM, SM och EM, hade jag emot mig idag. 93+85 är långt under min nivå. Hinderbanan fanns det heller ingen kraft och inget levnadsmod i. 2:46 rultade jag runt på. Tur det är ny dag imorgon:) #MilitaryPentathlon #ObstacleCourse #Shooting #skinssverige #bodytech

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Sep 9, 2015 kl. 7:56 PDT

Under min tid i det öppna vattnet har jag försökt jobba lite med bensparkar. Mest i syfte att försöka hitta genvägar att hålla mig varm men det jag har märkt är att man tar 18 armtag på 25 meter istället för 22 - 24 armtag om man lappar på en ordentlig benspark. Detta var också mitt mål på simhinderbanan: det skulle klappas på med benspark och i övrigt bara ligga på bra timing till hindrena. Sagt och gjort; med tekniska detaljer att förbättra tog jag mig in på 28,7, min nästa bästa tid någonsin, endast överträffat av mitt lopp i Brasilien 2013 då allt klaffade hundra procent och ledde till tiden 28,3. Således var jag nöjd efter denna gren. Efter simningen klättrade jag till 18:e plats.

Äntligen en bra gren. Detta ansikte lyckades idag med sin näst bästa tid någonsin; 28,7. Tackar till del all OWS jag företagit mig och med lite dykträning så kan det gå ännu snabbare. Coolt att simma i en kärnvapensäker grotta också! Hyvää ruotsen poikka! #ObstacleSwimming #MilitaryPentathlon #Swimming

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Sep 10, 2015 kl. 12:51 PDT

Här kommer 15 sekunder av totalt 28,7 d.v.s. över 50% #Matematik

Ett filmklipp publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Sep 10, 2015 kl. 12:58 PDT

Kastningen har jag jobbat en del med den senaste månaden. Nästan två pass i veckan och ganska ambitiös rörlighetsträning har gjort mig säkrare på alla distanser. Självklart vad jag nervös när jag klev in i båset men djupt inne fanns ett självförtroende som medförde en stabil kastning med 128 poäng på precisionsdelen. Detta innebär att man kastar 14 granater i innersta ring, 2 i yttre ring och 0 helbommar. Med ett längdkast på 54,3 meter blev detta ett nytt personligt rekord i totalpoäng och en femteplats i grenen. Jag klättrade nu till 11:e plats.

↘SÅ GÖR JAG! Idag var det fan ta mig dags för personligt rekord i handgranatskastning. 128p (14 i mitten, 2 i ytterring, 0 bommar) samt 54,5 meter; mitt längsta någonsin. Detta ger 182,3 poäng totalt. Jag klättrar i och med dagen från 20:e till 11:e plats i sammandraget och imorgon ska jag springa för livet enligt #Pergite #MilitaryPentathlon #SWEAF #Grenades

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Sep 10, 2015 kl. 7:36 PDT

Löpningen har som bekant gått framåt sen jag kom hem från Afrika. Banan var utmanande med fyra varv på en emellanåt mycket kuperad 2-kilometersbana. Denna bana saknade dock skarpa kurvor och hade flera partier som man kunde sträcka ut på. Jag gick ut med målsättningen att hålla 3:25 minuter per kilometer och eventuellt kunna nå en tid ner mot 27:30 om det kändes bra. Jag märkte dock ganska tidigt att riktigt så fort skulle jag inte mäkta med och jag lade mig istället på 3:30-tempo. Förutom en liten fartminskning i slutet på 3:e varvet höll detta bra och jag kom i mål på tiden 27:54, vilket är årsbästa och medförde en 6:e plats i grenen och en klättring till 6:e plats totalt.

Sådärja! Då var en bra löpning avklarad. 8k tog 27 minuter och 54 sekunder vilket är nytt årsbästa och tar mig från 11:e till 6:e plats; en placering sämre än förra året då jag hade förberett mig hela säsongen för nordiska, på hemmaplan. Nu är det finsk bankett med Koskenkorva, nakkit och makkara :) #MilitaryPentathlon #CrossCountry #Running #Helsinki #Jääkeri #skinssverige #bodytech #kinesiologytaping

Ett foto publicerat av Daniel Karlsson (@dunderform) Sep 11, 2015 kl. 2:08 PDT

Jag är nöjd till mycket nöjd med insats överlag. De tre sista grenarna är på toppen av min kapacitet, skyttet glömmer jag och hinderbanan avspeglar min insats. Efter NM (det är ju trots allt över en vecka sen det avgjordes) har jag faktiskt orkat med ett gediget hinderbanepass samt lite spänsthopp. Knäna känns inte lika jävliga, det sjuka är att jag inte vet varför... Är det cyklingen? Kanske, man får starka lår av att ta sig fram på "Stålhingsten" av karbon. Är det Open Water-simningen? Antagligen inte, men vem vet. Kanske är det skleroseringen och den gedigna rehaben i Afrika som börjar betala av sig.

Nåja, nu är det fullt fokus mot Military World Games i Sydkorea i början av oktober med ett par stopp på vägen, mer om det i nästa inlägg=)

Håll till godo!

Vecka 36 - inget särskilt

Denna vecka har inget särskilt hänt, och jag väljer således att inte lägga ut texten.