Vecka 14 - Skånska mästerskapen 10 kilometer

Så bestämde jag mig ändå för att tävla....
Min skada som i värsta fall var en stressfraktur var/är med största sannolikhet inte detta. Efter konsultation med sjukgymnast och bläddrande i böcker kom vi fram till att jag nog hade en sena som var lite överansträngd. Senan fäster i nedre delen av vadmuskeln lite åt benets insida och går sen ner runt ankeln och fäster under foten.

Besöket hos sjukgymnasten var mycket glädjande och vi kom fram till att om jag var smärtfri i en vecka så fick jag springa igen. På onsdagen avklarades således 3 ödmjuka kilometer utan smärtor och efter tjänsten på fredagen så genomförde jag en halvtimmes löpning inklusive någon farthöjning helt utan att ha ont. Jag stod då i valet huruvida jag skulle deltaga på en av årets viktigaste begivenheter: 10 kilometer landsvägslöpning i Ystads Sandskog. Tävlingen var skånskt mästerskap. Jag kan redan nu avslöja att jag ställde upp, men först tar vi veckan i övrigt.

Måndag: Vattenfys under Manges ledning på jobbigt i en timmes tid. Jag hade lock för öronen i två dygn och det rann klorvatten ur näsan intill morgonen på dagen efter. Denna dag blev det totalt 1700 meter slätsimning samt en halvtimmes våtvästlöpning.

Tisdag: Gym av armar i form av armgång, Farmers Walk m.m.

Onsdag: 3 ilometerk jogging samt en knapp mils marschträning natten mot torsdagen.

Torsdag: 2000 meter slätsimning efter jobbet.

Fredag: 7 kilometer jogging följt av handgranatskastning och jag kastade på dagens andra serie samtliga granater i mittenring =)

Lördag: Skrivning av högskoleprov (vilket är intervallträning för hjärnan) följt av en lätt cykeltur i syfte att rekognoscera kommande dags löpning.

Söndag: RACE-DAY! Så blev det ändå så att jag sprang tävlingen som jag, intill jag blev skadad, hoppades skulle ge mig ett nytt personligt rekord på 10 kilometer slätlöpning. Jag hade ju inte kört något kvalitetspass i löpning på över två veckor så det var lite utav en chansning att ge sig på att komma under 34:00, mitt tidigare rekord.
Första kilometrarna kändes vädligt bra och jag låg på 3:15 intill 4:de kilometern då jag fick sänka tempot lite och släppa klungan som jag försökte hänga med. 5 kilometer passerades på 16:31, vilket är tangerat personligt rekord på denna distans (!). Jag började nu första att jag nog inte skulle orka och när min kramp i bröstet kom vid 6 kilometer blev det riktigt jobbigt. Denna karaktäristiska kramp betyder i mitt fall oftast bara en sak: jag har sprungit snabbare än vad jag klarar av....

Varvning efter drygt 6 kilometer.

Det blev till att bita i mitt allra bästa, samtidigt som jag blev passerad av löpare... Sista 5k gick på 17:40 och jag passerade således mållinjen 34 minuter och 11 sekunder efter att startskottet gått och mitt personliga rekord-försök misslyckades med exakt 12 sekunder. Lite snöpligt.... Men... "Hellre lyst till den sträng som brast än att aldrig spänt en båge". Med rätt uppladdning veckorna innan så är jag övertygad om att jag putsat de sista sekunderna. Oavsett vilket är jag otroligt nöjd att jag gjort min näst bästa tid någonsin på sträckan och att jag inte fick några känningar av skadan under loppets gång.

Målgång med vad som inte är årets spänstigaste steg.

Idag måndag är det givetvis lite trötta ben, de är ju inte vana att springa på asfalt varför 10k i tävlingsdojorna tar ut sin bot =)

Kommande vecka blir det att ta vid där jag slutade, löpning blir det maximalt varannan dag tills jag känner att jag är stark i kroppen igen.

STARK magasin

Så har jag nu fått den digitala version av artikeln i STARK-magasin =)

Vecka 13 - Compartment?

