Vecka 14 - Skånska mästerskapen 10 kilometer

Så bestämde jag mig ändå för att tävla....
Min skada som i värsta fall var en stressfraktur var/är med största sannolikhet inte detta. Efter konsultation med sjukgymnast och bläddrande i böcker kom vi fram till att jag nog hade en sena som var lite överansträngd. Senan fäster i nedre delen av vadmuskeln lite åt benets insida och går sen ner runt ankeln och fäster under foten.

Besöket hos sjukgymnasten var mycket glädjande och vi kom fram till att om jag var smärtfri i en vecka så fick jag springa igen. På onsdagen avklarades således 3 ödmjuka kilometer utan smärtor och efter tjänsten på fredagen så genomförde jag en halvtimmes löpning inklusive någon farthöjning helt utan att ha ont. Jag stod då i valet huruvida jag skulle deltaga på en av årets viktigaste begivenheter: 10 kilometer landsvägslöpning i Ystads Sandskog. Tävlingen var skånskt mästerskap. Jag kan redan nu avslöja att jag ställde upp, men först tar vi veckan i övrigt.

Måndag: Vattenfys under Manges ledning på jobbigt i en timmes tid. Jag hade lock för öronen i två dygn och det rann klorvatten ur näsan intill morgonen på dagen efter. Denna dag blev det totalt 1700 meter slätsimning samt en halvtimmes våtvästlöpning.

Tisdag: Gym av armar i form av armgång, Farmers Walk m.m.

Onsdag: 3 ilometerk jogging samt en knapp mils marschträning natten mot torsdagen.

Torsdag: 2000 meter slätsimning efter jobbet.

Fredag: 7 kilometer jogging följt av handgranatskastning och jag kastade på dagens andra serie samtliga granater i mittenring =)

Lördag: Skrivning av högskoleprov (vilket är intervallträning för hjärnan) följt av en lätt cykeltur i syfte att rekognoscera kommande dags löpning.

Söndag: RACE-DAY! Så blev det ändå så att jag sprang tävlingen som jag, intill jag blev skadad, hoppades skulle ge mig ett nytt personligt rekord på 10 kilometer slätlöpning. Jag hade ju inte kört något kvalitetspass i löpning på över två veckor så det var lite utav en chansning att ge sig på att komma under 34:00, mitt tidigare rekord.
Första kilometrarna kändes vädligt bra och jag låg på 3:15 intill 4:de kilometern då jag fick sänka tempot lite och släppa klungan som jag försökte hänga med. 5 kilometer passerades på 16:31, vilket är tangerat personligt rekord på denna distans (!). Jag började nu första att jag nog inte skulle orka och när min kramp i bröstet kom vid 6 kilometer blev det riktigt jobbigt. Denna karaktäristiska kramp betyder i mitt fall oftast bara en sak: jag har sprungit snabbare än vad jag klarar av....

Varvning efter drygt 6 kilometer.

Det blev till att bita i mitt allra bästa, samtidigt som jag blev passerad av löpare... Sista 5k gick på 17:40 och jag passerade således mållinjen 34 minuter och 11 sekunder efter att startskottet gått och mitt personliga rekord-försök misslyckades med exakt 12 sekunder. Lite snöpligt.... Men... "Hellre lyst till den sträng som brast än att aldrig spänt en båge". Med rätt uppladdning veckorna innan så är jag övertygad om att jag putsat de sista sekunderna. Oavsett vilket är jag otroligt nöjd att jag gjort min näst bästa tid någonsin på sträckan och att jag inte fick några känningar av skadan under loppets gång.

Målgång med vad som inte är årets spänstigaste steg.

Idag måndag är det givetvis lite trötta ben, de är ju inte vana att springa på asfalt varför 10k i tävlingsdojorna tar ut sin bot =)

Kommande vecka blir det att ta vid där jag slutade, löpning blir det maximalt varannan dag tills jag känner att jag är stark i kroppen igen.