Tjenare.
Som jag skrev förra veckan så har jag drabbats av något slags överbelastningsskada då jag försökt vara elitidrottare och spaningssoldat samtidigt; två fysiskt mycket krävande yrken som är så krävande att inte ens min kropp klarar av det =P
Nej, skämt åsido så är jag väl lika bräcklig som alla andra.

Det har således inte blivit någon löpning alls i veckan, mer än i vatten, mer om detta senare. Jag har varit på skjutfält hela veckan vilket i praktiken inneburit stående eller gående verksamhet under dygnets alla timmar. Under tisdag och torsdag fick jag ont en bit in på dagen men på torsdagen fick jag inte ont förrän framåt kvällen, detta tyder på en nämnvärd förbättring. Idag söndag har jag inte haft ont sen just torsdag kväll och sätter framgångarna till:
1. Vila från det som gör ont.
2. Antiinflammatorisk gel.
3. Kyla i form av vadkompressioner dränkta i vatten och sedan instoppade i frysen innan anbringande.
4. Även om jag inte vill erkänna det så har jag ätit en viss del antiinflammatorisk, totalt fyra stycken tabletter diklofenak och 10 tabletter Ipren 400 mg. Jag är egentligen emot denna sortens tillskott men allt har varit för att utesluta detta med stressfraktur, ty mot en sådan hjälper inte antiinflammatorisk men det kan däremot hjälpa mot benhinneinflammation samt den nya spelaren på banan: Compartment. Mer om denna åkomma kan du läsa här: http://www.mayoclinic.org/diseases-conditions/chronic-exertional-compartment-syndrome/home/ovc-20182611

Som man kan förstå är stressfraktur det minst önskvärda, Compartment på plats två, benhinneinflammation plats tre och sist och mest önskvärt en vanlig överbelastningsskada som jag faktiskt tror och såklart hoppas att det är.

Veckan i stort:

Måndag: Simning distans 2000 meter.

Tisdag - torsdag: Ingen direkt strukturerad träning men det har hänt ett TRX-band i anslutning till skjutplatsen som jag begagnad för bål, ben, armar och rygg. Det har nog blivit runt 80 set under veckans gång.

Fredag: Krypintervaller följt av handgranatskastning samt 30 minuter på Crosstrainern.

Lördag: Simning på olika vis med fenor och paddlar i totalt 2300 meter följt av våtvästslöpning i 30 minuter.
På eftermiddagen var det äntligen säsongspremiär på skjutbanan med min 6mm Grunig+Elmiger. Det var gyldene förhållanden med avsaknad av vind samt lagom temperatur och sol, något som ledde till nedan visade fina resultat:

200 meter är det till tavlorna

Efter skyttet genomförde jag roddintervaller; 5x500 meter med en minuts vila runt mjölksyratröskeln. Runt 1:38 tog det i genomsnitt att ro varje femhundring.

Söndag: Simhinderbana inledde dagen följt av 60 minuter våtvästlöpning och ännu ikväll väntar CrossTrainer med rehab och stretch.

Precisionsserie: 10 skott med 10 minuter till förfogande (jag använde uppenbarligen bara drygt tre minuter). Alla skott träff mitt i med de sex sista väldigt mycket i mitten =)

Snabbserie: 10 skott på en minut. 98 poäng trots ett litet vänsterläge.

Kommande vecka blir ganska krävande ur en arbetssituationsaspekt men jag eftersträvar att försöka springa 2 kilometer utan smärta på torsdag och 5 kilometer på lördag. Så får vi se hur det går. Vänligen håll tummarna för mig!

Det var tänkt att jag på söndag skulle tävla i tio kilometer löpning på landsväg i form av skånska mästerskapen, en tävling som jag har haft ganska stora förväntningar på med tanke på min fina löpform som har infunnit sig. Det är dock inte värt att lasta på detta lopp på min fotled så jag väljer således att avstå vilket smärtar mig något, men jag har inte råd att bli allvarligt skadad såhär dags på året.


Bästa hälsningar
Dunder-Danne